Alla inlägg av Mona Lagerström

Politiker inför Almedalsveckan 2019. Tre tips för att skapa tillhörighet och minska segregationen: Tips 3) Skrota Nationell plan mot rasism. Planen är ett hopkok av hatpredikanten Malcolm X:s hudfärgsrasism och revolutionären Che Guevaras västfientlighet och hör inte hemma i Sverige

Jag efterlyser att Nationell plan mot rasism, liknande former av fientlighet och hatbrott skrotas och ersätts med en handfast handbok om medborgarkunskap riktad till hela Sveriges befintliga och kommande befolkning.

Jag har i åtskilliga blogginlägg skrivit om det nära samarbetet mellan Muslimska brödraskapets aktivister och de sydamerikanska aktivisterna inom det neo-marxistiska akademiska nätverket Antirastiska akademin (ArA), hur de har anammat separatisten Malcolm X:s hudfärgsrasism och framställer Sverige som en kopia av USA under rasåtskillnadslagarnas tid och hur de utnämnt Sverige och den ”vita” huden till fienden. Aktivisterna finns samlade inom Centrum för mångvetenskaplig forskning om rasism (CEMFOR) som jag kallar Rasbiologiska institutet 2.0.

Aktivisterna skrev ett brev till regeringen 10 juni 2015 och erbjöd sina tjänster, vilket regeringen nappade på, trots att aktivisterna är separatister och motståndare till integration, trots att de använder invektiv som ”husneger” och ”Onkel Tom” om utlandsättade som värnar om den svenska demokratin.

De utnyttjar den svenska yttrandefriheten och föreningsfriheten i sin kamp att inifrån montera ner den svenska demokratin. Aktivisterna kan motarbeta demokratin utan risk eftersom de inte, i likhet med Che Guevara, använder våld och därför uppenbarligen inte ligger inom Säpos uppdrag.

Säpo har den senaste tiden satt män som predikar våld i förvar i väntan på utvisning.

Det vore önskvärt med en myndighet som har muskler nog att sätta individer som på ett utstuderat sätt inifrån monterar ner den svenska demokratin i förvar i väntan på utvisning.

I den nationella planens Förord står det: ”Planen är ett verktyg för att förebygga och motverka rasism och polarisering i samhället och skapa förutsättningar för ett solidariskt och sammanhållet Sverige.”

ArA:s aktivister och Muslimska brödraskapets aktivister har skapat den polarisering som existerar i dagens svenska samhälle.

På s. 5 i nationella planen förklaras vilka begrepp som används: ”I planen används genomgående begreppen rasism, liknande former av fientlighet, afrofobi, antisemitism, antiziganism, islamofobi, rasism mot samer, homofobi, bifobi, transfobi och hatbrott.”

Vidare står det: ”Genom historien har rasismen ofta haft en mer biologisk utgångspunkt än vad den har i dag. Den högerextrema s.k. vitmakt-miljön har dock fortfarande ett rasbiologiskt synsätt.”

ArA-lobbyisterna har också ett rasbiologiskt synsätt. De är hudfärgsrasister. ”Vita” har blivit ett skällsord i Sverige. ArA-lobbyisterna har lanserat ”ras” i syfte att skapa sig en maktposition och påstår att ”kultur” i folks medvetande har ersatt ”ras”. Deras verksamhet är ett frontalangrepp mot den svenska nationalstaten, mot det de kallar ”vithetens hegemoniska tolkningsföreträde”, mot det de kallar ”den kompakta muren av kolonialt tänkande inom svensk forskning”.

Regeringen skriver vidare: ”Ett viktigt perspektiv är att det finns strukturell rasism. Regeringen använder strukturell rasism i betydelsen att rasistiska handlingar inte alltid baseras på en individs politiska övertygelse utan kan ske omedvetet. Det innebär att rasism, i olika former, finns som en del av samhällets strukturer” (s. 5).

ArA-lobbyisterna hävdar att det är rasism att forska om hedersförtryck, att det är rasism att forska om kulturskillnader.

ArA har lanserat begreppet strukturell rasism. Det är ArA:s varumärke och raison d’être. Det är inte vetenskapligt belagt. Det är ett neo-marxistiskt påstående. Redan år 2010 skrev statsvetaren professor Bo Rothstein i Göteborgs-Posten att det teoretiska perspektivet strukturell rasism sedan länge var avfärdat av internationellt ledande samhällsvetare och förklarade varför.

Även det ovetenskapliga begreppet intersektionalitet finns med i planen. Följande passus i den nationella planen kunde varit tagen direkt ur ArA-lobbyisten professor Irene Molinas beskrivning av intersektionalitetsforskning på Nationella sekretariatet för genusforsknings tidigare hemsida: ”I genomförandet av jämställdhetspolitiken behöver andra maktordningar än de som är baserade på kön beaktas, t.ex. klass, etnicitet, sexuell läggning och könsidentitet. Sexism och rasism samspelar och överlappar varandra i stor utsträckning. Därför är det viktigt att arbeta integrerat och sammanhållet utifrån dessa och andra maktordningar” (s. 10).

Irene Molina hävdar att det är rasism att forska om hedersförtryck.

Om regeringen verkligen har för avsikt att motverka polarisering i samhället borde klanvälden lyftas fram. Klanvälden och klanväldens rättssystem är det främsta hotet mot nationalstaten. Men klanvälde som maktordning finns inte med i den nationella planen mot rasism, eftersom ArA:s aktivister konsekvent förtigit klaners existens i Sverige. Klaner faller inte inom ramen för deras anklagelse att nationalstaten Sverige är roten till allt ont. Ändå är det just kartläggning av klanvälden i demokratifientliga bostadsområden som borde ligga högst på listan över åtgärder för att minska polariseringen i samhället. Regeringen följer slaviskt ArA-lobbyisterna och låtsas inte om den amerikanska juridikprofessorn Mark S. Weiners viktiga bok Klanvälde. Från stamsamhälle till rättsstat.

Det är dags att klä av ArA-aktivisterna och skrota Nationell plan mot rasism och ersätta den med en handbok om medborgarkunskap där det klart framgår att svensk lag gäller i Sverige.

28 juni 2019

Mona Lagerström fil dr, författare till boken Muslimska brödraskapets förtrupp i Sverige. Förtrycket av flickor, kvinnor och sexuella minoriteter Volym 1 (2018)

Innehåll

Register

Boken finns att köpa på Adlibris och Bokus

 

Politiker inför Almedalsveckan 2019. Tre tips för att skapa tillhörighet och minska segregationen: Tips 2) Gör 6 juni till Barnens Dag

Det tre tipsen är: En handbok om medborgarkunskap riktad till hela befolkningen, 6 juni som Barnens Dag och skrotandet av Nationell plan mot rasism. Nationella planen mot rasism bör ersättas av handboken om medborgarkunskap.

Jag har i ett tidigare inlägg publicerar detta avsnitt ur min bok om Muslimska brödraskapets förtrupp i Sverige. Jag publicerar det på nytt eftersom politikerna måste tänka om och sluta se den svenskättade befolkningen som hotet mot integrationen och i stället vända blicken mot åtgärder som skapar tillhörighet.

Gör 6 juni till Barnens Dag i den sociala samhörighetens namn!
Partiledare!
Det är dags att upphöra med den idealiserade bilden av invandring som något entydigt gott och börja tala om kulturavstånden som råder mellan livegna klanmedlemmar och den svenska individualiserade jämlikhetsmodellen, mellan religiösa fundamentalister som använder Bibeln eller Koranen som lagbok och den svenska sekulära rättsstaten. Ända sedan Sverige blev ett invandrarland har rotsvenskarna fått skulden för integrationsproblemen. Ni har gett det marxistiska akademiska nätverket Antirasistiska akademins postkolonialister tolkningsföreträdet och låtit dem måla upp Sverige som ett rasistiskt land. Ni har låtit Muslimska brödraskapets aktivister måla upp Sverige som ”islamofobiskt”. Samtidigt visar Pew Research Center att Sverige är ett av de mest toleranta länderna i världen. Sverige kan bli ännu bättre om alla offentliga bidrag till postkoloniala studier och shariapolitiska extremhögerns organisationer fryser inne och pengarna satsas på barnen.

Det kan inte nog upprepas: Vi bör följa den forna shariaextremisten Maajid Nawaz uppmaning att vi måste börja på gräsrotsnivå, med individen, och tidigt lära ut värdet av individuella mänskliga fri- och rättigheter.

Det är dags att ni politiker satsar stort på att krympa kulturavstånden och skapar en svensk blågul paraplyidentitet. Nationalism är inte den farsot somliga vill göra den till. För att än en gång citera de separatistiska postkolonialisternas guru Frantz Fanon och hans uppmaning till de afrikanska länderna som nyligen blivit självständiga och höll på att falla sönder i klanstrider, att nationalism som inte är chauvinism är något fint: ”En nation som fötts genom folkets gemensamma insatser, som förkroppsligar folkets verkliga strävanden och som formar staten efter folkviljan, måste med nödvändighet skapa ett utomordentligt gynnsamt kulturklimat”.1

Nationalism kan vara glädjen över att svenska idrottare vinner internationella mästerskap i de blågula färgerna, att en svensk vinner Eurovision Song Contest. Nationalism kan vara en känsla av trygghet, att höra till, att vara en del av ett helt. Att vara uppskattad. Att vara välkommen. Barn som kommer hit från krigshärdar har rätt att få känna sig välkomna, trygga, mottagna med stora famnen. Liksom barn födda i Sverige. Barn som växer upp här ska tidigt lära sig att här i Sverige gäller lagen lika för alla. Och då måste ni politiker verkligen se till att lagen gäller lika för alla barn.

Historikerna Henrik Berggren och Lars Trägårdh skriver i boken Är svensken människa att välfärdssystem ”måste förstås tredimensionellt, som ett triangeldrama mellan stat, individ och familj”.2 De skriver att Alva Myrdals reformprogram under mellankrigstiden gick ut på att socialisera barnen, inte fabrikerna. Sveriges nya reformprogram bör inriktas på att demokratisera barnen. Förslagsvis skulle varje skoldag kunna inledas med följande ramsa:

Jag är Sveriges minsta enhet.
Jag är Sveriges framtid.
Tillsammans bygger vi Sverige
och ärar den svenska flaggan,
symbolen för fred.

Små barn skulle kunna stå upp och högtidligt hålla varandra i handen när de läser ramsan, självklart vända mot svenska flaggan. Äldre barn kan förslagsvis lägga höger hand över hjärtat när de rabblar ramsan, självklart vända mot svenska flaggan. I takt med att barnen blir äldre bör de gradvis få lära sig vad ramsan Jag är Sveriges minsta enhet innebär enligt svensk familjerätt, liksom att de också gradvis lär sig vad det innebär att vara samhällsmedborgare i Sverige.

Midsommar är folkets nationalhelg. Det var lönlöst att genom ett direktiv uppifrån göra Svenska flaggans dag till nationaldag. Däremot bör 6 juni kunna bli en framgång som Barnens Dag, Samhörighetens dag, då hela Sverige hyllar barnen. Alla barn, oberoende av om de är nyanlända eller har släktled hundratals år tillbaka i Sverige, bör ha en alldeles egen dag då hela Sverige talar om hur viktiga de är för Sveriges framtid.

Då Sveriges statsminister, liksom lokalpolitiker, håller tal till barnen.

Då gator och torg och butiker visar bilder på barn. Då man för barn i segregerade områden ordnar träffar med barn från andra områden.

Då man ordnar lekar. Kanske ordnar barnparader i städer och byar.

Kanske gör Sveriges musiker och låtskrivare sånger barnen kan sjunga på Barnens Dag.

En dag då alla barn som vill får äta Barnens bakelse. Smaken skiljer sig i olika landsändar. Sockerbagare skulle kunna få i uppdrag att komponera Barnens bakelse. Barn skulle kunna få provsmaka olika varianter och välja ut den som passar bäst i den egna landsdelen.

Det finns ingen ände på vad man kan göra för att hylla barnen på Barnens Dag och skapa nya svenska paraplytraditioner.

Stifta en lag om att 6 juni ska bli Barnens Dag och avsätt medel som gör Barnens Dag till en riktig högtidsdag för Sveriges alla barn.

1 Fanon, Frantz, Jordens fördömda (1961), Inledning Erik Tängerstad, översättning Per-Olov Zennström, Leopard förlag 2007, s. 203

2 Berggren, Henrik & Trägårdh, Lars, Är svensken människa? Gemenskap och oberoende i det moderna Sverige, Norstedts 2006, s. 256

28 juni 2019

Mona Lagerström fil dr, författare till boken Muslimska brödraskapets förtrupp i Sverige. Förtrycket av flickor, kvinnor och sexuella minoriteter Volym 1 (2018)

Innehåll

Register

Boken finns att köpa på Adlibris och Bokus

 

 

 

Politiker inför Almedalsveckan 2019. Tre tips för att skapa tillhörighet och minska segregationen: Tips 1) Publicera ny handbok om medborgarkunskap riktad till landets HELA befolkning

Det finns tre åtgärder landets politiker borde kunna enas om över partigränserna i syfte att skapa tillhörighet och minska segregationen: introducera ett allmänt kunskapslyft om medborgarkunskap, förvandla 6 juni till Barnens Dag, skrota Nationell plan mot rasism, liknande former av fientlighet och hatbrott.

Alla tre tipsen finns i min bok Muslimska brödraskapets förtrupp i Sverige. Här följer en bearbetning av det jag skriver om medborgarkunskap, en handbok där ”allas lika värde” borde ersättas med ”alla är födda fria och lika i värdighet och rättigheter”. Betoningen i ett kunskapslyft om medborgarkunskap bör ligga på rättigheter och skyldigheter.

Jag inleder med två artiklar av två utlandsättade män som båda ger en bild av varför landet är i skriande behov av ett allmänt kunskapslyft om vad det innebär att vara medborgare i den sekulära rättsstaten Sverige.

Den första artikeln är författad av Zulmay Afzali, flykting från Afghanistan. I gästkrönikan ”Använd integrerade invandrare i integrationen”, Dagens samhälle 22 november 2017, skriver han att det är sju år sedan han kom till Sverige, att demokrati är ett abstrakt begrepp för många asylinvandrare, att om talet om integration ska ha någon mening bör man tydligt och klart lära ut vad som gäller i Sverige. Han skriver: ”Det bör också ställas krav, exempelvis på att anpassa sig till den värdegrund som alla svenskar så gärna talar om, men inte verkar tycka ska gälla för asylinvandrade från andra kulturer. Tvekar man att ställa sådana krav banar man väg för stora kulturkrockar. Jag träffar en hel del asylinvandrare som kom för 15, 20 år sedan och nu är svenska medborgare. När jag försöker prata om demokrati och åsiktsfrihet med dem ler de och säger: ’Men Zulmay, vi tror inte på sådana västerländska tankar’.”

Den andra artikeln är skriven av Hashim Salad Elmi, ordförande svensk-somalisk stödorganisation, ”Extremister styr livet för somalier i Sverige”, Aftonbladet 7 oktober 2015. Han skriver att han kom till Sverige i skarven 1980- 1990-talet och att livet för somalier i Sverige drastiskt förändrats sedan extremister tagit över hela stadsdelar.

”De religiösa företrädarna fungerar som en stat i staten, det är hit människor går med sina problem och det är här problemen åtgärdas. Uppstår det ett problem mellan två familjer är det fundamentalisterna som sköter samtalen, inte polisen. Svenska myndigheter lämnas utanför. Om en kvinna vill skilja sig är det den lokala imamen som utreder och sedan fattar beslutet. Det är också vanligt att imamen sedan utser en ny man till den nyskilda kvinnan, en man ’godkänd’ av församlingen. Om någon kommer i konflikt med fundamentalisterna, eller vänder sig mot deras tolkningar, smutskastas personen eller anklagas för att ha lierat sig med ’svenskarna’. Släktingar får höra att han eller hon inte är en riktig muslim eller har alkoholproblem, kvinnor utmålas som ’horor’.”

