Nalin Baksi har visat ett enastående mod när hon i över två decennier tagit debatt efter debatt med Muslimska brödraskapets aktivister, som Mohammed Amin Kharraki

när han var ordförande för Muslimska brödraskapets ungdomsförbund Sveriges unga muslimer (SUM) och Omar Mustafa,

som varit ordförande för MB:s huvudorgan Islamiska förbundet i Sverige och förbundsrektor för Ibn Rushd, och lyft deras demokratifientliga inriktning i tidningar i radio och TV, exempelvis när de bjudit in homofientliga eller judefientliga talare och deras syn på kvinnors underlägsna ställning. DN:s ledarskribent Annika Ström-Melin skrev en ledare 3 december 2009 om en demonstration mot Nalin Baksi/Pekgul utanför Socialdemokraternas högkvarter i Stockholm av gruppen som kallar sig Muslimska mänskliga rättighetskommittén (MMRK), den lilla gruppen som består av Fatima Doubakil och hennes make Kitimbwa Sabuni, Maimuna Abdullahi och Rashid Musa.

Den församlade gruppen skanderade ”Nalin Åkesson” och ”Nalin svikare”. Ström-Melin: ”Att kalla muslimer som vågar kritisera den militanta islamismen för förrädare är inte bara dumt. Det är farligt.” MMRK:s ”företrädare hävdar på fullt allvar att Socialdemokratiska kvinnoförbundets ordförande Nalin Pekgul står för en lika förkastlig inställning till muslimer som Sverigedemokraterna. Pekguls ’talibanprotest’, att klä sig i knäkorta kjolar, är i deras ögon ett oförlåtligt svek. De anser att Pekgul kritiserar sina egna för att behaga det så kallade majoritetssamhällets företrädare och därmed kunna göra politisk karriär.”

Den 25 februari skrev Agneta Klingspor i Expressen artikeln ”Muslim mot muslim” om hur MMRK och SUM höll ett möte i Tensta mot Nalin Pekgul, som anklagades för att spotta på muslimer och närmast vara sverigedemokrat. Det var Fatima Doubakil och Maimuna Abdullahi som drev en förtalsrättegång mot förra socialdemokratiska politikern Ann-Sofie Hermansson. Som de förlorade.

Nalin Baksi har fått ta emot mycket skit för sin hållning. Det är en sak att hon kritiserar islamister/separatister, och det är värt all respekt. En annan sak är att hon agerar exakt lika starkt mot dem som inte visar islam och profeten Muhammed respekt. Lars Vilks är ett exempel. Ayaan Hirsi Ali ett annat.

Ayaan Hirsi Ali läste in en akademisk examen i statsvetenskap i Nederländerna. Hon är tränad att tänka kritiskt, att analysera. Mellan 1995 och 2001 försörjde hon sig som tolk åt somaliska invandrare i Nederländerna i deras möte med myndigheter och sjukvård och fick en inblick i somaliska invandrarkvinnors liv i Nederländerna. År 2005 kom på svenska hennes bok Kräv er rätt! Om kvinnor, islam och en bättre värld (översättning Joakim Sundström) utgiven året innan på nederländska.

År 2005 tog hon emot Folkpartiets demokratipris, vilket fick Nalin Baksi att två år innan Lars Vilks ritade sina rondellhundrar skriva en kritisk debattartikel i Göteborgs-Posten 9 september ”Kantrad debatt om islam gynnar fundamentalisterna” och anklaga Hirsi Ali för att galningar tände eld på moskéer.

I dagarna har folkpartiet gett sitt demokratipris till den holländska parlamentarikern Ayaa Hirsi Ali. I samband med utdelningen talade hon i riksdagshuset vid en konferens om islam.
Trots sitt somaliska och muslimska ursprung har Ayaa Hirsi Ali gjort sig känd i Nederländerna genom generaliserande och hätska uttalanden om muslimer.
Hon har därigenom hjälpt till att legitimera främlingsfientliga krafter och bidragit till den våg av intolerans mot muslimer som ledde till flera moskébränder och attacker på muslimer. Hon hävdar att islam och demokrati inte går att förena.

Är Koranen islam? Är sura 8 och 9 islam? Går sura 8 och 9 att förena med demokrati? Nalin Baksi bestämmer ju vem som har rätt att kalla sig muslim.

Nalin Baksi skriver om okunskapen om olika strömningar i ”den muslimska världen” och att muslimer vet bäst vilket hot muslimska fundamentalister utgör och räknar wahhabisterna till fundamentalisterna, att de stärkt sin ställning i Europa. ”Wahhabisternas inflytande över det politiska livet i Saudiarabien sedan staten grundades är skrämmande. När Feisal 1964 blev kung i Saudiarabien försökte han modernisera landets ålderdomliga samhällsstruktur. Han lät kvinnor utbilda sig och köra bil. Men 1975 mördades han av sin sinnessjuke kusin med hjälp av det wahhabistiska prästerskapet. Efter hans död genomfördes en fördelning av makten mellan kungahuset och prästerskapet.”

Som nämnts grundades kungariket Saudiarabien 1932. En fördelning av makten mellan huset Saud och huset Wahhab skedde redan 1744 och flera ingiften har skett under årens lopp mellan de två klanerna. Att kung Feisal moderniserade Saudiarabien är bara en sida. Han var djupt religiös och anhängare av pan-islamism till skillnad från Egyptens diktator Nassers pan-arabism. Det var Feisal som såg till att Islamiska universitetet i Medina, grundat 1961, fylldes av saudifinansierade blivande missionärer från hela världen i syfte att sprida wahhabismen, och till sin hjälp tog han det välorganiserade Muslimska brödraskapet som han öste miljoner och miljoner petrodollar över då Saudiarabien tack vare oljekrisen 1973 fullkomligt vadade i pengar. Släktingen som mördade Feisal 1975 var bror till mannen som 1965 ledde en demonstration mot att ett TV-hus etablerades och sköts av den saudiska polisen.

Nalin Baksi anklagar Folkpartiet för att röstfiska i ”grumligt vatten”, att de i stället borde ”sträva efter att ge legitimitet åt de muslimer som tar avstånd från wahhabisterna”.

Ska politiska partier ge legitimitet åt de svenskar som tar avstånd från Jehovas vittnen? Från Plymouthbröderna?

Som framkommer ovan delar Nalin Baksi in landets befolkning i kristna och muslimer, trots att det är förbjudet enligt lag att registrera människors religionstillhörighet. Hon gör likadant i artikeln när hon skriver om en imam som hotats till livet för att han fördömt islamistiska terrordåd i Europa: ”Detta visar att för terroristerna handlar det inte om muslimer och kristna. De utgör ett hot mot alla demokratiska öppna samhällen och deras våld drabbar alla oavsett religion.” Hon skriver att muslimska friskolor utgör en viktig rekryteringsbas för wahhabisterna. ”Därför är det så viktigt att den kommunala svenska skolan framstår som öppen för alla och att inte kristna svenska har någon särställning.” Kristna svenska, särställning i kommunala skolan?

Hon har varit ledamot i vår lagstiftande församling!

Hon skriver: ”Framför allt behövs en ordentlig diskussion om hur muslimerna i Europa ska hitta en europeisk muslimsk identitet som går att förena med demokrati.”

Vem har hört talas om ”en europeisk kristen identitet”? Brukligt är att säga greker, italienare, fransmän, spanjorer med mera. Hon anklagar Hirsi Ali för generaliserande kommentarer om muslimer samtidigt som hon själv ständigt använder kollektivordet kristna.

För Nalin Baksi står islam över kvinnors rättigheter. Hirsi Ali visar i sina böcker att hon är kvinnorättsaktivist. Och att hon är otroligt bra på att tänka självständigt. Även i boken Jag är ju svensk kritiserar Nalin Baksi och maken att Hirsi Ali fick Folkpartiets demokratipris. ”Genom att ge sitt demokratipris till den förra nederländska parlamentarikern Ayaan Hirsi Ali bidrog Folkpartiet till att legitimera hennes islamofobiska åsikter”, skriver de. Vidare skriver de att Hirsi Alis pappa ”var somalisk politiker som inte alls var troende”.

Som inte alls var troende? Varför skulle det vara så betydelsefullt att det måste nämnas i en bok? De skriver också: ”Hon lät sig utnyttjas av främlingsfientliga krafter i Nederländerna och bidrog till den våg av intolerans mot muslimer som ledde till flera moskébränder och attacker mot muslimer. Ayaan Hirsi Ali hävdar fortfarande att islam och demokrati inte går att förena och kallar islam ett virus som måste bekämpas likt sjukdomen tyfoidfeber” (s. 55).

Det är ingenting mot vad upplysningsfilosofen baron d’Holbach på 1700-talet skrev om religioner och oförenligheten mellan religion och politik, vilket i förlängningen ledde till att kyrka och stat skildes åt i väst, att lagstiftningen inte vilar på Bibeln och religionen betraktas som en privatsak.

Nalin Baksi reducerar Hirsi Ali, som inte i sina böcker framstår som en person som ”låter sig utnyttjas”. I boken Jag är ju svensk finns i källförteckningen inte en enda av Hirsi Alis böcker nämnd, enbart artikeln ”Maktens torn” i Expressen 5 december 2009 om folkomröstningen i Schweiz som sa nej till minareter på moskéer. För övrigt nämns inte heller brodern och svågern Kurdo Baksis antologi Debatten om hedersmord. I boken står det efter Hirsi Alis kommentar om att islam måste bekämpas: ”Liberalerna tyckte dock att hon hade rätt att något måste göras för att anpassa islam och den muslimska kulturen till dagens moderna samhälle. När hon uttalade sig om minaretförbudet i Schweiz 2009 dalade hennes stjärna dock även bland liberalerna” (s. 55).

Minaretförbud hindrar inte människor från att utöva sin religion. I artikeln skriver Hirsi Ali klokt om politisk islam. ”Minareten står för islamistisk överhöghet, en markör för överhöghet som kommit att symbolisera islamiska erövringar. Den introducerades flera decennier efter islams grundande.”

Att konstruera stora moskéer med extremt höga torn som kostar miljoner att resa blir det tal om endast när de muslimska demografitalen börjar bli betydande. Moskén utvecklas från bönehus till politiskt center. Imamer kan då predika ett självsegregerande budskap och göra kraftfulla avståndstaganden från ickemuslimers beteenden.
Män och kvinnor segregeras; homosexuella, avfällingar och judar fördöms öppet. Troende organiserar sig kring politiska mål som kräver införande av någon sorts sharialagstiftning, först och främst inom familjerätten.

Vi har sett det här i Sverige när en av grundarna av Muslimska brödraskapets svenska gren, Mahmoud Aldebe, inför valet 2006 skickade brev till alla riksdagspartier och krävde särlagstiftning.

Den 16 december skriver Nalin Pekgul en artikel i DN, ”Bojkotta Schweiz”. Det schweiziska folket röstade ”fel”. Efter en harang om Sverigedemokraterna skriver hon att om den schweiziska regeringen står fast i sitt uttalande att respektera folkomröstningen ”måste FN och EU reagera. En lämplig markering kan vara att stänga organisationernas alla kontor i Schweiz och låta den utländska personalen lämna landet. Alla vi andra som står för tolerans och människors lika värde bör på de sätt vi förmår bojkotta landet.”

Hon har varit ledamot i vår lagstiftande församling!

Därefter följer ytterligare en harang om Sverigedemokraterna, att riksdagspartierna före valet måste ”ge ett besked om att de varken kommer att bilda en regering med aktivt stöd av de högerextrema Sverigedemokraterna eller beroendet av deras passiva stöd. Extremister får aldrig ingå i något regeringsunderlag”. Från att FN och EU ska bojkotta Schweiz vars befolkning röstade ”fel” till Sverigedemokraterna, i samma artikel.

Nalin Baksi likställer Ayaan Hirsi Ali med Sverigedemokraterna och hävdar att båda går islamisternas ärende, när det i stället är hon själv som representerar islamiska prästerskapets tyranni. Här är tre personer som delade hennes uppfattning att Folkpartiet inte borde ha gett Ayaan Hirsi Ali Demokratipriset:

Islamisten/separatisten Rashid Musa, SUM:s ordförande när SUM nekades bidrag av MUCF, en av dem från MMRK som hånat Nalin Baksi, kritiserar priset i den här artikeln 17 november 2015. Han skriver i ett svar till Bawar Ismail Folkpartiets ungdomsförbund: ”Är Sveriges unga muslimer den enda organisation som har bjudit in kontroversiella föreläsare? Ismails moderparti har vid ett tillfälle bjudit in den våldsbejakande hatpredikanten Ayaan Hirsi Ali. Hon har uttryckligen sagt att man bör bekämpa islam med alla medel inklusive militärt. Det låter inte som en fredsduva i mina öron. Dessutom belönades Hirsi Ali med ett demokratipris av Folkpartiet. Då, precis som nu. Är det lika tyst från Ismail huruvida man ska stoppa partibidraget till Folkpartiet.”

Islamisten/separatisten/könsapartheidmissionären Salahuddin Barakat, Islamakademin i Malmö, som inte tar kvinnor i hand och som samarbetar med Muslimska brödraskapets studieförbund Ibn Rushd, skrev 21 april 2016, efter det att islamisten Mehmet Kaplan (MP) tvingats avgå som bostadsminister och islamisten Yasri Khan (MP) hamnade i blåsväder när han vägrade ta en kvinnlig journalist i hand: ”En politiker som varit väldigt hård i sin kritik mot både Mehmet Kaplan och Yasri Khan är Gulan Avci, ordförande i Liberala kvinnor, som under 2009 själv deltog i ett seminarium där högerpopulisten Ayaan Hirsi Ali höll i ett för Avci ’uppskattat’ föredrag. Jonathan Lehman från antirasistiska tidskriften Expo har bedömt Hirsi Ali som ’nyckelaktör i den internationella antimuslimska rörelsen’.” Kaplan och Khan ”tvingades” bort, ”men Gulan Avci däremot, hon sitter fortsatt kvar. Hennes samröre med dessa islamofoba krafter har heller inte framkallat en kritikstorm, såsom skett med tidigare nämnda fall”.

Professor Mohammad Fazlhashemi, som likt Nalin Baksi kräver respekt för islam och profeten Muhammed, och som jag har skrivit om i bland annat det här inlägget 12 februari 2017 (scrolla ner till rubriken Könsapartheidmissionären), skriver till Socialdemokraternas Programkommission 2012: ”Långt innan SD-politiker spydde galla över islam och muslimer från riksdagens talarstol fick den holländska högerpolitikern Ayaan Hirsi Ali ta emot Folkpartiets Demokratipris i den svenska riksdagen. Hon hyllades på kultursidor och bjöds in till teve-soffor på SVT och TV4 där hon fick ta emot hedersbetygelser av bl.a. en f.d. Abba-musiker. Hirsi Ali har beskrivit islam per se som en skadlig bakterie som inte hör hemma i Europa och som måste bekämpas likt sjukdomen tyfoid.”

Jag säger som jag sa tidigare: det är inget mot vad upplysningsfilosofen baron d’Holbach på 1700-talet öste ur sig om religioner och vilka positiva effekter det fick på den västerländska civilisationen. För övrigt uppmanar jag läsaren att kolla in Stig-Björn Ljunggrens svar på Fazlhashemis utbrott.

Fazlhashemi gick från att var professor i idéhistoria, Umeå universitet, till att bli professor i islamisk teologi, Teologiska institutionen, Uppsala universitet. Han representerar universitetens islamutbildning som jag kallar söndagsskola för vuxna och islamiska prästerskapets förlängda arm.

Nalin Baksi har tillträde till alla rikstäckande medier där hon kan vädra sin kritik av personer som inte visar islam tillbörlig respekt. Så också när Hirsi Ali kom ut med en ny bok 2015 som på svenska fick namnet Reformera islam. Det räckte inte med att Hirsi Ali bjöds in till SVT Agenda 26 april 2015 för att tala om sin bok, Nalin Baksi var där för att baktala Hirsi Ali, programmet går att se på Youtube. Anna Hedenmo inleder med att intervjua Ayaan Hirsi Ali. Notera Hedenmos ansiktsuttryck. Hedenmo säger att det finns våldsamma inslag i Bibeln också. Hirsi Ali säger, ja, men ingen tillämpar dem i dag. Hedenmo frågar Hirsi Ali hur det känns att såra så många muslimer som blir kränkta av hennes kritik av islam.

Skulle Hedenmo ställa samma fråga till professorn i filosofi Ingemar Hedenius, vars inställning till teologiska skrifter var att de är humbug som han njuter av att få kalasa på?

När Hedenmo introducerar Nalin Baksi/Pekgul kommer det ständiga epitetet: ”den första muslimen i svenska riksdagen”. Den första frågan Hedenmo ställer till henne är att fråga hur hon ställer sig till det Hirsi Ali just sagt. Nalin Baksi säger att båda är kvinnor och uppvuxna i muslimska familjer. ”I hennes fall så var inte hennes familj religiös.” Anna Hedenmo bryter in och säger ”mamman”. Baksi: ”Ja, mamman, men inte pappan.”

Jag återkommer till pappan.

Baksi: ”Jag växte upp i en imamfamilj. De flesta i min släkt är imamer, djupt troende” och så blandar hon in sina bröder, att i en imamfamilj är det flickorna som bestämmer. Hon kommenterar på ett överlägset sätt att Hirsi Ali vill reformera islam. Märk väl: Hirsi Ali talar om nutid, om hur politisk islam trappats upp. IS är aktiva 2015. Baksi: ”Ursäkta mig, det låter löjligt för den diskussionen har funnits i islam genom hela historien, en strid mellan de konservativa muslimerna och mellan de progressiva krafterna.”

Som om inte den enormt pålästa Ayaan Hirsi Ali skulle veta det.

”Och jag skulle vilja hävda att Ayaan Hirsi Ali i denna strid ställer sig på de konservativas sida”, säger Baksi. ”Islamisterna?” frågar Hedenmo. Ja, svarar Baksi. ”Hon säger att islam och demokrati inte går att förena. Det säger islamisterna också. Hon säger att islam är emot upplysningstidens idéer, det säger islamisterna också. Hon säger att islam är kvinnoförtryckande. Det säger islamisterna också. Så att de står på samma sida. Jag skulle också vilja hävda att hon har fått många unga muslimer att dras till jihadism.” Baksi läser högt vad Hirsi Ali säger om att islam är ett virus som måste bekämpas likt tyfoidfeber.” Det är islamofobi, enligt Baksi.

Genom att slänga ur sig ”islamofobi”, ”islamofobisk” ställer sig Nalin Baksi på islamisternas sida. ”Islamofobi” är islamisternas främsta argument mot kritiker av deras verksamhet.

Jag var inte den enda som reagerade på hur SVT behandlade Ayaan Hirsi Ali. I sin bok Kalifatets återkomst (2015)

kommenterar statsvetaren och terrorforskaren Magnus Norell inslaget i Agenda. Jag citerar de inledande orden från s. 212 som sedan följs av texten s. 213: ”Några månader senare (26/4) visade Agenda en intervju med författaren Ayaan Hirsi Ali, som var i Sverige för lanseringen av sin senaste bok Reformera islam (Bonniers 2014). Inget konstigt med det; en spännande och intressant författares ord med intervjuaren”

”för att ytterligare en gång komma dragande med ’ökad information om islam’ och åtgärder ’mot islamofobi’ efter varje islamistiskt terrordåd, borde åtgärder för att öka demokratikunskap bli ett resultat. I den kunskapen borde ingå vikten att slå fast yttrandefriheten, även om det kan leda till att de egna religiösa övertygelserna ifrågasätts, kritiseras eller kränks” (s. 214).

Notera här att Magnus Norell framför liknande kritiska tankegångar som Lars Vilks om den nedlåtande inställningen att muslimer inte tillerkänns förmågan att ta till sig västs yttrandefrihet, en inställning SVT:s Agenda-redaktion ställde upp på, liksom islamforskaren Christer Hedin. Och Nalin Baksi, trots hennes rosenrasaden angrepp på Lars Vilks för att han framförde just den kritiken.

Ayaan Hirsi Ali skriver i sina böcker mycket kärleksfullt om sin far, som hon inte träffade första gången förrän hon var åtta år eftersom han efter en statskupp fängslats av den nya regimen. Efter en tid i frihet försvann han från familjen igen och var borta i många år. När han återvände blev moskén hans tillhåll och Koranen viktig. Modern var extremt religiös. Så här inleds Kräv er rätt!

Ayaan Hirsi Ali betalade ett fruktansvärt högt pris för brytningen med fadern som förnekade henne efter flykten från det påtvingade äktenskapet, men förlät henne, men aldrig förlät att hon senare avföll från islam och öppet kritiserade hur kvinnor behandlades i islams namn och vägrade prata med henne, tills han låg på sin dödsbädd. All den kärlek Hirsi Ali skriver om sin far och hans trohet mot Koranen och smärtan att han vägrade ha med henne att göra reducerar Nalin Pekgul både i sin bok och i SVT till att fadern inte var religiös.

21 januari 2024

Mona Lagerström fil dr

Hamas är Muslimska brödraskapets palestinska gren.

Sura 8 heter ”Krigsbytena”, sura 9 ”Uppsägningen”. Att sura 8 handlar om krig är uppenbart. Sura 9 handlar också om krig. I suran säger Allah upp avtalet med judarna och de kristna och förklarar att Muhammed är den sista aposteln och ingår ett avtal med muslimerna om paradiset. Jag skriver om sura 8 och 9 i det föregående inlägget och vad Khaled Salih har att säga om de två surorna och vad han fann i Sameh Egyptsons doktorsavhandling Global politisk islam? Muslimska brödraskapet & Islamiska förbundet i Sverige.

Jag har skrivit åtskilliga blogginlägg om regeringens uppvaktning av Muslimska brödraskapets svenska gren, senast i det här inlägget med denna bild från mötet i Sagerska huset februari 2023. Koranen är vår lag är Muslimska brödraskapets motto. Och den lagen har inga likheter med svensk lag.

Jag har också skrivit åtskilliga blogginlägg om Mohamed Temsamani, den inbjudna representanten för FIFS, bland annat det här från 2018 då han var miljöpartist och försvarade Mehmet Kaplan (MP).

Temsamani är aktuell igen i samband med att Academic Rights Watch (ARW) anmält professor Simon Sorgenfrei till Önep, en anmälan Sameh Egyptson publicerar på sin blogg 12 januari 2024.

I ARW:s anmälan länkas till en mejlkorrespondens mellan SST:s dåvarande chef Max Stockman och professor Mattias Gardell, Uppsala universitet, som Johan Westerholm, Ledarsidorna, begärde ut. Korrespondensen handlar om planeringen av islamseminarier hösten 2018. Konversationen ger en skrämmande inblick i hur SST samarbetar med Muslimska brödraskapet. Att Mattias Gardell är Muslimska brödraskapets främsta supporter i Sverige och med ordet ”islamofobi” stryper alla försök till kritik av MB:s aktivister har jag skrivit mängder med blogginlägg om.

Mohamed Temsamanis medverkan i upplägget av seminarierna är ännu mer skrämmande. Han var då verksam inom Muslimska brödraskapets studieförbund Ibn Rushd, som ju SST har för vana att samarbeta med. Om det är någon myndighet i Sverige som borde ha kunskap om Muslimska brödraskapets aktivister i Sverige så är det SST. Mohamed Temsamani är en av de välkända aktivisterna.

