I den vidrigt antisemitiska debattartikeln i Göteborgs-Posten, ”Feministers tystnad inför dödandet av våra systrar i Gaza oroväckande”, kallar de kriget Israel – Hamas för ”folkmord på palestinier”. Inte någonstans i artikeln framkommer det att Hamas är upphovet till kriget, att Hamas redan 8 oktober hade kunnat stoppa Israels vedergällning genom att kapitulera och frige gisslan de tagit. Ingenstans framkommer det att Hamas valt att använda Gazas civilbefolkning som sköldar, att Hamas valt bombning mot Gazas befolkning, att Hamas valt att låta Gazas befolkning svälta, att Hamas valt att låta Gaza bli en ruinhög.

Att Hamas vilket ögonblick som helst kan sätta stopp för kriget.

Jag har skrivit mängder med blogginlägg om dessa ökända fyra hederskulturförnekande kvinnor från katolska Sydamerika, bland annat här 30 november 2023 och här 26 oktober 2023, jag skriver om dem i min bok om Muslimska brödraskapets förtrupp i Sverige, jag kallar dem monster, jag har upprepade gånger efterlyst att de utvisas ur Sverige.

Tillsammans med fyra andra akademiker ger de sig ut för att vara feminister, de skriver om en ”avhumaniserande retorik”, om ”kvinnors centrala roll i att vårda livet”, de ”reagerar särskilt starkt mot avhumanisering och brutalitet mot kvinnor och barn”, de skriver om ”patriarkala maktrelationer”.

Inga andra har som dessa fyra kvinnor avhumaniserat flickor och kvinnor som lever i hederskulturer i Sverige. I över två decennier har de förnekat att hedersförtryck existerar, de föredrar ”mäns våld mot kvinnor”, vilket döljer kvinnors medverkan till våld och förtryck i hederskulturer. De fick politikernas gehör, de manövrerade ut Sveriges kvinno- och genushistoriker, anklagade dem för att vara ”vit medelklass” och tog makten över Nationella sekretariatet för genusforskning, Göteborgs universitet, som jag i det här inlägget 10 januari 2018 kallar för Nationella sekretariatet för galenskap.

Dessa maktspelare har varit den främsta bromsklossen för Sveriges arbete mot hedersförtryck.

De är hycklare av rang. De har utsett Sverige och de ”vita” svenskarna till ”förtryckarna” och landets invandrare till ”de förtryckta”, samtidigt som de hela sitt yrkesverksamma liv har försörjts av detta land som de förtalar, valt att stanna här, valt att låta sina barn växa upp i detta ”rasistiska” land i stället för i ideallandet Kuba.

Dessa hårdföra kommunister skriver: ”Det är med sorg vi kan konstatera att tiden då en statsminister kunde kalla dåvarande satans mördare för sitt rätta namn tycks vara förbi. Genom tystnad ges ett implicit godkännande för krigföringen.”

Hamas är satans mördare!

Dessa hederskulturförnekare skriver:

Vi feminister kan inte hålla tyst när ett folkmord pågår framför våra ögon. Inte heller kan vi förbli oberörda inför det avhumaniserande retorik som gör människor i Gaza ansvariga för det lidande de hittills fått utstå. Var och en av de tiotusentals människor som har dödats har namn och familjer som sörjer dem. Var och en av dem hade drömmar som inte kommer att förverkligas. Var och en av dem hade rätt till ett värdigt liv.

Varenda flicka, pojke, kvinna i hederskulturer i Sverige har rätt till framtidsdrömmar och ett värdigt liv.

Det är mycket dessa fyra vidriga monster inte kan acceptera. När det gäller Gaza. Notera hur de tar avstånd från alla förklaringar till att Hamas är ansvariga för det som pågår i Gaza genom att skriva ”människor i Gaza” i stället för Hamas.

De försvarar demonstrationerna i Sverige där krav på att Israel utplånas ropas högt och tydligt, bland annat av antidemokratiska Hizb ut-Tahrirs anhängare.

Medan demonstrationer och solidaritetsyttringar avlöser varandra har det massmediala och politiska ointresset för massakrerna i Gaza varit påfallande.

De kritiserar alltså att regeringen försvarar Israels rätt att försvara sig mot en terrorrörelse som har som mål att radera Israel från kartan.

De talar om ”alla människors lika värde” samtidigt som de skriver en vidrigt antisemitisk artikel som avhumaniserar judar.