Vidare: ”Fundamentalisterna fungerar som moralpoliser ute på gatorna, om någon blivit sedd med fel kläder eller vid fel tidpunkt får föräldrarna reda på det och uppmanas att hålla efter sina ungdomar bättre. Tjejer blir tillsagda om de inte är rätt klädda. Ett annat problem är att fundamentalisternas ord väger tungt hos myndigheter som socialtjänsten och Försäkringskassan. Det finns exempel när myndigheter har ändrat sina beslut efter att ha blivit kontaktade av den lokala imamen.”

Värner Rydéns handbok Medborgarkunskap som publicerades i olika utgåvor mellan 1923 och 1959
För hundra år sedan var landets politiker medvetna om att demokrati bygger på kunniga och engagerade medborgare. Sverige var ett fattigt jordbrukarland som mängder med invånare i decennier valt att lämna för att söka lyckan i andra länder, inte minst USA. Sverige höll på att industrialiseras och demokratiseras. Bara en liten del av befolkningen hade högre utbildning. De flesta hade 6–7-årig folkskola. Politikerna insåg att det pågående demokratiska arbetet krävde upplysta medborgare. För att kunna delta i det demokratiska arbetet behövde befolkningen utbildning i hur landet styrs och vilka rättigheter och skyldigheter det innebär att vara medborgare. Kort sagt den kunskap som krävs av medborgarna för att landet ska vara en fungerande demokrati, som ju bygger på folkstyre.

Jag efterlyser en ny uppdaterad bok liknande Medborgarkunskap (1923) skriven av Värner Rydén (d.1930). Han var socialdemokratisk ecklesiastikminister 1917–1919 i ministären Edén (liberal-socialistisk koalitionsregering). Rydéns bok ersatte Martin Luthers Lilla katekes (1529) i skolundervisningen och kom i nya utgåvor ända fram till 1959.

Exemplaret jag köpt på antikvariat är tryckt 1932 och fullt av understrykningar och markeringar som visar att boken var en läxbok. I boken finns ett roligt avsnitt om det svenska folklynnet, även om det inte var avsett att vara roligt. Det finns matnyttiga avsnitt om kommunalt självstyre, om landstingen, om staten – regering, riksdag, statsförvaltningen, rättsväsendet, försvaret och om frihet och medborgaranda.

Värner Rydén definierar medborgaranda så här:

Ett samhälles välgång beror i hög grad på medborgarandan hos folket. En viktig förutsättning för att vara en god medborgare är att vara en fri och självständig personlighet. Samhället behöver sådana. Icke minst i våra dagar, då gammalt och nytt brytas mot vartannat som nästan aldrig förr, är det viktigt att den enskilde medborgaren med omsorg prövar tidens frågor och bildar sig en på ärligt sanningssökande grundad övertygelse. Därvid gäller det att hava för ögonen, att samhällsfrågorna bli rättvist lösta. Fullkomligt kan ett mänskligt samhälle aldrig bli, men det är varje god medborgares plikt att arbeta för borttagandet av samhällsorättvisor, som kunna avlägsnas (Rydéns kursiv, 1932, s. 157).

Insikten om att en fungerande demokrati kräver kunniga, engagerade och självständigt tänkande medborgare tycks ha gått förlorad i samma ögonblick som skolans medborgarkunskap bytte namn till samhällskunskap.

Den destruktiva gruppidentitetspolitiken
För hundra år sedan talade man om personlighet, inte om identitet. För hundra år sedan värnade politikerna om Sverige. Dagens gruppidentitetspolitik värnar om invandrade särintressen. Gruppidentitetspolitiken är motsatsen till en politik som inser att demokrati, alltså folkstyre, kräver kunniga och engagerade medborgare och medborgaranda. För hundra år sedan utgick politikerna från hur man bygger och stärker en demokrati. Dagens gruppidentitetspolitik går ut på att rasera det som byggts upp.

Besluten om invandring har skett över huvudet på befolkningen. Inga informationskampanjer har bedrivits riktade till rotsvenskarna, ingen medborgarkunskap har bedrivits varken riktad till rotsvenskarna eller de invandrade om vad som ska gälla i det nya brokiga Sverige.

Jämför hur politikerna skött informationen om invandringen med den massiva informationskampanjen inför högertrafikomläggningen 1967.

Enligt svensk lag är individen samhällets minsta enhet, inte familjen, inte klanen, i synnerhet inte klanen utomlands. Hela Sverige, inklusive landets politiker, förvaltningen, undervisningssystemet inklusive universiteten, landets rotsvenskar och utlandsättade medborgare är i stort behov av gemensam kunskap om vad det innebär att vara en fri och självständig samhällsmedborgare i Sverige.

Det var huvudlöst av Sveriges politiker när beslut fattades att ta emot mängder med invandrare från fjärran länder att skriva propositionen 1975:26 om att Sverige ska vara ett mångkulturellt samhälle där alla kulturer är jämbördiga, där invandrarna ges möjlighet att välja om de vill gå upp i en svensk kulturell identitet eller utveckla sin ursprungsidentitet och dessutom via invandrarorganisationer få offentliga bidrag för att kunna odla sin särart, etablera parallellsamhällen och ge religiösa ledare makt i stället för att ha en fullt utarbetad plan för hur invandrare med helt andra referensramar än den svenska individmodellen så smärtfritt som möjligt både för invandrarna och den befintliga befolkningen skulle kunna integreras i det svenska samhället. Då hade vi kanske sluppit bostadssegregeringen, ”särskilt utsatta områden”, utbredd gängkriminalitet kopplad till vissa bostadsområden, föraktet för polisen, föraktet för assimilering, föraktet för svenska kvinnor (horor), polariseringen och invektiven som haglar över oss som anser att det är skillnad på patriarkaliska klanvälden och den svenska individkulturen och som sätter solidariteten med de livegna individerna i klaner baserade på hedersnormer före hänsynen till en invandrargrupp. Och framför allt, vi kanske hade kunnat förhindra de klanfascistiska likvideringarna av unga människor.

Nu har vi i stället hamnat i det läget att den svenska individmodellen monteras ner. Ett viktigt styrmedel i nedmonteringen av den svenska individmodellen är identitetspolitiken där grupptillhörigheten betraktas som viktigare än individens självständighet, mångfacetterade personlighet och fria vilja.

Lars Trägårdh, professor i historia, om vikten av medborgaranda och ett övergripande ”vi”
Professor Lars Trägårdh borde vara självskriven som medförfattare av en ny handbok om medborgarkunskap. Han vet vad Värner Rydéns Medborgarkunskap innebar för medborgarandan i Sverige och devisen ”tillsammans bygger vi Sverige” (SOU 2015:65, s. 396, 397).

I artikeln ”’En ny form av samhällstjänst’”, Sydsvenskan 4 november 2013, framhåller Lars Trägårdh att känslan av att tillhöra en nation inte uppstår av sig själv, att det behövs handfasta institutioner som skapar möten och kontaktytor. Han talar om den allmänna skolplikten och värnplikten som de två viktigaste institutionerna för att integrera unga med skiftande ekonomisk och kulturell bakgrund. Han skriver: ”De segregerande effekterna av det fria skolvalet betonas ofta, men lika viktigt är förlusten av den nationaliserande och därför integrerande effekt som den gamla folkskolan hade. Aningslösheten är ännu mer påtaglig när det gäller värnplikten. Många tycks ha glömt dess historiska roll som ett instrument för såväl demokratisering som integration, och då speciellt av just de grupper som idag skapar sådan oro: de unga männen, inte minst de som tillhör arbetarklassen eller har invandrarbakgrund.”

Jag vill tillägga att Arbetarnas bildningsförbund, ABF, spelade en viktig roll i det demokratiska bygget. ABF skapades för att bilda arbetarklassen och ge kroppsarbetare en möjlighet att delta i det demokratiska arbetet. I dag ägnar sig ABF åt att rasera demokratin. ABF bedriver inte, i varje fall inte i Stockholm, studiecirklar om vad det innebär att vara samhällsmedborgare i Sverige. I stället satsar ABF på västfientliga postkoloniala ”teorier” om de förtryckta invandrarna och de ”vita” förtryckarna. Det är motsatsen till integration och ett Sverige som håller ihop.

Joakim Nergelius, professor i rättsvetenskap
Professor Joakim Nergelius borde vara självskriven som medförfattare av en handbok om medborgarkunskap.

Inga-Britt Ahlenius, före detta generaldirektör för Riksrevisionsverket
Inga-Britt Ahlenius borde vara självskriven som medförfattare av en handbok om medborgarkunskap och vad medborgarna har rätt att förvänta sig av ämbetsmän i staten.

Sakråd om vad som bör stå i en handbok om medborgarkunskap
Jag efterlyser att de sakråd regeringen Löfven bjudit in föreningar och myndigheter till under mandatperioden 2014–2018, där Sverigefientliga personer/föreningar bjudits in, ersätts av sakråd bestående av människor som värnar om den svenska demokratin och allas likhet inför lagen och kan bidra med synpunkter på innehållet i en handbok om medborgarkunskap.

Jag efterlyser ett sakråd om religionsfrihet, om rätten att byta religion eller inte tro på övernaturliga väsen och vad som bör stå i en handbok om medborgarkunskap.

Jag efterlyser ett sakråd om judefientlighet och vad som bör stå i en handbok om medborgarkunskap.

Jag efterlyser ett sakråd om homofientlighet och vad som bör stå i en handbok om medborgarkunskap.

Jag efterlyser ett sakråd där män med invandrarbakgrund och erfarenhet av både utländsk och svensk kultur ger sin syn på vad som bör stå i en handbok om medborgarkunskap, exempelvis Zulmay Afzali, Bassam Al-Baghdady, Ardeshir Bibakabadi, Sameh Egyptson, Soleyman Ghasemiani, Anosh Ghasri, Eduardo Grutzky, Omar Makram, Mustafa Panshiri, Devin Rexvid, Hashim Salad Elmi, Hamid Zafar.

Jag efterlyser ett sakråd där kvinnor med invandrarbakgrund och erfarenhet av både utländsk och svensk kultur ger sin syn på vad som bör stå i en handbok om medborgarkunskap. Det finns många kompetenta kvinnor. Här nämner jag endast tre: Haideh Daragahi, Amineh Kakabaveh, Sara Mohammad.

20 juni 2019

Mona Lagerström fil dr, författare till boken Muslimska brödraskapets förtrupp i Sverige. Förtrycket av flickor, kvinnor och sexuella minoriteter Volym 1 (2018)

Innehåll

Register

Boken finns att köpa på Adlibris och Bokus

 

 

Gästskribent Lars Torstensson om hur hans motioner om extremistisk islamism inom IOGT-NTO behandlades av förbundsstyrelsen

Till IOGT-NTOs kongress 2019, som avhålls i Örnsköldsvik sista veckan i juni, har jag inlämnat två motioner. Så här lyder den ena, nr 40:

Motion om islamistisk extremism i nykterhetsrörelsen
Demokrati och solidaritet är centrala grundsatser i IOGT-NTOs ideologi. Rörelsen har också ett stolt antinazistiskt förflutet, och vi tar klar ställning mot sverigedemokraterna. Men hållningen mot islamistisk totalitarism och fördomsfullhet är inte lika tydlig.

Med islamism menar jag här den politiska och fundamentalistiska form av islam som förordar att denna religion ska styra samhällsutvecklingen. Då förkastas ofta demokratin – som i Iran och Saudiarabien – ty man vill att Guds vilja och inte människors ska vara avgörande. Sharialagar som befäster kvinno- och hbtq-förakt bejakas, i enlighet med ålderdomliga texter.

Vakthållningen mot islamismen har försvagats genom kulturrelativismen, som låter förstå att man inte får kritisera ”främmande” kulturer och religioner, eftersom det anses rasistiskt – eller i islams fall islamofobiskt – eller att man bara får göra det “med silkesvantar”. Denna inställning drabbar framför allt muslimer som har en frihetlig islamtolkning, och den befäster missförhållanden i islam. Inte minst förekommer den bland vissa antirasister.

Även i IOGT-NTOs antirasistiska nätverk har kulturrelativism visat sig. När jag för ett par år sedan i IOGT-NTOs antirasistiska nätverk påtalade att antirasismen ibland används som en täckmantel för extremism blev mina synpunkter avfärdade med delvis extremistiska argument, och jag blev snabbt utesluten ur nätverket. Mina vedersakare fick vara kvar.

IOGT-NTO-rörelsen har också släppt fram personer som gjort ur demokratisk synpunkt diskutabla uttalanden, och/eller haft kopplingar till demokratiskt diskutabla organisationer, till ledande poster, vilket förstås är ett sätt att legitimera deras åsikter.

En ganska känd profil i Ungdomens Nykterhetsförbund, som även har varit språkrör i Grön Ungdom i Stockholm, är Semanur Taskin. Hon har gjort positiva uttalanden om den starkt auktoritäre president Erdogan i Turkiet. Om bruket att bära hijab har hon sagt att “hijaben är en modig och rebellisk symbol, som jag … associerar med frigörelse och inte förtryck.” Genom att uttala sig så tonar hon ned det förtryck som drabbar miljoner kvinnor som tvingas bära hijab, och förföljs och trakasseras om de inte gör det – främst i islamistiska stater, men även i vissa islamistiska miljöer i länder som Sverige. Det är knappast förenligt med nykterhetsrörelsens jämställdhetsengagemang. Taskin sitter eller har suttit i styrelsen för Svenska Muslimer för Fred och Rättvisa, SMFR, som har grundats av Mehmet Kaplan. Dess generalsekreterare är eller har varit Yasri Kahn, känd för att vägra ta kvinnor i hand. På SMFRs möten brukar man tillämpa könssegregering. I samband med att Mehmet Kaplan – som varit ordförande i IOGT-NTO Stockholm – tvingades avgå ur regeringen efter samröre med islamister och turkiska fascister, så skrev Taskin på sociala medier: ”Här och nu börjar hashtaggen #islamistjavisst. Om Mehmet är islamist, då är jag #islamistjavisst alla dagar i veckan.” Taskin fick kritik både av gröna partikamrater och andra, och hon valde till sist att avgå frivilligt som språkrör för Grön Ungdom i Stockholm. Men i UNFs styrelse fick hon sitta kvar.

2018 deltog UNF i Muslimska Familjedagarna, som arrangerats i flera år och dragit flera tusen deltagare. Det gjorde man trots att UNF inte är en islamisk organisation, utan ska vara religiöst obunden. Dessutom har Familjedagarna gång på gång bjudit in talare som förespråkat sharialagar och jihad. 2018 framträdde bl a Noureddine Khademi, kallad ”Imam Jihad”, en ökänd islamist från Tunisien, som har uppmanat till jihad i Syrien. Nykterhetsrörelsens anseende skadas när en av dess ledande organisationer ställer upp i ett sådant sammanhang.

Bland arrangörerna fanns islamiska organisationer som gjort sig kända för kopplingar till det demokratiskt tvivelaktiga Muslimska Brödraskapet. En av dessa var Sveriges Unga Muslimer, som Mehmet Kaplan har haft ledande befattningar i. Enligt Myndigheten för Ungdoms- och Civilsamhällesfrågor har SUM haft ”flera överlappningar till den våldbejakande islamistiska miljön och andra antidemokratiska islamistiska miljöer”. SUM har också spritt homofobi, samt flera gånger gett en plattform åt hatpredikanter.

Jag föreslår att kongressen fastslår:

att nykterhetsrörelsens organisationer inte ska delta i konfessionella arrangemang, som Muslimska Familjedagarna, ge förtroendeposter åt personer som uttryckt islamistiska sympatier, eller på andra sätt främja islamisk extremism

Lars Torstensson

Förbundsstyrelsens yttrade sig så här över motionen:
Motion 40 innehåller långa stycken med grova generaliseringar och personangrepp. Den skulle inte gå att lägga fram i oredigerat skick utan att riskera att överträda gränserna för förtal. Tonen i motionen är konspirerande och innehåller grova kränkningar mot stora grupper av medlemmar. IOGT-NTO:s förbundsstyrelse har därför beslutat att inte lägga fram motionen till kongressen.