Redan på s. 1 i mejlkorrespondensen skriver Max Stockman att de skall försöka ”bjuda in någon från MB och Mohamed undersöker detta nu”. På s. 8 skriver Max Stockman till Emin Poljarevic, Uppsala universitet: ”Har pratat med Mohamed Temsamani på Ibn Rushd om våra planerade islam-seminarier och han/de är med på banan.” På s. 13 skriver Max Stockman: ”Vi ställer frågan dels för att Mattias kanske kan vara med då samt för att underlätta för Mohamed att identifiera någon från MB att vara med.” På s. 16 skriver Max Stockman: ”En rolig nyhet är att Mohamed T har lyckats få tag i en person till den 3/10 som har djup kunskap om MB och dessutom kan tala i rörelsens namn. Han heter Mohamed Farid Al-Shayyal och är akademiker bosatt i England.”

Jag vet inte om man borde skratta eller skrika högt, mycket högt.

Den som har otroligt djup kunskap om MB och kan tala i dess namn är Mohamed Temsamani. Han tillhör den svenska grenens inre cirkel. Han har varit gift med ”Gudfadern” Chakib Benmakhloufs dotter

och har cirkulerat inom MB:s olika föreningar i Sverige.

I mejlkonversationen demonstrerar Temsamani det Sameh Egyptson i sin avhandling menar att Muslimska brödraskapets svenska gren ägnar sig åt: ”organiserat hyckleri”.

Jag har i mängder med inlägg skrivit att Muslimska brödraskapet är en extremt judefientlig rörelse. Grundaren Hassan al-Banna samarbetade med Hitler under andra världskriget. Han beundrade också Mussolini.

En annan av svenska Muslimska brödraskapets aktivister som regeringen har bjudit in är Mahmoud Khalfi, VD för Muslimska brödraskapets moské i Stockholm.

Här är Khalfi på bild från 10 juli 2023.

Khalfi arbetar intensivt på att få bli regeringens dialogpartner.

I det här inlägget skriver jag om regeringens möte 3 augusti med bland andra Faraj Semmo, VD, Muslimska brödraskapets moské i Göteborg, och hur SVT omvandlar Muslimska brödraskapets devis: ”Vi är en del av lösningen” till ”Det är en del av lösningen”.

I det blogginlägget kritiserar jag också att SST inte har sammanställt en lista på Muslimska brödraskapets aktivister i Sverige utifrån Sameh Egyptson avhandling, där namnen på den innersta cirkeln presenteras. Avhandlingen lades fram 12 februari. SST hade haft ett halvår på sig att för regeringen presentera en lista.

Eftersom ARW:s anmälan gäller Simon Sorgenfreis bok Islam i Sverige – de första 1300 åren, skriven på uppdrag av SST, länkar jag till det här blogginlägget där jag kritiserar att Sorgenfrei framställer Mostafa Kharraki som vilken muslim som helst i Sverige, när han i själva verket är en av grundarna av Muslimska brödraskapets svenska gren, se bild ovan. SST reagerade inte utan släppte igenom texten!

Jag passar även på att länka till ett blogginlägg om separatisthövdingen Salahuddin Barakat på bilden ovan och hans antidemokratiska värderingar. Salahuddin Barakat är ännu en av alla de separatister SST valt att samarbeta med. Och som regeringen därför under inga omständigheter borde bjuda in.

Upplys er!

19 januari 2024

Mona Lagerström fil dr

Muslimska brödraskapet grundades 1928 i Egypten av Hassan al-Banna (död 1949). Chefsideolog var Sayyid Qutb (d. 1966). Har de muslimer som tolkar sura 8 och sura 9 bokstavligt inte rätt att kalla sig muslimer?

Avhopparen Mohamed Louizi, som under femton år var medlem i Muslimska brödraskapet både i Marocko och Frankrike, svarar i intervjun, ”Qui sont vraiment les Frères musulmans?”, publicerad i L’Islamisme, un défi pour notre civilisation (Le Figaro Enquêtes 2018) på kommentaren att han anklagar Muslimska brödraskapet för att vara en bas för reservister. Han säger att när man analyserar Hassan al-Bannas text om jihad (Êpître du djihad) och Sayyid Qutbs texter, särskilt hans tolkning av sura 8 och sura 9 och hans bok Milstolpar (1964), kan Muslimska brödraskapet per definition inte vara annat än jihadister, antingen i strid, eller reservare, som när en dröm om att en dag få utföra väpnad jihad (s. 34).

Sura 8 ”Anfal” har i Zetterstéens översättning rubriken ”Krigsbytena” och handlar således om bytena efter en strid. Sura 8 har 76 verser. Här är några sidor, med mycket orange:

Jag har markerat 1/5 i marginalen eftersom den franske arkeologen och orientalisten Louis Alexandre Olivier de Corancez, som ingick som vetenskapsman i Napoleons fälttåg till Egypten och senare utsågs till fransk konsul i Aleppo, därefter Bagdad, år 1810 publicerade en bok om wahhabisterna i Saudiarabien, Histoire des Wahabis, där han skriver att den arabiska ledaren Abdulaziz (mördad 1803) var mycket noga med att för egen del enbart ta 1/5 av de rikliga bytena efter överfallen på öknens oaser och beduinstammar och låta sina mannar dela på resten. År 1744 ingick hans far Ibn Saud (d. 1765) och den extremt renläriga och bokstavstrogna teologen Ibn Abd al-Wahhab en pakt där Saud stod för stammens militära ledning och Wahhab för den religiösa ledningen, pakten som efter mängder med blodiga strider 1932 ledde till grundandet av kungariket Saudiarabien. I Arabien gällde det under 1700-talet i princip att konvertera till den ”rätta” tolkningen av islam eller dö för dem som överfölls av den saudiska/wahhabitiska stammen, som på grund av alla konvertiter växte och växte. Och växte. Och blev rikare och rikare inte bara av krigsbytena utan också tack vare det som i Koranen kallas allmosan, som inte gäller social rättvisa utan är en religiös plikt och syftar till att samla poäng för givaren inför domedagen.

Sameh Egyptsons fakultetsopponent statsvetaren Khaled Salih skriver om sura 8 i Kvartal den 10 november 2023, ”När jag läste Hamas anteckning började jag skaka”. Efter Hamas bestialiska terrorattack mot Israel 7 oktober hittades en handskriven anteckning i uniformen hos en av Hamas terrorister. Khaled Salih översätter texten och skriver:

När jag läste texten skakade jag trots avståndet till Israel. Det påminde mig om ett bekant språkbruk. Minnena tog mig tillbaka till början av 1990-talet, då jag åkte till min hemstad i Kurdistan i Irak. Iraks armé hade kollapsat, kurderna hade återvänt till sina städer efter att den USA-ledda koalitionen befriat Kuwait varvid kurderna flytt till Iran och Turkiet. Väl tillbaka i Kurdistan kom man över ett stort antal dokument, video- och ljudinspelningar samt fotografier. Folk kunde inte sluta titta om och om igen på tortyrsekvenser, bläddra bland bilderna och höra om människor som bränts levande av Saddam Husseins styrkor.
För att bespara människorna från ytterligare traumatisering och minska risken för att materialet skulle försvinna, flögs tonvis av dokumentation till USA. Human Rights Watch systematiserade dokumenten och publicerade ett antal rapporter om Saddam Husseins folkmord på kurderna i Irak under den andra halvan av 1980-talet.⁹ Iraks kampanj mot kurderna kallades officiellt Anfal-operationerna. Jag har skrivit flera artiklar om Anfal och länge undrat varför Saddam Husseins sekulära regim, som var förankrad i en arabisk socialism, hade valt just koden Anfal/Krigsbytena, som är titeln på ett kapitel i Koranen.

Khaled Salih skriver hur han när han inför disputationen läste Sameh Egyptsons doktorsavhandling kände igen vissa budskap inom Muslimska brödraskapet, bland annat uppmaningen ”’förbered er’ som är hämtat från korankapitlet Anfal/Krigsbytena, som handlar om att ’förbereda sig med kraft och andra nödvändiga åtgärder mot dem som identifieras som fiender’”. I Zetterstéens översättning ovan står det i vers 62: ”Och utrusten emot dem så stor styrka och så mycket rytteri I kunnen att därmed förskräcka Guds och eder fiende och även andra, som I icke kännen, förutom dem! Gud känner dem, och vilka utgifter I än gören för Guds sak, skall det bliva eder till fullo gäldat, utan att I behöven lida någon orätt.” Khaled Salih igen:

Under de senaste dagarna har jag fått bekräftat att Saddam Husseins val av Anfal-beteckning för folkmordskampanjen tillkom efter ett möte med en av generalerna i den irakiska armén. Mannen ifråga visade sig ha varit en stark anhängare av Muslimska brödraskapet. Han lär ha övertygat Saddam Hussein om att hänvisningen till Koranen gav honom religiös legitimitet och eventuell tystnad från den muslimsk-arabiska världen. Och så blev det.

Khaled Salih kommenterar även sura 9 ”Tawbah” som i Zetterstéens översättning har rubriken ”Uppsägningen” och i Bernströms ”Ånger”. Sura 9 har 130 verser och handlar om att Gud säger upp avtalet med judarna och de kristna och utser Muhammed till den sista aposteln. ”Månggudadyrkarna” får fyra månaders tidsfrist, sedan uppmanas de rättrogna att döda dem. Suran handlar också om ett fälttåg, om dem som deltog och dem som hittade på olika skäl att inte delta i fälttåget.

Vers 5 kallas ”svärdversen”.

Vid vers 36 har jag skrivit Taimour, syftar på självmordsbombaren Taimour Abdulwahab och hans hotbrev, minns inte var jag hämtade informationen om just den versen.

Vers 33: ”Han är den, som sänt sin apostel med vägledningen och sanningens religion för att giva den seger över varje annan religion, om ock månggudadyrkarne skulle harmas” är vad Nalin Baksis partikollega Kalsoom Kaleem, menar i sin kommentar på bilden nedan. Hon är ordförande för Göteborgs moské, som är Muslimska brödraskapets moské, hon är också aktiv i Ibn Rushd. Jag skriver om henne i del 5 i den här serien och hennes krav att statsminister Ulf Kristersson ska åka ner till Göteborg (i slutet av inlägget).

I vers 9:62 står det om straffet som väntar dem som förolämpar Guds apostel: ”’Och ett barmhärtighetsbevis för dem bland eder, som tro; men dem som förolämpa Guds apostel, väntar ett plågsamt straff.’”

Khaled Salih igen om texten som hittades i en Hamasterrorists uniform:

Tittar man närmare på den handskrivna texten ser man en väv av associationer och motiveringar som muslimska politiska, militära och religiösa ledare använder sig av för att få människor att gå från idé till handling. Texten kan läsas som en rituell och religiös kampsång före en krigshandling.
De tre första orden ”Allah har köpt” hänvisar till Koranen 9:111 där Allah köpslår med de troendes liv och egendom i utbyte mot att de ska komma till paradiset. ”De strider för Allahs sak, så de dödar och blir dödade.” I självmordsdådens tidevarv fungerar denna vers som terroristens modus operandi.

I Zetterstéens tolkning vers 112 heter det: ”Gud har köpt liv och ägodelar av de rättrogna på det villkor, att paradiset skall tillfalla dem – och de skola strida för Guds sak och döda och dödas – enlig ett sannfärdigt löfte i tora, evangelium och Koranen, och vem uppfyller sitt avtal bättre än Gud? Glädjens alltså åt eder handel, som I avslutat! Ja, detta är den högsta lycksaligheten.”

Khaled Salih fick kännedom om ett instruktionsbrev från den Palestinska myndigheten på Västbanken daterat 18 oktober om vägledning inför fredagsbönen. Den tredje punkten av tio gällde sura 8 ”Anfal” vers 60, som inleds med ”Förbered er”, vers 62 i Zetterstéens tolkning: ”Och utrusten emot dem så stor styrka…”. Salih säger att hela språkbruket i instruktionsbrevet ”indikerar ett kompakt religiöst övertag även inom Palestinska myndigheten”.

18 januari 2024

Mona Lagerström fil dr

I boken Jag är ju svensk beskriver hon sig så här: ”Nalin Pekgul, sjuksköterska och var den första muslimen som valdes in i Sveriges riksdag 1994.” Hon och hennes man Cheko Pekgul tar på sig rollen att bestämma vem som får kalla sig muslim och väljer ur Koranen ut en vers ur sura 16, en sura som i vers efter vers tar avstånd från kristendomens treenighet, alltså att sätta någon vid Guds sida, exempelvis Jesus och den heliga Ande. Paret skriver: ”Slutligen inser var och en som läser nedanstående Sura att de fördömande fundamentalister som har framträtt i media [avser aktivister i Muslimska brödraskapets ungdomsförbund Sveriges unga muslimer som påskhelgen 2010 bjudit in den homofientliga imamen Abdullah Hakim Quick] knappast ens kan kalla sig muslimer. ’Gud befaller att rätt och rättvisa skall råda människor emellan och befaller dem att göra gott och att vara givmilda mot de närmaste och Han förbjuder alla skamlösa handlingar och allt som strider mot rimlighet och förnuft och allt som innebär en kränkning av andras rätt’.”

De fortsätter: ”Om muslimerna håller sig till Sura 16:90 och de kristna till Matt 7:12: ’Därför, allt vad I viljen människorna skola göra eder, det skolen I ock göra dem; ty detta är lagen och profeterna’ skulle de utan problem kunna leva tillsammans med varandra och med människor av alla trosriktningar” (s. 63, 64).

Man kan föreställa sig vilket ramaskri det skulle bli om en svensk lyfte ut en enda vers ur Koranen och uppmanade ”muslimerna” att hålla sig till den versen.

Nalin Baksi respekterar inte att religionen är en privatsak mellan den enskilda människan och hennes gudom.

Hon skriver likadant om vem som har rätt att kalla sig muslim i artikeln i Fokus ”Alla gillar olika – även muslimer” 23 juni 2016 om fundamentalister som utger sig för att vara talespersoner för kollektivet muslimer. ”Var och en som läser nedanstående sura inser att de fördömande fundamentalister som har framträtt i media, knappast ens har rätt att kalla sig muslimer.” Att Nalin Baksi anser sig ha rätt att bestämma vem som får kalla sig muslim är en sak, en helt annan sak att Fokus publicerar det. Här är slutklämmen i artikeln:

Hon använder sig av Knut Mohammed Bernströms Koranens budskap och har inte tagit med versens sista mening: ”Han förmanar och varnar er, för att ni skall lägga det på hjärtat.” Enbart sura 16 har 128 verser. Det finns 114 suror/kapitel i Koranen av olika längd och uppdelade i suror från Mekka och suror från Medina. Det lär finnas cirka 6 000 verser. Vad ska man göra med Koranens alla andra verser? Säga att alla som använder sig av de andra verserna i Koranen inte har rätt att kalla sig muslimer?

Notera hur hon i båda verken delar upp befolkningen i kristna och muslimer.

Nedan är ett utdrag ur K.V. Zetterstéens översättning från 1917 av Koranen, som anses vara den som mest överensstämmer med den arabiska utgåvan. Zetterstéens översättning publicerades innan den egyptiska standardversionen kom ut, Nalin Baksis vers har numret 92. Jag är litteraturvetare. Jag studerar mitt exemplar av översättningen av Koranen som vilken text som helt. Jag har i hela boken markerat med orange överallt där helvetet och ”ett plågsamt straff” utlovas de ”otrogna”.

Varning: Jag vill betona att det står lika hemska saker i Bibeln som i Koranen. Därför var det lyckosamt att katekespluggandet ersattes med en skolbok i medborgarkunskap inriktad på livet här på jorden och inte jordelivet som en förberedelse för livet efter döden. Svensk lagstiftning utgår inte från Bibeln. Många islamdominerade länder har en lagstiftning som vilar på Koranen och andra islamiska texter. Religion är tolkning. Därför är det helt fel att anklaga islam för att vara en fruktansvärd religion, att säga att islam inte är kompatibel med demokrati. Islam är en samling texter. Texter tolkas av människor. Jag har redan sagt att jag kallar alla som kräver att andra ska anpassa sig till deras religiösa tolkning för islamiska prästerskapet.

Fäst blicken på människor, inte på islam. Människor respekterar eller respekterar inte demokrati. Islamiska prästerskapet respekterar inte religionsfrihetens frihet från religion när de trycker ner sin islamtolkning i halsen på folk.

Islamism är en politisk tolkning av islam, alltså inte skild från islam, islam och politik är oupplösligt förenade, säger exempelvis Muslimska brödraskapet. Koranen är vår lag. Islamism är inte kompatibel med demokrati, islamister gör inte en privat, andlig tolkning av islams texter utan en politisk tolkning som gäller såväl den enskilda individen som hela samhället i stort, inklusive lagstiftningen. Islamister är likafullt muslimer. Mycket av det som står i både Bibeln och Koranen strider mot svensk lag.

Människor väljer om de vill följa svensk lag eller Allahs lagverk sharia.

Enligt Koranen är islam en ersättningsreligion för judendomen och kristendomen. Som framgår av utdraget ur min bok ovan så är Koranen ingen lätt text att tolka.

I SVT Agenda 24 april 2016 kommenterar Nalin Baksi att hon känner till att många i Miljöpartiet kan kallas islamister. Hon får frågan: ”Och vad menar du då med islamist om vi kan få detta utrett?” ”Ja, det är många människor som blandar ihop muslimer och islamister.” ”Muslimer vill ha sin tro för sig själv. Muslimer vill inte leva i parallella samhällen. Muslimer tycker inte om religiösa friskolor eller religiösa vårdcentraler. Islamister tycker att politik och religion hör ihop. De vill den politiska vägen i längden ha ett shariastyrt samhälle.”

Islamister är muslimer.

Som nämnts, Nalin Baksis vers 90 har nummer 92 i Zetterstéens tolkning:

I samma sura 16 står vers 108 om det svåra straff som väntar avfällingar från islam. I många islamstyrda länder straffas i dag avfällingar med döden.

Har individer som tar just versen om avfällingar på allvar inte rätt att kalla sig muslimer?

Koranen är fullproppad med verser om helvetet, om det plågsamma straff som väntar den som inte tror på Guds enhet, domedagen, livet efter detta, paradiset och helvetet, och om att strida mot otrogna, att döda otrogna.

17 januari 2024

Mona Lagerström fil dr

Inte heller Nalin Baksi visar prov på medborgaranda och respekt för rättsstaten då hon i egenskap av riksdagsledamot aktivt deltog i ett parallellt rättssystem som inbegrep hot om att bli dödad i samma ögonblick Fadime Sahindal sätter sin fot i Uppsala.

De franska upplysningsfilosoferna och franska revolutionen 1789 banade väg för den västerländska civilisationen och inställningen att religion är en privatsak och yttrandefriheten en grundbult. Att svenskar har förpassat det tidigare statliga prästerskapets allomfattande makt till innanför kyrkans port och väggar och inte uppskattar att få en invandrad religion och dess främmande dogmer nerkörda i halsen bekommer inte Nalin Baksi. Hon låter inte svenskarna glömma en sekund att hon är religiös, att hon utnämnt sig till talesperson för det diffusa ”vi muslimer”, att svenskarna ska anpassa sig till henne, inte hon till Sverige. Religionsfriheten innebär att hon får tillbe vilket övernaturligt väsen hon vill. Men inte att andra måste tro på eller ens respektera det hon tror på.

Likt sin bror tålde inte heller hon Lars Vilks. En debatt om rondellhunden blossade upp på nytt 2010 då en mordkomplott på Irland hade avslöjats och kvinnan kallad Jihad Jane blev känd. I Nalin Baksis bok skriven tillsammans med maken Cheko Pekgul Jag är ju svensk kallas Lars Vilks för ”islamofobisk pajas”. Vidare: ”Flera debattörer har försvarat Lars Vilks yttrandefrihet och vägrat se hans dolda agenda” (s. 144).

Redan den 22 augusti 2007 skrev DN:s konstkritiker Dan Jönsson en spalt om att konstvärlden var måltavlan för Lars Vilks rondellhund, avsikten var ”att avslöja konstvärldens hyckleri.” Detta låtsas klanledarna Nalin och Kurdo Baksi inte om.

Nalin Baksi, som då hette Pekgul, deltog i debatter och skrev flera artiklar 2010. Hon deltog i TV4-programmet ”Malou efter tio”, som återges i SvD 10 mars 2010. Lars Vilks sparkar neråt, påstår hon. Hon påstår också att muslimer är en svag grupp, ”som redan ligger”, och gör sig till talesperson för denna högljudda grupp som kräver att Sverige ska anpassa sig. Hon säger också: ”I den muslimska världen är hunden oren, den får inte ens komma in i huset. Att avbilda Muhammed som hund, det är obeskrivligt sårande.”

Det är inte vad som framkommer i farbrodern Mahmut Baksis bok Minnen i exil.

I Sverige säger man att ”hunden är människans bästa vän”. Så låter det även när Mahmut Baksi berättar om morfaderns kärlek till sin hund Doge, som fick en närmast statsbegravning med tal och allt, och morfar som grät och grät. Enligt Mahmut Baksi älskade morfadern hunden mer än någon av alla fruar han haft, han hade haft elva (aldrig mer än fyra åt gången). Morfadern var en rik och mäktig man, ensam ägare till tre byar, inklusive byborna och djuren.

Dagen efter ”Vilks sparkar nedåt” skriver Nalin Pekgul en artikel i SvD, 11 mars, ”Varför kränka vanliga muslimer?” där hon upprepar hur kränkt hon är av att profeten Muhammed avbildas som hund och drar in sina landsmäns ”kamp för yttrandefriheten och mot religiös trångsyn”. Hon skriver att yttrandefriheten inte är ovillkorlig. Hon tar sig rätten att staka ut gränserna för yttrandefriheten och nämner hets mot folkgrupp. ”Kritik av tron får inte gå över i kränkning av dem som tror. Det är inte självklart att det i ord och bild är tillåtet att utpeka muslimer i gemen som terrorister. Gyckel och hån kan överträda en gräns där det övergår till hets mot folkgrupp. Yttrandefriheten kan inte heller begränsas med hänvisning till yttrandefriheten. Även konstnärliga uttryck får ställas under debatt. Kritiker ska inte avfärdas med att de är emot yttrandefrihet.”

Hon har varit ledamot i vår lagstiftande församling!

Hon skriver: ”Jag tycker att Lars Vilks skisser är avskyvärda. För muslimer är hunden oren. Att framställa profeten Mohammed som en hund är därför mycket sårande. Karikatyrer som driver med makten eller förlöjligar våldsverkare kan man begripa, men detta? Varför kränka vanliga muslimer?” ”Muslimer i gemen är sårade.”

Vilka ”vanliga” muslimer och ”muslimer i gemen” gör hon sig till talesperson för? Jag har läst den brittiske militären T.E. Lawrences bok Vishetens sju pelare. En triumf, om hans deltagande i arabupproret under första världskriget i Hijaz, landsdelen där islams heliga städer Mekka och Medina ligger. I två år levde han tillsammans med de arabiska beduinstammarna och nämner hundarnas skall i oaserna och beduinlägren.

Vad gäller makt finns det ingen inom religionen islam som kan mäta sig med profeten Muhammeds makt. Enligt den islamiska historieskrivningen, alltså inte den källkritiska forskningen, var Muhammed krigsherre. Han ska ha lett 27 fälttåg och organiserat 38 andra, skriver Barnaby Rogerson i Profeten Muhammed. Hans liv och samtid, en bok som följer den islamiska historieskrivningen.

I min bok om Muslimska brödraskapets förtrupp i Sverige har jag ett helt kapitel om vad källkritiska islamhistoriker säger om bristen på tillförlitliga källor om islams tidiga historia och den historiska Muhammed.