Inga andra har som dessa fyra avhumaniserat offren för den invandrade hederskulturen.

Jag har sagt det förut, och jag säger det igen. Utvisa dessa satans kreatur.

8 mars 2024

Mona Lagerström fil dr

Det krävs inget våld för att förvandla en sekulär stat till en religiös diktatur. Allt som krävs är tillräckligt motiverade missionärer, en stenhård social kontroll och hot om helvetet. Det kryllar av missionärer och shariapoliser i Sverige, både kroppsligt närvarande och på internet. Innan invandringen från islamstyrda länder ökade i ilfart var vi i Sverige vana vid att religion är en privatsak mellan den troende och hennes gud och att Sveriges rikes lag stod över alla religiösa bud.

Med prästerskapets tyranni avser jag alla som pådyvlar andra sin tro och kräver att andra ska anpassa sig.

Det kan knappast ha undgått någon normalbegåvad person att Sverige som sekulär rättsstat numera hotas av parallellssamhällen styrda av moskéer och islamiska prästerskapet, att mängder med invandrare hellre vill (eller tvingas av omgivningen) leva i en teokrati, en religiös diktatur, än i en sekulär rättsstat och representativ demokrati, att Koranen och profeten Muhammeds lära från 600-talets Arabiska halvö är viktigare att efterleva än Sveriges rikes lag.

Turkiet, Iran, Qatar, Saudiarabien bedriver påverkansarbete via moskéerna i Sverige. Sverige är ett lilleputtrike i dessa sammanhang, ett vimsigt lilleputtrike. Det finns ingen offentlig förteckning över vilka som driver moskéer i Sverige och vilka som finansierar moskéernas anställda, som om utländsk påverkan och demokratifientliga islamtolkningar är något fullständigt likgiltigt. Återuppbyggnaden av Malmö moské (Islamic Center) efter branden 2008 finansierades av Libyens diktator Muammar Gaddafi. Islamic Center delade ut boken Islams principer av den pakistanske ledaren för Muslimska brödraskapets tvillingorganisation Jamaat-e-Islami, Abu al-Ala Mawdudi, till Eduardo Grutzky och journalisten och författaren Lars Åberg där Mawdudi betonar att profeten Muhammed ”uttryckligen och med kraft har förbjudit muslimerna att anta icke-muslimsk kultur och livsstil”, vilket de citerar i sin bok Heder och samvete. En bok om hederskultur i Sverige (2013, s. 134).

Mawdudis bok översattes till svenska redan 1983, för fyrtio år sedan. Grutzkys och Åbergs bok publicerades för tio år sedan. De skriver: ”Slöjor för bebisar kan köpas i affärer i Sverige. Det har hunnit gå flera år sedan vi första gången fick syn på en babyslöja i ett skyltfönster i närheten av Möllevångstorget i Malmö” (s. 98). Malmö tillät 2017 Qatar att finansiera bygget av en moské i Malmö, Skandinaviens största moské. Qatar, liksom Saudiarabien sprider världen över den extremt intoleranta islamtolkningen wahhabismen, där strikt åtskillnad mellan könen råder.

Den utländska spridningen av demokratifientliga tolkningar av islam skulle inte ha någon påverkan på förskolorna i Malmö?

Nyligen har det rapporterats om att förskolepersonal i Malmö inte anmäler när barn är utsatta för hedersförtryck. Personalen är rädda för hot från föräldrarna, eller också kan personalen själva leva under hedersnormer.

Ett mycket tydligt exempel på islamiseringen av Sverige.

Jag vill betona att hedersförtryck per automatik inte kan kopplas till moskéers och islamiska prästerskapets tyranni, men eftersom flickors klädsel kommenteras i rapporten och tonvikten i det här blogginlägget ligger på Salahuddin Barakats

försvar av könsseparering och islamiska klädnormer, väljer jag här att enbart hålla mig till moskéer och islamiska prästerskapet och tar inte upp den viktiga betydelsen av klanvälde och klanens hedersnormer. För övrigt kan en klanledare dessutom vara imam. SVT skriver:

När det gäller hedersförtryck i förskolan så kan det enligt en av de tidigare rapporterna handla om att barn av olika kön inte får leka med varandra, hålla handen eller sova bredvid varandra. Pojkar får inte ha klänning när det leks rollekar och flickor får inte ha kortärmat eller vara barbenta även om det är varmt.