Förbundsstyrelsen föreslår kongressen besluta

att notera förbundsstyrelsens beslut om att inte lägga fram motion nr 40 Islamistisk extremism i nykterhetsrörelsen till kongressen.

http://kongress.iogtntororelsen.se/wp-content/uploads/2019/05/H%C3%A4fte-4-Motioner-ny.pdf

Med anledning av förbundsstyrelsens yttrande och förslag till beslut tillsände jag förbundsstyrelsen följande kommentar:

Islamistisk extremism och censur i nykterhetsrörelsen
I yttrandena över årets kongressmotioner läser jag att ni i förbundsstyrelsen har tagit det unika beslutet att inte lägga fram min motion nr 40, Islamisk extremism i nykterhetsrörelsen, för kongressen. Ni har därför tagit bort motionstexten ur kongresshandlingarna. Detta motiverar ni med att min motion innehåller ”grova generaliseringar” – som ni inte kan precisera – och ”grova personangrepp”. Men för att kunna kritisera islamistiska eller andra olämpliga uttalanden av profiler i nykterhetsrörelsen måste man givetvis tala om hur dessa uttalanden ser ut, och vilka som har gjort dem. Annars blir man inte trodd. Ni går ju också själva till grova personangrepp mot mig, så ni kastar sten i glashus. Och det är inte rimligt att kräva att förtroendevalda, som agerar betänkligt, ska stå över saklig kritik. Det är en inställning som är utmärkande för sekter, och den strider mot vanlig föreningspraxis.

Vidare hävdar ni – utan några som helst belägg – att motionen innehåller ”grova kränkningar mot stora grupper av medlemmar”. Men de enda som har anledning att ta illa vid sig av det jag skriver är de som är islamistiska extremister, eller sympatiserar med sådana. Menar ni att de utgör ”stora grupper av medlemmar”? Är det inte i så fall ett bekymmer för rörelsen, mot bakgrund av att islamismen strider mot IOGT-NTOs värdegrund?

Dessutom är ni själva mycket ojusta när ni framför långtgående beskyllningar mot mig, samtidigt som ni berövar medlemmarna möjligheten att själva bedöma min motion, och beskyllningarna mot den, i motionshäftet.

Därutöver påstår ni – återigen utan belägg eller konkreta exempel – att motionen är ”konspiratorisk” och riskerar att ”överträda gränserna för förtal”. Men alla mina beskyllningar är sakligt grundade och belagda. Hur kan det vara förtal att fullt korrekt redogöra för vad personer och organisationer faktiskt har sagt och gjort? Om mina utsagor hade varit konspiratoriska, och haft förtalskaraktär, skulle det ha varit en enkel sak för er att visa detta, och bemöta mig med sakargument. Men det kan ni inte göra. Därför lägger ni i stället locket på.

Det är ett både fegt och avslöjande agerande. Det talar för att min kritik träffar rätt; jag har helt enkelt trampat på en öm tå. Er censur är också ett angrepp på yttrandefriheten i förbundet, och därmed även på interndemokratin.

Vidare är det rent beklämmande att ni inte vill ställa er bakom motionens yrkande om att inte främja islamisk extremism!

Ert agerande visar att dagens IOGT-NTO inte klarar att leva upp till sina demokratiska proklamationer, och inte heller till sina jämlikhetsideal. Ni besudlar och undergräver IOGT-NTOs viktiga nykterhetsarbete genom att förbinda det med förtal, censur och islamism.

Om ni verkligen tror på det ni säger så uppmanar jag er att stämma mig för förtal, så blir det ordentligt utrett vem det är som förtalar vem!

I en artikel i Accent nr 7 2018 efterlyser Erik Winnfors-Wannberg ”en bra organisationskultur”. Men det är hyckleri att göra detta och samtidigt omfamna proislamism, diskriminera en motionär, censurera motionstext och undanhålla kongressdelegater och medlemmar information. Sådana åtgärder försämrar kulturen.

I artikelrubriken säger Winnfors-Wannberg: ”Varaktig förändring krävs.” Det kan jag hålla med om. Och ni i förbundsstyrelsen borde sopa rent framför er egen dörr!

Hyckleriet upprepas i avsnittet om IOGT-NTOs organisation på hemsidan, där man försäkrar: ”Det finns alla möjligheter att påverka IOGT-NTO åt det håll du vill.” Läsaren önskas ”Varmt välkommen att delta i styrningen och utvecklingen av IOGT-NTO”. Men möjligheterna att motverka den islamiska extremismen i förbundet blir givetvis starkt beskurna när förbundsledningens censur lägger hinder i vägen.

Lars Torstensson

Min andra motion var nr 39, om IOGT-NTOs syn på religiöst förtryck.
Den kan man ta del av via länken ovan.

Av motionen, och förbundsstyrelsens yttrande, framgår att IOGT-NTO, när religiöst förtryck föreligger – exempelvis i form av teokrati, kvinnoförakt, homofobi och intolerans mot oliktänkande – väljer att inte rikta kritik mot de religiösa föreställningar och påbud som ligger till grund för förtrycket, och/eller legitimerar detta. Det är ett demokratifientligt, homofobiskt och kvinnoföraktande ställningstagande, som gör IOGT-NTO medansvarigt för det religiösa förtrycket.

Samtidigt skriver förbundsstyrelsen att ”vi genom våra grundsatser är tydliga i våra värderingar om solidaritet och demokrati”. Tanken är tydligen att om man bara har bra grundsatser på papperet så spelar det ingen roll hur verkligheten ser ut.

Naturligtvis är detta ännu ett exempel på hyckleri och dubbla budskap i nykterhetsrörelsen. Grundsatser som man inte klarar att efterleva i praktiken är inte mycket värda.

Ungdomens Nykterhetsförbunds behandling av Isabelle Eriksson
Läs också om hur illa det tidigare frontnamnet Isabelle Eriksson blev behandlad i Ungdomens Nykterhetsförbund, när hon ifrågasatte förbundets samröre med extremister:

https://ledarsidorna.se/2018/06/iogt-nto-en-del-av-ibn-rushd-sfaren/

Lars Torstensson

 

 

Skolverket sanktionerar barnslaveri och Muslimska brödraskapets POLITISKA uniformspersedel HIJAB som ska likställas med hakkorset. Hänvisar till politikerna och lagstiftningen

Här är det senaste svaret från Skolverket. Jag ställde frågor om politiska HIJAB, Skolverket skriver om det opolitiska slöja:

Hej!

Tack för din fråga.

Vi på Skolverket har tittat på den här frågan 2012, och vi kom fram till att det inte är tillåtet eller förenligt med religionsfriheten och diskrimineringslagen att införa generella förbud mot slöja i skolan.

I grunden handlar detta inte om Skolverkets förhållningssätt i frågan utan vilka lagar riksdagen beslutat om. Dessa lagar har vi att förhålla oss till. Vårt uppdrag är att informerar om vad lagarna säger. Vi har skrivit samma en juridisk vägledning kring heltäckande slöja, där det framgår hur regelverket ser ut och vad vi och skolorna har att förhålla sig till.

Källa:

Skolverkets juridiska vägledning kring heltäckande slöja: https://www.skolverket.se/regler-och-ansvar/ansvar-i-skolfragor/heltackande-sloja-i-skolan

Om du har fler frågor är du välkommen att kontakta oss på Skolverkets upplysningstjänst på 08-527 332 00.

Med vänlig hälsning
Skolverkets upplysningstjänst
Maria Olausson

Eftersom det är nationaldag i dag publicerar jag ett avsnitt ur min bok om Muslimska brödraskapets förtrupp i Sverige.

Gör 6 juni till Barnens Dag i den sociala samhörighetens namn!
Riksdagsledamöter:
Det är dags att upphöra med den idealiserade bilden av invandring som något entydigt gott och börja tala om kulturavstånden som råder mellan livegna klanmedlemmar och den svenska individualiserade jämlikhetsmodellen, mellan religiösa fundamentalister som använder Bibeln eller Koranen som lagbok och den svenska sekulära rättsstaten. Ända sedan Sverige blev ett invandrarland har rotsvenskarna fått skulden för integrationsproblemen. Ni har gett det marxistiska akademiska nätverket Antirasistiska akademins postkolonialister tolkningsföreträdet och låtit dem måla upp Sverige som ett rasistiskt land. Ni har låtit Muslimska brödraskapets aktivister måla upp Sverige som ”islamofobiskt”. Samtidigt visar Pew Research Center att Sverige är ett av de mest toleranta länderna i världen. Sverige kan bli ännu bättre om alla offentliga bidrag till postkoloniala studier och shariapolitiska extremhögerns organisationer fryser inne och pengarna satsas på barnen.

Det kan inte nog upprepas: Vi bör följa den forna shariaextremisten Maajid Nawaz uppmaning att vi måste börja på gräsrotsnivå, med individen, och tidigt lära ut värdet av individuella mänskliga fri- och rättigheter.

Det är dags att ni politiker satsar stort på att krympa kulturavstånden och skapar en svensk blågul paraplyidentitet. Nationalism är inte den farsot somliga vill göra den till. För att än en gång citera de separatistiska postkolonialisternas guru Frantz Fanon och hans uppmaning till de afrikanska länderna som nyligen blivit självständiga och höll på att falla sönder i klanstrider, att nationalism som inte är chauvinism är något fint: ”En nation som fötts genom folkets gemensamma insatser, som förkroppsligar folkets verkliga strävanden och som formar staten efter folkviljan, måste med nödvändighet skapa ett utomordentligt gynnsamt kulturklimat”.1

Nationalism kan vara glädjen över att svenska idrottare vinner internationella mästerskap i de blågula färgerna, att en svensk vinner Eurovision Song Contest. Nationalism kan vara en känsla av trygghet, att höra till, att vara en del av ett helt. Att vara uppskattad. Att vara välkommen. Barn som kommer hit från krigshärdar har rätt att få känna sig välkomna, trygga, mottagna med stora famnen. Liksom barn födda i Sverige. Barn som växer upp här ska tidigt lära sig att här i Sverige gäller lagen lika för alla. Och då måste ni politiker verkligen se till att lagen gäller lika för alla barn.

Historikerna Henrik Berggren och Lars Trägårdh skriver i boken Är svensken människa att välfärdssystem ”måste förstås tredimensionellt, som ett triangeldrama mellan stat, individ och familj”.2 De skriver att Alva Myrdals reformprogram under mellankrigstiden gick ut på att socialisera barnen, inte fabrikerna. Sveriges nya reformprogram bör inriktas på att demokratisera barnen. Förslagsvis skulle varje skoldag kunna inledas med följande ramsa:

Jag är Sveriges minsta enhet.
Jag är Sveriges framtid.
Tillsammans bygger vi Sverige
och ärar den svenska flaggan,
symbolen för fred.

Små barn skulle kunna stå upp och högtidligt hålla varandra i handen när de läser ramsan, självklart vända mot svenska flaggan. Äldre barn kan förslagsvis lägga höger hand över hjärtat när de rabblar ramsan, självklart vända mot svenska flaggan. I takt med att barnen blir äldre bör de gradvis få lära sig vad ramsan Jag är Sveriges minsta enhet innebär enligt svensk familjerätt, liksom att de också gradvis lär sig vad det innebär att vara samhällsmedborgare i Sverige.

Midsommar är folkets nationalhelg. Det var lönlöst att genom ett direktiv uppifrån göra Svenska flaggans dag till nationaldag. Däremot bör 6 juni kunna bli en framgång som Barnens Dag, Samhörighetens dag, då hela Sverige hyllar barnen. Alla barn, oberoende av om de är nyanlända eller har släktled hundratals år tillbaka i Sverige, bör ha en alldeles egen dag då hela Sverige talar om hur viktiga de är för Sveriges framtid.

Då Sveriges statsminister, liksom lokalpolitiker, håller tal till barnen.

Då gator och torg och butiker visar bilder på barn. Då man för barn i segregerade områden ordnar träffar med barn från andra områden.

Då man ordnar lekar. Kanske ordnar barnparader i städer och byar.

Kanske gör Sveriges musiker och låtskrivare sånger barnen kan sjunga på Barnens Dag.

En dag då alla barn som vill får äta Barnens bakelse. Smaken skiljer sig i olika landsändar. Sockerbagare skulle kunna få i uppdrag att komponera Barnens bakelse. Barn skulle kunna få provsmaka olika varianter och välja ut den som passar bäst i den egna landsdelen.

Det finns ingen ände på vad man kan göra för att hylla barnen på Barnens Dag och skapa nya svenska paraplytraditioner.

Stifta en lag om att 6 juni ska bli Barnens Dag och avsätt medel som gör Barnens Dag till en riktig högtidsdag för Sveriges alla barn.

1 Fanon, Frantz, Jordens fördömda (1961), Inledning Erik Tängerstad, översättning Per-Olov Zennström, Leopard förlag 2007, s. 203

2 Berggren, Henrik & Trägårdh, Lars, Är svensken människa? Gemenskap och oberoende i det moderna Sverige, Norstedts 2006, s. 256

6 juni 2019

Mona Lagerström fil dr, författare till boken Muslimska brödraskapets förtrupp i Sverige. Förtrycket av flickor, kvinnor och sexuella minoriteter Volym 1 (2018)

Innehåll

Register

Boken finns att köpa på Adlibris och Bokus

 

Skolverkets generaldirektör struntar fullkomligt i hijabklädda skolflickors slavlika förhållanden. Peter Fredrikssons likgiltighet för vad hijab signalerar, både i fråga om bäraren, religionsfrihet, homosexuella, judar och politisk islam är skrämmande

Jag fick svar på mitt förra inlägg av Maria Olausson, Skolverkets upplysningstjänst.

Svaret kan enklast karaktäriseras som Goddag yxskaft.

Vi som värnar om alla barns lika värdighet och rättigheter blir ständigt blåsta av politiker och myndigheter.

När jag gick i skolan var lärarens uppmaning då det gällde uppsatsskrivning: Håll dig till ämnet. Skolminister Anna Ekström (S) bör omgående se till att Skolverkets personal går en fortbildningskurs om just att hålla sig till ämnet.

Jag ställde två frågor till Skolverkets generaldirektör: om det neo-marxistiska begreppet intersektionalitet och om hijab i skolan.

Jag fick ett standardsvar som ser ut att ha formulerats med anledning av kritiken mot att Skolverket i en skrivelse ute på remiss tog avstånd från begreppet ”hedersrelaterat våld och förtryck”.

I slutet lägger Maria Olausson till att intersektionalitet inte kommer att finnas med i den slutgiltiga skrivelsen och om jag har fler frågor kan jag kontakta Skolverkets upplysningstjänst.

Jag begär att Skolverkets generaldirektör, alternativt Skolverkets jurister, kommenterar det jag skrev i mitt brev om hijab i skolan!

Så här lyder Maria Olaussons svar:

Hej!
Tack för din fråga till vår generaldirektör Peter Fredriksson, om skrivelser om sexualitet och relation i läroplanen.

Skolverkets generaldirektör kommer inom kort att besluta om och lämna över det slutgiltiga förslaget till regeringen. Kritiken utgår från ett tidigare utkast som varit ute på remiss och inte det slutgiltiga förslaget. Du kan läsa vårt pressmeddelande avseende kritiken och läroplanens roll, jag länkar till det nedan.