Allt skrevs för hand på den tiden. Det finns inga tillförlitliga källor om Muhammeds liv och leverne, alltså utomislamiska källor eller arkeologiska fynd som stödjer den islamiska historieskrivningen. Muhammed ska ha dött 632. Den första biografin skrevs inte förrän nästa århundrade, av Ibn Ishaq (d. 767). Ju längre tidsavstånd från Muhammed desto utförligare blir biografierna. Inga krigsrapportörer som var med på de krig Muhammed ska ha utkämpat, inga reliefer i sten som berättar om striderna finns, inga utomislamiska källor som beskriver Mekka och det heliga templet Kaba, inga utomislamiska källor som vittnar om att Muhammed ingick äktenskap med en nioårig flicka, inga utomislamiska källor som beskriver de tre judiska stammarna i Medina som Muhammed ska ha fördrivit eller utplånat. Skillnaden mellan tro och källkritiskt vetande är viktig att hålla i minnet.

Enligt Barnaby Rogerson ska Muhammed när han intog Mekka ha krossat 360 gudabilder som stod uppställda på tempelområdet och röjt upp i det heliga Kaba där folket samlat kultföremål. Ett helgerån. Man kan ju jämföra det helgerånet och känslorna de fromma Mekkaborna fylldes av, med en teckning, eller skiss som Nalin Baksi kallar rondellhunden. Lars Vilks teckningar hindrar inte henne, eller någon annan för den delen, att utöva sin religion. Miljontals människor vill leva som Muhammed och hans följeslagare på 600-talet ska ha levt med allt vad det innebär av militär expansion. Muhammed ska ha accepterat att omkring 700 män i en judisk stam halshöggs och kvinnorna togs som slavar, Muhammed ska ha tagit en av dem som konkubin, efter det att hon konverterat till islam. För att inte tala om den makt profeten Muhammed, som enligt den islamiska historieskrivningen trolovades med en sexårig flicka och fullbordade äktenskapet med henne då hon var nio år, fortfarande har över småflickors giftasålder.

Företrädarna i Sverige för Nalin Baksis religion har skapat en avgrund mellan den frihet inhemska flickor/kvinnor i dag har och flickor/kvinnor som lyder under Nalin Baksis religion. En avgrund jag aldrig hade kunnat föreställa mig då kvinnokampen tog fart på 1970-talet. Lars Vilks, som tillhörde min generation, kunde följa den utvecklingen och se hur svenska kvinnor hade det före p-pillrens och den fria abortens tid och svenska kvinnors ställning i dag och avgrunden som bara blir djupare och djupare och bredare och bredare med hänvisning till Nalin Baksis religion, vars företrädare kräver större och större plats, respekt för det de tror på och krav på inskränkningar av yttrandefriheten. Profeten Muhammed är en maktsymbol. Men det var konstvärldens hyckleri Lars Vilks ville åt.

I boken Jag är ju svensk, skriven tillsammans med maken Cheko Pekgul, är kritiken mot Vilks yttrandefrihet nertonad. På s. 143 skriver de: ”När han sade att muslimer bör [min kursiv] behandlas som små barn och behöver uppfostras i demokrati gick han över en gräns.” Enligt min anteckning använde Lars Vilks i SR Studio Ett den 10 mars 2010 inte ordet bör. Jag skriver: ”Vilks säger att muslimer behandlas som barn, som en svag grupp i dagens samhälle och målet är inte att de ska fortsätta vara det utan så småningom få likaberättigande och vara demokratiskt likställda. Nalin Pekgul drar upp sin mamma.”

Det är ju sant att det fortfarande tassas på tå för att inte ”kränka” det diffusa kollektivet ”muslimer”. Att muslimer behandlas som små barn och behöver uppfostras i demokrati får Nalin Baksi att se rött. Och som vanligt blandar hon in sin mamma och hela tjocka släkten i debattartikeln i Aftonbladet 11 mars 2010 ”Vi muslimer kämpar också för yttrandefrihet”.

Hon har förstås statistik på vilka ”vi muslimer” är?

Hon accepterar att bli intervjuad av den danske journalisten Mikael Jalving för en bok han håller på med. I april 2011 skriver hon ett inlägg på Newsmill om sin medverkan, och drar in sin familj igen. Aftonbladet refererar 4 april 2011 till hennes inlägg. Även Lars Vilks kommenterar inlägget på sin hemsida 5 april 2011.

Igår fick hon ur sig detta (Newsmill) när hon, sent omsider, kritiserar den danske journalisten Mikael Jalving:
”Han [Jalving] påstår att han är förvånad över att en person som låtsas vara så modern och har kommit så högt upp i det socialdemokratiska partiet ändå kan bli så kränkt av en teckning att hon inte respekterar yttrandefriheten. Hur än jag försöker förklara att det inte är teckningarna i sig som upprörde mig utan Lars Vilks rasistiska synsätt när han i programmet säger att han ska uppfostra muslimer i demokrati och yttrandefrihet. Vem är Lars Vilks att uppfostra mina föräldrar som riskerade sina liv för demokrati och yttrandefrihet? Men Jalving visar inte något som helst intresse för Lars Vilks rasism och det går äntligen upp för mig att hela syftet med intervjun har varit att ge ytterligare ett bidrag till karikatyrerna av muslimen som en galning som inte klarar av att leva í demokratiska samhällen med yttrandefrihet”.

Det är inte hennes föräldrar Jalving talar om, han talar om politikern Nalin Baksi/Pekgul.

16 januari 2024

Mona Lagerström fil dr

Inte heller i Kurdo Baksis agerande gentemot Lars Vilks ger han prov på någon medborgaranda eller respekt för rättsstaten. Vår grundlagsfästa yttrandefrihet gäller inte det som yttras utan vem som yttrar sig, enligt Baksi. Dawit Isaaks yttrandefrihet är värd att skydda, men inte Lars Vilks. Baksi hånade och förlöjligade Lars Vilks utsatta situation, bland annat i ett inlägg på Twitter 2011 i samband med att ett mordhot mot Lars Vilks avslöjats: ”Lars Vilks och SÄPO-gubbar är nu Sveriges lyckligaste gubbar. SÄPO behöver mer pengar mot ’islamisk terrorism’ och Vilks behöver mer pr!”

Al-Qaida hade som nämnts satt ett pris på Lars Vilks huvud. Lars Vilks svarade Baksi på SVT Opinion 22 september 2011.

Kurdo Baksi svarar 26 september att han är väldigt stolt över sitt twittrande och påstår att Lars Vilks själv med jämna mellanrum iscensätter mordhot mot sig. Baksi kallar Lars Vilks för en seriefigur och islamhatare. Det största hotet mot Sverige är nazistiskt och främlingsfientligt våld, enlig Baksi, det slipper Säpo prioritera när Vilks utsätts för mordhot. ”P g a aktörer som Lars Vilks spenderas miljontals kronor för att bekämpa nästan icke-existerande islamiskt våld i Sverige, medan man stämplar nazistiskt våld som pojkstreck.” Baksi talar om ”oseriösa mordplaner”. Lars Vilks har inte ”ett eget riktigt liv”.

I dag, efter Hamas bestialiska terrorattentat mot Israel 7 oktober och jublet i vissa invandrargrupper, vet vi att fler invandrare från Mellanöstern än Kurdo Baksi har en mentalitet kring mordhot och mord som är främmande för många svenskar och svensk lagstiftning.

Månaden efter ovanstående debattinlägg, den 27 oktober 2011 då Dawit Isaak, fängslad i Eritrea, fyller 47 år, håller Kurdo Baksi tårtkalas på ABF i Stockholm. ”Baksi tycker att yttrandefriheten är för viktig för att helt sluta prata om fängslandet.”

Min kommentar på klippet: ”Hyckleri. Lars Vilks liv inget värt.”

Även året innan firade Kurdo Baksi Dawit Isaaks födelsedag med tårta på ABF i Stockholm. Då var en nära rådgivare till Eritreas president i Sverige. Han sa att det var ingen slump att Dawit Isaak inte ställts inför rätta, eftersom Isaak ingått i en grupp som arbetade för en etiopisk invasion av Eritreas huvudstad.

15 januari 2024

Mona Lagerström fil dr

Den första av klanen Baksi som på 1970-talet fick asyl i Sverige var Kurdo Baksis och Nalin Baksis farbror, författaren Mahmut Baksi (d. 2000). Han beskriver i den postumt utgivna boken Minnen i exil,

sammanställd av hans sambo i många år Elin Clason, sin välbärgade klans bakgrund i Turkiet och vad som ledde till att han hamnade i Sverige. Någon vurm för prästerskapets tyranni visar han inte. Kurdo Baksis och Nalin Baksis föräldrar fick asyl i Sverige på 1980-talet, båda syskonen har varit offentliga personer i över två decennier. Båda vårdar omsorgsfullt en offermentalitet, till skillnad från farbrodern Mahmut Baksi. Syskonen är lojala mot kurderna, mamma och mammas religion islam och kräver att Sverige och svenskarna ska anpassa sig till dem och deras särintressen. Jag räknar bådas agerande till klanens sedvänja och prästerskapets tyranni, närmare bestämt det islamiska prästerskapets tyranni gestaltat i deras agerande gentemot Lars Vilks och Ayaan Hirsi Ali. Kurdernas kamp mot Turkiets förtryck har de i Sverige omvandlat till muslimernas kamp mot den sekulära rättsstatens yttrandefrihet och religionsfrihet, och då särskilt frihet från religion.

Jag har skrivit om Kurdo Baksis agerande i samband med hedersmordet på Fadime Sahindal i del 2 i den här serien. I del 3 redogör jag för hans kritik av dåvarande integrationsminister Nyamko Sabuni och hans negativa inställning till kravet att invandrare lär sig svenska. Inget av hans agerande ger prov på medborgaranda. Hans plattformar var Expo, Dagens Nyheter och ABF i Stockholm. Bland annat var han 2007 samtalsledare för ”Islamofobin – den mest utbredda intoleransen” som ingick i serien ”Folkbildning mot rasism”. Alltså: kritik av islam är ”rasism” enligt ABF. Ordet ”islamofobi” utnyttjas av islamisterna för att tysta kritik av deras verksamhet. Notera att islamisten och Muslimska brödraskapsaktivisten Mehmet Kaplan (MP), då riksdagsledamot, var en av talarna. Koranen är vår lag är Muslimska brödraskapets motto. Kaplan var en av SMFR:s grundare.

Kurdo Baksi syns fortfarande ständigt i medierna. Han skriver flitigt debattartiklar i syfte att skapa opinion för frisläppandet av de fängslade Dawit Isaak (Eritrea) och Gui Minhai (Kina), vilket man kan läsa om i bland annat Göteborgs-Posten 13 juni 2023.

Under rättegången som inleddes i december 2000 mot kurdiska Pela Atroshis mördare och det medialt uppmärksammade hedersmordet på kurdiska Fadime Sahindal var han överallt i medierna. Må ingen skugga falla på kurderna. Att problematisera kurdernas normer, klaner och klankonflikter var inget som låg för Kurdo Baksi, till skillnad från farbrodern Mahmut Baksi som var öppen med att kurder var djupt oeniga både politiskt och kulturellt och att de tagit med konflikterna till Sverige. Bland annat avrättade PKK avhoppare här i Sverige. Kurderna var mycket i fokus i medierna.

Den 17 april 2001 skriver Salam Karam en insändare i DN att kurder förtrycker varandra och efterlyser en problematisering i medierapporteringen av ”den kurdiska frågan”. Bland annat skriver han: ”Hur många lärare har inte gapat av förvåning vid åsynen av att deras kurdiska elever har trakasserat och även slagit varandra?”

Kurdo Baksi går till ett motangrepp drypande av offermentalitet och svarar 20 april 2001 att kurder inte alls förtrycker varandra.

Samma förnekelse demonstrerar Baksi efter mordet på Fadime Sahindal då han går till vulgärt motangrepp på författaren Ali Shafiei, som 26 januari 2002 skrev en text på Expressen Kultur, ”Schackrandet under mattan”. Ali Shafiei visar medborgaranda och respekt för rättsstaten i sitt nya hemland. Han problematiserar både kurders normer och islam. Han kritiserar att Kurdiska riksförbundet påstod att mordet inte hade något med den kurdiska kulturen att göra utan i stället sa att fadern var en galning, och han kritiserar journalisten Jan Guillous påstående att hedersmord inte har något med islam att göra. ”Det är inte sant”, skriver Shafiei, ”eller rättare sagt, det är inte hela sanningen. Visst är det en del av det kurdiska manssamhällets kultur, en grym del. Visst är det en del av islam, en svart del.” Han skriver att vi kommer från ett manssamhälle där en otrogen kvinna stenas till döds och en religion där en nioårig flicka blir bortgift. ”Vi måste rensa ut de omänskliga sederna och ta avstånd från den grymma delen av islam.” Det är vi, inte rasisterna, som i det långa loppet vinner på att inte sopa skiten under mattan, säger han. ”Våldsamma pappor, bröder och kusiner får inte längre söka skydd bakom sina ’traditioner’ och ’seder’.”

Kurdo Baksi vet att mordet på Fadime Sahindal var ett hedersmord. Ändå sågar han Ali Shafiei i svarsartikeln 30 januari 2002, ”Manskulturens kurdifiering”, och likställer Ali Shafiei med Sverigedemokraterna. ”I stället för att handla om kvinnoförtryck har debatten många gånger kommit att handla om kurder”, skriver Baksi och citerar Ali Shafieis inledande ord med följande kommentar: ”I sak säger han inget som inte Sverigedemokraterna och andra rasistiska grupper redan sagt.” Baksi reducerar Ali Schafieis inlägg till ”behovet av enkla lösningar”. ”Genom att simma i etno- och religionspornografi närmar vi inte oss någon lösning på hur framtida kvinnomord ska förhindras.” Notera att Baksi talar om ”kvinnomord” inte hedersmord. ”Fadime mördades därför att kvinnor förtrycks, misshandlas och exploateras. Detta förtryck är inte specifikt för vare sig muslimska eller kurdiska män – det är förtryck som i olika former odlas av en kvinnoförnedrande manskultur i hela världen. Det är därför kvinnor bränns i Indien, misshandlas i Japan och tvingas fnaska åt en hallick i Helsingborg.”

Som om det inte skulle finnas bordellmammor över hela världen.

Baksi skriver denna drapa, och samlar sedan ihop ett gäng hederskulturförnekare och ger tillsammans med Stieg Larsson och Expo ut antologin Debatten om hedersmord

som förklarar att debatten efter mordet på Fadime Sahindal var rasistisk eftersom debattörerna lyfte fram kulturella motiv till mordet.

14 januari 2024

Mona Lagerström fil dr

Samtidigt som jag skriver på den här texten om medborgaranda och medborgarkunskap publicerar statsvetaren Michele Micheletti på DN Debatt 31 december 2023 en tänkvärd artikel om medborgarnormer, ”De goda medborgarna lyder inte makten blint”. Självständigt kritiskt tänkande är viktigt, tillit till regering och myndigheter är överskattat. En artikel värd att ha i bakhuvudet vid läsningen av detta avsnitt.

Parlamentarismen infördes i Sverige 1917. Långt innan dess var Sverige en nationalstat med en centralmakt, men först i och med den allmänna och lika rösträttens införande 1921 började man tala om medborgaranda, om att vara samhällsmedborgare och vad det innebär av rättigheter och skyldigheter, i stället för att vara underställda en straffande osynlig gudom och prästerskapets tyranni.

Medborgaranda är som nämnts ovan motsatsen till identitetspolitik och klanpolitik.

I sin bok Nomad (översättning Manne Svensson) skriver Ayaan Hirsi Ali, som kommer från en klan i Somalia, om hur asylsökande mottogs i Nederländerna:

Alla frågor handlade om det förflutna. Ingen av asylsökarna blev tillfrågad om vad de planerade att göra om de fick uppehållstillstånd i landet. Deras kunskaper sattes inte på prov. De fick inga frågor om vad de hade för värderingar, seder och bruk eller vad de visste om holländska traditioner och lagar. Några av dem fick uppehållstillstånd precis som jag. Men ingen av oss hade varit samhällsmedborgare i modern mening förut. Vi hade aldrig känt något deltagande i och lojalitet mot en stat. Vi fortsatte att vara lojala endast mot klanen (2011, s. 235, 236).

År 1923 gav den socialdemokratiska politikern Värner Rydén (1878–1930) ut skolboken Medborgarkunskap, som syftade till att ersätta katekespluggandet till förmån för elevernas aktiva deltagande i det påbörjade demokratibygget. Från prästerskapets tyranni och ett övernaturligt väsens överhöghet till kunskap om hur ett land styrs och vad orden medborgare och medborgaranda innebär. Medborgaranda är detsamma som det moderna uttrycket den sociala sammanhållningen. Svenskar hade, och har, en stark geografisk anknytning. Medborgarandan syftade inte till att sudda ut olikheterna. En skåning var fortfarande en skåning. En göteborgare fortfarande en göteborgare. Och så vidare.

Jag har fotat av lärobokens Förord för att visa hur Värner Rydén för hundra år sedan tänkte sig undervisningen i det nya skolämnet medborgarkunskap. Värner Rydén var utbildad folkskollärare. Läraren är viktigare än boken säger han.

Under rubriken Kyrkan, som då var statskyrka, skriver Värner Rydén om medeltidens katolska biskopar, som såg sig mer som världsliga furstar än Herrens tjänare. Viktiga ord att tänka på i dag då islamiska prästerskapet i Mellanöstern styr inte bara sina egna länder som ”världsliga furstar” utan har globala anspråk och ställer krav på svenska politiker att anpassa Sverige till deras religion. Ayatolla Ruhollah Khomeini (Iran, d. 1989), ayatolla Ali Hosseini Khamenei (Iran), Hassan Nasrallah (Hizbollah, Libanon), Muqtada al-Sadr (Irak).

Man kan likna samarbetsorganisationen OIC, med huvudsäte i Jidda, Saudiarabien, vid medeltidens påve. Det samarbetsorgan utrikesminister Tobias Billström ligger på knä för.

Länder som i dag anstränger sig att ”lägga riket under utländskt religiöst herradöme”, och som har pengar nog att göra det, är Saudiarabien, Qatar, Iran och Turkiet, via dawah, ”att kalla till islam”, både genom att förmå islams trosfränder att utöva ”rätt” islam, en extremt demokratifientlig politisk tolkning av islam, och att vinna över konvertiter till islam, utöver förstås frikostig finansiell hjälp. Vilket märkligt nog möts av total likgiltighet från Sveriges politiker. Just på grund av dessa länders ansträngningar via moskéer och ”kulturföreningar”, Muslimska brödraskapets studieförbund Ibn Rushd, Svenska muslimer för fred och rättvisa (SFMR) med mera, är det ytterst nödvändigt med ett kunskapslyft för hela befolkningen om vad det innebär att vara samhällsmedborgare i den sekulära rättsstaten Sverige, vilket jag skriver om i min bok om Muslimska brödraskapets förtrupp i Sverige. En fungerande demokrati kräver välinformerade, engagerade och självständigt tänkande medborgare. Notera att Värner Rydén skriver om personlighet, inte om personlig identitet.

Medborgarandan skapade ett framgångsrikt land som gjorde det möjligt att öppna Sveriges gränser och välkomna folk från andra länder, även efter det att industrin inte längre skrek efter arbetskraft. Men politikernas högmod gjorde att det hela gick över styr. I stället för att ha en väl utarbetad plan för välkomnandet av utlänningar, där massiv utbildning i Värner Rydéns anda för hela befolkningen, både den bofasta och den inflyttade, ingick, i syfte att motverka diskriminering och skapa ett övergripande ”vi” och tillhörighet till den mångfacetterade nationalstaten Sverige och det självklara att barn till invandrare födda i Sverige kallades första generationen svenskar, en gemenskap att vara stolt över, skapar politikerna proposition 1975:26 om att Sverige ska vara ett mångkulturellt samhälle, där alla kulturer är jämbördiga, och invandrarna med helt andra referensramar, och till och med egna rättssystem, får välja om de vill uppgå i en svensk kulturell identitet eller utveckla sin ursprungsidentitet, därtill finansierad via skattemedel. Propositionen slog sönder Värner Rydéns ansträngningar att dana välinformerade, engagerade och självständigt tänkande samhällsmedborgare med en samling gemensamma offentliga referensramar och respekt för nationalstatens rättssystem.

Hur är det tänkt att man ska vara en välinformerad, engagerad och självständigt tänkande samhällsmedborgare om man inte kan svenska språket?

Propositionen banade dessutom väg för en återgång till prästerskapets tyranni, det kan knappast ha undgått någon. Se bara Ulf Kristerssons, Tobias Billströms och Jakob Forssmeds kryperi för islamiska prästerskapet.

Värner Rydén visade förtroende för befolkningen och svenskarnas förmåga att skapa en medborgaranda baserad på kunskap om hur landet styrs. I och med den fatala propositionen, som fattades över huvudet på folket utan att folket fått säga sin åsikt, började politikerna förtala sitt eget folk och ge svenskarna skulden för invandrares ovilja att ingå i en svensk kulturell identitet. Svenskarna vill inte ”öppna sig”, påstår politikerna, svenskarna är ”rasister”, ”främlingsfientliga”, i stället för att tala klarspråk och säga att mängder med invandrare och invandrarättlingar föraktar svenskarna och inte alls vill vara samhällsmedborgare utan fortsätta vara klanmedlemmar.

13 januari 2024

Mona Lagerström

Del 6. Det svenska kvinnoförtryckets moderna historia – skammens historia.

Om syskonen Kurdo Baksi och Nalin Baksi/Pekgul, kurdiska invandrare från Turkiet, och deras agerande gentemot konceptkonstnären Lars Vilks och kvinnorättsaktivisten, religionskritikern och demokratiaktivisten Ayaan Hirsi Ali, tidigare parlamentsledamot i Nederländerna. Det finns väl ingen i hela Sverige som har kunnat missa att Nalin Baksi är muslim och att hon agerar klanledare för islam, i ett av världens mest sekulära länder. Hon delar upp Sveriges befolkning i två religiösa grupper, kristna och muslimer, som exempelvis i det här inlägget 24 december 2023 på X: ”Nu har jag jobbat från 7 till 20:30 för att ge kristna kollegor möjlighet att fira jul. Idag bärs vården upp av oss muslimer.”

Och det har hon förstås statistik på?

Medborgaranda är motsatsen till identitetspolitik och klanpolitik.

Mitt intresse är flickors och kvinnors rättigheter. Där religiösa ledare och grupper ges en maktposition krymper flickors, kvinnors och sexuella minoriteters rättigheter. Därför är det helt avgörande att försvara den sekulära rättsstaten mot alla försök att inskränka individuella fri- och rättigheter, inte minst yttrandefriheten, med religiösa argument.

Prästerskapets tyranni
Till gruppen prästerskap räknar jag alla, inklusive Kurdo Baksi och Nalin Baksi, som kräver att andra ska lyda deras övernaturliga väsen och de dogmer detta osynliga väsens självutnämnda jordiska ombud under årtusenden satt på pränt. De franska upplysningsfilosoferna gjorde på 1700-talet rent hus med allt vad uppenbarelsereligioner och religiösa urkunder heter. Voltaire (1694–1778) exempelvis trodde på Gud, Gud skapade världen, sedan lät Gud världen sköta sig själv. Prästerskapets tyranni var måltavlan för hans kritik. I somras publicerade jag en serie om min favoritateist, naturvetaren baron d’Holbach (1723–1789). Som den naturvetare han var strimlade han Bibelns berättelse om världens och människans uppkomst, mirakler och mysterier, villfarelsen att människan har en själ och uppståndelsen ifrån de döda. Samma villfarelser återfinns i Koranen. Baron d’Holbach likställer religioner med Pandoras ask. Allt ont som människan tvingas utstå, som krig, ”kätteri”, förtryck, missämja, intolerans, kommer från religioner och religionernas självutnämnda prästerskap. Intoleransens yrkesgrupp framför alla andra.