I SVT:s artikel nämns inget om moskéernas och islamiska prästerskapets eventuella betydelse för könssepareringen och flickornas klädsel. Enbart hedersproblematik nämns. Inte heller Aftonbladet skriver något om moskéernas och islamiska prästerskapets eventuella påverkan. ”Anställda uppgav att flickor på förskolorna inte fått klä sig som de vill och att de kontrolleras av sina bröder. Andra vittnade om att flickor tvingats gå i heltäckande kläder under sommarmånader och att pojkar vägrat lyssna på kvinnlig personal.” ”Samt att anställda vägrar att delta i utbildning om hedersförtryck.”

Inte heller socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall (M) nämner i Dagens Nyheter moskéerna och islamiska prästerskapet. Hon säger:

– Jag trodde att Malmö skulle kunna användas som ett nationellt exempel som förebild på hur vi ska kunna arbeta mot hedersförtryck. Därför, när jag läser den här rapporten, blir jag naturligtvis jätteorolig om en stad som Malmö inte har kommit längre och inte kan verka som en nationell förebild på det sätt jag hade föreställt mig.

Vidare:

– Mitt budskap är att den svenska regeringen står på de här medarbetarnas sida och att vi nu gör allt vi kan för att säkerställa att det finns en lagstiftning i Sverige som stöder det här arbetet. Men lagstiftningen kommer ingenstans om den inte används på rätt sätt, säger hon.

Lagstiftningen kommer ingenstans om inte moskéerna och islamiska prästerskapets tyranni tas med i beräkningen. Ministern fortsätter:

– Det är tydligt att vi prioriterar arbetet mot hedersförtryck i regeringskansliet och jag tänker utgå från att den politiska ledningen i Malmö nu också gör så. Jag kommer att hålla ögonen på Malmö väldigt tydligt.

Håll ögonen väldigt tydligt på moskéerna och islamiska prästerskapet i Malmö, om regeringen verkligen menar allvar med arbetet mot hedersförtryck.

Och bannlys censurorder ”islamofobi” i all offentlig verksamhet och i alla offentliga handlingar om regeringen verkligen menar allvar med arbetet mot hedersförtryck.

Regeringen bör göra ett kraftfullt uttalande att ”islamofobi” används av teokrater, av förespråkarna för en teokrati, en religiös diktatur styrd av sharia, i syfte att svartmåla försvararna av det demokratiska styrelseskicket och att regeringen därför med omedelbar verkan fasar ut ordet. Det har förgiftat all diskussion om hedersförtryck, om islamiseringen av Sverige, om moskéernas och islamiska prästerskapets tyranni.

Inte heller jämställdhetsminister Paulina Brandberg (L) nämner Malmös moskéer och islamiska prästerskapet när hon intervjuas av Bulletin.

Paulina Brandberg tror att problemen med utbredd hederskultur och förtryck har att göra med en ängslighet. Hon menar att det ansetts känsligt i Sverige att diskutera frågor om hederskultur eftersom folk är rädda för att exempelvis kränka någon annan.
– Jag upplever fortfarande att det dels finns kunskapsluckor hos skolpersonal men att det också finns en ängslighet. Man vågar inte ta i de här frågorna och det kan vara för att man är orolig över att man ska kränka någons kultur, men också för att vårdnadshavare ska bli arga.

Till Aftonbladet säger Linda Obiedzinski (M) att ”problematiken på förskolorna varit känd under flera år.”

– Socialdemokraterna har vetat om problemen sedan åtminstone 2021. Då lade Moderaterna fram flera skarpa förslag som de röstade nej till, säger hon fortsätter:
– S sa att de skulle arbeta löpande med det utbredda hedersförtrycket. Men den senaste granskningen visar att man misslyckats totalt.

Av rädsla att kränka den av det regerande styret sedan tio år så omhuldade Salahuddin Barakat, Islamakademin i Malmö? Det är just ”nyttorna av att segregera mellan könen” och islamiska klädnormer han pläderar för i sin programförklaring när han 2013 etablerade Islamakademin i Malmö och på hemsidan la ut flera inlägg om sina demokrati- och kvinnofientliga värderingar, inlägg som jag strax återkommer till, inlägg han raderat. Inlägg som publicerades samma år som Grutzkys och Åbergs bok Heder och samvete publicerades. Det är uppenbart att Malmös politiker har prioriterat Salahuddin Barakat framför Eduardo Grutzkys och Lars Åbergs redogörelse för hederskultur i Sverige.