I regeringsuppdraget nämns tre specifika områden som särskilt ska beaktas: hedersrelaterat våld och förtryck, samtycke och pornografi. Skolverket har övervägt att använda de specifika begreppen i förslagen till nya skrivningar i läroplanernas inledande delar, men valt att inte föreslå formuleringar där dessa begrepp ingår. Skolverket gör bedömningen att alltför specifika begrepp i läroplanerna generellt riskerar att snäva in kunskapsområden och därmed utesluta andra viktiga och relevanta aspekter, som också bör behandlas. Beslutet att inte använda de uttryckliga begreppen i läroplanstexterna innebär inte att Skolverket avråder skolpersonal från att använda begreppen i utbildning och undervisning. Det innebär inte heller att myndigheten anser att sakfrågorna inte bör behandlas i utbildningarna.

I konsekvensutredningen som gick på remiss hänvisar vi till en regeringsredovisning från 2015 som handlar om ett motiv för att övergå från begreppet ”sex och samlevnad” till ett annat begrepp. I den nu aktuella konsekvensutredningen använder vi inte begreppet intersektionalitet.

Källa:
Skolverket ser allvarligt på hedersvåld – bemöter kritik: https://www.skolverket.se/om-oss/press/pressmeddelanden/pressmeddelanden/2019-06-01-skolverket-ser-allvarligt-pa-hedersvald—bemoter-kritik

Om du har fler frågor är du välkommen att kontakta oss på Skolverkets upplysningstjänst på 08-527 332 00.
Med vänlig hälsning
Skolverkets upplysningstjänst
Maria Olausson

 

Brev till Skolverkets generaldirektör Peter Fredriksson med fråga om det ovetenskapliga begreppet intersektionalitet och varför en diskussion om skolflickors beslöjning inte finns med i förslag till ändringar i läroplanen inom området ”sexualitet och relationer”

Det här brevet skickar jag till Skolverkets generaldirektör. Jag kommer att publicera hans svar på den här bloggen.

Skolverkets avrådan att använda begreppet ”hedersrelaterat våld och förtryck” i förslag till ändringar i skolplanen inom området ”sexualitet och relationer” har väckt stark kritik, bland annat från Lars Åberg i Svenska Dagbladet 30 maj 2019. Generaldirektör Peter Fredriksson besvarar kritiken med att skrivelsen handlar om ett tidigare utkast som varit ute på remiss och att det slutgiltiga förslaget inte är klart ännu. Jag förväntar mig att en diskussion om vad beslöjningen signalerar finns med i det slutgiltiga förslaget.

I det här brevet koncentrerar jag mig främst på frågan varför Skolverket över huvud taget använder sig av det ovetenskapliga begreppet intersektionalitet i utredningen som skickades på remiss och varför flickors beslöjning inte finns med. Skolplanen ska ju handla om rättigheter enligt svensk lag. Det är på tiden att Skolverket markerar vilka förbjudna svenska lagstadgade rättigheter beslöjningen signalerar, exempelvis död åt homosexuella. Skolverket kan inte vara okunnigt om att homosexualitet är förenat med döden i åtskilliga länder där kvinnlig beslöjning är obligatorisk.

Intersektionalitet
Bara för att ett begrepp används inom universitetet är det inte samma sak som att begreppet är vetenskapligt. Intersektionalitet handlar om marxistisk ideologiproduktion importerad från USA och går inte att tillämpa på Sverige. Professorerna Irene Molina, Diana Mulinari och Paulina de los Reyes, alla från Sydamerika, alla med koppling till Nationella sekretariatet för genusforskning, Göteborgs universitet, alla fanatiska marxister, gör allt de kan för att utmåla dagens Sverige som en kopia av USA under rasåtskillnadslagarnas tid. Det har jag visat i åtskilliga blogginlägg och diskuterar utförligt i min bok Muslimska brödraskapets förtrupp i Sverige. Förtrycket av flickor, kvinnor och sexuella minoriteter (2018).

Professorernas Sverigefientliga och hudfärgsrasistiska ideologi går att läsa i det marxistiska nätverket Antirasistiska akademins rapport om sig själva, Vardagens antirasism, en rapport Skolverket grundligt bör studera. Skolverket bör också grundligt studera Antirasistiska akademins nära samarbete med det demokratifientliga Muslimska brödraskapets aktivister i Sverige.

Det är dessa marxistiska professorer som de senaste två decennierna ihärdigt påstått att forskning om hedersrelaterat våld och förtryck är rasism, eftersom det ställer grupp mot grupp, och lika ihärdigt marknadsfört begreppet intersektionalitet.

Att de har påverkat både Skolverket och Lärarförbundet är uppenbart. Lärarförbundet skriver i sitt remissvar: ”Skolverkets motiveringar till varför man inte valt att använda begreppen ’hedersrelaterat våld och förtryck’, samtycke och pornografi i de nya skrivningarna, instämmer även Lärarförbundet i och stödjer till fullo Skolverkets val att inte ta med dessa begrepp” (s. 2). Alltså grupp mot grupp, inte lagstadgade rättigheter lika för alla barn och ungdomar.

Skolverket skriver att man 2015 försökte övergå från begreppet ”sex och samlevnad” till att använda ”jämställdhet, sexualitet och relationer” men att det var otympligt med tre ord. ”Motivet som angavs för att övergå till ett nytt begrepp var behovet att sätta in sex- och samlevnadsundervisningen i ett bredare sammanhang och där jämställdhet, intersektionalitet och främjande värdegrundsarbete är bärande delar” (s. 3).

Skolverket bör se till att begreppet intersektionalitet stryks i varenda skrift Skolverket producerar. Marxistiska slagord är inte vetenskap.

Min fråga till Peter Fredriksson är: Var har Skolverket fått begreppet intersektionalitet ifrån? Hur motiverar Skolverket att verket använder det importerade ovetenskapliga begreppet intersektionalitet?

Hijab i svenska skolan
Uppmaning till Peter Fredriksson. Bannlys ordet slöja och använd det arabiska ordet hijab, som betyder förhänge, avskildhet, påbud att kvinnor och män, flickor och pojkar ska hållas åtskilda från varandra, i skolan, på arbetsplatser, i simhallar med mera. Ordet slöja döljer den totalitära ideologi hijab står för.

Hijab har inga likheter med en sjal, scarf, sjalett. Hijab har däremot uppenbara likheter med ökennomadernas huvudbonad, både mäns och kvinnors.

I samband med att Staffanstorps kommunstyrelse antog en skrivelse om nolltolerans mot huvudduk i skolan uttalade sig Skolverkets jurister om att ett förbud strider mot lagen, att Skolverket 2012 behandlade frågan och kom fram till att det inte är tillåtet eller förenligt med religionsfriheten eller diskrimineringslagen med ett generellt förbud.

Frågan bör omförhandlas. Skolflickors och lärares beslöjning i den svenska skolan ska regleras från centralt håll, inte av lokalpolitiker, för att undvika skrämmande inslag som denna skrivelse av Skolförvaltningen i Jönköping om Råd och riktlinjer för muslimska barn/elever i Jönköpings kommuns skolor läsåret 2010/2011. Religiösa ledare ges politisk makt!

Skolverkets skäl att förbjuda hijab/niqab/burka ska vara glasklara och stödja sig på svensk lag om individens fri- och rättigheter.

Hijab är ett politiskt plagg, vilket jag skrivit om i åtskilliga blogginlägg, nu senast detta, och också skriver om i min bok om Muslimska brödraskapets förtrupp i Sverige. Politiska plagg ryms inte under religionsfriheten. Politik tillhör inte Diskrimineringsombudsmannens tillsynsområden.

Svenska skolan ska vara baserad på vetenskap.

En person som har varit instrumentell när det gäller DO:s syn på kvinnors beslöjning är professor Mohammad Fazlhashemi. I flera åt ingick han i DO:s råd. I flera år drev han beslöjningskampanjer (se blå knapp om Shariadoket).

Uppmaning till Peter Fredriksson: Begär att professor Fazlhashemi till Skolverket lämnar en skrivelse där han lägger fram vetenskapliga skäl till att hijab lyder under religionsfriheten. I sin bok Vems islam. De kontrastrika muslimerna (2008) skriver Fazlhashemi om hur mormodern i Iran led när kungen, i likhet med Turkiets Kemal Atatürk, i sitt sekulariseringsprojekt på 1930-talet förbjöd kvinnors beslöjning (2009, s. 149). Hela boken är en pamflett mot sekularisering. Han hyllar ayatolla Khomeini (s. 131, 132). Fazlhashemi har ett helt avsnitt om hur väst bör genomgå en mentalitetsförändring. Det är inte svårt att se vad hans beslöjningskampanjer syftade till: mer islam i politiken och offentligheten, hijab på arbetsplatser och i skolan. Jag skriver om Fazlhashemi i bland annat det här blogginlägget.

En över tre tusen år gammal lertavla (finns på ett museum i Berlin) med inristade lagar framgrävd av arkeologer är vetenskap. På den assyriska krigarkungen Tiglatpilesers (d. 1076 fvt) lertavla finns den första kända lagen om kravet på ”ärbara” kvinnors beslöjning. Syftet var att i offentligheten via klädseln skilja på ”ärbara” och ”icke-ärbara” flickor och kvinnor. Att antasta eller tafsa på beslöjade flickor/kvinnor var ett brott mot staten och mot mannen som ägde flickan/kvinnan (make, far, manlig släkting, slavägare). En slavkvinna kunde vara en mäktig mans konkubin. Det handlade alltså om att män ägde flickors/kvinnors sexualitet. Ända sedan Tiglatpilesers dagar är det dokumenterat att kvinnors sociala ställning är kopplad till hennes sexuella aktiviteter medan en mans sociala ställning är kopplad till hans far eller yrke. Detta förändrades i Sverige i och med p-pillret på 1960-talet och den fria aborten i mitten av 1970-talet.

Tiglatpilesers lag var världslig. I Mesopotamien vimlade det av gudar och gudinnor. Varenda stadsstat hade sina gudar. Beslöjningen syftade till att markera sociala hierarkier och därmed nödvändigheten av att kontrollera att flickor var oskulder för att vara gångbara på den socialt högtstående äktenskapsmarknaden.

Det är uppenbart att Skolverkets jurister inte har tagit del av professorn i kvinnohistoria Gerda Lerners vetenskapliga bok The creation of patriarchy (1986), särskilt kapitlet ”Veiling the woman”, eller Martha T. Roths engelska översättningar inklusive originalspråk Law collections from Mesopotamia and Asia Minor (1995).

Seden att kvinnor täcker håret spred sig över hela världen och blev ett kulturellt plagg som vissa religiösa ledare inom alla religioner införlivade med den egna läran.

Hijab, designad efter ökennomadernas huvudbonad, är ett relativt nytt plagg och fick sitt uppsving på 1970-talet i och med att Muslimska brödraskapet uppbackad av saudiska petrodollar började sprida sin politiska tolkning av islam över hela världen, inklusive Frankrike. I den franska tidningen Le Nouvel Observateur nr 2547 (29 augusti till 4 september) 2013 säger islamforskaren Gilles Kepel att ett av skälen till att Stasikommittén (uppkallad efter ordföranden Bernard Stasi), i vilken Kepel ingick, och dess rapport 2003 där de förordade att iögonfallande religiösa symboler skulle förbjudas i de franska allmänna skolorna, var att Muslimska brödraskapets franska gren, UOIF [L’Union des Organisations Islamiques de France], mellan 1980 och 2000 försökte ta kontroll över ungdomarna från islamiska miljöer genom att göra beslöjningen av skolflickor till en av sina paradfrågor (2013, s. 51).

Beslöjningen är Muslimska brödraskapets paradfråga även i Sverige, liksom salafisternas paradfråga. Jag förutsätter att Skolverket har läst Försvarshögskolans rapport om salafister, beställd av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap och det de skriver om slöjpoliser.

Ett vanligt skäl till att flickor/kvinnor ska vara beslöjade är påståendet att så var det på profeten Muhammeds tid. Han dog 632. Skolverket måste känna till att det inte finns några vetenskapligt tillförlitliga källor om hur det var på Muhammeds tid. Be gärna professor Fazlhashemi förklara att först flera generationer efter Muhammeds död sammanställdes texter om hans liv och leverne baserade på muntligt traderade historier. Inga arkeologiska fynd finns, inga samtida texter.

Skolverket skriver: ”Myndigheten har vidare valt att skriva in formuleringar som syftar till att stärka alla elevers förutsättningar att göra trygga och självständiga val samt deras förståelse för egna och andras rättigheter” (s. 6).

Hur ska detta gå till när hijab signalerar att bärarens sexualitet ägs av en man, att hon alltså inte har något fritt val, att om hon tar av sig sin hijab kan hon löpa risk att förlora hela sin släkt, hela sitt sociala nätverk och till och med bli dödad, att hon bara får lov att gifta sig med en islamtroende man, att homosexuella ska dö, alltså även hon själv om hon är lesbisk eller bisexuell, att judar ska dö.

Skolverket måste ta med beslöjningen i den framtida undervisningen om sexualitet och relationer, i alla händelser måste vad beslöjningen signalerar diskuteras i Skolverkets slutgiltiga skrivelse som ska överlämnas till regeringen.

Jag ser fram emot Peter Fredrikssons svar på mina kommentarer om intersektionalitet och beslöjning.

Vänliga hälsningar

Mona Lagerström fil dr, författare till boken Muslimska brödraskapets förtrupp i Sverige. Förtrycket av flickor, kvinnor och sexuella minoriteter Volym 1 (2018)

Innehåll

Register

Boken finns att köpa på Adlibris och Bokus

 

SVT, Lokala nyheter Stockholm, normaliserar Muslimska brödraskapets glödande judehat genom hijabklädda reportern. Hijab är Muslimska brödraskapets politiska uniformspersedel, hijab ska jämställas med hakkorset!

Återigen, maj 2019, anstränger sig SVT, Lokala nyheter Stockholm, att normalisera Muslimska brödraskapets uniformspersedel hijab, som skriker ut judefientlighet och homofientlighet lika grällt som hakkorset.

Såväl judar som homosexuella mördades av nazisterna. Såväl judar som homosexuella mördas av den militanta shariapolitiska extremhögern, IS exempelvis.

Jag uppmanar alla som läser det här inlägget att polisanmäla SVT:s VD Hanna Stjärne, SVT:s chef för nyhets- och sportverksamheten Anne Lagercrantz samt SVT Nyheter Stockholms redaktionschef och ansvarig utgivare Geronimo Åkerlund för hets mot folkgrupp.

Jag har i åtskilliga blogginlägg skrivit om Muslimska brödraskapets politiska uniformspersedel hijab, att plagget har anammats av hela den shariapolitiska extremhögern, militant som icke-militant, att plagget används som en flagga, att antalet hijabklädda flickor och kvinnor är ett tecken på islamiseringen av ett land.

Ett annat namn för islamiseringen av ett land är ökenspridningen. Nomadstammarna på Arabiska halvön betraktas som mer reaktionära än stadsborna. Ökenspridningen sker i takt med att shariapolitiska extremhögern vinner terräng i ett land och förvandlar det till en teokrati styrd av sharia.

Islamisk finans, som är en missionsverksamhet i syfte att sprida Muslimska brödraskapets och wahhabisternas totalitära politiska tolkning, storsatsar på ”anständig klädsel”, hijab bland annat. ”Anständig klädsel” är en global mångmiljardindustri som Åhléns och H&M här i Sverige deltar i.

I min bok Muslimska brödraskapets förtrupp i Sverige beskriver jag ökenspridningen och islamisk finans.

Hijab är designad efter de arabiska ökennomadernas huvudbonad och hör inte hemma i offentligt finansierad verksamhet i Sverige och absolut inte på barn.

Det blev i sociala medier stor uppståndelse när SVT Stockholm i början av året i samband med inslag om den bristande snöröjningen i Stockholm lät en hijabklädd reporter visa upp sig. Inslaget 21 mars 2019 anmäldes tydligen till Myndigheten för press, radio och tv som fattade beslut 9 april 2019, Beslutsnivå Ordförande, Beslutstyp Brevsvar, står det.

Samma reporter i Muslimska brödraskapets politiska uniformspersedel visas i nytt inslag om snöröjningen 24 maj 2019.