Baron d’Holbach var, likt Voltaire, en förkämpe för toleransen. Han skrev om prästerskapets tyranni och hur fursten lierade sig med prästerskapet, om alliansen mellan tyranniet och vidskepelsen.

I många år har kritik framförts av den slappa hanteringen av offentliga bidrag till civilsamhällets organisationer utan klart ställda demokrativillkor och obefintlig kontroll av hur pengarna använts. Bland annat Säkerhetspolisen och Skatteverket efterlyste lagstiftning om demokrativillkor, eftersom skattemedel obehindrat kunnat slussas från civilsamhällets organisationer till brottslig verksamhet och till och med till terrorfinansiering. När en proposition äntligen låg på bordet 2022 drogs den in av den nytillträdda regeringen, där det religiösa partiet Kristdemokraterna ingår.

Alliansen mellan politik och prästerskap till förfång för demokratin redogör samhällsdebattören Johan Westerholm för på Ledarsidorna 5 november 2022, ”Statsbidrag är en möjlighet – inte en skyldighet”. Westerholm skriver om hur proposition 2021/22:272 ”Statens stöd till trossamfund samt demokrativillkor för civilsamhället”, som överlämnats till riksdagen för beredning, drogs tillbaka ”av regeringen Kristersson som en av de första åtgärderna den vidtog. Detta kommunicerades av socialminister Jakob Forssmed till bland annat tidningen Dagen bara timmarna innan skifteskonseljen, den formella tidpunkt när en ny regering tillträder. Kravet från Kristdemokraterna att dra tillbaka propositionen kom under Tidöförhandlingarnas sista dygn och förvånade alla”. ”För Kristdemokraternas kärnväljare är tillgången till skattemedel en central fråga. För finansieringen av sin åsiktsproduktion samt missionsarbete.” Westerholm skriver att kritiken mot lagstiftningen var massiv i flera organisationers remissvar som menade att den inte bara var ett hot mot deras integritet utan också ett hot mot den svenska demokratin. ”Statsbidrag har ingenting med demokratiska rättigheter att göra”, skriver Westerholm. ”Statsbidrag är en möjlighet. Det är vare sig din eller min skyldighet att finansiera åsiktsproduktion som inte ryms inom ramen för något. Och framför allt inte åsiktsproduktion som motarbetar de universella mänskliga rättigheterna.”

I februari 2023 tvingades folket beskåda den här pinsamheten

i statsministerns Sagerska huset, bland annat inbjudna män från Muslimska brödraskapet, Hamas bröder, se Sameh Egyptsons avhandling s. 285–295 om Förenade islamiska föreningar i Sverige (FIFS) och Sveriges muslimska förbund (SMF) och kopplingen till separatistiska Muslimska brödraskapet, som representerar den fjärde totalitära politiska ideologin i Europa efter kommunismen, fascismen och nazismen. Och nog är Kristdemokraternas minister Jakob Forssmed närvarande.

FIFS representant Mohamed Temsamani på bilden ovan gjorde under sina studier vid Stockholms universitet praktik hos Muslimska brödraskapets Frihets- och rättviseparti i Egypten valet 2012, vilket jag skriver om i del 5 i den här serien. I Egypten är Muslimska brödraskapets aktivister terrorklassade och fängslade. I Sverige bjuds islamisterna in som rådgivare till regeringen och översköljs med offentliga bidrag. Temsamani har i många år även varit knuten till Muslimska brödraskapets studieförbund Ibn Rushd.

En svensk författare som likt Voltaire och baron d’Holbach inte heller uppskattade prästerskapet var Viktor Rydberg (1828–1895). År 1862 gav han ut Bibelns lära om Kristus där han går igenom vad det står i Bibeln om treenigheten ända sedan de tidigaste handskrifterna, och Bibeln säger ingenting om treenigheten, alltså Fadern, Sonen och den helige Anden. Ett prästerligt påfund. Rydberg skriver också att hans studier av handskrifterna visar att Jesus var människa. I den melodramatiska följetongen som senare gavs ut som bok, Den siste athenaren (1859),

fäller han några spetsiga kommentarer om det kristna prästerskapet. Romanen utspelar sig i skärningstiden när kejsar Julianus (331–363), kallad Avfällingen (ensam kejsare 361–363 över Västromerska och Östromerska riket), ville avskaffa kristendomen som det romerska imperiets officiella religion, vilket Konstantin den store (272–337) upphöjt kristendomen till, och återinstallera den grekiska filosofin.

Rydberg pläderar i romanen för en gudstro utan jordiska mellanhänder, en nyplatonsk filosof har en viktig roll i romanen. På ett ställe talar filosofen om ”den gudomliga rösten i det inre” och ”den platonska läran” (1912, del I, s. 199). Romanen handlar, förutom om olycklig kärlek, pengar och förvecklingar, om hur kristendomen på 300-talet segrar över den grekiska kulturen och hur kristna, som Rydberg kallar kristianer, strider sinsemellan om den ”rätta” tolkningen av Jesus. Är han enbart människa eller är han av samma eviga gudomliga väsen som Fadern? Anhängarna av de olika skolorna beskyller varandra för att vara kättare och mördar varandra urskillningslöst, i ”Guds” namn. Rydberg skriver om ”det teologiska raseriet. Tiden är ond, den teologiska smittan går som en farsot genom världen” (s. 278). Det kunde vara en beskrivning av vår tid.

Rydberg låter kejsar Julianus till filosofen Ädesios säga om biskopen han uppfostrats av:

Han ville intvinga min själ i de formler, som han och hans gelikar pånödga världen. Nu är jag fri. Ädesios, jag känner dessa präster, som på sina kyrkomöten föreskriva än på det ena, än på det andra sättet, vad kristianerna skola tro. Det är en gräslig samling av blodsmän, ränksmidare, hycklare och dumhuvuden. De sönderslita världen och varandra i tvister om ord utan mening, men det vari de överensstämma är det jag mest avskyr: alla bannlysa de förnuftets frihet, alla lära de, att härskarens makt och folkets träldom äro av Gud. Friheten är försvunnen ur verkligheten, men dessa människor förneka henne även i tanken (del 2, s. 71).

Rydbergs kritik av 300-talets prästerskap kan läsas som kritik av prästerskapet inom statskyrkan. Året efter det att romanen publicerades blev det tillåtet att utträda ur statskyrkan och bli medlem i ett frikyrkosamfund som godkänts av staten.

För många människor med anlag för andlighet är religionen viktig, för somliga helt livsavgörande, den tröstande länken mellan liv och död. I Sverige till skillnad från många länder, i synnerhet Mellanösterns länder, är religionsfriheten grundlagsskyddad, även frihet från religion. ”4 §   Ej må någon vara skyldig tillhöra trossamfund.” Den friheten fick vi först 1951 då det blev möjligt att utträda ur statskyrkan utan att ingå i ett annat trossamfund.

I det följande skiljer jag på två begrepp, sekulär stat och sekulärt samhälle.
En sekulär stat är en stat där det råder en fast gräns mellan religion och politik. Religionen är en privatsak, finansierad av religionsutövaren.
Ett sekulärt samhälle, utan religiösa församlingar eller religiösa byggnader, är en omöjlighet med vår grundlagsskyddade religionsfrihet, församlingsfrihet, föreningsrätt, yttrandefrihet. Därför diskuterar jag enbart den sekulära staten.

Sverige är ingen sekulär stat. Vi har inte en grundlagsskyddad åtskillnad mellan stat och religion, vilket den pinsamma bilden ovan intygar, ett resultat av att landets ledande politiker inte brytt sig om att sätta sig in i hur invandrare från Mellanöstern inte bara bokstavligt tolkar det som står i Koranen, utan vad som faktiskt står i Koranen, och hur det som står i Koranen förhåller sig till svensk lag. Koranen är vår lag är Muslimska brödraskapets motto. Regeringen togs helt på sängen av kritiken mot koranbränningarna från islamdominerade länder styrda av islamistiska prästerskapet. Och då har Iran styrts som en totalitär religiös stat sedan 1979, och Irans ayatolla Khomeini uttalat en dödsdom mot författaren Salman Rushdie 14 februari 1989 för hans roman Satansverserna. Och reaktionerna både i Sverige och utomlands på Lars Vilks rondellhundar och priset som al-Qaida satte på hans huvud och Nerikes Allehandas chefredaktörs huvud. Och terroristen Taimour Abdulwahab som sprängde sig själv till döds mitt i julhandeln i Stockholm 11 december 2010. Och terroristen Rakhmat Akilov som med en lastbil körde ihjäl fem personer på Drottninggatan i Stockholm 7 april 2017. Allt i islams namn.

Men kunskap om vad som faktiskt står i den ”heliga” uppenbarelseboken Koranen är inget Sveriges politiker anser värt att sätta sig in i utan de förlitar sig på vad det islamiska prästerskapet i Sverige har att säga när kriser uppstår.

Det är ett fattigdomsbevis utan like.

Skilsmässan kyrka stat år 2000 var en halvmesyr. Ett religiöst parti sitter i regeringsställning. Politiska partier håller sig inte borta från kyrkovalen.

Landets invånare tvingas finansiera prästerskapets tyranni via Myndigheten för stöd till trossamfund (SST) som årligen delar ut nästan ett hundra miljoner kronor till detta tyranni baserat på vidskepelse. I det föregående inlägget visar jag att den av SST beställda boken Islam i Sverige – de första 1300 åren, författad av professor Simon Sorgenfrei, framställer en av grundarna av Muslimska brödraskapets svenska gren, Mostafa Kharraki,

som vilken islamtroende som helst. Islamisten Kharraki cirkulerar på ledande positioner inom MB:s alla organisationer i Sverige, inklusive Ibn Rushd och Islamic Relief, och har i decennier kunnat leva gott på skattemedel tack vare MB:s ”organiserade hyckleri”, som Sameh Egyptson kallar det i sin doktorsavhandling. Och tack vare SST, som finansierar FIFS och trots kritik, har samarbetat med Ibn Rushd.

För att inte tala om de över fyra miljarder som den ideella organisationen Folkbildningsrådet varje år inkasserar från staten, skattemedel som delvis går till religiösa studieförbund och folkhögskolor. Folkbildningsrådet var i sitt remissvar kritisk till ökade demokrativillkor.

Landets invånare tvingas också finansiera mängder med etnisk/religiösa föreningar via Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF), föreningar vars främsta syfte är att bevara en religiös identitet, i synnerhet ”muslimsk identitet”, föreningar som kallar sig ”antirasister” och brännmärker kritik av demokratifientliga tolkningar av islam som ”rasism”, ”islamofobi”. I ett av världens mest toleranta länder.

Och trots alla dessa hundratals miljoner skattekronor har landets ledande politiker ändå inte en aning om vad som står i de islamiska urkunderna och vad vissa skattefinansierade organisationer avser med ”muslimsk identitet”.

Landets invånare tvingas dessutom finansiera religiösa friskolor, trots att barn borde fredas från religiös propaganda och indoktrinering om att ”Gud har en plan för deras liv”. Den tidigare riksdagsledamoten för Vänsterpartiet och ordföranden för RFSU Margó Ingvardsson skrev flera artiklar om att politikerna inte bryr sig om utsatta barn i sekter. Den 22 april 2012 skrev hon på DN Debatt artikeln ”Övergreppen på barn i religionsfrihetens namn måste stoppas” och kritiserar de konfessionella friskolorna. Hon kommenterar en friskola som på sin hemsida skriver att de är övertygade om att Gud har en plan för varje människa. ”Frågan är vem som skall tolka denna Guds plan och vad händer om eleven får en egen åsikt om sin framtid.” Hon efterlyser att politikerna utgår från barnens perspektiv.

Sist, men inte minst, landets befolkning har ända sedan mitten av 1980-talet via skattsedeln finansierat universitetens islamutbildningar, som enligt min mening är söndagsskola för vuxna och islamiska prästerskapets förlängda arm. Hade universiteten sedan mitten av 1980-talet haft vetenskapliga islamutbildningar där även politisk islam ingår tillsammans med genomgripande kritisk granskning av Koranen, hade regeringen inte tagits på sängen av utlandets reaktion på koranbränningarna. Kanske hade också koranupploppen påsken 2022 kunnat undvikas. Den enkla devisen ”Kunskap är makt” har gått politikerna spårlöst förbi.

De statsfinansierade Uppsala universitet och Lunds universitet har teologiska fakulteter! Trots den stenhårda religionskritikern professorn i filosofi, Uppsala universitet, Ingemar Hedenius (d. 1982) bevingade ord om när han satt med en hel bunt teologiska skrifter framför sig att han njöt av att få kalasa på humbug, att han gärna ville bli en författare som avslöjar humbug.

Präster och imamer har vigselrätt.

Nej, Sverige är inte en sekulär stat. Och vi har extremt lata politiker som inte satt sig in i olika tolkningar av islam utan låtit allehanda demokratifientliga, politiska, separatistiska tolkningar rota sig hur som helst i landet. Bara det faktum att regeringen bjuder in två representanter för separatistiska prästerskapet kopplat till islamistiska Muslimska brödraskapet är skandal. Koranen är vår lag, är deras motto. Det tål att upprepas om och om igen. De separatisterna har inga planer på att bli integrerade i det ”otrogna” Sverige. Men pengar och makt vill de ha. Därför ägnar de sig åt det Sameh Egyptson i sin doktorsavhandling kallar för ”organiserat hyckleri”. Medborgaranda är det sista de och alla deras skattefinansierade föreningar verkar för.

12 januari 2024

Mona Lagerström fil dr

OBS: Det längsta inlägget hittills. Massor av bilder, inklusive sidor ur Koranen, sura 16, sura 8 och 9. Rubriker:
Prästerskapets tyranni
Medborgaranda och medborgarkunskap
Kurdo Baksi och klanens sedvänja
Kurdo Baksi och Lars Vilks
Nalin Baksi och Lars Vilks
Nalin Baksi och Koranen, sura 16
Koranens sura 8 och 9 och Muslimska brödraskapet, och vad Sameh Egyptsons fakultetsopponent statsvetaren Khaled Salih skriver om de två surorna och Hamas
Nalin Baksi och Ayaan Hirsi Ali
Nalin Baksi och svenska värderingar
Nalin Baksi och Sverigedemokraterna

Del 6. Det svenska kvinnoförtryckets moderna historia – skammens historia.

Om syskonen Kurdo Baksi och Nalin Baksi/Pekgul, kurdiska invandrare från Turkiet, och deras agerande gentemot konceptkonstnären Lars Vilks och kvinnorättsaktivisten, religionskritikern och demokratiaktivisten Ayaan Hirsi Ali, tidigare parlamentsledamot i Nederländerna. Det finns väl ingen i hela Sverige som har kunnat missa att Nalin Baksi är muslim och att hon agerar klanledare för islam, i ett av världens mest sekulära länder. Hon delar upp Sveriges befolkning i två religiösa grupper, kristna och muslimer, som exempelvis i det här inlägget 24 december 2023 på X: ”Nu har jag jobbat från 7 till 20:30 för att ge kristna kollegor möjlighet att fira jul. Idag bärs vården upp av oss muslimer.”

Och det har hon förstås statistik på?

Medborgaranda är motsatsen till identitetspolitik och klanpolitik.

Mitt intresse är flickors och kvinnors rättigheter. Där religiösa ledare och grupper ges en maktposition krymper flickors, kvinnors och sexuella minoriteters rättigheter. Därför är det helt avgörande att försvara den sekulära rättsstaten mot alla försök att inskränka individuella fri- och rättigheter, inte minst yttrandefriheten, med religiösa argument.

Prästerskapets tyranni
Till gruppen prästerskap räknar jag alla, inklusive Kurdo Baksi och Nalin Baksi, som kräver att andra ska lyda deras övernaturliga väsen och de dogmer detta osynliga väsens självutnämnda jordiska ombud under årtusenden satt på pränt. De franska upplysningsfilosoferna gjorde på 1700-talet rent hus med allt vad uppenbarelsereligioner och religiösa urkunder heter. Voltaire (1694–1778) exempelvis trodde på Gud, Gud skapade världen, sedan lät Gud världen sköta sig själv. Prästerskapets tyranni var måltavlan för hans kritik. I somras publicerade jag en serie om min favoritateist, naturvetaren baron d’Holbach (1723–1789). Som den naturvetare han var strimlade han Bibelns berättelse om världens och människans uppkomst, mirakler och mysterier, villfarelsen att människan har en själ och uppståndelsen ifrån de döda. Samma villfarelser återfinns i Koranen. Baron d’Holbach likställer religioner med Pandoras ask. Allt ont som människan tvingas utstå, som krig, ”kätteri”, förtryck, missämja, intolerans, kommer från religioner och religionernas självutnämnda prästerskap. Intoleransens yrkesgrupp framför alla andra.

Baron d’Holbach var, likt Voltaire, en förkämpe för toleransen. Han skrev om prästerskapets tyranni och hur fursten lierade sig med prästerskapet, om alliansen mellan tyranniet och vidskepelsen.

I många år har kritik framförts av den slappa hanteringen av offentliga bidrag till civilsamhällets organisationer utan klart ställda demokrativillkor och obefintlig kontroll av hur pengarna använts. Bland annat Säkerhetspolisen och Skatteverket efterlyste lagstiftning om demokrativillkor, eftersom skattemedel obehindrat kunnat slussas från civilsamhällets organisationer till brottslig verksamhet och till och med till terrorfinansiering. När en proposition äntligen låg på bordet 2022 drogs den in av den nytillträdda regeringen, där det religiösa partiet Kristdemokraterna ingår.

Alliansen mellan politik och prästerskap till förfång för demokratin redogör samhällsdebattören Johan Westerholm för på Ledarsidorna 5 november 2022, ”Statsbidrag är en möjlighet – inte en skyldighet”. Westerholm skriver om hur proposition 2021/22:272 ”Statens stöd till trossamfund samt demokrativillkor för civilsamhället”, som överlämnats till riksdagen för beredning, drogs tillbaka ”av regeringen Kristersson som en av de första åtgärderna den vidtog. Detta kommunicerades av socialminister Jakob Forssmed till bland annat tidningen Dagen bara timmarna innan skifteskonseljen, den formella tidpunkt när en ny regering tillträder. Kravet från Kristdemokraterna att dra tillbaka propositionen kom under Tidöförhandlingarnas sista dygn och förvånade alla”. ”För Kristdemokraternas kärnväljare är tillgången till skattemedel en central fråga. För finansieringen av sin åsiktsproduktion samt missionsarbete.” Westerholm skriver att kritiken mot lagstiftningen var massiv i flera organisationers remissvar som menade att den inte bara var ett hot mot deras integritet utan också ett hot mot den svenska demokratin. ”Statsbidrag har ingenting med demokratiska rättigheter att göra”, skriver Westerholm. ”Statsbidrag är en möjlighet. Det är vare sig din eller min skyldighet att finansiera åsiktsproduktion som inte ryms inom ramen för något. Och framför allt inte åsiktsproduktion som motarbetar de universella mänskliga rättigheterna.”

I februari 2023 tvingades folket beskåda den här pinsamheten

i statsministerns Sagerska huset, bland annat inbjudna män från Muslimska brödraskapet, Hamas bröder, se Sameh Egyptsons avhandling s. 285–295 om Förenade islamiska föreningar i Sverige (FIFS) och Sveriges muslimska förbund (SMF) och kopplingen till separatistiska Muslimska brödraskapet, som representerar den fjärde totalitära politiska ideologin i Europa efter kommunismen, fascismen och nazismen. Och nog är Kristdemokraternas minister Jakob Forssmed närvarande.

FIFS representant Mohamed Temsamani på bilden ovan gjorde under sina studier vid Stockholms universitet praktik hos Muslimska brödraskapets Frihets- och rättviseparti i Egypten valet 2012, vilket jag skriver om i del 5 i den här serien. I Egypten är Muslimska brödraskapets aktivister terrorklassade och fängslade. I Sverige bjuds islamisterna in som rådgivare till regeringen och översköljs med offentliga bidrag. Temsamani har i många år även varit knuten till Muslimska brödraskapets studieförbund Ibn Rushd.

En svensk författare som likt Voltaire och baron d’Holbach inte heller uppskattade prästerskapet var Viktor Rydberg (1828–1895). År 1862 gav han ut Bibelns lära om Kristus där han går igenom vad det står i Bibeln om treenigheten ända sedan de tidigaste handskrifterna, och Bibeln säger ingenting om treenigheten, alltså Fadern, Sonen och den helige Anden. Ett prästerligt påfund. Rydberg skriver också att hans studier av handskrifterna visar att Jesus var människa. I den melodramatiska följetongen som senare gavs ut som bok, Den siste athenaren (1859),

fäller han några spetsiga kommentarer om det kristna prästerskapet. Romanen utspelar sig i skärningstiden när kejsar Julianus (331–363), kallad Avfällingen (ensam kejsare 361–363 över Västromerska och Östromerska riket), ville avskaffa kristendomen som det romerska imperiets officiella religion, vilket Konstantin den store (272–337) upphöjt kristendomen till, och återinstallera den grekiska filosofin.

Rydberg pläderar i romanen för en gudstro utan jordiska mellanhänder, en nyplatonsk filosof har en viktig roll i romanen. På ett ställe talar filosofen om ”den gudomliga rösten i det inre” och ”den platonska läran” (1912, del I, s. 199). Romanen handlar, förutom om olycklig kärlek, pengar och förvecklingar, om hur kristendomen på 300-talet segrar över den grekiska kulturen och hur kristna, som Rydberg kallar kristianer, strider sinsemellan om den ”rätta” tolkningen av Jesus. Är han enbart människa eller är han av samma eviga gudomliga väsen som Fadern? Anhängarna av de olika skolorna beskyller varandra för att vara kättare och mördar varandra urskillningslöst, i ”Guds” namn. Rydberg skriver om ”det teologiska raseriet. Tiden är ond, den teologiska smittan går som en farsot genom världen” (s. 278). Det kunde vara en beskrivning av vår tid.

Rydberg låter kejsar Julianus till filosofen Ädesios säga om biskopen han uppfostrats av:

Han ville intvinga min själ i de formler, som han och hans gelikar pånödga världen. Nu är jag fri. Ädesios, jag känner dessa präster, som på sina kyrkomöten föreskriva än på det ena, än på det andra sättet, vad kristianerna skola tro. Det är en gräslig samling av blodsmän, ränksmidare, hycklare och dumhuvuden. De sönderslita världen och varandra i tvister om ord utan mening, men det vari de överensstämma är det jag mest avskyr: alla bannlysa de förnuftets frihet, alla lära de, att härskarens makt och folkets träldom äro av Gud. Friheten är försvunnen ur verkligheten, men dessa människor förneka henne även i tanken (del 2, s. 71).

Rydbergs kritik av 300-talets prästerskap kan läsas som kritik av prästerskapet inom statskyrkan. Året efter det att romanen publicerades blev det tillåtet att utträda ur statskyrkan och bli medlem i ett frikyrkosamfund som godkänts av staten.

För många människor med anlag för andlighet är religionen viktig, för somliga helt livsavgörande, den tröstande länken mellan liv och död. I Sverige till skillnad från många länder, i synnerhet Mellanösterns länder, är religionsfriheten grundlagsskyddad, även frihet från religion. ”4 §   Ej må någon vara skyldig tillhöra trossamfund.” Den friheten fick vi först 1951 då det blev möjligt att utträda ur statskyrkan utan att ingå i ett annat trossamfund.