Först några ord om Barakats negativa inställning till den sekulära rättsstaten och allas likhet inför lagen. Allas likhet inför lagen innebär att staten är garant för de individuella fri- och rättigheterna, att rättigheterna är just individuella. Salahuddin Barakat förordar rättigheter på gruppnivå, enligt honom ska landets ”muslimer” bedömas utifrån islamisk rätt och av ”rättslärda” personer, som han. Ett pluralistiskt rättsväsende baserat på grupptillhörighet strider mot Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna enligt EU-domstolen.

Open Skånes generalsekreterare Aldo Iskra, Salahuddin Barakat och regionpolischef Annika Stenberg (som avgick 9 januari 2017) medverkade i ett samtal som visades på Facebook om ”Partnerskap för ett tryggare och öppnare Skåne”. Annika Stenberg säger: ”Det är viktigt att alla följer svensk lag.”

”Det tycker inte jag. Jag tycker att Skåne ska införa sharialagar”, svarar Salahuddin Barakat. ”Hur ska lagarna ändras så att de passar dig?” frågar Annika Stenberg. Det tar för långt tid att besvara, säger Barakat och skriver sedan ett inlägg på Facebook.

Justitieminister Gunnar Strömmer (M), Camilla Waltersson Grönvall och Paulina Brandberg läs noga vad Barakat skriver:

Det hade tagit alldeles för lång tid att gå igenom alla lagar och värderingar som motstrider islam men i grund och botten vilar islam på en syn om att Guds rätt och den moral som är given av Gud står över all annan. Rent praktiskt så inskränker svensk rätt på muslimers frihet i en rad olika sammanhang, det kan vara inom sådant som beskattning, månggifte, arvsrätten eller halal-slakt. Nu vill danska värderingar frånta föräldrar ensamrätten på sina barns uppfostran. Dessa inskränkningar tenderar till att bli fler med tiden.

Svensk rätt inskränker på ”muslimers” frihet? Barakat låter som om ”muslimer” är en homogen grupp, att alla ”muslimer” delar hans tolkning av islam, att just han är talesperson för ”muslimer”. ”Muslimer” behöver ingen talesperson lika lite som ”kristna” behöver en talesperson. Salahuddin Barakat representerar enbart sig själv och anhängarna i sin ultrareaktionära sekt. Frikyrkopastorn Ulf Ekman representerade inte ”kristna” när han 1983 grundade Livets Ord i Uppsala och var dess församlingsföreståndare. Det blev ett himla rabalder kring Ulf Ekman och Livets Ord. Jag har inget minne av att politikerna stod i kö för att hylla honom och att han dränktes i offentliga bidrag i egenskap av talesperson för ”kristna”.

Här är ytterligare ett exempel, numera raderat, på vad Salahuddin Barakat anser om den sekulära rättsstaten. Inlägget skrevs 2020 i samband med att Frankrikes president Emanuel Macron höll ett brandtal mot islamister. Barakat kallade Frankrike för en ”extremsekulär och alltmer islamofob skurkstat”. Han demonstrerar sitt avståndstagande från att ”muslimer” förvänts underkasta sig ”franskheten och den franska vägen”. Det är detsamma som att säga att han inte har för avsikt att underkasta sig svenskheten och den svenska vägen. Han skriver att Macrons största rädsla är ”arabernas och muslimers självständighet, enande och styrka”. Är det ”arabernas och muslimers självständighet, enande och styrka” han verkar för i Sverige?

Är alla ”muslimer” i Sverige araber?

Jag har skrivit mängder med blogginlägg om den auktoritära extremisten Salahuddin Barakat. Det talas ständigt och jämt om vikten av att införa en svensk imamutbildning så att de utländska imamerna är införstådda med svensk lagstiftning. Salahuddin Barakat (f. 1981) kom från Libanon till Sverige som 7-åring tillsammans med sina föräldrar. Han har fått sin skolutbildning i Sverige, gjort lumpen i Sverige. Han bestämmer sig för att fara till Jemen (4 år), Mauretanien, Pakistan, Turkiet och Levanten för att utbilda sig till expert på en religiös diktatur styrd av sharia, återvänder till Sverige och tar för givet att han ska försörjas med offentliga medel och att svensk lag ger honom rätt att organisera en religiös diktatur i Skåne.

Finansierade CSN hans mångåriga studier utomlands i grunderna för en shariastyrd religiös diktatur?

Vad var det för skolutbildning han fick i Sverige, eftersom han verkar totalt okunnig om FN:s deklaration om de mänskliga fri- och rättigheterna och Europakonventionen om de mänskliga fri- och rättigheterna som är lag i Sverige sedan 1995?