Ökenspridning och snöröjning.

I den blå knappen till höger ”Shariadoket och manligheten” skriver jag om hur Muslimska brödraskapets aktivist Kitimbwa Sabuni krävde att hijabklädda kvinnor skulle få vara nyhetsuppläsare, vilket strider mot kravet på SVT att var opartiska. Samma krav bör gälla SVT:s reportrar som visas i bild. Den hijabklädda reportern signalerar högerextremism. En högerextremism långt långt till höger om traditionella högerextremister. En högerextremism med en uttalat samhällsomstörtande agenda.

Muslimska brödraskapets grundare Hassan al-Banna (d. 1949) var influerad av Mussolini och Hitler, vilket jag skriver om i min bok och vilket jag också skrivit om i många blogginlägg.

I boken har jag ett helt kapitel om judefientlighet, både kristenhetens och Muslimska brödraskapets och Saudiarabiens judefientlighet. Jag har flera citat ur Koranen.

I Nya testamentet finns uttalad judefientlighet. Reformatorn Martin Luther skrev vidriga texter om judar. I Koranen liknas judar vid apor och svin.

Imamen Samir El Rifai i Helsingborg har åtalats för hets mot folkgrupp för att han kallat judar för ”apornas och svinens avkommor”. Han lutar sig ju bara mot Koranen.

Det talas mycket om islam och att islam inte hör hemma i Sverige. Varje gång jag läser utfallen mot islam frågar jag mig om personen har läst Bibeln. Mycket av det som står i Koranen är taget direkt från hebreiska bibeln (Gamla testamentet). Likt Nya testamentet påstår Koranen att ”otrogna” hamnar i helvetet, vilket jag skrivit om i ett blogginlägg.

Bibeln är sannerligen ingen upplyftande bok. Den handlar om erövringskrig och etnisk rensning. Om kvinnoförtryck och homofientlighet. Skillnaden är att erövringskrigen och den etniska rensningen i Bibeln handlar om att judarnas gud Jahve lovade Abraham landet Kanaan, ett land långt borta från Sverige. Koranen däremot gör anspråk på att gälla hela världen i alla tider, att islam är den sista religionen, att de ”otrogna” ska bekämpas tills islam har segrat, att islam ska segra över alla andra religioner (exempelvis sura 9:33).

Shariapolitiska extremhögern betraktar Koranen som en vetenskaplig bok, att all kunskap om världen ryms i Koranen, att ”kunskapen” om judar som apor och svin därför är ”vetenskap” och ”sann”.

Men i den pågående valrörelsen inför EU-valet nämns inte shariapolitiska extremhögern och dess samhällsomstörtande ideologi med ett ord, varken av SVT:s reportrar, partiledarna eller ”toppkandidaterna”.

Stefan Löfven har utnämnt högerextremister till landets fiende nummer ett men tiger om att shariapolitiska extremhögerns aktivister i decennier i princip varit statsanställda, att hundratals miljoner skattekronor slussas ut till denna extremhöger i stället för till välfärden.

Alice Bah Kuhnke bjöd in denna extremhögers aktivister till sakråd och slussade hundratusentals kronor till aktivisterna via Myndigheten för stöd till trossamfund (SST).

Stefan Löfven planerar en konferens mot antisemitism. Enligt regeringen ska Malmö vara värdstad för konferensen mot antisemitism 27–28 oktober 2020.

Helt nya grepp behövs i kampen mot antisemitism.

Bland annat bör hijab förbjudas inom all offentligt finansierad verksamhet, alltså även inom skolan.

I min bok föreslår jag att alla skolbarn bör lära sig kritiskt granska ryska hemliga polisens falsarium Sions vises protokoll (2005). Detta protokoll är ett plagiat av fransmannen Maurice Jolys (d. 1878) kritik av Napoleon III, kejsare 1850–1870 (d. 1873), det som kallas andra kejsardömet.

Det är för mig obegripligt varför den amerikanske judiska serietecknaren Will Eisners bok The Plot. The secret story of The protocols of the elders of Zion (2005), med förord av den italienska författaren Umberto Eco, inte har översatts till svenska. Som jag skriver i min bok har den ett bildspråk alla barn och ungdomar behärskar.

Inför konferensen mot antisemitism i oktober 2020 bör en svensk översättning finnas och boken vara obligatorisk i skolan.

I Saudiarabien får skolbarnen lära sig att Sions vises protokoll är ett autentiskt historiskt verk. Lärare, politiker och myndighetspersoner i Sverige måste få redskap att sakligt bemöta antisemitiska haranger som stöder sig på Sions vises protokoll. Will Eisners bok är den bästa tänkbara motboken till Sions vises protokoll.

Forum för levande historia och Svenska kommittén mot antisemitism får gärna kontakta mig för ett samtal om mitt kapitel om judefientlighet.

SVT:s VD Hanna Stjärne bör omgående bjuda in forskaren Magnus Ranstorp, Försvarshögskolan, för en föreläsning om Muslimska brödraskapet och doktoranden Sameh Egyptson för en föreläsning om Muslimska brödraskapets steg-för-steg-infiltrering i Sverige.

25 maj 2019

Mona Lagerström fil dr, författare till boken Muslimska brödraskapets förtrupp i Sverige. Förtrycket av flickor, kvinnor och sexuella minoriteter Volym 1 (2018)

Innehåll

Register

Boken finns att köpa på Adlibris och Bokus

SVT: Bannlys ordet slöja! Pinsamt låg nivå i Opinion live 28 mars om den viktiga frågan om Muslimska brödraskapets POLITISKA uniformspersedel HIJAB. PÅ BARN!

Programledare Belinda Olsson inleder med: ”Ja, förslaget om att förbjuda slöja på barn i grundskolan, och i förskolan också, har blivit en het potatis i Eskilstuna.”

Därmed sätter hon tonen för den pinsamt låga nivån på debatten.

När leder Belinda Olsson en debatt om det politiska hakkorset PÅ BARN i grundskolan och förskolan? Och bjuder in företrädare för och emot hakkors PÅ BARN?

När leder Belinda Olsson ett debattprogram om BARNSLAVERI i Sverige? Och bjuder in politiker som vill avskaffa BARNSLAVERI i Sverige och motståndare som vill behålla BARNSLAVERIET i Sverige?

Belinda Olsson kunde ha inlett debatten med följande lite drygt två minuter långa Youtube-klipp med engelsk undertext från 1966 där Egyptens diktator Gamal Abdel Nasser (d. 1970) berättar för åhörarna att det första Muslimska brödraskapets ledare Hassan al-Hudaybi (d. 1973) begärde när han och Nasser 1953 diskuterade ett samarbete, eftersom Brödraskapet hjälpte Fria officerare att störta kungen 1952, var att Nasser införde en lag om att alla kvinnor i Egypten måste bära HIJAB.

Hijab betyder förhänge. Publiken fattar inte vad Nasser menar förrän han säger SJAL. Då börjar publiken gapskratta och föreslå att Hudaybi själv sätter på sig en. Nasser vägrade gå Hudaybi till mötes och frågade hur han skulle kunna få alla landets kvinnor att beslöja sig när Hudaybi inte ens lyckades få sin egen dotter, som studerade medicin, att bära hijab. Islam var då, och är fortfarande, den dominerande religionen i Egypten.

Varenda medarbetare på SVT bör se Nassers tal. Det finns i flera klipp på Youtube. Googla nasser muslim brotherhood speech.

En kommentator skriver att Nasser 1966 sa vad som i princip är otänkbart att säga i dag.

Klippet visar att HIJAB är Muslimska brödraskapets uniformspersedel. Det visar också att HIJAB är Muslimska brödraskapets beteckning på plagget. Sjal heter tarha.

Om Belinda Olsson hade inlett debatten med Nassers tal hade debatten kunnat bli både folkbildande och upplysande.

SVT ska vara folkbildande. SVT ska värna om jämställdhet och demokratin. Citat från SVT: ”Den så kallade demokratiparagrafen återfinns i radio- och tv-lagen. Så här står det i femte kapitlets första paragraf:” ”… programverksamheten som helhet präglas av det demokratiska statsskickets grundidéer och principen om alla människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet. Den proposition som ligger till grund för texten kan förtydliga hur demokratiparagrafen ska tolkas (prop. 2005/06:112  s. 32. Anknyter till bland annat förhållandet mellan människor, till exempel fördömande av rasism, våld och brutalitet samt hävdande av jämställdhet mellan kvinnor och män. Bestämmelsen anses även innebära en skyldighet att markera avståndstagande från eller bemöta antidemokratiska uttalanden och att verka för att rasistiska fördomar bekämpas.”

Men Belinda Olsson markerar inget avståndstagande från BARNSLAVERIETS förespråkare eller bemöter deras antidemokratiska uttalanden. Inte heller värnar hon om alla småflickors frihet och värdighet i Sverige.

Så länge SVT använder det banaliserande ordet slöja och inte kopplar plagget till en SHARIAPOLITISK tolkning av islam går SVT shariapolitiska extremhögerns ärende.

Shariapolitiska extremhögern motarbetar demokratins grundprinciper såsom sekulär rättsstat, pluralism, jämställdhet mellan könen, alla människors lika värdighet, de verkar för separation, inte integration, för att islam och politik ska vara oupplösligt förenade och hävdar att det är en kvinnans plikt att dölja allt utom ansikte och händer. Att till och med småflickor tidigt bör vänjas vid att bära hijab. Se detta blogginlägg om häftet Kvinnan i Islam.

Muslimska brödraskapet i Egypten hade möjlighet att visa var de står i demokratifrågor när Muhammad Mursi valdes till president 2012 och man skulle arbeta fram en ny grundlag. I stället gav Mursi sig själv oinskränkt makt och verkade för att införa en teokrati, se exempelvis forskarna Magnus Norells och Madeleine Sultán Sjöqvists debattartikel ”Egypten är på väg mot religiöst styre” 7 december 2012 om Mursis agerande (han avsattes i juni 2013).

Muslimska brödraskapet och dess avknoppningar är de i särklass bäst organiserade shariaextremisterna i Sverige med namn som Mahmoud Aldebe, Helena Hummasten (tidigare Benaouda), Abdirizak Waberi, Omar Mustafa, Rashid Musa, Kitimbwa Sabuni, Fatima Doubakil, Maimuna Abdullahi, Mohammed Amin Kharraki, Mustafa Kharraki, Mahmoud Khalfi, Yasri Khan, Aya Zemzem Mohammed, Mostafa Malaekah (som sammanställt könsapartheidhäftet Kvinnan i Islam om kvinnors och småflickors beslöjning).

Mahmoud Khalfi är VD för Stockholms stora moské. På hemsidan står det att han studerat på IESH Château-Chinon i Frankrike, som är Muslimska brödraskapets lärosäte och som enligt den här och den här artikeln om Muslimska brödraskapet i väst utexaminerat mängder med imamer.

Abdirizak Waberi lägger här, när han är rektor för Römosseskolan, ut texten om Muslimska brödraskapets könsideologi.

Opinion live 28 mars handlade om HIJAB. Hijab är ett politiskt plagg. Det är skrämmande att SVT inte ens anstränger sig att sätta sig in i vad hijab representerar. Redaktionen hade exempelvis kunnat titta igenom Evin Rubars dokumentär Slaget om muslimerna 6 december 2009 om det hon kallar ett islamistiskt nätverk med säte i Stockholms stora moské. Islamister är detsamma som shariapolitiska extremhögern.

Islamister är politiker. Det är politiker Evin Rubar intervjuar.

Belinda Olssons val att öppna debattprogrammet med att använda ordet slöja signalerar att debatten inte kommer att handla om det politiska plagget hijab. Valet av debattdeltagare signalerar ännu mer att SVT inte tar hijab på allvar som ett politiskt plagg.

Konvertiten Abd al Haqq Kielan, imam i Eskilstuna, har visserligen rätt när han säger att beslöjningen inte kan kopplas till hedersförtryck. Hedersförtryck är kopplat till klaner med ett rättssystem baserat på hedersnormer. Klanerna kan omfatta vilken religion som helst. Religionens prästerskap kan för hundratals år sedan ha omvandlat klanens hedersnormer till religiösa normer. Faktum kvarstår att det är klaners normer och rättssystem politikerna måste sikta in sig på för att komma till rätta med hedersförtryck.

Men Kielan har fel när han säger att beslöjningen är religiös klädsel. Han har också fel när han säger att ingen tvingar småflickor att vara beslöjade. ”De kanske bara vill härma sin storasyster. Det är väl ingen människa som tvingar små barn. Det finns ingenting i religionen att små barn under puberteten ska ha slöja på sig. Men de vill vara precis som de stora barnen. Precis som svenska tjejer i skolan. De klär ju också på sig. De sminkar sig. De schamponerar sig. De försöker verka lite vuxna eller så. Ska det också förbjudas?

Kielan bör känna till vad det står i Muslimska brödraskapets könsapartheidskrift Kvinnan i Islam. Skriften är spridd över hela Sverige och går att ladda ner från internet. I en not står det: ”T ex uppmanas pojkar och flickor att börja be de fem dagliga bönerna vid sju års ålder. På samma sätt rekommenderas flickor att klä sig islamiskt före pubertetsåldern” (2007, s. 18).

Sommaren 2018 presenterades Försvarshögskolans rapport om salafister i Sverige. Där kan man läsa om stenhård social kontroll och parallellsamhällen.

Maria Hind Alias (S) säger att beslöjningen handlar om sexualisering av unga flickor, vilket är helt korrekt. Men det är bara en del av allt det hijab signalerar.

Kielan svarar: Jag säger samma sak som förut. Alla flickor i grundskolan, i småskolan som tar på sig fina kläder, schamponerar sig, sminkar sig lite och så vidare. Ja, de kanske spenderar en timme varje morgon innan de går till skolan. Är inte det sexualisering? Det är det väl i mycket högre grad än att dölja sina behag för att vara diskreta och så.

Som om småflickor skulle ha några behag att dölja.

Det är samma ytliga jämförelse som görs i universitetens utbildning om islam. Se det här blogginlägget om Susanne Olssons och Simon Sorgenfreis bok Islam – en religionsvetenskaplig introduktion (2015).

Maria Hind Alias säger att det inte finns någon religiös, kulturell, social eller politisk mening bakom att man vill sminka sig. Hon säger också att man inte kan komma ifrån att det finns en politisk och kulturell mening bakom beslöjningen.

Både Opinion lives redaktion och Belinda Olsson borde ha läst Försvarshögskolans rapport om salafism inför sändningen och valet av deltagare. Programmet avslöjade att varken redaktionen eller Belinda Olsson tycks ha en aning om hur verkligheten utanför TV-huset ser ut. De visar inte tillstymmelse till insikt om det fängelse hijab representerar för småflickor och hur utstakat deras liv är av andra.

De visar heller ingen kunskap om att Muslimska brödraskapets grundare beundrade Mussolini och Hitler, att Muslimska brödraskapet är en extremt judefientlig rörelse, att jämförelsen med hakkorset är adekvat.

De visar ingen insikt om att HIJAB signalerar att homosexuella ska dö.

De visar ingen insikt om att den flicka som tvingats bära HIJAB riskerar att dödas om hon tar av sig den. Straffet för avfällingar från islam är döden. Det finns alldeles för många invandrare i Sverige som från födelsen har matats med dessa ”sanningar”. Det borde imam Kielan känna till.

Biskop Johan Olof Wallins predikan 25 mars på Marie bebådelsedagen 1827 om ”Qvinnans ädla och stilla kallelse” och Muslimska brödraskapets Ahmed Al-Mofty 2009
I mitt föregående blogginlägg jämför jag hur biskop Wallin i Stockholms storkyrka predikar om kvinnan utan egenvärde och hennes självutplånande roll med vad den shariapolitiska extremisten Mawdudi skriver, hur de båda är påverkade av Rousseau och romantikerna.