I det följande skiljer jag på två begrepp, sekulär stat och sekulärt samhälle.
En sekulär stat är en stat där det råder en fast gräns mellan religion och politik. Religionen är en privatsak, finansierad av religionsutövaren.
Ett sekulärt samhälle, utan religiösa församlingar eller religiösa byggnader, är en omöjlighet med vår grundlagsskyddade religionsfrihet, församlingsfrihet, föreningsrätt, yttrandefrihet. Därför diskuterar jag enbart den sekulära staten.

Sverige är ingen sekulär stat. Vi har inte en grundlagsskyddad åtskillnad mellan stat och religion, vilket den pinsamma bilden ovan intygar, ett resultat av att landets ledande politiker inte brytt sig om att sätta sig in i hur invandrare från Mellanöstern inte bara bokstavligt tolkar det som står i Koranen, utan vad som faktiskt står i Koranen, och hur det som står i Koranen förhåller sig till svensk lag. Koranen är vår lag är Muslimska brödraskapets motto. Regeringen togs helt på sängen av kritiken mot koranbränningarna från islamdominerade länder styrda av islamistiska prästerskapet. Och då har Iran styrts som en totalitär religiös stat sedan 1979, och Irans ayatolla Khomeini uttalat en dödsdom mot författaren Salman Rushdie 14 februari 1989 för hans roman Satansverserna. Och reaktionerna både i Sverige och utomlands på Lars Vilks rondellhundar och priset som al-Qaida satte på hans huvud och Nerikes Allehandas chefredaktörs huvud. Och terroristen Taimour Abdulwahab som sprängde sig själv till döds mitt i julhandeln i Stockholm 11 december 2010. Och terroristen Rakhmat Akilov som med en lastbil körde ihjäl fem personer på Drottninggatan i Stockholm 7 april 2017. Allt i islams namn.

Men kunskap om vad som faktiskt står i den ”heliga” uppenbarelseboken Koranen är inget Sveriges politiker anser värt att sätta sig in i utan de förlitar sig på vad det islamiska prästerskapet i Sverige har att säga när kriser uppstår.

Det är ett fattigdomsbevis utan like.

Skilsmässan kyrka stat år 2000 var en halvmesyr. Ett religiöst parti sitter i regeringsställning. Politiska partier håller sig inte borta från kyrkovalen.

Landets invånare tvingas finansiera prästerskapets tyranni via Myndigheten för stöd till trossamfund (SST) som årligen delar ut nästan ett hundra miljoner kronor till detta tyranni baserat på vidskepelse. I det föregående inlägget visar jag att den av SST beställda boken Islam i Sverige – de första 1300 åren, författad av professor Simon Sorgenfrei, framställer en av grundarna av Muslimska brödraskapets svenska gren, Mostafa Kharraki,

som vilken islamtroende som helst. Islamisten Kharraki cirkulerar på ledande positioner inom MB:s alla organisationer i Sverige, inklusive Ibn Rushd och Islamic Relief, och har i decennier kunnat leva gott på skattemedel tack vare MB:s ”organiserade hyckleri”, som Sameh Egyptson kallar det i sin doktorsavhandling. Och tack vare SST, som finansierar FIFS och trots kritik, har samarbetat med Ibn Rushd.

För att inte tala om de över fyra miljarder som den ideella organisationen Folkbildningsrådet varje år inkasserar från staten, skattemedel som delvis går till religiösa studieförbund och folkhögskolor. Folkbildningsrådet var i sitt remissvar kritisk till ökade demokrativillkor.

Landets invånare tvingas också finansiera mängder med etnisk/religiösa föreningar via Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF), föreningar vars främsta syfte är att bevara en religiös identitet, i synnerhet ”muslimsk identitet”, föreningar som kallar sig ”antirasister” och brännmärker kritik av demokratifientliga tolkningar av islam som ”rasism”, ”islamofobi”. I ett av världens mest toleranta länder.

Och trots alla dessa hundratals miljoner skattekronor har landets ledande politiker ändå inte en aning om vad som står i de islamiska urkunderna och vad vissa skattefinansierade organisationer avser med ”muslimsk identitet”.

Landets invånare tvingas dessutom finansiera religiösa friskolor, trots att barn borde fredas från religiös propaganda och indoktrinering om att ”Gud har en plan för deras liv”. Den tidigare riksdagsledamoten för Vänsterpartiet och ordföranden för RFSU Margó Ingvardsson skrev flera artiklar om att politikerna inte bryr sig om utsatta barn i sekter. Den 22 april 2012 skrev hon på DN Debatt artikeln ”Övergreppen på barn i religionsfrihetens namn måste stoppas” och kritiserar de konfessionella friskolorna. Hon kommenterar en friskola som på sin hemsida skriver att de är övertygade om att Gud har en plan för varje människa. ”Frågan är vem som skall tolka denna Guds plan och vad händer om eleven får en egen åsikt om sin framtid.” Hon efterlyser att politikerna utgår från barnens perspektiv.

Sist, men inte minst, landets befolkning har ända sedan mitten av 1980-talet via skattsedeln finansierat universitetens islamutbildningar, som enligt min mening är söndagsskola för vuxna och islamiska prästerskapets förlängda arm. Hade universiteten sedan mitten av 1980-talet haft vetenskapliga islamutbildningar där även politisk islam ingår tillsammans med genomgripande kritisk granskning av Koranen, hade regeringen inte tagits på sängen av utlandets reaktion på koranbränningarna. Kanske hade också koranupploppen påsken 2022 kunnat undvikas. Den enkla devisen ”Kunskap är makt” har gått politikerna spårlöst förbi.

De statsfinansierade Uppsala universitet och Lunds universitet har teologiska fakulteter! Trots den stenhårda religionskritikern professorn i filosofi, Uppsala universitet, Ingemar Hedenius (d. 1982) bevingade ord om när han satt med en hel bunt teologiska skrifter framför sig att han njöt av att få kalasa på humbug, att han gärna ville bli en författare som avslöjar humbug.

Präster och imamer har vigselrätt.

Nej, Sverige är inte en sekulär stat. Och vi har extremt lata politiker som inte satt sig in i olika tolkningar av islam utan låtit allehanda demokratifientliga, politiska, separatistiska tolkningar rota sig hur som helst i landet. Bara det faktum att regeringen bjuder in två representanter för separatistiska prästerskapet kopplat till islamistiska Muslimska brödraskapet är skandal. Koranen är vår lag, är deras motto. Det tål att upprepas om och om igen. De separatisterna har inga planer på att bli integrerade i det ”otrogna” Sverige. Men pengar och makt vill de ha. Därför ägnar de sig åt det Sameh Egyptson i sin doktorsavhandling kallar för ”organiserat hyckleri”. Medborgaranda är det sista de och alla deras skattefinansierade föreningar verkar för.

Medborgaranda och medborgarkunskap
Samtidigt som jag skriver på den här texten om medborgaranda och medborgarkunskap publicerar statsvetaren Michele Micheletti på DN Debatt 31 december 2023 en tänkvärd artikel om medborgarnormer, ”De goda medborgarna lyder inte makten blint”. Självständigt kritiskt tänkande är viktigt, tillit till regering och myndigheter är överskattat. En artikel värd att ha i bakhuvudet vid läsningen av detta avsnitt.

Parlamentarismen infördes i Sverige 1917. Långt innan dess var Sverige en nationalstat med en centralmakt, men först i och med den allmänna och lika rösträttens införande 1921 började man tala om medborgaranda, om att vara samhällsmedborgare och vad det innebär av rättigheter och skyldigheter, i stället för att vara underställda en straffande osynlig gudom och prästerskapets tyranni.

Medborgaranda är som nämnts ovan motsatsen till identitetspolitik och klanpolitik.

I sin bok Nomad (översättning Manne Svensson) skriver Ayaan Hirsi Ali, som kommer från en klan i Somalia, om hur asylsökande mottogs i Nederländerna:

Alla frågor handlade om det förflutna. Ingen av asylsökarna blev tillfrågad om vad de planerade att göra om de fick uppehållstillstånd i landet. Deras kunskaper sattes inte på prov. De fick inga frågor om vad de hade för värderingar, seder och bruk eller vad de visste om holländska traditioner och lagar. Några av dem fick uppehållstillstånd precis som jag. Men ingen av oss hade varit samhällsmedborgare i modern mening förut. Vi hade aldrig känt något deltagande i och lojalitet mot en stat. Vi fortsatte att vara lojala endast mot klanen (2011, s. 235, 236).

År 1923 gav den socialdemokratiska politikern Värner Rydén (1878–1930) ut skolboken Medborgarkunskap, som syftade till att ersätta katekespluggandet till förmån för elevernas aktiva deltagande i det påbörjade demokratibygget. Från prästerskapets tyranni och ett övernaturligt väsens överhöghet till kunskap om hur ett land styrs och vad orden medborgare och medborgaranda innebär. Medborgaranda är detsamma som det moderna uttrycket den sociala sammanhållningen. Svenskar hade, och har, en stark geografisk anknytning. Medborgarandan syftade inte till att sudda ut olikheterna. En skåning var fortfarande en skåning. En göteborgare fortfarande en göteborgare. Och så vidare.

Jag har fotat av lärobokens Förord för att visa hur Värner Rydén för hundra år sedan tänkte sig undervisningen i det nya skolämnet medborgarkunskap. Värner Rydén var utbildad folkskollärare. Läraren är viktigare än boken säger han.

Under rubriken Kyrkan, som då var statskyrka, skriver Värner Rydén om medeltidens katolska biskopar, som såg sig mer som världsliga furstar än Herrens tjänare. Viktiga ord att tänka på i dag då islamiska prästerskapet i Mellanöstern styr inte bara sina egna länder som ”världsliga furstar” utan har globala anspråk och ställer krav på svenska politiker att anpassa Sverige till deras religion. Ayatolla Ruhollah Khomeini (Iran, d. 1989), ayatolla Ali Hosseini Khamenei (Iran), Hassan Nasrallah (Hizbollah, Libanon), Muqtada al-Sadr (Irak).

Man kan likna samarbetsorganisationen OIC, med huvudsäte i Jidda, Saudiarabien, vid medeltidens påve. Det samarbetsorgan utrikesminister Tobias Billström ligger på knä för.

Länder som i dag anstränger sig att ”lägga riket under utländskt religiöst herradöme”, och som har pengar nog att göra det, är Saudiarabien, Qatar, Iran och Turkiet, via dawah, ”att kalla till islam”, både genom att förmå islams trosfränder att utöva ”rätt” islam, en extremt demokratifientlig politisk tolkning av islam, och att vinna över konvertiter till islam, utöver förstås frikostig finansiell hjälp. Vilket märkligt nog möts av total likgiltighet från Sveriges politiker. Just på grund av dessa länders ansträngningar via moskéer och ”kulturföreningar”, Muslimska brödraskapets studieförbund Ibn Rushd, Svenska muslimer för fred och rättvisa (SFMR) med mera, är det ytterst nödvändigt med ett kunskapslyft för hela befolkningen om vad det innebär att vara samhällsmedborgare i den sekulära rättsstaten Sverige, vilket jag skriver om i min bok om Muslimska brödraskapets förtrupp i Sverige. En fungerande demokrati kräver välinformerade, engagerade och självständigt tänkande medborgare. Notera att Värner Rydén skriver om personlighet, inte om personlig identitet.

Medborgarandan skapade ett framgångsrikt land som gjorde det möjligt att öppna Sveriges gränser och välkomna folk från andra länder, även efter det att industrin inte längre skrek efter arbetskraft. Men politikernas högmod gjorde att det hela gick över styr. I stället för att ha en väl utarbetad plan för välkomnandet av utlänningar, där massiv utbildning i Värner Rydéns anda för hela befolkningen, både den bofasta och den inflyttade, ingick, i syfte att motverka diskriminering och skapa ett övergripande ”vi” och tillhörighet till den mångfacetterade nationalstaten Sverige och det självklara att barn till invandrare födda i Sverige kallades första generationen svenskar, en gemenskap att vara stolt över, skapar politikerna proposition 1975:26 om att Sverige ska vara ett mångkulturellt samhälle, där alla kulturer är jämbördiga, och invandrarna med helt andra referensramar, och till och med egna rättssystem, får välja om de vill uppgå i en svensk kulturell identitet eller utveckla sin ursprungsidentitet, därtill finansierad via skattemedel. Propositionen slog sönder Värner Rydéns ansträngningar att dana välinformerade, engagerade och självständigt tänkande samhällsmedborgare med en samling gemensamma offentliga referensramar och respekt för nationalstatens rättssystem.

Hur är det tänkt att man ska vara en välinformerad, engagerad och självständigt tänkande samhällsmedborgare om man inte kan svenska språket?

Propositionen banade dessutom väg för en återgång till prästerskapets tyranni, det kan knappast ha undgått någon. Se bara Ulf Kristerssons, Tobias Billströms och Jakob Forssmeds kryperi för islamiska prästerskapet.

Värner Rydén visade förtroende för befolkningen och svenskarnas förmåga att skapa en medborgaranda baserad på kunskap om hur landet styrs. I och med den fatala propositionen, som fattades över huvudet på folket utan att folket fått säga sin åsikt, började politikerna förtala sitt eget folk och ge svenskarna skulden för invandrares ovilja att ingå i en svensk kulturell identitet. Svenskarna vill inte ”öppna sig”, påstår politikerna, svenskarna är ”rasister”, ”främlingsfientliga”, i stället för att tala klarspråk och säga att mängder med invandrare och invandrarättlingar föraktar svenskarna och inte alls vill vara samhällsmedborgare utan fortsätta vara klanmedlemmar.

Kurdo Baksi och klanens sedvänja
Den första av klanen Baksi som på 1970-talet fick asyl i Sverige var Kurdo Baksis och Nalin Baksis farbror, författaren Mahmut Baksi (d. 2000). Han beskriver i den postumt utgivna boken Minnen i exil,

sammanställd av hans sambo i många år Elin Clason, sin välbärgade klans bakgrund i Turkiet och vad som ledde till att han hamnade i Sverige. Någon vurm för prästerskapets tyranni visar han inte. Kurdo Baksis och Nalin Baksis föräldrar fick asyl i Sverige på 1980-talet, båda syskonen har varit offentliga personer i över två decennier. Båda vårdar omsorgsfullt en offermentalitet, till skillnad från farbrodern Mahmut Baksi. Syskonen är lojala mot kurderna, mamma och mammas religion islam och kräver att Sverige och svenskarna ska anpassa sig till dem och deras särintressen. Jag räknar bådas agerande till klanens sedvänja och prästerskapets tyranni, närmare bestämt det islamiska prästerskapets tyranni gestaltat i deras agerande gentemot Lars Vilks och Ayaan Hirsi Ali. Kurdernas kamp mot Turkiets förtryck har de i Sverige omvandlat till muslimernas kamp mot den sekulära rättsstatens yttrandefrihet och religionsfrihet, och då särskilt frihet från religion.

Jag har skrivit om Kurdo Baksis agerande i samband med hedersmordet på Fadime Sahindal i del 2 i den här serien. I del 3 redogör jag för hans kritik av dåvarande integrationsminister Nyamko Sabuni och hans negativa inställning till kravet att invandrare lär sig svenska. Inget av hans agerande ger prov på medborgaranda. Hans plattformar var Expo, Dagens Nyheter och ABF i Stockholm. Bland annat var han 2007 samtalsledare för ”Islamofobin – den mest utbredda intoleransen” som ingick i serien ”Folkbildning mot rasism”. Alltså: kritik av islam är ”rasism” enligt ABF. Ordet ”islamofobi” utnyttjas av islamisterna för att tysta kritik av deras verksamhet. Notera att islamisten och Muslimska brödraskapsaktivisten Mehmet Kaplan (MP), då riksdagsledamot, var en av talarna. Koranen är vår lag. Kaplan var en av SMFR:s grundare.

Kurdo Baksi syns fortfarande ständigt i medierna. Han skriver flitigt debattartiklar i syfte att skapa opinion för frisläppandet av de fängslade Dawit Isaak (Eritrea) och Gui Minhai (Kina), vilket man kan läsa om i bland annat Göteborgs-Posten 13 juni 2023.

Under rättegången som inleddes i december 2000 mot kurdiska Pela Atroshis mördare och det medialt uppmärksammade hedersmordet på kurdiska Fadime Sahindal var han överallt i medierna. Må ingen skugga falla på kurderna. Att problematisera kurdernas normer, klaner och klankonflikter var inget som låg för Kurdo Baksi, till skillnad från farbrodern Mahmut Baksi som var öppen med att kurder var djupt oeniga både politiskt och kulturellt och att de tagit med konflikterna till Sverige. Bland annat avrättade PKK avhoppare här i Sverige. Kurderna var mycket i fokus i medierna.

Den 17 april 2001 skriver Salam Karam en insändare i DN att kurder förtrycker varandra och efterlyser en problematisering i medierapporteringen av ”den kurdiska frågan”. Bland annat skriver han: ”Hur många lärare har inte gapat av förvåning vid åsynen av att deras kurdiska elever har trakasserat och även slagit varandra?”

Kurdo Baksi går till ett motangrepp drypande av offermentalitet och svarar 20 april 2001 att kurder inte alls förtrycker varandra.

Samma förnekelse demonstrerar Baksi efter mordet på Fadime Sahindal då han går till vulgärt motangrepp på författaren Ali Shafiei, som 26 januari 2002 skrev en text på Expressen Kultur, ”Schackrandet under mattan”. Ali Shafiei visar medborgaranda och respekt för rättsstaten i sitt nya hemland. Han problematiserar både kurders normer och islam. Han kritiserar att Kurdiska riksförbundet påstod att mordet inte hade något med den kurdiska kulturen att göra utan i stället sa att fadern var en galning, och han kritiserar journalisten Jan Guillous påstående att hedersmord inte har något med islam att göra. ”Det är inte sant”, skriver Shafiei, ”eller rättare sagt, det är inte hela sanningen. Visst är det en del av det kurdiska manssamhällets kultur, en grym del. Visst är det en del av islam, en svart del.” Han skriver att vi kommer från ett manssamhälle där en otrogen kvinna stenas till döds och en religion där en nioårig flicka blir bortgift. ”Vi måste rensa ut de omänskliga sederna och ta avstånd från den grymma delen av islam.” Det är vi, inte rasisterna, som i det långa loppet vinner på att inte sopa skiten under mattan, säger han. ”Våldsamma pappor, bröder och kusiner får inte längre söka skydd bakom sina ’traditioner’ och ’seder’.”

Kurdo Baksi vet att mordet på Fadime Sahindal var ett hedersmord. Ändå sågar han Ali Shafiei i svarsartikeln 30 januari 2002, ”Manskulturens kurdifiering”, och likställer Ali Shafiei med Sverigedemokraterna. ”I stället för att handla om kvinnoförtryck har debatten många gånger kommit att handla om kurder”, skriver Baksi och citerar Ali Shafieis inledande ord med följande kommentar: ”I sak säger han inget som inte Sverigedemokraterna och andra rasistiska grupper redan sagt.” Baksi reducerar Ali Schafieis inlägg till ”behovet av enkla lösningar”. ”Genom att simma i etno- och religionspornografi närmar vi inte oss någon lösning på hur framtida kvinnomord ska förhindras.” Notera att Baksi talar om ”kvinnomord” inte hedersmord. ”Fadime mördades därför att kvinnor förtrycks, misshandlas och exploateras. Detta förtryck är inte specifikt för vare sig muslimska eller kurdiska män – det är förtryck som i olika former odlas av en kvinnoförnedrande manskultur i hela världen. Det är därför kvinnor bränns i Indien, misshandlas i Japan och tvingas fnaska åt en hallick i Helsingborg.”

Som om det inte skulle finnas bordellmammor över hela världen.

Baksi skriver denna drapa, och samlar sedan ihop ett gäng hederskulturförnekare och ger tillsammans med Stieg Larsson och Expo ut antologin Debatten om hedersmord

som förklarar att debatten efter mordet på Fadime Sahindal var rasistisk eftersom debattörerna lyfte fram kulturella motiv till mordet.

Kurdo Baksi och Lars Vilks
Inte heller i Kurdo Baksis agerande gentemot Lars Vilks ger han prov på någon medborgaranda eller respekt för rättsstaten. Vår grundlagsfästa yttrandefrihet gäller inte det som yttras utan vem som yttrar sig, enligt Baksi. Dawit Isaaks yttrandefrihet är värd att skydda, men inte Lars Vilks. Baksi hånade och förlöjligade Lars Vilks utsatta situation, bland annat i ett inlägg på Twitter 2011 i samband med att ett mordhot mot Lars Vilks avslöjats: ”Lars Vilks och SÄPO-gubbar är nu Sveriges lyckligaste gubbar. SÄPO behöver mer pengar mot ’islamisk terrorism’ och Vilks behöver mer pr!”

Al-Qaida hade som nämnts satt ett pris på Lars Vilks huvud. Lars Vilks svarade Baksi på SVT Opinion 22 september 2011.

Kurdo Baksi svarar 26 september att han är väldigt stolt över sitt twittrande och påstår att Lars Vilks själv med jämna mellanrum iscensätter mordhot mot sig. Baksi kallar Lars Vilks för en seriefigur och islamhatare. Det största hotet mot Sverige är nazistiskt och främlingsfientligt våld, enlig Baksi, det slipper Säpo prioritera när Vilks utsätts för mordhot. ”P g a aktörer som Lars Vilks spenderas miljontals kronor för att bekämpa nästan icke-existerande islamiskt våld i Sverige, medan man stämplar nazistiskt våld som pojkstreck.” Baksi talar om ”oseriösa mordplaner”. Lars Vilks har inte ”ett eget riktigt liv”.

I dag, efter Hamas bestialiska terrorattentat mot Israel 7 oktober och jublet i vissa invandrargrupper, vet vi att fler invandrare från Mellanöstern än Kurdo Baksi har en mentalitet kring mordhot och mord som är främmande för många svenskar och svensk lagstiftning.

Månaden efter ovanstående debattinlägg, den 27 oktober 2011 då Dawit Isaak, fängslad i Eritrea, fyller 47 år, håller Kurdo Baksi tårtkalas på ABF i Stockholm. ”Baksi tycker att yttrandefriheten är för viktig för att helt sluta prata om fängslandet.” Min kommentar på klippet: ”Hyckleri. Lars Vilks liv inget värt.”

Även året innan firade Kurdo Baksi Dawit Isaaks födelsedag med tårta på ABF i Stockholm. Då var en nära rådgivare till Eritreas president i Sverige. Han sa att det var ingen slump att Dawit Isaaks inte ställts inför rätta, eftersom Isaak ingått i en grupp som arbetade för en etiopisk invasion av Eritreas huvudstad.

Nalin Baksi och Lars Vilks
Inte heller Nalin Baksi visar prov på medborgaranda och rättsstaten då hon i egenskap av riksdagsledamot aktivt deltog i ett parallellt rättssystem som inbegrep hot om att bli dödad i samma ögonblick Fadime Sahindal sätter sin fot i Uppsala.

De franska upplysningsfilosoferna och franska revolutionen 1789 banade väg för den västerländska civilisationen och inställningen att religion är en privatsak och yttrandefriheten en grundbult. Att svenskar har förpassat det tidigare statliga prästerskapets allomfattande makt till innanför kyrkans port och väggar och inte uppskattar att få en invandrad religion och dess främmande dogmer nerkörda i halsen bekommer inte Nalin Baksi. Hon låter inte svenskarna glömma en sekund att hon är religiös, att hon utnämnt sig till talesperson för det diffusa ”vi muslimer”, att svenskarna ska anpassa sig till henne, inte hon till Sverige. Religionsfriheten innebär att hon får tillbe vilket övernaturligt väsen hon vill. Men inte att andra måste tro på eller ens respektera det hon tror på.