Extremisten Barakat håvade inledningsvis in mängder med offentliga bidrag genom att utmåla sig som expert på att motverka radikalisering och extremism hos ungdomar. Han höll i Stockholm en föreläsning om IS den 7 november 2015, som Mohamed Omar, tidigare muslim, såg på Youtube och kommenterar i inlägget ”Sharia istället för förnuft” på Det goda samhället. Mohamed Omar har stor kunskap om imamer och predikningar i svenska moskéer. Han inleder inlägget: ”Bekämpa ISIS! Rubriken ingav visst hopp. En muslimsk teolog skulle argumentera mot Islamiska staten (IS). Äntligen skulle man få höra om en islam som var förenlig med vetenskap, sekularism och demokrati! Så blev det dock inte. Istället förstärkte föreläsningen bilden av muslimska teologer som rigida, dogmatiska och oförmögna till rationellt tänkande.”

Barakats inlägg på Islamakademins hemsida 2013 i syfte att marknadsföra sig och sin verksamhet var upplagda som frågor och svar. Den 4 augusti 2013 heter inlägget ”Den islamiska kvinnosynen”. Frågan lyder: ”Går en ’gammal’ [islamisk] kvinnosyn att kombinera med en jämlik och modern kvinnosyn som folk har i väst? Finns det en konflikt med att komma till väst, och ändå behålla de islamiska reglerna?”

Finns det över huvud taget något som heter ”de kristna reglerna”?

Justitieminister Gunnar Strömmer (M), Camilla Waltersson Grönvall och Paulina Brandberg läs noga vad Barakat svarar och fundera på innebörden i de fyra orden pluralistiskt samhälle och motarbeta majoritetskulturen.

I din frågeställning finns det ett underliggande antagande att man nödvändigtvis behöver kombinera vad du väljer att definiera som en ”modern kvinnosyn” med en islamisk kvinnosyn. I ett demokratiskt – och därmed pluralistiskt – samhälle som Sverige bör inte detta vara en förutsättning. Tvärtom kan man utläsa ur den svenska lagstiftningen en uppmuntran till kulturrelativism med ett transkulturellt medvetande och ett motarbetande av etnocentrism, där majoritetskulturen är styrande” (min kursiv).

Barakat kritiserar den svenska lagstiftningen för att den anpassar sig efter samhällsutvecklingen och därför är ”godtycklig”. Han skriver: ”Normer och värderingar som inte tar sin avstamp i någon objektiv måttstock har en tendens att vara i ständig förändring. Det var exempelvis först 1921 som allmän och lika rösträtt tillämpades i Sverige. Ett annat exempel är homosexualitet, som legaliserades så sent som 1944. Det finns mot bakgrund av detta godtyckliga förhållningssätt till normer och värderingar inget som objektivt fastställer att den moderna västerländska kvinnosynen är bättre än den islamiska. Det finns många starka argument som visar att det snarare är tvärtom.”

I många islamsyrda länder döms homosexuella till döden, de hängs i lyftkranar eller knuffas från en hög höjd enligt ”en objektiv måttstock” härledd från profeten Muhammeds mun på 600-talets Arabiska halvö.

Vidare skriver Barakat att kvinnor och män ”till sin natur, rent biologiskt, är olika och således omöjligen kan bli genuint jämlika.” Islams fokus är den andliga jämlikheten, den världsliga jämlikheten är missriktad. ”Begreppet jämlikhet, särskilt enligt dess nutida definitioner, existerar inte inom islam och dess rättslära.” Islams fokus är ”att garantera människan en lycklig plats i det nästkommande eviga livet”.

När Barakat talar om klädkoder lyfter han fram nakenhet. ”Precis som inom Shari’ah är det inte tillåtet för män och kvinnor att vistas nakna offentligt. Den enda skillnaden mellan Shari’ah och den svenska lagen i det avseendet är definitionen av nakenhet. Ur ett moraliskt perspektiv finns det heller inget som säger att den svenska definitionen för nakenhet är bättre, tvärtom menar vi att det finns mycket starkare argument för den islamiska klädkoden.”