I Evin Rubars Slaget om muslimerna upprepar Ahmed Al-Mofty biskop Wallins predikan men påstår att könsideologin är islamisk. Då programmet sändes var Mofty ledamot i SMR:s styrelse. Det var han som tyckte att det var självklart att vända sig till Saudiarabien för att få pengar till att bygga en moské i Göteborg. Mofty låter som om han läser innantill ur en av 1800-talets rådgivningsböcker om mannens och kvinnans ”naturer”. För det är ju inte så att Rousseau och romantikerna skulle vara influerade av Muslimska brödraskapet.

Mofty säger att islam visar det som är rätt: ”Mannen använder förståndet men kvinnan använder känslor. Missförstå inte. Jag säger inte att kvinnan är mindre intelligent. Kan vara dubbelt eller tredubbelt intelligent som mannen men är mer impulsiv. Hon kan säga ’jag vill skiljas’. Mannen vill vänta och se, har en sådan natur att han vill spara och spara. Det [kvinnan] har på hjärtat det kommer direkt ur munnen. Hon kan ta förhastade beslut. Så Gud har skapat den här människan och vet vad som är bäst.”

Enligt vetenskapliga rön har slumpmässiga kemiska reaktioner skapat människan, liksom hela universum och allt som finns i universum och på planeten jorden. Enligt vissa hjärnforskare finns gud inne i människors hjärnor, inte utanför.

Det är en avsevärd skillnad mellan den enskilda individens personliga tro på en högre makt och mellanhänder som påstår sig företräda en högre makt och vet vad denna högre makt befaller.

Shariapolitiska extremhögern är mellanhänder, liksom biskop Johan Olof Wallin var en mellanhand.

Svensk lagstiftning är inte baserad på en övernaturlig makts mellanhänder som påstår sig veta vilka lagar som ska gälla landets invånare.

Eftersom det är i princip tabu att kritisera politiska tolkningar av islam i Sverige så lyft fram biskop Wallin och den brutala uppdelningen i Sverige mellan svenskättade kvinnor som enligt lag slipper Wallins predikan om den självutplånande kvinnan utan egenvärde och shariapolitiska mellanhänders krav att vissa utlandsättade flickor och kvinnor blint ska böja sig efter biskop Wallins påbud i början av 1800-talet om att utplåna sig själva.

En uppföljning av Evin Rubars dokumentär om Muslimska brödraskapets expansion det senaste decenniet och skattemiljonerna som går till Muslimska brödraskapet i stället för till välfärden
Det är drygt tio år sedan Evin Rubars dokumentär om det islamistiska nätverket med högsäte i Stockholms stora moské på Medborgarplatsen sändes. Nätverket är detsamma som Muslimska brödraskapet.

SVT: Gör en ny dokumentär, eller flera, utan att en enda gång nämna kollektivordet muslimer. Det handlar om en shariapolitisk extremhöger som bara representerar sig själva. Landets invånare från länder där islam är den dominerande religionen ska inte behöva dras in i en högerextremistisk rörelses verksamhet i Sverige.

Bengt Westerberg ställer 4 april helt befängda krav i debattartikeln i Dagens Nyheter när han efterlyser att ”muslimer från majoriteten [måste] kliva fram”. Det är detsamma som att efterlysa att människor utsätter sig för mordhot. Det är detsamma som att säga att ”muslimer” har ett ansvar för vad ”muslimer” gör. ”Muslimer” ’är ingen folkgrupp. ”Muslimer” har inget kollektivt ansvar. Varje enskild individ har ansvar för sina handlingar, oberoende av religionstillhörighet.

Bannlys kollektivordet ”muslimer” och tala om tolkningar av islam i stället och koppla folk till nationalitet i stället för till en religion.

Muslimska brödraskapet är en trojansk häst, se detta blogginlägg, som är på fullaste allvar. De håller på att gröpa ur Sverige.

SVT: Gräv lika omfattande i Muslimska brödraskapets finanser som grävet om Swedbank. Miljoner och åter miljoner skattemedel slussas till Muslimska brödraskapet, inte minst till Islamic Relief via Sida. Se de två länkade artiklarna ovan om Muslimska brödraskapet i väst.

Skattemedel ska gå till välfärden, inte till att göda en trojansk häst. Aktivisterna är välutbildade. De är otroligt organisationsbegåvade. De hittar ständigt nya sätt att mjölka staten på skattemedel. Avslöja dem.

Muslimska brödraskapet påstår att de står för en ”moderat” tolkning av islam. De har ända sedan revolutionen i Iran 1979 tvingats förhålla sig till denna revolution. Därför upprepar de ständigt att de är emot våld, emot att störta regimer, att de inte har för avsikt att införa en teokrati.

De arbetar nerifrån och upp, från den enskilda individen till tjänstemän och slutligen regeringen. Det är ingen slump att Muslimska brödraskapets grundare var lärare. Det är ingen slump att Muslimska brödraskapet driver flera religiösa friskolor. De har ett syfte med skolorna.

Det är ingen slump att Muhammad Mursi ansträngde sig att införa en teokrati i Egypten.

5 april 2019

Mona Lagerström Mona Lagerström fil dr, författare till boken Muslimska brödraskapets förtrupp i Sverige. Förtrycket av flickor, kvinnor och sexuella minoriteter Volym 1 (2018)

Innehåll

Register

Boken finns att köpa på Adlibris och Bokus

 

 

Alexandra Pascalidou del 2 – bakåtsträvare av gigantiska mått

I det föregående blogginlägget skrev jag om hur Alexandra Pascalidou på Twitter upprört kallade representanten för shariapolitiska extremhögern Moosa Assal för en muslimsk kille som [av Sofie Löwenmark] dömts ut som salafist. Moosa Assal hade på Förortsgalan 2019 utnämnts till årets folkbildare, vilket upprörde Sofie Löwenmark. Pascalidou var prisutdelare. Pascalidou var upprörd över att Assal dömts ut som salafist med saudisk kvinnosyn utan att Löwenmark hänvisade till källor. Själv ringde Pascalidou upp honom. Vad hon frågade och vad hon fick till svar är oklart.

Moosa Assal har, liksom parhästen Abdul Wadud, studerat vid universitetet i Medina, Saudiarabien, som närmast kan beskrivas som ett prästseminarium för utländska män där de drillas i sharia och en vidrig kvinnosyn som de sedan förväntas sprida i sina hemländer. Det tar man för givet att en driven journalist har tagit reda på innan hon accepterar att ge en man utexaminerad från detta lärosäte pris som ”årets folkbildare”.

I det föregående inlägget länkar jag till en bakgrund till universitetet och att det står att indiern/pakistaniern Sayyid Abu al-Ala Mawdudi (1903–1979) var med och grundade universitetet 1961 och att åtskilliga medlemmar i Muslimska brödraskapet, som sedan 1940-talet i omgångar förbjöds i Egypten, fann ett andra hem i universitetet (sista stycket). I själva verket spelade Muslimska brödraskapets välutbildade flyktingar en viktig roll i utbyggnaden av hela det saudiska beduinsamhällets utbildningsväsende, liksom i Qatars.

I det här inlägget förklarar jag varför Alexandra Pascalidou är en bakåtsträvare av gigantiska mått genom att jämföra vad shariaideologen Mawdudi år 1939 säger om kvinnans inlåsning i hemmet med vad biskop, sedermera ärkebiskop, Johan Olof Wallin (1779–1839) från predikstolen i Storkyrkan i Stockholm på Marie bebådelsedag år 1827 säger om ”Qvinnans ädla och stilla kallelse” och avslutar med några ord om ”kristna värderingar” och vad dessa ”kristna värderingar” har inneburit för kvinnor i Sverige.

Det ligger mer än hundra år mellan Mawdudi och Wallin. Mawdudi hänvisar till Koranen och Allah. Wallin hänvisar till Bibeln och kristenhetens gudom och jungfru Maria, som påstås vara förebilden för alla kvinnor.

Ingen av dem nämner Aristoteles (d. 347 fvt) eller den fransk/schweiziska filosofen Jean-Jacques Rousseau (d. 1778) och 1800-talets tyska romantiker, som gav industrialismens framväxande borgerskap med mannen på jobbet och kvinnan i hemmet en fix och färdig manlig och kvinnlig ”natur”, det vill säga mannen är hjärnan, kvinnan känslan, ”hemmets ängel”.

Shariaideologen Sayyid Abu al-Ala Mawdudi och purdah (kvinnans livegenskap, kvinnans inlåsning i hemmet) 1939
Mawdudi växte upp i det indiska furstendömet Hyderabad som styrdes av britterna. Han började sin yrkesbana som journalist. Han hatade väst och den västerländska kvinnans frigörelse. De två fotografierna ovan visar purdah i Hyderabad i början av 1900-talet. Fotot till höger visar en särskild kvinnovagn som dolde kvinnorna. Purdah var en statusfråga oberoende av religion. Det är denna kvinnosyn Mawdudi växte upp med och omfamnade och drygt trettio år gammal påstod var Allahs vilja.

Mawdudi grundade år 1941 Muslimska brödraskapets tvillingorganisation Jamaat-e-Islami. År 1947 blev Indien självständigt och delades. Samma år blev Pakistan en stat och det var där Mawdudi såg en framtid för en stat styrd enligt hans shariapolitiska tolkning av islam, alltså en teokrati. Mawdudi dog 1979, den iranska revolutionens år.

I mitt första blogginlägg ”Kriminalisera purdah!” skriver jag om Mawdudi. Jag gör en rekapitulation här. År 1939 publicerade han könsapartheidboken Purdah and the status of woman in Islam, baserad på en serie radioföreläsningar på urdu. Boken översattes till mängder med språk, inklusive engelska, och är spridd över hela världen. Mawdudi är, som jag nämnt åtskilliga gånger, talibanernas läromästare. Mawdudis bok ligger till grund för Muslimska brödraskapets Jamal Badawis könsapartheidskrift The status of woman in Islam (1971), även kallad Gender Equity in Islam. Basic principles (1995) (på svenska Kvinnan i Islam, översättning Mostafa Malaekah) om ”islams normativa lära”, också den spridd över hela världen. Ett häfte jag skrivit om i många blogginlägg.

Mawdudi hänvisar till Koranen och haditerna (muntligt traderade uttalanden om vad profeten Muhammed ska ha sagt och gjort) men är influerad av västerländska tänkare som Aristoteles dominansideologi (allt har ett ändamål, mannen är alltings mått, kvinnan är en defekt man, mannen är normen, kvinnan den avvikande, mannen är i fortplantningen aktiv, kvinnan passiv, biologiskt kön är lika med samhällskön, eftersom kvinnan spelar en passiv roll i fortplantningen är hon också intellektuellt underlägsen och som en följd härav socialt underordnad mannen som är bärare av ett högre förnuft) och Jean-Jacques Rousseau och romantikernas komplementaritetsideologi, se nedan.

Mawdudi hävdar att han med sitt försvar av purdah står för en ”balanserad medelväg” mellan de två extremerna hinduism, som förtrycker kvinnorna, och väst, där kvinnorna är alldeles för fria. Mawdudi skriver att ordet purdah är samlingsbeteckningen på ”de föreskrifter som utgör det islamiska samhällssystemets viktigaste del” och ger purdah och ansiktsslöja [veil] samlingsbeteckningen harem (2011, s. 18, 20).

Han hävdar att seden att täcka ansiktet kommer från Allahs befallning nedsänd i koranversen 33:59, även om där inte står direkt uttalat att det är just ansiktet kvinnan ska täcka så är det, enligt Mawdudi, andemeningen och en sedvänja som härstammar från profeten Muhammeds dagar (s. 194, 195). Att Mawdudi avser ansiktsslöja framgår av att han hävdar att koranversen om att täcka sina behag [det vill säga brösten] föreskriver att kvinnor ska dölja ansiktet [the covering of the face], vilket kan ske antingen genom att kvinnan håller en bit av ytterplagget över ansiktet eller genom en ansiktsslöja eller på annat sätt. Kvinnor som visar sig utomhus täckta på det här sättet kommer att betraktas som ärbara kvinnor och inte bli antastade (s. 191, 192). Detta skriver han i kapitlet han gett titeln ”Gudomliga lagar för kvinnors vistelse utomhus” [”Divine laws for the movements of women”].

Mawdudi säger sig beskriva ”naturlagarna” [laws of nature] för kvinnors och mäns verksamhet. För att mänskligheten på grund av människans ”djuriska natur” och begivenhet på sexuell tygellöshet inte ska utrotas är det nödvändigt att människor sluter sig samman i gemenskaper och att det allmänna bästa står över den enskilda individens frihet.

Han lägger ut texten om den aktiva mannen och den passiva kvinnan och använder uttryck som ”naturens vilja”, ”universums Mästeringenjör”, det vill säga Allah. Mawdudi stöder sin tes om mannen som aktiv och kvinnan som passiv på sura 51:49: ”All things We made in pairs.” I K.V. Zetterstéens översättning: ”Och av allting hava vi skapat tvänne slag.” Mohammed Knut Bernström gör en tolkning i sin version: ”Allt som Vi har skapat har Vi skapat i motsatspar” (min kursiv).

Enligt Mawdudi reglerar den här versen relationen mellan kvinnan och mannen. Versen säger att ”den ena parten i ett par ska vara aktiv och den andra mottagande och passiv, den ena snabb att öva inflytande, den andra redo att bli influerad, den ena beredd att agera, den andra villig att bli tillsagd” (s. 132). Mawdudi säger att det här är den grundläggande relationen som ger upphov till alla andra existerande relationer i världen. Han kopplar aktivism till det han kallar ”maskulina” drag och passivitet till ”feminina” drag. Bara de dåraktiga, det vill säga väst, kan komma på idén att jämna ut skillnaderna och låta kvinnor sköta manliga sysslor och låta män utföra kvinnosysslor. Han skriver att kvinnor känner sig stolta när de ägnar sig åt manliga verksamheter ”medan ingen man är hågad att fostra barn och ta hand om hushållsarbetet, som är helt och hållet kvinnogöra” (s. 157).

Purdah [inlåsningen av kvinnan] är till för att skydda det islamiska samhällssystemet och bygger på vetenskapliga fakta, naturlagar som människan inte kan ändra på utan att balansen rubbas, säger han (s. 213). Kvinnan måste ha makens tillstånd att få lämna hemmet, säger han också.

Mawdudi skriver att ”islam förbjuder” att kvinnor vistas utomhus ”enligt västerländsk sed” och koketterar och visar upp sig. Kvinnans rätta plats är hemmet. Hon har befriats från sysslor utomhus så att hon kan leda ett fridfullt och värdigt liv i hemmet och där sköta sina hushållssysslor på bästa sätt. Hon tillåts gå ut när det är absolut nödvändigt men då måste hon uppföra sig anständigt.

Hon får inte bära kläder som kan dra uppmärksamheten till sig, inte heller falla för frestelsen att visa sitt väna ansikte eller händerna eller gå på ett sätt som drar uppmärksamheten till sig. Hon får inte tala med folk utom när det är absolut nödvändigt och om hon talar ska hon inte tala med en behaglig och mjuk röst. ”Om kvinnan följer dessa lagar och begränsningar får hon lov att lämna hemmet när behovet är påkallat” (s. 201). Detta är vad Koranen säger, enligt Mawdudi.

Därefter övergår han till vad haditerna säger. Kvinnor får lämna hemmet när det är absolut nödvändigt. Kvinnan får lov att besöka moskén för bön men inte beblanda sig med männen av moraliska skäl och inte stå längst fram. Kvinnor får lov att göra pilgrimsfärden, hajj. Kvinnor ska helst inte besöka gravar. Under alla omständigheter ska kvinnor och män inte beblanda sig med varandra. Inget fritt umgänge mellan könen i skolor, i fabriker, på kontor, i parker, på teatern, på bio (s. 201–209).