Likt sin bror tålde inte heller hon Lars Vilks. En debatt om rondellhunden blossade upp på nytt 2010 då en mordkomplott på Irland hade avslöjats och kvinnan kallad Jihad Jane blev känd. I Cheko Pekguls och Nalin Pekguls bok Jag är ju svensk kallas Lars Vilks för ”islamofobisk pajas”. Vidare: ”Flera debattörer har försvarat Lars Vilks yttrandefrihet och vägrat se hans dolda agenda” (s. 144).

Redan den 22 augusti 2007 skrev DN:s konstkritiker Dan Jönsson en spalt om att konstvärlden var måltavlan för Lars Vilks rondellhund, avsikten var ”att avslöja konstvärldens hyckleri.” Detta låtsas klanledarna Nalin och Kurdo Baksi inte om.

Nalin Baksi, som då hette Pekgul, deltog i debatter och skrev flera artiklar 2010. Hon deltog i TV4-programmet ”Malou efter tio”, som återges i SvD 10 mars 2010. Lars Vilks sparkar neråt, påstår hon. Hon påstår också att muslimer är en svag grupp, ”som redan ligger”, och gör sig till talesperson för denna högljudda grupp som kräver att Sverige ska anpassa sig. Hon säger också: ”I den muslimska världen är hunden oren, den får inte ens komma in i huset. Att avbilda Muhammed som hund, det är obeskrivligt sårande.”

Det är inte vad som framkommer i farbrodern Mahmut Baksis bok Minnen i exil.

I Sverige säger man att ”hunden är människans bästa vän”. Så låter det även när Mahmut Baksi berättar om morfaderns kärlek till sin hund Doge, som fick en närmast statsbegravning med tal och allt, och morfar som grät och grät. Enligt Mahmut Baksi älskade morfadern hunden mer än någon av alla fruar han haft, han hade haft elva (aldrig mer än fyra åt gången). Morfadern var en rik och mäktig man, ensam ägare till tre byar, inklusive byborna och djuren.

Dagen efter ”Vilks sparkar nedåt” skriver Nalin Pekgul en artikel i SvD, 11 mars, ”Varför kränka vanliga muslimer?” där hon upprepar hur kränkt hon är av att profeten Muhammed avbildas som hund och drar in sina landsmäns ”kamp för yttrandefriheten och mot religiös trångsyn”. Hon skriver att yttrandefriheten inte är ovillkorlig. Hon tar sig rätten att staka ut gränserna för yttrandefriheten och nämner hets mot folkgrupp. ”Kritiken får inte gå över i kränkning av dem som tror. Det är inte självklart att det i ord och bild är tillåtet att utpeka muslimer i gemen som terrorister. Gyckel och hån kan överträda en gräns där det övergår till hets mot folkgrupp. Yttrandefriheten kan inte heller begränsas med hänvisning till yttrandefriheten. Även konstnärliga uttryck får ställas under debatt. Kritiker ska inte avfärdas med att de är emot yttrandefrihet.”

Hon har varit ledamot i vår lagstiftande församling!

Hon skriver: ”Jag tycker att Lars Vilks skisser är avskyvärda. För muslimer är hunden oren. Att framställa profeten Mohammed som en hund är därför mycket sårande. Karikatyrer som driver med makten eller förlöjligar våldsverkare kan man begripa, men detta? Varför kränka vanliga muslimer?” ”Muslimer i gemen är sårade.”

Vilka ”vanliga” muslimer och ”muslimer i gemen” gör hon sig till talesperson för? Jag har läst den brittiske militären T.E. Lawrences bok Vishetens sju pelare. En triumf, om hans deltagande i arabupproret under första världskriget i Hijaz, landsdelen där islams heliga städer Mekka och Medina ligger. I två år levde han tillsammans med de arabiska beduinstammarna och nämner hundarnas skall i oaserna och beduinlägren.

Vad gäller makt finns det ingen inom religionen islam som kan mäta sig med profeten Muhammeds makt. Enligt den islamiska historieskrivningen, alltså inte den källkritiska forskningen, var Muhammed krigsherre. Han ska ha lett 27 fälttåg och organiserat 38 andra, skriver Barnaby Rogerson i Profeten Muhammed. Hans liv och samtid, en bok som följer den islamiska historieskrivningen.

I min bok om Muslimska brödraskapets förtrupp i Sverige har jag ett helt kapitel om vad källkritiska islamhistoriker säger om bristen på tillförlitliga källor om islams tidiga historia och den historiska Muhammed.

Allt skrevs för hand på den tiden. Det finns inga tillförlitliga källor om Muhammeds liv och leverne, alltså utomislamiska källor eller arkeologiska fynd som stödjer den islamiska historieskrivningen. Muhammed ska ha dött 632. Den första biografin skrevs inte förrän nästa århundrade, av Ibn Ishaq (d. 767). Ju längre tidsavstånd från Muhammed desto utförligare blir biografierna. Inga krigsrapportörer som var med på de krig Muhammed ska ha utkämpat, inga reliefer i sten som berättar om striderna finns, inga utomislamiska källor som beskriver Mekka och det heliga templet Kaba, inga utomislamiska källor som vittnar om att Muhammed ingick äktenskap med en nioårig flicka, inga utomislamiska källor som beskriver de tre judiska stammarna i Medina som Muhammed ska ha fördrivit eller utplånat. Skillnaden mellan tro och källkritiskt vetande är viktig att hålla i minnet.

Enligt Barnaby Rogerson ska Muhammed när han intog Mekka ha krossat 360 gudabilder som stod uppställda på tempelområdet och röjt upp i det heliga Kaba där folket samlat kultföremål. Ett helgerån. Man kan ju jämföra det helgerånet och känslorna de fromma Mekkaborna fylldes av, med en teckning, eller skiss som Nalin Baksi kallar rondellhunden. Lars Vilks teckningar hindrar inte henne, eller någon annan för den delen, att utöva sin religion. Miljontals människor vill leva som Muhammed och hans följeslagare på 600-talet ska ha levt med allt vad det innebär av militär expansion. Muhammed ska ha accepterat att omkring 700 män i en judisk stam halshöggs och kvinnorna togs som slavar, Muhammed ska ha tagit en av dem som konkubin, efter det att hon konverterat till islam. För att inte tala om den makt profeten Muhammed, som enligt den islamiska historieskrivningen trolovades med en sexårig flicka och fullbordade äktenskapet med henne då hon var nio år, fortfarande har över småflickors giftasålder.

Företrädarna i Sverige för Nalin Baksis religion har skapat en avgrund mellan den frihet inhemska flickor/kvinnor i dag har och flickor/kvinnor som lyder under Nalin Baksis religion. En avgrund jag aldrig hade kunnat föreställa mig då kvinnokampen tog fart på 1970-talet. Lars Vilks, som tillhörde min generation, kunde följa den utvecklingen och se hur svenska kvinnor hade det före p-pillrens och den fria abortens tid och svenska kvinnors ställning i dag och avgrunden som bara blir djupare och djupare och bredare och bredare med hänvisning till Nalin Baksis religion, vars företrädare kräver större och större plats, respekt för det de tror på och krav på inskränkningar av yttrandefriheten. Profeten Muhammed är en maktsymbol. Men det var konstvärldens hyckleri Lars Vilks ville åt.

I boken Jag är ju svensk, skriven tillsammans med maken Cheko Pekgul, är kritiken mot Vilks yttrandefrihet nertonad. På s. 143 skriver de: ”När han sade att muslimer bör [min kursiv] behandlas som små barn och behöver uppfostras i demokrati gick han över en gräns.” Enligt min anteckning använde Lars Vilks i SR Studio Ett den 10 mars 2010 inte ordet bör. Jag skriver: ”Vilks säger att muslimer behandlas som barn, som en svag grupp i dagens samhälle och målet är inte att de ska fortsätta vara det utan så småningom få likaberättigande och vara demokratiskt likställda. Nalin Pekgul drar upp sin mamma.”

Det är ju sant att det fortfarande tassas på tå för att inte ”kränka” det diffusa kollektivet ”muslimer”. Att muslimer behandlas som små barn och behöver uppfostras i demokrati får Nalin Baksi att se rött. Och som vanligt blandar hon in sin mamma och hela tjocka släkten i debattartikeln i Aftonbladet 11 mars 2010 ”Vi muslimer kämpar också för yttrandefrihet”.

Hon har förstås statistik på vilka ”vi muslimer” är?

Hon accepterar att bli intervjuad av den danske journalisten Mikael Jalving för en bok han håller på med. I april 2011 skriver hon ett inlägg på Newsmill om sin medverkan, och drar in sin familj igen. Aftonbladet refererar 4 april 2011 till hennes inlägg. Även Lars Vilks kommenterar inlägget på sin hemsida 5 april 2011.

Igår fick hon ur sig detta (Newsmill) när hon, sent omsider, kritiserar den danske journalisten Mikael Jalving:
”Han [Jalving] påstår att han är förvånad över att en person som låtsas vara så modern och har kommit så högt upp i det socialdemokratiska partiet ändå kan bli så kränkt av en teckning att hon inte respekterar yttrandefriheten. Hur än jag försöker förklara att det inte är teckningarna i sig som upprörde mig utan Lars Vilks rasistiska synsätt när han i programmet säger att han ska uppfostra muslimer i demokrati och yttrandefrihet. Vem är Lars Vilks att uppfostra mina föräldrar som riskerade sina liv för demokrati och yttrandefrihet? Men Jalving visar inte något som helst intresse för Lars Vilks rasism och det går äntligen upp för mig att hela syftet med intervjun har varit att ge ytterligare ett bidrag till karikatyrerna av muslimen som en galning som inte klarar av att leva í demokratiska samhällen med yttrandefrihet”.

Det är inte hennes föräldrar Jalving talar om, han talar om politikern Nalin Baksi/Pekgul.

Nalin Baksi och Koranen, sura 16
I boken Jag är ju svensk beskriver hon sig så här: ”Nalin Pekgul, sjuksköterska och var den första muslimen som valdes in i Sveriges riksdag 1994.” Hon och hennes man tar på sig rollen att bestämma vem som får kalla sig muslim och väljer ur Koranen ut en vers ur sura 16, en sura som i vers efter vers tar avstånd från kristendomens treenighet, alltså att sätta någon vid Guds sida, exempelvis Jesus och den heliga Anden. Paret skriver: ”Slutligen inser var och en som läser nedanstående Sura att de fördömande fundamentalister som har framträtt i media [avser aktivister i Muslimska brödraskapets ungdomsförbund Sveriges unga muslimer som påskhelgen 2010 bjudit in den homofientliga imamen Abdullah Hakim Quick] knappast ens kan kalla sig muslimer. ’Gud befaller att rätt och rättvisa skall råda människor emellan och befaller dem att göra gott och att vara givmilda mot de närmaste och Han förbjuder alla skamlösa handlingar och allt som strider mot rimlighet och förnuft och allt som innebär en kränkning av andras rätt’.”

De fortsätter: ”Om muslimerna håller sig till Sura 16:90 och de kristna till Matt 7:12: ’Därför, allt vad I viljen människorna skola göra eder, det skolen I ock göra dem; ty detta är lagen och profeterna’ skulle de utan problem kunna leva tillsammans med varandra och med människor av alla trosriktningar” (s. 63, 64).

Man kan föreställa sig vilket ramaskri det skulle bli om en svensk lyfte ut en enda vers ur Koranen och uppmanade ”muslimerna” att hålla sig till den versen.

Hon respekterar inte att religionen är en privatsak mellan den enskilda människan och hennes gudom.

Hon skriver likadant om vem som har rätt att kalla sig muslim i artikeln i Fokus ”Alla gillar olika – även muslimer” 23 juni 2016 om fundamentalister som utger sig för att vara talespersoner för kollektivet muslimer. ”Var och en som läser nedanstående sura inser att de fördömande fundamentalister som har framträtt i media, knappast ens har rätt att kalla sig muslimer.” Att Nalin Baksi anser sig ha rätt att bestämma vem som får kalla sig muslim är en sak, en helt annan sak att Fokus publicerar det. Här är slutklämmen i artikeln:

Hon använder sig av Knut Mohammed Bernströms Koranens budskap och har inte tagit med versens sista mening: ”Han förmanar och varnar er, för att ni skall lägga det på hjärtat.” Enbart sura 16 har 128 verser. Det finns 114 suror/kapitel i Koranen av olika längd och uppdelade i suror från Mekka och suror från Medina. Det lär finnas cirka 6 000 verser. Vad ska man göra med Koranens alla andra verser? Säga att alla som använder sig av de andra verserna i Koranen inte har rätt att kalla sig muslimer?

Notera hur hon i båda verken delar upp befolkningen i kristna och muslimer.

Nedan är ett utdrag ur K.V. Zetterstéens översättning från 1917, som anses vara den som mest överensstämmer med den arabiska utgåvan. Zetterstéens översättning publicerades innan den egyptiska standardversionen kom ut. Jag är litteraturvetare. Jag studerar mitt exemplar av översättningen av Koranen som vilken text som helt. Jag har i hela boken markerat med orange överallt där helvetet och ”ett plågsamt straff” utlovas de ”otrogna”.

Varning: Jag vill betona att det står lika hemska saker i Bibeln som i Koranen. Därför var det lyckosamt att katekespluggandet ersattes med en skolbok i medborgarkunskap inriktad på livet här på jorden och inte jordelivet som en förberedelse för livet efter döden. Svensk lagstiftning utgår inte från Bibeln. Många islamdominerade länder har en lagstiftning som vilar på Koranen och andra islamiska texter. Religion är tolkning. Därför är det helt fel att anklaga islam för att vara en fruktansvärd religion, att säga att islam inte är kompatibel med demokrati. Islam är en samling texter. Texter tolkas av människor. Jag har redan sagt att jag kallar alla som kräver att andra ska anpassa sig till deras religiösa tolkning för islamiska prästerskapet. Fäst blicken på människor, inte på islam. Människor respekterar eller respekterar inte demokrati. Islamiska prästerskapet respekterar inte religionsfrihetens frihet från religion när de trycker ner sin islamtolkning i halsen på folk. Islamism är en politisk tolkning av islam, alltså inte skild från islam, islam och politik är oupplösligt förenade, säger exempelvis Muslimska brödraskapet. Koranen är vår lag. Islamism är inte kompatibel med demokrati, islamister gör inte en privat, andlig tolkning av islams texter utan en politisk tolkning som gäller såväl den enskilda individen som hela samhället i stort, inklusive lagstiftningen. Islamister är likafullt muslimer. Mycket av det som står i både Bibeln och Koranen strider mot svensk lag. Människor väljer om de vill följa svensk lag eller Allahs lagverk sharia. Enligt Koranen är islam en ersättningsreligion för judendomen och kristendomen. Som framgår av utdraget ur min bok ovan så är Koranen ingen lätt text att tolka.

I SVT Agenda 24 april 2016 kommenterar Nalin Baksi att hon känner till att många i Miljöpartiet kan kallas islamister. Hon får frågan: ”Och vad menar du då med islamist om vi kan få detta utrett?” ”Ja, det är många människor som blandar ihop muslimer och islamister.” ”Muslimer vill ha sin tro för sig själv. Muslimer vill inte leva i parallella samhällen. Muslimer tycker inte om religiösa friskolor eller religiösa vårdcentraler. Islamister tycker att politik och religion hör ihop. De vill den politiska vägen i längden ha ett shariastyrt samhälle.”

Islamister är muslimer.

I boken och artikeln i Fokus lyfter Nalin Baksi fram versen som har nummer 92 i Zetterstéens tolkning:

I samma sura 16 står vers 108 om det svåra straff som väntar avfällingar från islam. I många islamstyrda länder straffas i dag avfällingar med döden.

Har individer som tar just versen om avfällingar på allvar inte rätt att kalla sig muslimer?

Koranen är fullproppad med verser om helvetet, om det plågsamma straff som väntar den som inte tror på Guds enhet, domedagen, livet efter detta, paradiset och helvetet, och om att strida mot otrogna, att döda otrogna.

Koranens sura 8 och 9 och Muslimska brödraskapet, och vad Sameh Egyptsons fakultetsopponent statsvetaren Khaled Salih skriver om de två surorna och Hamas
Muslimska brödraskapet grundades 1928 i Egypten av Hassan al-Banna (död 1949). Chefsideolog var Sayyid Qutb (d. 1966). Har de muslimer som tolkar sura 8 och sura 9 bokstavligt inte rätt att kalla sig muslimer?

Avhopparen Mohamed Louizi, som under femton år var medlem i Muslimska brödraskapet både i Marocko och Frankrike, svarar i intervjun, ”Qui sont vraiment les Frères musulmans?”, publicerad i L’Islamisme, un défi pour notre civilisation (Le Figaro Enquêtes 2018) på kommentaren att han anklagar Muslimska brödraskapet för att vara en bas för reservister. Han säger att när man analyserar Hassan al-Bannas text om jihad (Êpître du djihad) och Sayyid Qutbs texter, särskilt hans tolkning av sura 8 och sura 9 och hans bok Milstolpar (1964), kan Muslimska brödraskapet per definition inte vara annat än jihadister, antingen i strid, eller reservare, som när en dröm om att en dag få utföra väpnad jihad (s. 34).

Sura 8 ”Anfal” har i Zetterstéens översättning rubriken ”Krigsbytena” och handlar således om bytena efter en strid. Sura 8 har 76 verser. Här är några sidor, med mycket orange:

Jag har markerat 1/5 i marginalen eftersom den franske arkeologen och orientalisten Louis Alexandre Olivier de Corancez, som ingick som vetenskapsman i Napoleons fälttåg till Egypten och senare utsågs till fransk konsul i Aleppo, därefter Bagdad, år 1810 publicerade en bok om wahhabisterna i Saudiarabien, Histoire des Wahabis, där han skriver att den arabiska ledaren Abdulaziz (mördad 1803) var mycket noga med att för egen del enbart ta 1/5 av de rikliga bytena efter överfallen på öknens oaser och beduinstammar och låta sina mannar dela på resten. År 1744 ingick hans far Ibn Saud (d. 1765) och den extremt renläriga och bokstavstrogna teologen Ibn Abd al-Wahhab en pakt där Saud stod för stammens militära ledning och Wahhab för den religiösa ledningen, pakten som efter mängder med blodiga strider 1932 ledde till grundandet av kungariket Saudiarabien. I Arabien gällde det under 1700-talet i princip att konvertera till den ”rätta” tolkningen av islam eller dö för dem som överfölls av den saudiska/wahhabitiska stammen, som på grund av alla konvertiter växte och växte. Och växte. Och blev rikare och rikare inte bara av krigsbytena utan också tack vare det som i Koranen kallas allmosan, som inte gäller social rättvisa utan är en religiös plikt och syftar till att samla poäng för givaren inför domedagen.

Sameh Egyptsons fakultetsopponent statsvetaren Khaled Salih skriver om sura 8 i Kvartal den 10 november 2023, ”När jag läste Hamas anteckning började jag skaka”. Efter Hamas bestialiska terrorattack mot Israel 7 oktober hittades en handskriven anteckning i uniformen hos en av Hamas terrorister. Khaled Salih översätter texten och skriver:

När jag läste texten skakade jag trots avståndet till Israel. Det påminde mig om ett bekant språkbruk. Minnena tog mig tillbaka till början av 1990-talet, då jag åkte till min hemstad i Kurdistan i Irak. Iraks armé hade kollapsat, kurderna hade återvänt till sina städer efter att den USA-ledda koalitionen befriat Kuwait varvid kurderna flytt till Iran och Turkiet. Väl tillbaka i Kurdistan kom man över ett stort antal dokument, video- och ljudinspelningar samt fotografier. Folk kunde inte sluta titta om och om igen på tortyrsekvenser, bläddra bland bilderna och höra om människor som bränts levande av Saddam Husseins styrkor.
För att bespara människorna från ytterligare traumatisering och minska risken för att materialet skulle försvinna, flögs tonvis av dokumentation till USA. Human Rights Watch systematiserade dokumenten och publicerade ett antal rapporter om Saddam Husseins folkmord på kurderna i Irak under den andra halvan av 1980-talet.⁹ Iraks kampanj mot kurderna kallades officiellt Anfal-operationerna. Jag har skrivit flera artiklar om Anfal och länge undrat varför Saddam Husseins sekulära regim, som var förankrad i en arabisk socialism, hade valt just koden Anfal/Krigsbytena, som är titeln på ett kapitel i Koranen.

Khaled Salih skriver hur han när han inför disputationen läste Sameh Egyptsons doktorsavhandling kände igen vissa budskap inom Muslimska brödraskapet, bland annat uppmaningen ”’förbered er’ som är hämtat från korankapitlet Anfal/Krigsbytena, som handlar om att ’förbereda sig med kraft och andra nödvändiga åtgärder mot dem som identifieras som fiender’”. I Zetterstéens översättning ovan står det i vers 62: ”Och utrusten emot dem så stor styrka och så mycket rytteri I kunnen att därmed förskräcka Guds och eder fiende och även andra, som I icke kännen, förutom dem! Gud känner dem, och vilka utgifter I än gören för Guds sak, skall det bliva eder till fullo gäldat, utan att I behöven lida någon orätt.” Khaled Salih igen:

Under de senaste dagarna har jag fått bekräftat att Saddam Husseins val av Anfal-beteckning för folkmordskampanjen tillkom efter ett möte med en av generalerna i den irakiska armén. Mannen ifråga visade sig ha varit en stark anhängare av Muslimska brödraskapet. Han lär ha övertygat Saddam Hussein om att hänvisningen till Koranen gav honom religiös legitimitet och eventuell tystnad från den muslimsk-arabiska världen. Och så blev det.

Khaled Salih kommenterar även sura 9 ”Tawbah” som i Zetterstéens översättning har rubriken ”Uppsägningen” och i Bernströms ”Ånger”. Sura 9 har 130 verser och handlar om att Gud säger upp avtalet med judarna och de kristna och utser Muhammed till den sista aposteln. ”Månggudadyrkarna” får fyra månaders tidsfrist, sedan uppmanas de rättrogna att döda dem. Suran handlar också om ett fälttåg, om dem som deltog och dem som hittade på olika skäl att inte delta i fälttåget.

Vers 5 kallas ”svärdversen”.

Vid vers 36 har jag skrivit Taimour, syftar på självmordsbombaren Taimour Abdulwahab och hans hotbrev, minns inte var jag hämtade informationen om just den versen.

Vers 33: ”Han är den, som sänt sin apostel med vägledningen och sanningens religion för att giva den seger över varje annan religion, om ock månggudadyrkarne skulle harmas” är vad Nalin Baksis partikollega Kalsoom Kaleem, menar i sin kommentar på bilden nedan. Hon är ordförande för Göteborgs moské, som är Muslimska brödraskapets moské, hon är också aktiv i Ibn Rushd. Jag skriver om henne i del 5 i den här serien och hennes krav att statsminister Ulf Kristersson ska åka ner till Göteborg (i slutet av inlägget).

I vers 9:62 står det om straffet som väntar dem som förolämpar Guds apostel: ”’Och ett barmhärtighetsbevis för dem bland eder, som tro; men dem som förolämpa Guds apostel, väntar ett plågsamt straff.’”

Khaled Salih igen om texten som hittades i en Hamasterrorists uniform:

Tittar man närmare på den handskrivna texten ser man en väv av associationer och motiveringar som muslimska politiska, militära och religiösa ledare använder sig av för att få människor att gå från idé till handling. Texten kan läsas som en rituell och religiös kampsång före en krigshandling.
De tre första orden ”Allah har köpt” hänvisar till Koranen 9:111 där Allah köpslår med de troendes liv och egendom i utbyte mot att de ska komma till paradiset. ”De strider för Allahs sak, så de dödar och blir dödade.” I självmordsdådens tidevarv fungerar denna vers som terroristens modus operandi.