I inlägget 9 augusti 2013, ”Kvinnans deltagande i moskén”, förklarar Barakat vikten av könsseparation, moral och klädkod. Frågan lyder: ”Får kvinnor delta i samlingsbönerna likt ’Eid och fredagsbönen i moskéerna?” Utan att definiera vilka ”alla” är skriver Barakat: ”Alla är överens om att det under Profeten Muhammads tid var tillåtet för kvinnor att delta i samlingsbönen i moskén samtidigt som Profeten uppmuntrade att de skulle utföra bönen hemma.” Som rubrik på avsnittet har han ”Hadither och deras innebörd”. Han skriver att Koranen och haditherna är islams urkunder.

Hadither (yttranden, traditioner) är muntliga utsagor från Muhammed, antingen ord han självmant ska ha yttrat eller som svar på något. Han dog 632. Hans följeslagare ska ha skrivit ner hans fraser och spridit dem när fler och fler områden erövrades. Sedan traderades de årtionde efter årtionde efter årtionde. Traditionssamlare färdades över hela det islamiska riket, Arabiska halvön, Nordafrika, Egypten, Persien, Mesopotamien, på jakt efter hadither. Först på 800-talet, alltså två hundra år efter Muhammeds död, sammanställdes hadither i kompendier som fått namn efter sammanställaren. Man fäste mer vikt vid att kedjan av dem som traderat haditherna var tillförlitlig än innehållet. Salahuddin Barakat nämner flera traditionssamlare. Här är några namn och traditionssamlingens år, Abu Dawud 870, Bukhari 846, Muslim 860.

Barakat förklarar hur man härleder domar från islams urkunder. Ett avsnitt heter ”Interaktion mellan könen”. Det avsnittet har i allra högsta grad betydelse för Malmös förskolors svårigheter att leva upp till svensk lag om likabehandling. Barakat skriver:

Islam lär ut att interaktionen mellan de två könen bör vara minimal. Otaliga Koranverser och hadither talar om reglerandet av denna interaktion och varnar för otillåten interaktion mellan de motsatta könen, och medel som leder till detta. Detta reglerande, som sker bland annat genom morallära, klädkod och regler för uppträdande, är till för att motverka promiskuitet, immoraliskt uppträdande och annat ont som onekligen leder till familjens och i förlängningen samhällets sammanbrott. Det är också viktigt när man läser hadither som berör detta ämne att förstå att reglerna för interaktion mellan könen var något som stegvis implementerades på Profetens tid.

Det finns inga tillförlitliga källor om islams allra tidigaste historia, alltså Profetens tid.

Barakat skriver att de lärda menar att kvinnors deltagande i samlingsbönerna var en fråga om dispens. Han har rubriken ”Dispensens villkor” och skriver:

Denna dispens är dock inte absolut och utan villkor. Profeten specificerade denna dispens med klara villkor och får därmed endast användas om man uppfyller villkoren. Dessa villkor berör klädsel och uppförande och är satta för att förhindra otillåten interaktion och dess negativa och långsiktiga konsekvenser. […] Andra sådana villkor och regler som är nämnda i autentiska hadither är bland annat att kvinnorna bör ha egen ingång, de ska lämna böneplatsen direkt efter bönen medan männen väntar tills kvinnorna hunnit bege sig, att de följer islamisk klädkod och att de inte beblandar sig med männen på vägen till och från moskén.

Barakat nämner längst ner på sidan Ibn Abidin (1784–1836) och kallar honom ”en av de stora rättslärda inom hanafiskolan”. Han var verksam i Damaskus under den Osmanska eran.

Vad gäller Sverige, skriver Barakat, har mycket försämrats. ”Moralisk korruption, oansvarigt beteende, icke-islamiska värderingar gällande interaktionen mellan könen samt överdriven sexualisering är något som är väldigt utbrett i vårt samhälle. Samtidigt lider vi av bristande religiös kunskap och otillräckligt praktiserande av islam.” Han skriver att segregationen mellan könen ”är ett medel för att upprätthålla de islamiska värderingarna” och att moskéerna bör ”bidra till att muslimer och icke-muslimer förstår och får erfara nyttorna av att segregera mellan könen.” Vidare skriver han: ”Imamer, lärda, föräldrar och andra [förskolepersonal?] med ansvar måste uppmärksamma och tala om korrekt islamiskt uppträdande (adab) och dess bakomliggande värderingar (akhlaq wa qiyam) för att motivera muslimerna att verka för ett bättre och mer moraliskt samhälle. Det är dessutom viktigt att både bröder och systrar gör sitt bästa i att hålla fast vid vägledningen som Allah har gett oss i Shari’ah, den heliga lagen.”