Lagen om purdah ska inte mildras utan efterlevas till punkt och pricka. Det är det ”islamiska sättet”, en skyddsvall mot västerländsk sedeslöshet, i synnerhet som den gestaltade sig under Mawdudis samtid. Han avslutar med en uppmaning att man innan man ens börjar tänka på att mildra purdah först ser till att samla styrka nog att sticka ut ögonen som stirrar på en islamtroende kvinna i färd med att uträtta ett angeläget ärende utanför hemmet (s. 218).

Mawdudi har, tillsammans med Jamal Badawi, född i Egypten, en av Muslimska brödraskapets toppnamn i Nordamerika, med hjälp av saudiska oljepengar sedan andra halvan av 1900-talet och in på 2000-talet lyckats slå i praktiskt taget hela världen att beslöjningen av flickor/kvinnor är islamisk, det vill säga en gudomlig uppenbarelse på Arabiska halvön under 600-talet förmedlad till profeten Muhammed (570–632) av ärkeängeln Gabriel. Ängeln Gabriel åkallas även av Johan Olof Wallin (d. 1839), men i ett helt annat sammanhang.

Jean-Jacques Rousseau (1712–1778) och romantikernas komplementaritetsideologi
Rousseau och romantikerna blev det framväxande konservativa borgerskapets främsta ideologer. Familjen i bonde- och hantverkarsamhället var en produktionsenhet där den gifta kvinnan utgjorde en viktig länk i produktionskedjan. Med sitt arbete bidrog hon aktivt till familjens försörjning. I och med industrialiseringen uppstod en ny familjestruktur framför allt i städerna. Hemmet skildes från produktionen och blev en renodlad konsumtionsenhet, industrin övertog många av de tidsödande sysslor som kvinnan i hemmet hade ägnat sig åt (spånad, vävning, ölbryggning, brödbak etc.).

Som nämnts utgår Mawdudi och Wallin i sin könsideologi från samma källor, men källorna är inte av gudomligt ursprung. Jean-Jacques Rousseaus idéer i Emile eller om uppfostran (1762) om att kvinnan och mannen kompletterar varandra (Femte boken, ”Sophie eller Kvinnan”) anammades av 1800-talsromantikerna men som inte gjorde kvinnan underordnad, utan sidoordnad.

Jag ger några exempel på Rousseaus idéer ur Emile (översättning C.A. Fahlstedt) om hur flickor och pojkar ska uppfostras för att visa varifrån Mawdudi och Badawi/Malaekah hämtat sina idéer om kvinnans ”natur”, som det offentliga Sverige har lämnat bakom sig men ändå ger statliga bidrag till så att de kan fortsätta att inpräntas i unga kvinnor. Som jag nämnt i åtskilliga blogginlägg har Malaekahs könsapartheidskrift i åratal gått att ladda ner från Muslimska brödraskapets ungdomsförbunds SUM:s hemsida. Mängder med islamiska församlingar som predikar om ”Allahs” könsideologi får miljontals kronor av Myndigheten för stöd till trossamfund.

Hos Rousseau innebär komplementaritetsideologin att en utvecklingsbar individ (mannen) och en typ med statiska kollektiva egenskaper (kvinnan) kompletterar varandra. Centrala begrepp hos Rousseau är frihet och jämlikhet. Ingen ska behöva underkasta sig en annan individ. Med individ menar Rousseau man. Pojkar ska fostras till självständigt tänkande människor, fria från civilisationens fördärvande vanor och fördomar. Flickor däremot ska fostras i enlighet med ”den kvinnliga egenarten”, ett begrepp Rousseau ska ha myntat, ”att kvinnan särskilt är skapad för att behaga mannen” (1978, s. 148).

Pojkar ska aldrig behöva göra något mot sin vilja. Flickor däremot ”bör vara vakna och arbetsamma, och inte nog med det, de måste också tidigt lära sig att vara underkastade tvång. Denna olycka, om det nu är en sådan för dem, är oskiljaktig från deras kön [. . .]. De skall hela sitt liv vara underkastade det mest oavlåtliga och grymma tvång, som finns, nämligen konvenansens. Man måste därför tidigt vänja dem vid detta tvång, så att de lätt kan finna sig i det, lära sig att styra sitt lynne och foga sig i andras vilja” (s. 164).

”Andras vilja” är männens vilja. ”Därför bör man vid kvinnornas uppfostran helt och hållet ta hänsyn till männen. Att behaga dessa, att vara dem nyttiga, att göra sig älskade och aktade av dem, att uppfostra dem som små, att vårda dem som stora, att råda dem, trösta dem, att förljuva deras liv, se där, vad som är kvinnornas plikter under alla tider, och vad man bör meddela dem från deras barndom” (s. 158).

Några förutsättningar att studera har inte kvinnan. Lika utbildning för flickor och pojkar hotar att förstöra ”den kvinnliga egenarten”. Kvinnans fostran ska därför inriktas på hemmets skötsel och den äkta mannens välbefinnande. ”Forskandet efter abstrakta och spekulativa sanningar, principer, vetenskapliga axiom, kort sagt, allt det, som tjänar till att generalisera begreppen, tillhör inte kvinnornas område. Deras studier skall avse det praktiska. [. . .] Snilleverk överstiger deras fattningsförmåga; likaså har de varken tillräcklig noggrannhet eller uppmärksamhet för att med framgång idka de exakta vetenskaperna” (s. 191). Snillrika kvinnor blir inte gifta, hävdade Rousseau, ”talangfulla damer imponerar aldrig på andra än narrar”. ”En kvinnas heder är att vara okänd, hennes ära ligger i hennes makes aktning, hennes nöjen består i familjens lycka” (s. 224).

Det här kunde ha varit skrivet av Mawdudi. Mawdudi drar den gamla vanliga visan att ingen kvinna, hur mycket hon än anstränger sig, kan tävla med Aristoteles, Kant, Hegel, Shakespeare, Alexander den store, Bismarck och andra liknande manliga storheter (Mawdudi Purdah 2011, s. 129).

Under 1800-talet pågick det i Sverige en debatt om flickornas eftersatta utbildning. Lagstiftarna som motsatte sig högre statligt understödd utbildning hävdade i Rousseaus anda att kvinnan ”av naturen” var ämnad åt andra uppgifter än studier och framhöll att högre utbildning inte bara fördärvade kvinnans ”egenart” utan också var bortkastad, då hennes bestämmelse var att vara maka och mor.

Rousseaus idéer om manligt, kvinnligt var starkt präglade av kyrkans syn på kvinnans underordnade ställning. Romantikerna gick emot upplysningstidens likhetstankar (att mäns och kvinnors intellektuella kapacitet inte skiljer sig från varandra) och såg i stället kvinnan och mannen som varandras motsatser, dock inte på ett nedvärderande sätt som tidigare epoker. Män och kvinnor kompletterar varandra, ansåg romantikerna, och nöjde sig inte med att enbart se mäns och kvinnors roll i fortplantningen utan tilldelade även könen olika karaktärsegenskaper. De tilldelade kvinnan ”medfödda” egenskaper som var rakt motsatta de lidelsefulla och ondskefulla egenskaper som tillskrivits den västerländska kvinnan ända sedan Bibelns Eva ansetts ha orsakat syndafallet. Kvinnans roll kopplades till personliga relationer inte som en viktig del i en produktionsenhet. De kriterier som enligt romantikerna utmärker kvinnan är mycket positiva, rent av madonnalika: känsla, mjukhet, fantasi, intuition och förmåga att skapa harmoni medan förnuft och förmågan till abstrakt tänkande karakteriserar mannen. Kvinnan ansågs också stå närmare naturen och Gud än mannen. Kvinnans högre moral och religiositet gjorde henne därför idealisk som familjens moraliska och religiösa fostrarinna. ”Geniet” intog en särställning och stod över såväl kvinnan som mannen.

Sveriges första professor i kvinnohistoria, Gunnar Qvist, skriver om Rousseaus och romantikernas opinionsbildande effekt i Konsten att blifva en god flicka. Kvinnohistoriska uppsatser (1978). Komplementaritetsideologin spreds över hela Europa via universiteten, predikstolarna och mängder med rådgivningsböcker, författade av präster, läkare och kvinnor! om hur man bäst fostrar döttrarna, och också via den borgerliga romanen och det borgerliga dramat.

År 1811 publicerades i Sverige den tyska teologen Johann Ludwig Ewalds (1747–1822) mastodontverk i tre band på över sex hundra sidor: Konsten att blifva en god flicka, en god maka, mor och matmor. En handbok för vuxna döttrar, makar och mödrar. Boken kom i nytryck år 1842. Sverige var då fortfarande ett jordbrukssamhälle. Så sent som 1870 var mer än 90 procent av kvinnorna över femton år sysselsatta inom det tungarbetade jordbruket eller anställda inom hushållssektorn. Utöver detta stora antal kroppsarbetande kvinnor fanns de fabriksanställda kvinnorna (Qvist 1978, s. 105).

I rådgivningsböckerna framgår det att det är moderns uppgift att övervaka barnens könssocialisering. Modern är den viktiga förmedlande länken i bevarandet av de könssegregerade sfärerna. Det framgår också att döttrarnas, de blivande könsideologiförmedlarnas, fostran är betydligt mer reglerad och övervakad än sönernas.

Att Rousseau sanktionerades av kyrkan, som ansvarade för undervisningen i folkskolan när den inrättades 1842, fick under avsevärd tid framöver negativa följder för kvinnors utbildningsmöjligheter i Sverige.

De av Rousseau och romantikerna konstruerade kvinnliga egenskaperna hade en bit in på 1800-talet blivit naturgivna, vilket framkommer inte minst i Johan Olof Wallins predikan 1827 där han upprepar nästan ord för ord vad Rousseau skriver i Emile om kvinnans plats.

Biskop Johan Olof Wallins predikan om kvinnans ädla och stilla kallelse 1827
Biskop Wallin, sedermera ärkebiskop, intog en nyckelposition i den svenska kyrkan, inte minst som predikant. Han var en ledande kraft bakom 1819 års psalmbok. Wallins predikan finns tryckt i Religions-Tal vid åtskilliga tillfällen, volym 3 (1831).

I Koranen betonas det gång på gång att Allah inte har några söner. Just vad gäller det påståendet skiljer sig Mawdudis och Wallins uppfattning, även om båda hävdade att dominansrelationen mellan kvinnan och mannen är gudomligt sanktionerad. Wallin säger i sin predikan i princip samma saker som Mawdudi men åkallar den Gud som har en son och inte minst modern till denna son, jungfru Maria, när han 1827 håller sin predikan om ”Qvinnans ädla och stilla kallelse” i Storkyrkan i Stockholm på Marie bebådelsedag, det vill säga firandet av den dag (25 mars) då ängeln Gabriel enligt Lukasevangeliet 1:31–35 säger till Maria, som är trolovad med Josef:

Du skall bli havande och föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus. Han skall bli stor och kallas den Högstes son.” Maria undrar hur det ska gå till. ”Jag har ju aldrig haft någon man.” ”Helig ande skall komma över dig, och den Högstes kraft skall vila över dig. Därför skall barnet kallas heligt och Guds son”, säger ängeln Gabriel, samma ängel som ska ha varit den förmedlande länken mellan Allah och profeten Muhammed.

Trots att upplysningarna om jungfru Maria är knapphändiga i Nya testamentet lägger Wallin ut texten om hennes personlighet och låter henne stå modell för hur den ideala kvinnan bör uppträda. Kvinnan ska utplåna sig själv och bara leva för andra. Det är tiga-tåla-lida-bära han predikar. Det kan knappast vara fabriksarbeterskorna, bondmororna eller torpar-, statar- och hantverkarfruarna han vänder sig till utan det måste vara den egna ämbetsmannaklassen och borgerskapet som hade råd med en hemmafru, en kvinna ekonomiskt beroende av en man.

Wallin talar om kvinnornas ”trogna och ömma hjertan, som, när de rätt förstå sig sjelfva [min kursiv], hafva ett så lifligt, så klart sinne för det heliga, det himmelskt goda och sköna”. Han nämner Maria som under sitt hjärta bar världens frälsare som ”slöts i hennes famn, närdes vid hennes bröst” och gör sig likt Mawdudi och Badawi till språkrör för vad Gud vill. ”Alltsedan ville Gud att vårt slägte genom eder skulle med jordelifvets skänk få ett himmelskt barnaskap och med sjelfva modersmjölken emottaga det eviga lifvets Evangelium.” Därför bör kvinnorna betrakta sin ”egen ädla och stilla kallelse”. Wallin nämner ord som fromhet, oskuld, saktmod, att kvinnans prydnad inte sitter utanpå och låter som Mawdudi när han säger att den ”ej ligger i flärdens prål eller uppseendets fåfänga” (1831, s. l03).

Wallin säger att människorna i och för sig är olika både till kynnet och utseendet, dock: ”Likväl gifvas egenskaper, så utmärkande för qvinnan och så tillhöriga hennes väsende, att hon aldrig, utan misskännande af Skaparens afsigt och utan djup glömska af sitt åliggande, kan undvara dem” (s. 104, 105). Fromhet är viktigt. ”En qvinna utan tro är ett störande missljud i skapelsen.” Wallin liknar det vid att häda Guds namn och nämner ord som ”vederstygglig afvikelse från den gudomliga ordningen” (s. 106, 108).

Än en gång låter Wallin som Mawdudi när han beskriver Maria. Det är purdah, kvinnors kringskurna handlings- och rörelsefrihet, Wallin talar om, ”aldrig se vi Maria uppblåst i sitt sinne eller intagen af någon slags fåfänga, icke ens den moderliga. Hon visar sig ogerna och sällan utom den lugna, undangömda krets, der hon trifves och verkar i kärt och eget kall. Synes hon någon gång träda derur, sker det blott när högsta nödvändighet fordrar det, när hennes varma, lefvande pligtkänsla öfvervinner betänkligheterna. Men, likasom rädd att blifva bemärkt, drager hon sig tillbaka så fort hon kan, försvinnande undan verldens blickar, och lemnar åt sina efterföljerskor exemplet af hvad som alltid kläder dem bäst: en anspråkslös och oförställd blygsamhet. Det är emot qvinnans både natur och ändamål [min kursiv], att vara sedd, vara omtald, blifva ökänd” (s. 110, 111).

Kvinnans sätt att tänka och vara måste bestämmas med andra måttstockar än mannens, säger Wallin, och låter än en gång som Mawdudi: ”Blandar hon sig i de angelägenheter, som honom allena tillhöra, eller vill hon åt dem, som henne tillhöra, gifva en ton af högvigtighet, en prägel af offentlighet, som de aldrig behöfva och sällan tåla, så nedsätter hon sin värdighet, i stället för att höja den” (s. 112).

Den sanna kvinnan ska i allt hon gör vara lyhörd för andras behov och anpassa sig efter dem, hon ska vara tålig, foglig, ha en vänlig blick, varm hand, inte utmärka sig, inte ha några önskningar för egen del, inte brusa upp, vara mild och ljuv, lindra striden i mannens inre när hans ansvar tynger honom. Hon ska vara hemmets ängel, visa ”en allt försakande och allt uthärdande kärlek”, det är Guds vilja.

En kvinna som inte tror är en vederstygglig varelse. En man som inte är gudfruktig är däremot endast beklagansvärd. Denna brist kunde sannolikt förklaras med att han hade haft en gudlös mor som inte fostrat honom i den rätta tron och sedermera en hustru som inte förstått att leda honom på rätt väg. Mannen fråntogs allt ansvar. Skulden lades i stället på kvinnan. Den som kan sin Bibel vet att Eva får skulden medan Adam fråntas allt ansvar för att de åt av den förbjudna frukten från kunskapens träd.

Kvinnor som inte ville underordna sig dessa påhittade kollektiva egenskaper utan i liberalismens anda hävdade individens rätt hade i kyrkan en förkrossande stark opinion emot sig. Kyrkans företrädare intog under hela 1800-talet en emancipationsfientlig hållning. Marie bebådelsepredikan gav motståndare till en utvidgning av kvinnans verksamhetsfält stöd för sin hållning. En skribent säger att de ”hämtade ur denna arsenal sina kraftigaste vapen under den följande tiden”.