I Zetterstéens tolkning vers 112 heter det: ”Gud har köpt liv och ägodelar av de rättrogna på det villkor, att paradiset skall tillfalla dem – och de skola strida för Guds sak och döda och dödas – enlig ett sannfärdigt löfte i tora, evangelium och Koranen, och vem uppfyller sitt avtal bättre än Gud? Glädjens alltså åt eder handel, som I avslutat! Ja, detta är den högsta lycksaligheten.”

Khaled Salih fick kännedom om ett instruktionsbrev från den Palestinska myndigheten på Västbanken daterat 18 oktober om vägledning inför fredagsbönen. Den tredje punkten av tio gällde sura 8 ”Anfal” vers 60, som inleds med ”Förbered er”, vers 62 i Zetterstéens tolkning: ”Och utrusten emot dem så stor styrka…”. Salih säger att hela språkbruket i instruktionsbrevet ”indikerar ett kompakt religiöst övertag även inom Palestinska myndigheten”.

Nalin Baksi och Ayaan Hirsi Ali
Nalin Baksi har visat ett enastående mod när hon i över två decennier tagit debatt efter debatt med Muslimska brödraskapets aktivister, som Mohammed Amin Kharraki

när han var ordförande för Muslimska brödraskapets ungdomsförbund Sveriges unga muslimer (SUM) och Omar Mustafa,

som varit ordförande för MB:s huvudorgan Islamiska förbundet i Sverige och förbundsrektor för Ibn Rushd, och lyft deras demokratifientliga inriktning i tidningar i radio och TV, exempelvis när de bjudit in homofientliga eller judefientliga talare och deras syn på kvinnors underlägsna ställning. DN:s ledarskribent Annika Ström-Melin skrev en ledare 3 december 2009 om en demonstration mot Nalin Pekgul utanför Socialdemokraternas högkvarter i Stockholm av gruppen som kallar sig Muslimska mänskliga rättighetskommittén (MMRK), den lilla gruppen som består av Fatima Doubakil och hennes make Kitimbwa Sabuni, Maimuna Abdullahi och Rashid Musa. Den församlade gruppen skanderade ”Nalin Åkesson” och ”Nalin svikare”. Ström-Melin: ”Att kalla muslimer som vågar kritisera den militanta islamismen för förrädare är inte bara dumt. Det är farligt.” MMRK:s ”företrädare hävdar på fullt allvar att Socialdemokratiska kvinnoförbundets ordförande Nalin Pekgul står för en lika förkastlig inställning till muslimer som Sverigedemokraterna. Pekguls ’talibanprotest’, att klä sig i knäkorta kjolar, är i deras ögon ett oförlåtligt svek. De anser att Pekgul kritiserar sina egna för att behaga det så kallade majoritetssamhällets företrädare och därmed kunna göra politisk karriär.” Den 25 februari skrev Agneta Klingspor i Expressen artikeln ”Muslim mot muslim” om hur MMRK och SUM höll ett möte i Tensta mot Nalin Pekgul, som anklagades för att spotta på muslimer och närmast vara sverigedemokrat. Det var Fatima Doubakil och Maimuna Abdullahi

som drev en förtalsrättegång mot förra socialdemokratiska politikern Ann-Sofie Hermansson. Som de förlorade.

Nalin Baksi har fått ta emot mycket skit för sin hållning. Det är en sak att hon kritiserar islamister/separatister, och det är värt all respekt. En annan sak är att hon agerar exakt lika starkt mot dem som inte visar islam och profeten Muhammed respekt. Lars Vilks är ett exempel. Ayaan Hirsi Ali ett annat.

Ayaan Hirsi Ali läste in en akademisk examen i statsvetenskap i Nederländerna. Hon är tränad att tänka kritiskt, att analysera. Mellan 1995 och 2001 försörjde hon sig som tolk åt somaliska invandrare i Nederländerna i deras möte med myndigheter och sjukvård och fick en inblick i somaliska invandrarkvinnors liv i Nederländerna. År 2005 kom på svenska hennes bok Kräv er rätt! Om kvinnor, islam och en bättre värld (översättning Joakim Sundström) utgiven året innan på nederländska.

År 2005 tog hon emot Folkpartiets demokratipris, vilket fick Nalin Baksi att två år innan Lars Vilks ritade sina rondellhundrar skriva en kritisk debattartikel i Göteborgs-Posten 9 september ”Kantrad debatt om islam gynnar fundamentalisterna” och anklagar Hirsi Ali för att galningar tände eld på moskéer.

I dagarna har folkpartiet gett sitt demokratipris till den holländska parlamentarikern Ayaa Hirsi Ali. I samband med utdelningen talade hon i riksdagshuset vid en konferens om islam.
Trots sitt somaliska och muslimska ursprung har Ayaa Hirsi Ali gjort sig känd i Nederländerna genom generaliserande och hätska uttalanden om muslimer.
Hon har därigenom hjälpt till att legitimera främlingsfientliga krafter och bidragit till den våg av intolerans mot muslimer som ledde till flera moskébränder och attacker på muslimer. Hon hävdar att islam och demokrati inte går att förena.

Är Koranen islam? Är sura 8 och 9 islam? Går sura 8 och 9 att förena med demokrati?

Nalin Baksi skriver om okunskapen om olika strömningar i ”den muslimska världen” och att muslimer vet bäst vilket hot muslimska fundamentalister utgör och räknar wahhabisterna till fundamentalisterna, att de stärkt sin ställning i Europa. ”Wahhabisternas inflytande över det politiska livet i Saudiarabien sedan staten grundades är skrämmande. När Feisal 1964 blev kung i Saudiarabien försökte han modernisera landets ålderdomliga samhällsstruktur. Han lät kvinnor utbilda sig och köra bil. Men 1975 mördades han av sin sinnessjuke kusin med hjälp av det wahhabistiska prästerskapet. Efter hans död genomfördes en fördelning av makten mellan kungahuset och prästerskapet.”

Som nämnts grundades kungariket Saudiarabien 1932. En fördelning av makten mellan huset Saud och huset Wahhab skedde redan 1744 och flera ingiften har skett under årens lopp mellan de två klanerna. Att kung Feisal moderniserade Saudiarabien är bara en sida. Han var djupt religiös och anhängare av pan-islamism till skillnad från Egyptens diktator Nassers pan-arabism. Det var Feisal som såg till att Islamiska universitetet i Medina, grundat 1961, fylldes av saudifinansierade blivande missionärer från hela världen i syfte att sprida wahhabismen, och till sin hjälp tog han det välorganiserade Muslimska brödraskapet som han öste miljoner och miljoner petrodollar över då Saudiarabien tack vare oljekrisen 1973 fullkomligt vadade i pengar. Släktingen som mördade Feisal 1975 var bror till mannen som 1965 ledde en demonstration mot att ett TV-hus etablerades och sköts av den saudiska polisen.

Nalin Baksi anklagar Folkpartiet för att röstfiska i ”grumligt vatten”, att de i stället borde ”sträva efter att ge legitimitet åt de muslimer som tar avstånd från wahhabisterna”.

Ska politiska partier ge legitimitet åt de svenskar som tar avstånd från Jehovas vittnen? Från Plymouthbröderna?

Som framkommer ovan delar Nalin Baksi in landets befolkning i kristna och muslimer, trots att det är förbjudet enligt lag att registrera människors religionstillhörighet. Hon gör likadant i artikeln när hon skriver om en imam som hotats till livet för att han fördömt islamistiska terrordåd i Europa: ”Detta visar att för terroristerna handlar det inte om muslimer och kristna. De utgör ett hot mot alla demokratiska öppna samhällen och deras våld drabbar alla oavsett religion.” Hon skriver att muslimska friskolor utgör en viktig rekryteringsbas för wahhabisterna. ”Därför är det så viktigt att den kommunala svenska skolan framstår som öppen för alla och att inte kristna svenska har någon särställning.” Kristna svenska, särställning i kommunala skolan?

Hon har varit ledamot i vår lagstiftande församling!

Hon skriver: ”Framför allt behövs en ordentlig diskussion om hur muslimerna i Europa ska hitta en europeisk muslimsk identitet som går att förena med demokrati.”

Vem har hört talas om ”en europeisk kristen identitet”? Brukligt är att säga greker, italienare, fransmän, spanjorer med mera. Hon anklagar Hirsi Ali för generaliserande kommentarer om muslimer samtidigt som hon själv ständigt använder kollektivordet kristna.

För Nalin Baksi står islam över kvinnors rättigheter. Hirsi Ali visar i sina böcker att hon är kvinnorättsaktivist. Och att hon är otroligt bra på att tänka självständigt. Även i boken Jag är ju svensk kritiserar Nalin Baksi och maken att Hirsi Ali fick Folkpartiets demokratipris. ”Genom att ge sitt demokratipris till den förra nederländska parlamentarikern Ayaan Hirsi Ali bidrog Folkpartiet till att legitimera hennes islamofobiska åsikter”, skriver de. Vidare skriver de att Hirsi Alis pappa ”var somalisk politiker som inte alls var troende”.

Som inte alls var troende? Varför skulle det vara så betydelsefullt att det måste nämnas i en bok? De skriver också: ”Hon lät sig utnyttjas av främlingsfientliga krafter i Nederländerna och bidrog till den våg av intolerans mot muslimer som ledde till flera moskébränder och attacker mot muslimer. Ayaan Hirsi Ali hävdar fortfarande att islam och demokrati inte går att förena och kallar islam ett virus som måste bekämpas likt sjukdomen tyfoidfeber” (s. 55).

Det är ingenting mot vad upplysningsfilosofen baron d’Holbach på 1700-talet skrev om religioner och oförenligheten mellan religion och politik, vilket i förlängningen ledde till att kyrka och stat skildes åt i väst, att lagstiftningen inte vilar på Bibeln och religionen betraktas som en privatsak.

Nalin Baksi reducerar Hirsi Ali, som inte i sina böcker framstår som en person som ”låter sig utnyttjas”. I boken Jag är ju svensk finns i källförteckningen inte en enda av Hirsi Alis böcker nämnd, enbart artikeln ”Maktens torn” i Expressen 5 december 2009 om folkomröstningen i Schweiz som sa nej till minareter på moskéer. För övrigt nämns inte heller brodern och svågern Kurdo Baksis antologi Debatten om hedersmord. I boken står det efter Hirsi Alis kommentar om att islam måste bekämpas: ”Liberalerna tyckte dock att hon hade rätt att något måste göras för att anpassa islam och den muslimska kulturen till dagens moderna samhälle. När hon uttalade sig om minaretförbudet i Schweiz 2009 dalade hennes stjärna dock även bland liberalerna” (s. 55).

Minaretförbud hindrar inte människor från att utöva sin religion. I artikeln skriver Hirsi Ali klokt om politisk islam. ”Minareten står för islamistisk överhöghet, en markör för överhöghet som kommit att symbolisera islamiska erövringar. Den introducerades flera decennier efter islams grundande.”

Att konstruera stora moskéer med extremt höga torn som kostar miljoner att resa blir det tal om endast när de muslimska demografitalen börjar bli betydande. Moskén utvecklas från bönehus till politiskt center. Imamer kan då predika ett självsegregerande budskap och göra kraftfulla avståndstaganden från ickemuslimers beteenden.
Män och kvinnor segregeras; homosexuella, avfällingar och judar fördöms öppet. Troende organiserar sig kring politiska mål som kräver införande av någon sorts sharialagstiftning, först och främst inom familjerätten.

Vi har sett det här i Sverige när en av grundarna av Muslimska brödraskapets svenska gren, Mahmoud Aldebe, inför valet 2006 skickade brev till alla riksdagspartier och krävde särlagstiftning.

Den 16 december skriver Nalin Pekgul en artikel i DN, ”Bojkotta Schweiz”. Det schweiziska folket röstade ”fel”. Efter en harang om Sverigedemokraterna skriver hon att om den schweiziska regeringen står fast i sitt uttalande att respektera folkomröstningen ”måste FN och EU reagera. En lämplig markering kan vara att stänga organisationernas alla kontor i Schweiz och låta den utländska personalen lämna landet. Alla vi andra som står för tolerans och människors lika värde bör på de sätt vi förmår bojkotta landet.”

Hon har varit ledamot i vår lagstiftande församling!

Därefter följer ytterligare en harang om Sverigedemokraterna, att riksdagspartierna före valet måste ”ge ett besked om att de varken kommer att bilda en regering med aktivt stöd av de högerextrema Sverigedemokraterna eller beroendet av deras passiva stöd. Extremister får aldrig ingå i något regeringsunderlag”. Från att FN och EU ska bojkotta Schweiz vars befolkning röstade ”fel” till Sverigedemokraterna, i samma artikel.

Nalin Baksi likställer Ayaan Hirsi Ali med Sverigedemokraterna och hävdar att båda går islamisternas ärende, när det i stället är hon själv som representerar islamiska prästerskapets tyranni. Här är tre personer som delade hennes uppfattning att Folkpartiet inte borde ha gett Ayaan Hirsi Ali Demokratipriset:

Islamisten/separatisten Rashid Musa, SUM:s ordförande när SUM nekades bidrag av MUCF, en av dem från MMRK som hånat Nalin Baksi, kritiserar priset i den här artikeln 17 november 2015. Han skriver i ett svar till Bawar Ismail Folkpartiets ungdomsförbund: ”Är Sveriges unga muslimer den enda organisation som har bjudit in kontroversiella föreläsare? Ismails moderparti har vid ett tillfälle bjudit in den våldsbejakande hatpredikanten Ayaan Hirsi Ali. Hon har uttryckligen sagt att man bör bekämpa islam med alla medel inklusive militärt. Det låter inte som en fredsduva i mina öron. Dessutom belönades Hirsi Ali med ett demokratipris av Folkpartiet. Då, precis som nu. Är det lika tyst från Ismail huruvida man ska stoppa partibidraget till Folkpartiet.”

Islamisten/separatisten/könsapartheidmissionären Salahuddin Barakat, Islamakademin i Malmö, som inte tar kvinnor i hand och som samarbetar med Muslimska brödraskapets studieförbund Ibn Rushd, skrev 21 april 2016, efter det att islamisten Mehmet Kaplan (MP) tvingats avgå som bostadsminister och islamisten Yasri Khan (MP) hamnade i blåsväder när han vägrade ta en kvinnlig journalist i hand: ”En politiker som varit väldigt hård i sin kritik mot både Mehmet Kaplan och Yasri Khan är Gulan Avci, ordförande i Liberala kvinnor, som under 2009 själv deltog i ett seminarium där högerpopulisten Ayaan Hirsi Ali höll i ett för Avci ’uppskattat’ föredrag. Jonathan Lehman från antirasistiska tidskriften Expo har bedömt Hirsi Ali som ’nyckelaktör i den internationella antimuslimska rörelsen’.” Kaplan och Khan ”tvingades” bort, ”men Gulan Avci däremot, hon sitter fortsatt kvar. Hennes samröre med dessa islamofoba krafter har heller inte framkallat en kritikstorm, såsom skett med tidigare nämnda fall”.

Professor Mohammad Fazlhashemi, som likt Nalin Baksi kräver respekt för islam och profeten Muhammed, och som jag har skrivit om i bland annat det här inlägget 12 februari 2017 (scrolla ner till rubriken Könsapartheidmissionären), skriver till Socialdemokraternas Programkommission 2012: ”Långt innan SD-politiker spydde galla över islam och muslimer från riksdagens talarstol fick den holländska högerpolitikern Ayaan Hirsi Ali ta emot Folkpartiets Demokratipris i den svenska riksdagen. Hon hyllades på kultursidor och bjöds in till teve-soffor på SVT och TV4 där hon fick ta emot hedersbetygelser av bl.a. en f.d. Abba-musiker. Hirsi Ali har beskrivit islam per se som en skadlig bakterie som inte hör hemma i Europa och som måste bekämpas likt sjukdomen tyfoid.”

Jag säger som jag sa tidigare: det är inget mot vad upplysningsfilosofen baron d’Holbach på 1700-talet öste ur sig om religioner och vilka positiva effekter det fick på den västerländska civilisationen. För övrigt uppmanar jag läsaren att kolla in Stig-Björn Ljunggrens svar på Fazlhashemis utbrott.

Fazlhashemi gick från att var professor i idéhistoria, Umeå universitet, till att bli professor i islamisk teologi, Teologiska institutionen, Uppsala universitet. Han representerar universitetens islamutbildning som jag kallar söndagsskola för vuxna och islamiska prästerskapets förlängda arm.

Nalin Baksi har tillträde till alla rikstäckande medier där hon kan vädra sin kritik av personer som inte visar islam tillbörlig respekt. Så också när Hirsi Ali kom ut med en ny bok 2015 som på svenska fick namnet Reformera islam. Det räckte inte med att Hirsi Ali bjöds in till SVT Agenda 26 april 2015 för att tala om sin bok, Nalin Baksi var där för att baktala Hirsi Ali, programmet går att se på Youtube. Anna Hedenmo inleder med att intervjua Ayaan Hirsi Ali. Notera Hedenmos ansiktsuttryck. Hedenmo säger att det finns våldsamma inslag i Bibeln också. Hirsi Ali säger, ja, men ingen tillämpar dem i dag. Hedenmo frågar Hirsi Ali hur det känns att såra så många muslimer som blir kränkta av hennes kritik av islam.

Skulle Hedenmo ställa samma fråga till professorn i filosofi Ingemar Hedenius, vars inställning till teologiska skrifter var att de är humbug som han njuter av att få kalasa på?

När Hedenmo introducerar Nalin Baksi/Pekgul kommer det ständiga epitetet: ”den första muslimen i svenska riksdagen”. Den första frågan Hedenmo ställer till henne är att fråga hur hon ställer sig till det Hirsi Ali just sagt. Nalin Baksi säger att båda är kvinnor och uppvuxna i muslimska familjer. ”I hennes fall så var inte hennes familj religiös.” Anna Hedenmo bryter in och säger ”mamman”. Baksi: ”Ja, mamman, men inte pappan.”

Jag återkommer till pappan.

Baksi: ”Jag växte upp i en imamfamilj. De flesta i min släkt är imamer, djupt troende” och så blandar hon in sina bröder, att i en imamfamilj är det flickorna som bestämmer. Hon kommenterar på ett överlägset sätt att Hirsi Ali vill reformera islam. Märk väl: Hirsi Ali talar om nutid, om hur politisk islam trappats upp. IS är aktiva 2015. Baksi: ”Ursäkta mig, det låter löjligt för den diskussionen har funnits i islam genom hela historien, en strid mellan de konservativa muslimerna och mellan de progressiva krafterna.”

Som om inte den enormt pålästa Ayaan Hirsi Ali skulle veta det.

”Och jag skulle vilja hävda att Ayaan Hirsi Ali i denna strid ställer sig på de konservativas sida”, säger Baksi. ”Islamisterna?” frågar Hedenmo. Ja, svarar Baksi. ”Hon säger att islam och demokrati inte går att förena. Det säger islamisterna också. Hon säger att islam är emot upplysningstidens idéer, det säger islamisterna också. Hon säger att islam är kvinnoförtryckande. Det säger islamisterna också. Så att de står på samma sida. Jag skulle också vilja hävda att hon har fått många unga muslimer att dras till jihadism.” Baksi läser högt vad Hirsi Ali säger om att islam är ett virus som måste bekämpas likt tyfoidfeber.” Det är islamofobi, enligt Baksi.

Genom att slänga ur sig ”islamofobi”, ”islamofobisk” ställer sig Nalin Baksi på islamisternas sida. ”Islamofobi” är islamisternas främsta argument mot kritiker av deras verksamhet.

Jag var inte den enda som reagerade på hur SVT behandlade Ayaan Hirsi Ali. I sin bok Kalifatets återkomst (2015)

kommenterar statsvetaren och terrorforskaren Magnus Norell inslaget i Agenda. Jag citerar de inledande orden från s. 212 som sedan följs av texten s. 213: ”Några månader senare (26/4) visade Agenda en intervju med författaren Ayaan Hirsi Ali, som var i Sverige för lanseringen av sin senaste bok Reformera islam (Bonniers 2014). Inget konstigt med det; en spännande och intressant författares ord med intervjuaren”

”för att ytterligare en gång komma dragande med ’ökad information om islam’ och åtgärder ’mot islamofobi’ efter varje islamistiskt terrordåd, borde åtgärder för att öka demokratikunskap bli ett resultat. I den kunskapen borde ingå vikten att slå fast yttrandefriheten, även om det kan leda till att de egna religiösa övertygelserna ifrågasätts, kritiseras eller kränks” (s. 214).

Notera här att Magnus Norell framför liknande kritiska tankegångar som Lars Vilks om den nedlåtande inställningen att muslimer inte tillerkänns förmågan att ta till sig västs yttrandefrihet, en inställning SVT:s Agenda-redaktion ställde upp på, liksom islamforskaren Christer Hedin. Och Nalin Baksi, trots hennes rosenrasaden angrepp på Lars Vilks för att han framförde just den kritiken.

Ayaan Hirsi Ali skriver i sina böcker mycket kärleksfullt om sin far, som hon inte träffade första gången förrän hon var åtta år eftersom han efter en statskupp fängslats av den nya regimen. Efter en tid i frihet försvann han från familjen igen och var borta i många år. När han återvände blev moskén hans tillhåll och Koranen viktig. Modern var extremt religiös. Så här inleds Kräv er rätt!

Ayaan Hirsi Ali betalade ett fruktansvärt högt pris för brytningen med fadern som förnekade henne efter flykten från det påtvingade äktenskapet, men förlät henne, men aldrig förlät att hon senare avföll från islam och öppet kritiserade hur kvinnor behandlades i islams namn och vägrade prata med henne, tills han låg på sin dödsbädd. All den kärlek Hirsi Ali skriver om sin far och hans trohet mot Koranen och smärtan att han vägrade ha med henne att göra reducerar Nalin Pekgul både i sin bok och i SVT till att fadern inte var religiös.

Nalin Baksi om svenska värderingar
Nalin Baksis negativa inställning till talet om svenska värderingar, som hon är trött på, visar varför medborgaranda och medborgarnormer, som Michele Micheletti föreslår, är betydligt bättre uttryck än ”värderingar”, ”värdegrund” och ”allas lika värde”. I varken Bibeln eller Koranen gäller ”allas lika värde”.

Nalin Baksi lutar sig mot sin farfar 2016 när hon säger att hon är trött på talet om svenska värderingar och markerar inte bara separatism och särart utan klanmentalitet. ”Mina värderingar om att flickor ska utbilda sig för att kunna försörja sig själva har jag fått min farfar. Han var imam i Kurdistan. Därför blir jag provocerad när Anna Kinberg Batra och andra pratar om svenska värderingar.” Som om flickors utbildning är det enda som ryms inom ”svenska värderingar.”

Vilket utstuderat förakt för de värderingar ”Gör din plikt – kräv din rätt” som byggde det land som gjorde det möjligt att välkomna klanen Baksi. Man var så noga med att göra sin plikt förr i tiden att man sparade till sin egen begravning för att inte ligga samhället till last ens när man var död.

Baksi säger att Sverigedemokraterna och de islamistiska fundamentalisterna arbetar för samma sak. ”De vill ha ett segregerat samhälle och det tror inte jag på.”

Nalin Baksi om Sverigedemokraterna
Hon markerar sin klanmentalitet även i denna debattartikel i Expressen 7 september 2018, ”Jag förstår dig mycket väl, du som röstar på SD”, en kampanjartikel inför valet. Hon skriver: ”Sverigedemokraterna har kommit att framstå som ett tänkbart alternativ för de som är besvikna. De har varit framgångsrika i sin strävan att framstå som ett normalt svenskt parti med allmänna välfärdsambitioner, trots att alla vet att främlingsfientligheten är den verkliga politiska drivkraften.”