Justitieminister Gunnar Strömmer (M), Camilla Waltersson Grönvall och Paulina Brandberg: Är ni förvånade över tillståndet i Malmös förskolor?

Journalisten och författaren Lars Åberg skriver om Salahuddin Barakat 26 december 2020 i Bulletin:

Imamen Salahuddin Barakati Malmö har profilerat sig som en man i mitten, religiöst konservativ men motståndare till extremism. Han samarbetar med Malmö stad och den lokala judiska församlingen. Något formellt mandat att företräda muslimer i Malmö har han emellertid inte och hans inlägg på Facebook nyligen om Frankrike som ”extrem och alltmer islamofob skurkstat” väckte sådan anstöt att han tog bort det. Sin ställning har han ändå lyckats behålla och det kan bero på att kommunen inte vet vem den annars ska samarbeta med eller att alternativet kanske skulle vara sämre.

Lars Åberg nämner mängder med offentliga bidrag som tilldelats Barakat och det nätverk han ingår i. Han skriver också:

I en artikel i Dagens Nyheter 2018 om muslimer som lämnat islam ansåg Barakat detta vara en ”oerhört känslig fråga”. Han hänvisade till den teologiska rättslära som yrkar på dödsstraff, men betonade att det inte gäller i Sverige ”som det är nu”. Om det hade funnits ett muslimskt idealsamhälle skulle nästan ingen vilja överge islam, menade han: ”Varför skulle man vilja lämna sanningen, det som är självklart och tydligt?” Han sa också att den som blir ateist får räkna med att betala ett pris: ”Det finns ingen förlåtelse för apostasi, att överge religionen.”

Dagens Nyheters journalist Niklas Orrenius intervjuar Salahuddin Barakat i artikeln 26 maj 2018 ”Hot om döden skrämmer ex-muslimer från att lämna islam”. Det är uppenbart av Orrenius intervju och av marknadsföringsinläggen på Islamakademin 2013 att Barakats världsbild är en religiös diktatur styrd av sharia.

Orrenius skriver att Salahuddin Barakat har en viss ”förståelse för föräldrar som hotar med drastiska åtgärder om barnen lämnar islam.”

– Om du vet att ditt barn är på väg att slänga sig i en säker förstörelse, ett evigt helvete. Vad gör du då? Du gör allt för att stoppa det. I början kanske man försöker övertala. Om det inte funkar kanske man drar till med hot eller att man ska klippa banden, bryta kontakten.

Orrenius frågar:

Förstår du ungdomar som säger att det skulle vara lättare att komma ut som gay för sina konservativa religiösa föräldrar, än att komma ut som ateist?
– Ja. Det finns ingen förlåtelse för apostasi, att överge religionen. Allt annat faller inom Guds förlåtelse. Utomäktenskapliga relationer, homosexuella och heterosexuella, anses visserligen vara en synd – men Gud kan förlåta den synden, om han väljer att göra det. Det går inte med apostasi.
Att lämna religionen, säger Salahuddin Barakat, kommer med ett pris.
– Man får förstå att om man lämnar islam så kan man inte tro att allt fortsätter som vanligt.

Barakat säger att den som lämnar islam inte kan straffas i en demokrati som Sverige, men att straffet kommer i livet efter detta.

Är det någon som är förvånad över tillståndet i Malmös förskolor med ett sådant straff hängande över huvudet? I det här inlägget 3 juli 2017 skriver jag om Helvetesläran enligt Bibeln, Koranen och Ingemar Hedenius. Det talas alldeles för lite om helvetet i Sverige, om skräcken för helvetet och vad den skräcken kan leda till för handlingar.

Barakat har aldrig träffat Gud, har inte talat med Gud, har inte sett Gud. Muhammed ska ha fått uppenbarelser på 600-talet. Inte heller med honom talade Gud direkt utan gick via ärkeängeln Gabriel. Resten är hörsägen från 600-talet fram till våra dagar. Barakat kan inte tala i ett osynligt övernaturligt väsens namn. Han rabblar en utantilläxa formulerad av jordiska män.