Strukturell könsdiskriminering i Sverige
Här är några viktiga årtal i den långa kampen för den svenska kvinnans likställande med mannen. Observera att det inte främst är någon jämlikhetstanke som ligger bakom förändringarna utan oftast krassa ekonomiska motiv: 1845 lika arvsrätt för kvinnor och män (det huvudsakliga syftet med lagreformen var att påskynda adelsjordens övergång i ofrälses ägo). 1846 partiell näringsfrihetsreform. 1858 ogift kvinna som fyllt 25 år kan begära hos domstol att få bli myndig. 1862 kommunal inkomstgraderad rösträtt för kvinnor och män som fyllt 25 år. 1863 ogift kvinna blir automatiskt myndig vid 25 års ålder, hon kan avsäga sig myndigheten om hon vill. 1864 total näringsfrihet införs. Den första statliga normalskolan för flickor inrättas. 1870 flickor får rätt att avlägga studentexamen, men bara som privatister. 1873 kvinnor får tillträde till universiteten och rätt att avlägga alla akademiska examina, förutom teologiska och högre juridiska examina. 1874 gift kvinna får själv råda över förtjänsten från eget arbete. Hon kan också genom äktenskapsförord själv förvalta sin enskilda egendom. 1884 ogift kvinna blir myndig vid samma ålder som mannen, det vill säga 21 år. 1910 preventivmedel förbjuds i lag. 1919 allmän politisk rösträtt för kvinnor som fyllt 23 år (männen fick allmän rösträtt 1909). 1921 ny giftermålsbalk, gift kvinna blir myndig när hon fyllt 21 år. Makarna likställs ekonomiskt och personligt. Mannen är fortfarande ensam barnens målsman. 1923 kvinnor får samma rätt som männen att inneha statlig tjänst, undantag är militär-, präst- och domarämbetena. 1927 statliga läroverk öppnas för flickor på samma villkor som för pojkar. 1937 förbudet mot preventivmedel upphävs. 1939 förbud att avskeda kvinnor på grund av äktenskap eller havandeskap. 1949 båda föräldrarna blir barnens målsmän. 1958 kvinnor får prästvigas. 1965 våldtäkt inom äktenskapet kriminaliseras. 1971 makars sambeskattning slopas. 1975 fria aborter.

Individen är det svenska samhällets grundenhet
Arbetskraftsbristen under 1960-talet, dramatikern och kvinnorättsaktvisten Eva Mobergs debattartikel 1961 om ”Kvinnans villkorliga frigivning”, där hon pläderade för att kvinnan måste vara ekonomiskt oberoende för att fritt kunna forma sitt liv, banade väg för den nya familjepolitiken och principen om den vuxna individens ekonomiska oberoende av anhöriga.

Under 1970-talet gick Sverige från familjebeskattning till individuell beskattning, från hemmafruidealet till utbyggnaden av daghem. Individen är det svenska samhällets grundenhet, inte familjen, inte klanen, i synnerhet inte klanen bosatt utomlands. Att individen är det svenska samhällets grundenhet innebär att Sverige är ett välfärdssamhälle med en individanpassad skatte- och familjerättslig lagstiftning som syftar till att göra individen ekonomiskt självständig i förhållande till övriga familjemedlemmar. Båda parter i en relation har försörjningsplikt. Föräldrarna har underhållsskyldighet tills barnen fyllt arton år. Studiebidrag och studielån för eftergymnasial utbildning är inte beroende av anhörigas inkomst. Barnen har inte försörjningsplikt gentemot föräldrarna.

En kvinna kan inte förvänta sig att hon från det att hon föds tills hon dör ska vara försörjd av en man (fadern, maken, sonen, manliga släktingar). Mannen är inte en försörjarmaskin enligt svensk lag.

Badawi/Malaekahs häfte Kvinnan i Islam är spridd över hela Sverige. Den är skriven som om svensk lag inte existerar: ”Ingen kan heller upphäva, förneka eller förvränga de entydiga lagliga rättigheter som kvinnor ges i islamisk shari’ah” (2007, s. 6 av 6), bland annat ”rättigheten” att från födseln till döden vara försörjd av en man.

Den svenska lagstiftningen handlar om att garantera familjemedlemmarnas möjligheter att själva kunna forma sina liv utifrån egna livsval och inte behöva underkasta sig andra familjemedlemmars vilja och tvång på grund av att de står i ett ojämlikt ekonomiskt beroendeförhållande till dem.

Det är inte detta Moosa Assal och Abdul Wadud fått lära sig vid universitetet i Saudiaraben. Rousseaus och romantikernas komplementaritetsideologi är tillbaka i Sverige, påbjuden av Mawdudi och shariapolitiska extremhögern. Att läsa vad Mawdudi i boken Purdah och vad Jamal Badawi/Mostafa Malaekah i Kvinnan i Islam hävdar är Allahs befallning är som att höra Johan Olof Wallin predika om ”Qvinnans ädla och stilla kallelse”.

Det är något Alexandra Pascalidou bör tänka på innan hon kallar Moosa Assal ”en muslimsk kille” och upprörs över att han kallas salafist, det vill säga bokstavstroende som i Sverige vill ”folkbilda” om hur det är att leva som på Muhammeds tid, trots att det inte finns några tillförlitliga källor om hur man levde på Muhammeds tid. Det Moosa Assal ”folkbildar” om Muhammeds tid är vad han lärt sig på prästseminariet i Saudiarabien.

En som lyssnade på Wallins predikan och som upprördes var författaren och kvinnorättsaktivisten Fredrika Bremer (d. 1865). Hon ansåg att Wallins predikan kunde tolkas som en ursäkt för mannen att behandla kvinnan illa och ändå kräva att hon skulle vara hans ödmjuka tjänarinna. Hon skickade därför ett anonymt brev till Wallin och bad om ett lika strängt offentligt religionstal till mannen om hur han borde uppföra sig i hemmet så att alla ”husfridens förstörares samveten kunde väckas” och för att mannen skulle få insikt om ”huru väsentligt hans uppförande bidrar till hemmets trefvnad”. Någon sådan predikan höll Wallin aldrig.

”Kristna värderingar”
För den som trodde något annat så upphörde ”kristna värderingar”, det vill säga den heliga familjen, att vara statsreligion i Sverige i och med p-pillret på 1960-talet och den fria aborten 1975. Kyrkan hade inte längre makt att bestämma över äktenskapet och kvinnans sexualitet.

Här följer några exempel på ”kristna värderingar” i Sverige införda i och med 1734 års familjerätt. Men först lite historia.

Enligt urgammal princip i svensk rätt tilldelades makten i familjen mannen, det som kallas ”husfaderlig makt” eller ”husbondevälde”, vilket gav honom bestämmanderätt över såväl alla medlemmar i hushållet, inklusive tjänstefolket (exvis drängar, pigor) som över mannens och hustruns alla gemensamma angelägenheter.

Hustruns husfrudöme fanns inte explicit utsagd i lagen men enligt äldre rätt, och även i landslagen, överlämnades bruden av giftomannen till brudgummen med orden att hon giftes till heders och husfrudöme, till lås och nycklar (över livsmedlen, smycken, sänglinnet med mera).

Tidigare sågs äktenskapet främst som en garant för ättens fortlevnad. Den kyrkliga vigseln var bara en bekräftelse i efterhand och barn födda utom äktenskapet innebar ingen social nedvärdering av kvinnan eller av barnet.

1734 års familjerätt däremot gjorde äktenskapet till en viktig samhällelig institution. Föräktenskaplig samlevnad förbjöds och bestraffades – av kyrkan.

Enligt 1734 års lag hade mannen rätt att skilja sig om det visade sig att bruden inte var oskuld på bröllopsnatten. Kvinnan hade inte motsvarande rättighet. Fram till 1864 kunde alla som inte var gifta men ägnade sig åt köttets fröjder beläggas med bötesstraff. Såväl domstol (då kallades det skriftermål) som kyrka (då kallades det kyrkoplikt) utdömde straffet. Den så förnedrande kyrkoplikten, ett skamstraff, en stigmatisering som innebar uteslutning ur församlingen, krav på ånger inför församlingen, avskaffades visserligen officiellt genom en kunglig förordning 1855 men kyrkan fortsatte i vissa landsdelar ända in på 1900-talet att med stränghet döma den otuktiga, framför allt ogifta kvinnor som ju när de blev gravida inte kunde dölja vad de haft för sig och fick stå och skämmas inför församlingen. Skriftningen var egentligen en syndaförlåtelse men användes av många präster som ett straff. Först 1918 avskaffades skriftningen i lag.

Vid 1800-talets början hade kyrkan, det vill säga den lutherska läran om över-underordning som kom till uttryck i bland annat hustavlan ett utomordentligt stort inflytande över svenskens dagliga liv. Enligt kyrkans förkunnelse tillhörde mannen den offentliga sfären, kvinnan den husliga sfären. Hennes kallelse och i princip enda väg till frälsning var att vara maka-mor-husmor. Barnafödandet (inom äktenskapet) var kvinnans största livsuppgift.

Under hela 1800-talet gällde för kyrkan det kvinnoideal som uttrycktes i hustavlans bibelspråk, (kvinnan tige i församlingen), kyrkohandböcker, psalmböcker, bönböcker, katekesen, andaktsböcker, predikningar, bröllopstryck och gravskrifter och som år 1827 fick sitt mest uppmärksammade uttryck i Johan Olof Wallins Marie bebådelsepredikan.

År 1842 inrättades den obligatoriska folkskolan. Under hela 1800-talet hade endast pojkar rätt att gå i statligt understödda läroverk och gymnasier. Den under första hälften av 1800-talet enda statligt understödda undervisning flickor hade rätt till var folkskolan där bibelstudier och kristendomskunskap var de viktigaste ämnena vid sidan av räkning och rättskrivning. Skolan styrdes i allmänhet av kyrkan, och prästen i församlingen var ofta en självskriven ordförande i skolrådet. Folkskolan kan betraktas som en fattigskola. Den hade två kursalternativ, normalkursen som i princip skulle gälla, samt minimikursen med lägre kunskapskrav. Det senare alternativet var till för de allra fattigaste som måste arbeta och bidra till familjens försörjning och för de klenast begåvade. Minimikursen kunde också generellt tillämpas på flickorna.

Den som med ett leende på läpparna vill få en inblick i hur det gick till i folkskolan på landsbygden under 1800-talet rekommenderar jag läkaren August Bondesons (d. 1906) roman Skollärare John Chronschoughs memoarer, en pärla bland Sveriges romaner om en blivande folkskollärare med en släng av storhetsvansinne. När romanfiguren började på folkskollärarseminariet i Göteborg är det första en adjunkt säger till klassen: ”Innan vi börja vårt arbete, så vill jag föreslå er en sak. [. . .] Jo, det finns nu som alltid i början av ett läsår så många Anderssöner och Petterssöner, Johanssöner och Personssöner o.s.v. i denna klassen, att en ständigt skall vara rädd för att förväxla den ene med den andre. Därför skulle jag vilja tillråda er ’på son’ att ta nya namn, så att det åtminstone ej blir mer än en med samma namn i klassen” (1992, s. 97). Huvudpersonen heter John Persson, kommer från Halland, och byter namn.

Böcker som handlar om medelklassen i storstäderna brukar i litteraturhistorieverk kallas romaner. Böcker som handlar om invånarna på landsbygden kallas folklivsskildringar. Bondessons pärla handlar om ”vanliga” människor i Halland och om prästens upphöjda ställning i ett litet samhälle. Rekommenderas varmt, i synnerhet till den som inte tar präster på särskilt stort allvar.

Flickor från välsituerade hem kunde under 1800-talet gå i privata flickpensioner där skolgången varierade från fem till åtta årsklasser. Undervisningen var inriktad på en viss salongsbildning och kunde inte jämföras med den pojkar fick. De män, det var män som var beslutsfattare, som kritiserade den ytliga salongsbildningen och ville ha en utvidgad undervisning för flickor fick så småningom stöd av riksdagsmän som ansåg att kvinnan borde ha såväl praktiska kunskaper som en viss teoretisk bildning för att kunna sköta ett hem och den viktiga uppgiften som fostrarinna. I fråga om den teoretiska bildningen betraktades kvinnan som förmedlare av kunskap. Något egenvärde ansågs kunskapen inte ha för hennes del.

År 1861 inrättades den första statligt understödd flickskolan, som var en övningsskola för eleverna på Högre lärarinneseminariet.

Sekulär rättsstat den enda vägen till kvinnors likabehandling
Svenskättade kvinnor har kommit långt från den svenska kyrkans och lagstiftningens strukturella diskriminering. Det har skett tack vare att kyrkan inte längre påverkar lagstiftningen.

Men vi har numera en shariapolitisk extremhöger som missionerar, ibland påstridigt, för att sharia ska gälla en del av landets utlandsättade flickor och kvinnor. Att kritisera shariapolitiska tolkningar av islam är i det närmaste tabu. Men det är orimligt att tillåta att utlandsättade flickor och kvinnor ska leva som på biskop Wallins tid bara för att en extremhöger predikar det.

Det har blivit inne att tala om ”värdegrund”. Varenda myndighet och kommun tycks numera ha en ”värdegrund”.

Den svenska ”värdegrunden” är svensk lag, inget annat. Och enligt svensk lag ska likabehandling gälla.

Därför bör Moosa Assals och Abdul Waduds ”folkbildning” inte bekostas med offentliga medel. I det förra blogginlägget rekommenderade jag regeringen Löfven att läsa journalisten Pontus Herins bok I Djursholm och Tensta kindpussar vi varandra där han intervjuar Abdul Wadud som mycket frikostigt delar med sig av vad han lärde sig på universitetet i Medina. Lärdomar som strider mot svensk lag. En bok som för övrigt varenda politiker i Sverige bör läsa. Men i synnerhet Stefan Löfven innan han tänker ta till storsläggan igen och inför EU-valet med darr på rösten hävda att Socialdemokraterna ska kämpa mot högerextremisterna.

Börja med högerextremisterna regeringen samarbetar med och öser skattemiljoner över.

Och vad gäller Alexandra Pascalidou bör alla som har för avsikt att anlita henne försäkra sig om att hon respekterar den svenska ”värdegrunden”, det vill säga svensk lag. Enligt hennes upprörda tweet om Moosa Assal framställer hon sig som en bakåtsträvare av gigantiska mått som hyllar att en del av landets utlandsättade flickor och kvinnor inte behöver lyda under likabehandlingsprincipen utan slaviskt ska följa biskop Johan Olof Wallins predikan om Qvinnans ädla och stilla kallelse. Det får håret att resa sig på mig.

Utan svenska kvinnors kamp ända sedan 1800-talet skulle Alexandra Pascalidou aldrig ha kunnat skaffa sig den plattform hon nu har. Svenska kvinnor har under spott och spe i över hundrafemtio år banat väg för Alexandra Pascalidou. Det har skett tack vare att svenskarna vänt ryggen åt den organiserade religion som statskyrkan stod för. I stället för att värdesätta detta och föra kampen vidare för utlandsättade kvinnor och den grundlagsskyddade likabehandlingen går Pascalidou shariapolitiska extremhögern och deras organiserade religion till mötes och blir upprörd över att mörkermannen hon delat ut pris till som ”årets folkbildare” kallas salafist.

Som sagt. Den som avser att anlita Alexandra Pascalidou bör förhöra sig grundligt om vad det är för ”värdegrund” Pascalidou bejakar.

3 april 2019

Mona Lagerström fil dr, författare till boken Muslimska brödraskapets förtrupp i Sverige. Förtrycket av flickor, kvinnor och sexuella minoriteter Volym 1 (2018)

Innehåll

Register

Boken finns att köpa på Adlibris och Bokus