Hon har förstås statistik på alla som vet?

”I dag utmålar Sverigedemokraterna muslimerna som det största hotet mot svenska värderingar.”

Det skulle alltså vara jag och mina släktingar som hotar svenska värderingar. Men vad är egentligen det svenska i värderingarna? Ta jämställdheten som exempel. Min farfar som var imam tog i slutet av 1950-talet strid för sina döttrars utbildning. På fotona från 1970-talet ser jag mina utbildade fastrar i kort-korta kjolar dansa med männen. När jag var barn i Kurdistan fick jag följa med mina fastrar till politiska möten där både kvinnor och män deltog i diskussionerna. De flesta var klädda i jeans och ingen kvinna hade huvudet täckt. Det är möjligt i ett muslimskt land. Jag är glad att min farfar, imamen Melle Zeki, inte behövde uppleva att ett kvinnofientligt parti som SD tog plats i parlamentet i hans drömland Sverige.

Det är många i dag som med fasa och gråten i halsen ser hur det drömland Sverige en gång var har vänts upp och ner av invandrare, så upp och ner att barndomstrakterna omvandlats till oigenkännlighet och de själva bespottas och behandlas med förakt.

Baksis fastrar var marxister. Varför skulle de via klädseln signalera religiös tillhörighet? En av fastrarna som var med i ett kurdiskt parti och gift sig med partiets ledare mördades 1980 av turkisk militär som angrep huset hon och partikamraterna bodde på andra sidan gränsen i Syrien, hon var 22 år gammal. En annan faster gick med i PKK och avrättades av PKK någon gång under 1987. Fastern ska ha skällt ut Nalin Baksis farfar och sagt att ”du är inte min pappa utan en djävla kapitalistaga som krossar bybor” och att så snart hon blev klar med sin läkarexamen skulle hon åka till bergen i Kurdistan, förena sig med PKK-gerillan och ta hämnd för systerns död (s. 167).

 

Nalin Baksi var 19 år då farfadern dog 1986. Farbrodern Mahmut Baksi skriver i Minnen i exil: ”När pappa gjorde sin militärtjänst på fyrtiotalet och kom hem till morfars byar, där mamma bodde med oss bröder, hade han förstått att feodalismens tid var över. Feodalväldet i Kurdistan skulle försvinna och han ville inte att hans barn skulle växa upp på landet. Vi skulle gå i skolan och lära oss läsa och skriva. Genom att sätta sina söner i skolan protesterade han mot agor, sheiker, feodalism och islam” (s. 155, min kursiv). Nalin Baksi betonar gång på gång att farfar var imam. Mahmut Baksi framställer inte fadern som om imam var hans yrke, han beskriver sin farfars inackorderingsskola där blivande imamer utbildades, men fadern ville inte gå i släktens fotspår utan tog dels hand om hustruns mäktiga fars byar, dels öppnade han olika butiker, en karamellaffär och en mattaffär, när familjen flyttade till olika städer.

Jag ska utifrån farbrodern Mahmut Baksis beskrivning av släktens familjetragedi säga vad som inte är svenska värderingar. Blodsfejd. Tvångsäktenskap. Kusingifte.”Trots att man visste att det inte var bra för barnen giftes ändå släktingar bort med varandra för att bevara jord och makt inom familjen, eller också giftes söner och döttrar bort med andra mäktiga stammar” (s. 155). I Mahmut Baksis familj handlade tvångsäktenskapet unga nära släktingar emellan om att förhindra fortsatt blodshämnd.

Barnet Mahmut Baksi, som 1952 är hemma i byn under sommarlover, vaknar av skottlossning mellan hans morbröder och morfaderns bror och tre söner. Morbröderna dödar morfaderns bror och äldsta son. Mahmut Baksi skriver att morden på morfaderns bror och hans son var en frukansärd händelse och påverkade familjen mycket. ”Vi hade lekt med barnen, som förlorat sin far och sin äldste bror. Nu hade de blivit våra fiender. Vi var rädda för deras hämnd” (s. 75, 76). Morbröderna flyr till släktingar i Syrien och är borta i många år. Många år senare hämnas de två morden. Nalin Baksis idealiserade farfar bestämmer sig, trots farmoderns invändningar, för att tvångsgifta ett av barnen med en från släktens ”fiendesida” för att få slut på blodsfejden. Farmodern hatar den som gifts in.

Man tycka vad man vill om Sverigedemokraterna, men blodsfejder finns inte med i deras partiprogram. Inte tvångsäktenskap, inte klansedvänja, inte kusingifte. Klansedvänja är att mörda döttrar som skymfat klanens heder. Om homosexuella skriver Mahmut Baksi: ”I Mellanöstern är man mycket hatisk mot homosexuella. För föräldrarna är det en skam om ett barn är homosexuellt. Det barnet löper risken att bli mördat av sin familj” (s. 119).

Nalin Baksis hela världsbild utgår från att hon är muslim, kurd och Socialdemokrat. Jag har redan beskrivit hur hon kräver att andra ska visa respekt för hennes religion islam. Att socialdemokraten och riksdagsledamoten Jamal El-Haj, med palestinska rötter, deltog i en Hamaskonferens i slutet av maj 2023, trots att partiet avrått, har gått som en följetong i sociala medier, eftersom partiledare Magdalena Andersson på de mest underliga sätt konsekvent försvarat honom. Det märkliga är att Nalin Baksi har varit tyst under hela tiden partikollegan Jamal El-Haj varit en följetong i sociala medier och skriver ett inlägg först när hon anser sig behöva försvara sina trosfränders sedvänja, klanledaren uti fingerspetsarna. Den 19 november skrev Bulletin en artikel om att Magdalena Andersson i en riksdagsdebatt sa att El-Hajs sons hustrus familj dödats i Gaza. Inget äktenskap finns registrerat för Jamal El-Hajs son. En kvinna uppger på Facebook att hon är gift med sonen och visar bild på sig i vit brudklänning. Kvinnan är folkbokförd i Umeå som student, sonen i Malmö. Är äktenskapet inte registrerat hos Skatteverket är det ogiltigt enligt svensk lag. Nalin Baksi blir upprörd över artikeln och skriver 21 november på plattformen X: ”Nu har ni passerat anständighetsgränsen @Bulletin_Nu Ni visar ingen respekt för andra människors sorg. Det är mycket vanligt bland unga muslimer att ha imamvigsel för att kunna leva tillsammans. Om tjejen pluggar i Umeå är hon självklart skriven där.”

Den som passerat anständighetens gräns är Nalin Baksi, tidigare ledamot i vår lagstiftande församling. Hon borde veta vad som gäller enligt svensk lag.

Vad är imamvigsel?

Så här står det i en riksdagsmotion: ”Den svenska staten har gett många muslimska imamer rätten att viga par. När en imam viger ett par enligt muslimsk tradition meddelar han Skatteverket genom ett intyg. Äktenskapet registreras därmed och blir civilrättsligt giltigt i landet.”

Det är uppenbarligen inte ett sådant äktenskap Nalin Baksi avser. Menar hon det som kallas ”njutningsäktenskap” och som det blev ett sådant ståhej kring efter Uppdrag gransknings program ”Sexköp i Allahs namn” inom shiaislam? Imamvigsel är mycket vanligt bland unga muslimer säger hon. Vet Magdalena Andersson vad en imamvigsel är? Känner landets myndigheter till det? Känner regeringen till det? Varför kan inte ”unga muslimer” helt enkelt bara bli sambo?

Präster och imamer ska inte ägna sig åt juridisk myndighetsutövning. Det som borde ha införts för många år sedan är obligatorisk civil vigsel. En religiös vigselakt bör endast vara ett komplement till civil vigsel. Enligt Expressen krävs en manlig ”förmyndare” när en kvinna vill gifta sig enligt islamisk tradition. Civiläktenskap har i många år efterlysts på grund av svårigheter för kvinnor som skilts enligt tingsrättens dom, men som vägras skilsmässa enligt islamisk tradition av imamen och lever i det som kallas haltande äktenskap och inte kan inleda en ny relation, trots att hon enligt svensk lag är frånskild.

Nalin Baksi intervjuas av Anna Hedenmo i SVT Min sanning 2016. I slutet av programmet talar de om förspelet till mordet på Fadime Sahindal. Anna Hedenmo kallar Nalin Baksis inblandning för medlingsförsök. Det handlar om mordplaner. ”Vad hoppades du uppnå med medlingsförsöken?” Att Nalin Baksi med sin kunskap om kurdisk sedvänja ser sin inblandning som medling är en sak. Men Anna Hedenmo? Redaktionen bakom programmet? SVT:s ledning? Det handlar om mordplaner. Fadime Sahindals far säger till Nalin Baksi att Fadime kommer att dö om hon visar sig i Uppsala. Riksdagsledamot Nalin Baksi kontaktar inte polisen utan stämmer möte med Fadime Sahindal i riksdagen och säger till henne: ”Du måste förstå att du är död för dem.” Anna Hedenmo och Nalin Baksi sitter och samtalar om ett planerat mord, som om hela händelseförloppet är en vardagssak, som om det är en självklarhet att mord är något man försöker medla om utan inblandning av polisen, inte ens när medlingen misslyckas och man vet att en ung människa har fått en dödsdom av sin far. Anna Hedenmo som frågar Ayaan Hirsi Ali hur det känns att såra islams trosfränder med sin kritik av islam.

Sverigedemokraterna hade landsmöte i november 2023, notera efter Hamas bestialiska attack mot Israel och bilkaravaner i Sverige som jublande och flaggviftande firade Hamas mord på 1 200 israeler, invandrare som markerade total avsaknad av svensk medborgaranda och i stället solidaritet med en terrororganisation i ett annat land. Nalin Baksi ”fryser till is” av Jimmie Åkessons tal om att riva moskéer och förbjuda minareter i Sverige, skriver hon på Expressen Kultur 6 december 2023. Hon blir lugnad när Åkesson ”backar” och säger att han bara vill bekämpa islamismen. Hon säger:

Ingen blir gladare än jag om islamismen bekämpas. Men det är viktigt att skilja på islam och islamism.

Verkligen? Hon fortsätter:

Ism – dessa tre små bokstäver, ett suffix – som är den språkliga skillnaden mellan orden islam och islamism. Islam – en religion som varje dag utövas fredligt av miljoner människor världen över – och islamism, en förtryckandets totalitära ideologi som ska bekämpas på samma sätt som fascism och rasism.

Utan islam ingen islamism. Koranen är vår lag, säger Muslimska brödraskapet. Islam och politik är oupplösligt förenade säger islamister och håller sig till helt andra suror i Koranen än Nalin Baksis sura 16, vers 90. Hon anklagar Åkesson för att ”kroka arm med de islamister som han säger sig vilja bekämpa när han likställer utövandet av islam med islamism. Att Jimmie Åkesson gör så är för att det tjänar hans syften”.

Och vilka syften tjänar det när Nalin Baksi krokar arm med islamisterna och fördömer kritik och satir av islam som ”islamofobi”, ”islamofobisk”? Islamisternas favorituttryck. Med sitt oreserverade försvar av islam och kritik av islamism stöter hon sig med två grupper samtidigt, dels islamisterna, dels dem som inte vill att det svenska landskapet ska omvandlas till en kopia av Mellanöstern och underkasta sig islamiska prästerskapets tyranni. Man behöver inte vara Sverigedemokrat för att bli rasande över politikernas släpphänta ja till moskébyggnader utan kontroll av var pengarna kommer ifrån och vilken tolkning av islam moskéns ledning kommer att omfatta. Moskéer är kvinnofängelser. Varenda ny moské som byggs är ett nytt kvinnofängelse. Och centrum för ett nytt parallellsamhälle.

Förbud mot minareter hindrar inte folk från att utöva sin religion. Jag skulle med glädje välkomna att regeringen med omedelbar verkan fattade beslut att riva moskén på Hisingen i Göteborg finansierad med pengar från Saudiarabien, styrd av Muslimska brödraskapets svenska gren. Jag skulle med glädje välkomna att regeringen med omedelbar verkan stängde moskén vid Medborgarplatsen i Stockholm, styrd av Muslimska brödraskapets huvudorgan där islamisten Mahmoud Khalfi är VD. Byggnaden är ritad av Ferdinand Boberg och kulturminnesmärkt. Den kan med fördel användas till helt andra saker än Muslimska brödraskapets verksamhet. Jag skulle med glädje se att så många ändamålsbyggda moskéer som möjligt rivs. Omedelbart. De stora moskéerna med minareter är exakt det Ayaan Hirsi Ali sa om minaretförbudet i Schweiz: maktens torn.

Nalin Baksi kommenterar Jimmie Åkessons artikel i Aftonbladet 19 oktober 2009 ”Muslimerna är vårt största utländska hot”. Hon skriver: ”Fjorton år har gått sedan Jimmie Åkesson skrev att muslimer var det största hotet mot Sverige.” Rubriken sattes av Aftonbladet. I artikeln kritiserar Åkesson islam, islamism och ideologin mångkulturalism: ”Som sverigedemokrat ser jag detta som vårt största utländska hot sedan andra världskriget och jag lovar att göra allt som står i min makt för att vända trenden när vi går till val nästa år.”

Nu nästan ett halvt sekel sedan propositionen om mångkulturalismens primat antogs behöver man inte vara Sverigedemokrat för att se mångkulturalismens förödande inverkan på Sverige som en gång kastade av sig prästerskapets tyranni men nu förväntas böja sig under ett invandrat islamiskt prästerskaps tyranni och se hur politikerna låter detta prästerskap sätta dagordningen i stället för att markera att i en demokrati sätter politikerna dagordningen.

Baksi skriver: ”Som samhälle måste vi stå upp för att alla medborgares levnadssätt och traditioner ska avspeglas i vardagen och våra samhällsinstitutioner”. Varför det? Om religionen betraktades som en privatsak innan mängder med krävande religiösa invandrare slog sig ner här, varför skulle religionen inte kunna betraktas som en privatsak även efter den enorma invandringen?

Och varför inbillar hon sig att hon, som en gång välkomnades till Sverige, har rätt att mästra den inhemska befolkningen och kräva total lydnad under hennes religion. Det är som om hon inte har fattat att många svenskar inte vill böja sig under någon organiserad religion över huvud taget.

Och sedan drar hon till med att Jimmie Åkesson påminner henne om Turkiets Kemal Atatürk och hans avislamiseringsprojekt och modernisering av landet efter västerländsk modell. Och än en gång krokar hon arm med islamisterna. Atatürk är ett rött skynke för islamisterna som vill återinföra kalifatet, som han upphävde 1924. Muslimska brödraskapet, Hizb ut-Tahrir. Hon är fullkomlig sanslös när hon jämför Åkesson med Atatürk. ”Fascister är sig lika”, skriver hon. Man kan ha många åsikter om Sverigedemokraterna men ett fascistiskt parti är det inte. Och Atatürk omvandlade inte Turkiet till en fasciststat under mellankrigstiden som Mussolini i Italien och Hitler i Tyskland.

Det är skillnad på att omvandla ett land dominerat av prästerskapets tyranni till förmån för ett modernt västerländsk nationsbygge som Atatürk gjorde och att montera ner en modern västerländsk nationalstat som kastat av sig prästerskapets tyranni och omvandla det till ett land byggt av klaner och klaners sedvänjor och total underkastelse under islamiska prästerskapets tyranni.

I Osmanska riket var Koranen höjd över all kritik. Koranen innehöll all världens vetenskap, därför kunde man vända ryggen åt de västerländska vetenskapliga upptäckterna, ungefär som kyrkan förr i tiden. Fransmannen Corancez, som jag nämner ovan som en av deltagarna i den vetenskapliga gruppen som ingick i Napoleons fälttåg till Egypten, som lydde under Osmanska riket, berättar hur en europé frågade en schejk om det också står i Koranen hur man gjuter kanoner. ”Självklart, in i minsta detalj”, svarade schejken utan att tveka och avlägsnade sig sedan, förnärmad över att en otrogen ens dristade sig till att ifrågasätta en sådan sak.

Inställningen att all världens vetenskap redan finns i Koranen står klart och tydligt i skriften Att förstå islam, Muslimska brödraskapets handbok för införandet av shariastyrda parallellsamhällen i Sverige. Yasri Khan från SMFR, som finansieras av MUCF, och Salahuddin Barakat, som finansieras av Malmö stad och Arvsfonden, verkar ivrigt för införandet av läroverk som undervisar i islamiska vetenskaper.

Nalin Baksi befinner sig fysiskt i Sverige men hennes mentalitet befinner sig någon helt annanstans. Hon lever i en nostalgisk fantasivärld där farfar är idealgestalten och fastrarna krigare för kurdernas sak. Och nu ska hon kriga för islams sak i det extremt sekulära Sverige. Hon är offret. I praktiskt taget allt hon skriver drar hon upp sin klan. Första gången jag såg henne var på ABF i Stockholm 19 januari 2005 inför publiceringen av boken Varken hora eller kuvad av fransyskan med algeriska rötter Fadela Amara. Diskussionen handlade om hur flickor och unga kvinnor i religionens namn behandlas i förorterna och om huvudduken. Nalin Baksi sa. ”Det finns en enda kvinna här i salen som bär sjal. Det är min mamma.” Och jag tänkte, det är ju själva fan att mitt favoritplagg har blivit en symbol för islam. Sjalen var i generationer ett utmärkt neutralt plagg i det svenska vädret. Tills invandringen förvandlade den till religion. I Agenda 8 november 2009 om hur unga kvinnor som inte bär ”rätt” klädsel i förorter blir spottade på intervjuade Anna Hedenmo Mohammed Amin Kharraki, ordförande i SUM, och Nalin Baksi som demonstrativt bar en kort kjol. Hon sa att flickorna har rätt att bära vilka kläder de vill, plus detta: ”Min mamma har sjal. Jag kommer att slåss för hennes rätt att få ha sin sjal”, vilket avslöjar hennes klanmentalitet. Nalin Baksi har genom sitt trumpetande att sjalen är islamisk bidragit till att svenska kvinnors klädmode helt har förvandlats. Detta var innan hijab standardiserades. I Agenda 24 april 2016, där Yasri Khans vägran att skaka hand med en kvinnlig journalist avhandlades och Stefan Löfvens kommentar i riksdagen sa hon: ”Jag har visst rätt som muslim att säga: jag vill inte skaka hand med någon.” Som om detta att vara muslim innebär särskilda rättigheter.

Svenskarna ska kröka rygg för henne och hennes religion. Det finns ett stort mått av högmod hos både Kurdo Baksi och Nalin Baksi. Ta bara denna artikel i DN Debatt 24 mars 2006 där Nalin Baksi skriver om att Socialdemokraterna bör slopa kravet på republik. Hon talar i vi-form om alla invandrare från världens alla hörn. ”För oss invandrare är den svenska flaggan och kungahuset viktiga tecken på vår nya tillhörighet”. Hon fick kritik. En skrev: ”Hallå vakna, Nalin Pekgul! ’Vi’ invandrare kommer från hela världen och är inte någon homogen grupp alls – och ingen har utsett dig till talesman”, signerad Yvonne Falk.

Kurdo Baksi och Nalin Baksi uppträder som herremansfolk och förväntar sig att svenskarna ska uppföra sig likt de underdåniga och underkuvade byborna i farmoderns mäktiga fars byar. Båda två är genomsyrade av klanmentalitet och saknar medborgaranda. Båda två polariserar. Båda två har haft och har tillträde till alla riksmedier som uppmuntrar deras klanmentalitet. Båda två har med sina anklagelser om ”islamofobi” satt sig som en propp för en välbehövlig diskussion om islam. Det osynliga straffande allsmäktiga väsen, som i Bibeln och Koranen kallas Gud, existerar inte utanför en människas huvud, på samma sätt som Oden och Tor och de grekiska gudarna aldrig existerat i verkligheten utanför människors medvetande. Människan har ingen själ. Människan kan inte uppstå från de döda. Det finns inga änglar som från födseln till döden cirkulerar kring människans huvud och skriver ner i en bok allt denna individ tänkt och gjort under sin levnad och som hon måste stå till svars för när domedagen kommer och ett övernaturligt väsen ska döma henne antingen till paradiset eller helvetet. Inget övernaturligt väsen uppmanar människor att döda ”otrogna”. Individen själv är ansvarig för sina handlingar. Individens eget ansvar i förhållande till ett övernaturligt väsens uppmaningar i Koranen att döda måste utsättas för diskussion. Det islamiska prästerskapets tyranni måste utsättas för diskussion.

Det är inte islam som behöver reformeras. Det är människors mentalitet. Det kryllar av missionärer i Sverige som strävar efter att sudda ut människors förmåga att tänka själva och skapa hjon som slaviskt följer deras dogmer. Jämför ovan vad Viktor Rydberg hade att säga om prästerskapet, ”en gräslig samling av blodsmän, ränksmidare, hycklare och dumhuvuden”. Här är ett islamiskt missionärsexempel som vänder sig till konvertiter och talar om för dem hur de ska tänka och handla, helgon- och gravdyrkan är strängt förbjudet. Texten är humbug från början till slut.

Kurdo Baksis och Nalin Baksis anklagelser om ”islamofobi” och ”islamofobisk”, med det tillträde de har haft och har till alla riksmedier, har varit fullkomligt förödande för en öppen diskussion om medborgarnas förhållande till islam i Sverige, vilket exemplifieras av Johan Westerholm på ledarsidorna.se i artikeln ”’Vilks inställd’ – En inställd spelning är också en spelning” 16 december 2023 om den destruktiva självcensur som råder i Sverige. Westerholm beskriver Lars Vilks rondellhundstavlor där han i några av konsthistoriens största och mest kända verk i sin tolkning lagt in rondellhunden som en detalj, verk som ställdes ut i Köpenhamn 2015, då Vilks utsattes för ett mordförsök och som sedan aldrig ställts ut. Bland annat ingick Caravaggios ”David och Goliat”, ”där David håller Goliats avhuggna huvud. Verket har bara kunnat visas i slutna sällskap efter mordförsöket på Vilks i Köpenhamn 2015. I flera år, fram till vintern 2022 låg det fortfarande inlåst.” Westerholm skriver att verket är så känsligt att det inte ens kan visas upp i riksdagen. En visning i seminarieform av flera satiriska verk av svenska konstnärer var planerad. ”Men efter diskret signal från talman Andreas Norlén valde riksdagsledamoten som varit med att utforma seminariet att backa ur.” Westerholm nämner OIC, Turkiet och Nato. ”Och där står vi idag. Sverige. Den sista bastionen om vi får säga det själva. Men i praktiken självbedrägeriet och självcensurens land. Där Sverige vek sig för hoten och i tysthet införde en vid kultur av självcensur.”

Westerholm beslöt sig för att ta fram en egen tolkning av Lars Vilks verk med texten Censored i röd skrift över hela tavlan. Finns att köpa i två format.

Verket borde inhandlas av varenda myndighet i Sverige och hängas upp väl synligt.

Syskonen Kurdo Baksi och Nalin Baksi med deras klanmentalitet och Nalin Baksis religiösa mentalitet och avsaknad av svensk medborgaranda har starkt bidragit till denna självcensur och det islamiska prästerskapets tyranni. Vem vet, det kanske finns fler än jag som skulle dra en lättnadens suck om Kurdo Baksi och Nalin Baksi packade sina väskor och lämnade Sverige tillsammans med resten av klanen Baksi och i framtiden bedrev sin klanpolitik i ett annat land.

Lars Vilks var ingen pajas.

8 januari 2024

Mona Lagerström fil dr