Som nämnts har jag skrivit åtskilliga blogginlägg om Salahuddin Barakat. I det här blogginlägget 26 augusti 2023 publicerar jag sidorna där han förklarar att han som rättslärd är mer lämpad att uttala sig om juridiska frågor som rör ”muslimer” än juristen professor emeritus Reinhold Fahlbeck, som utgår från Europadomstolens praxis. I det här blogginlägget 16 augusti 2021 skriver jag om hans koppling till Muslimska brödraskapet och att föreningen Amanah, som leds av honom och en rabbin, har ett samarbetsavtal med det glödande judefientliga Muslimska brödraskapets studieförbund Ibn Rushd. Föreningen Amanah ska motverka ”islamofobi” och antisemitism. För den som följt Barakat och hans värderingar kom det inte som en överraskning att han så snart Hamas bestialiska terrorattack mot Israel blev känd skrev ett inlägg på Facebook om sitt stöd till Hamas! Amanah ligger nu nere, vilket jag kommenterar i det här blogginlägget 12 februari 2024 som bland annat handlar om Dagens Nyheters och Kulturhuset stadsteaterns samtalskväll om ”islamofobi” och antisemitism efter Hamas attack. Jag kommenterar Niklas Orrenius starka stöd för Salahuddin Barakat, och därmed Dagens Nyheters stöd till denna extremt demokratifientliga könsapartheidmissionär.

Även SVT backar upp honom. Den 16 juli 2016 följde SVT Salahuddin Barakat när han i en moské i Malmö firar Eid al-fitr och endast tilltalar församlingen med ”mina bröder”. Under måltiden i Islamakademins lokaler satt männen för sig och kvinnorna för sig. Måltiden hos Islamakademin var Salahuddin Barakats förslag. Samma år fick Islamakademin från Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF) 440 000 kronor för projektet ”Motargument” under bidragsnamnet ”Verksamhet som värnar om demokratin mot våldsbejakande extremism 2016”. MUCF har en märklig definition av demokrati när den beviljar Islamakademin bidrag. År 2016 låg fortfarande Barakats ovanstående marknadsföringsinlägg på Islamakademins hemsida, vilket framgår av att det längst ner till höger på sidorna står 2016-04-26, datum då jag kopierade dem.

Salahuddin Barakat bedriver skattefinansierad lobbyverksamhet i Skåne i syfte att sprida ”de islamiska värderingarna” som i förlängningen ska leda till den religiösa diktatur han for utomlands för att studera. Vad hans lobbyverksamhet lett till visar rapporten om förhållandena i Malmös förskolor. Han är inte den enda religiösa ledare i Malmö, eller hela Sverige, som sprider ”de islamiska värderingarna”, där könssegregation och islamisk klädnorm är en viktig del.

Det finns två saker regeringen kan göra för att med kraft markera att den sekulära rättsstaten står över ”de islamiska värderingarna”.
1) Med omedelbar verkan förbjuda religiös klädsel i all offentligt finansierad verksamhet
2) Med omedelbar verkan sätta stopp för all offentligt finansierad ”kamp mot islamofobi”.

Den 16 februari 2024 skrev jämställdhetsminister Paulina Brandberg, socialminister Jakob Forssmed (KD), socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall och Michael Rubbestad (SD) en debattartikel i Svenska Dagbladet som fick rubriken ”Utred en bredare kriminalisering av tvång att bära religiös klädsel”, artikeln går att läsa på Regeringens hemsida. Det är en mycket klarsynt text om klanförtryck och klanheder. Man nämner också ”fundamentalistiska religiösa system” samt ”Ytterligare ett uttryck för hederskultur kan vara tvång att bära religiös klädsel”, samt ”Frihet från religiöst tvång är en grundläggande rättighet i vårt samhälle, och det är en frihet som vi måste värna.” Man nämner många förslag på åtgärder, men inte ett ord om utländska påverkansoperationer via moskéer och islamiska prästerskapets tyranni.

Man vill inte peka ut en enskild religion. Detta obegripliga tassande på tå som får sådana horribla konsekvenser för drabbade. I en intervju i Aftonbladet säger jämställdhetsminister Paulina Brandberg att hon inte vill förbjuda shariadok

i skolan. Hon säger inte shariadok utan använder slöja, vilket är barnkammarnivå. I artikeln står det:

Sverigedemokraterna har länge krävt ett slöjförbud i den svenska för- och grundskolan medan Liberalerna har sagt nej. Något förbud går nu inte Tidöpartierna heller fram med.
Varför släpper ni ett slöjförbud?
– Vi är olika partier och har olika ingångar. Det är det vi har enats om, säger Brandberg.
När Liberalerna sade nej till ett slöjförbud på sitt landsmöte förra året, så var motiveringen att barn i religiöst konservativa muslimska familjer skulle riskera att placeras i konfessionella förskolor och skolor, eller helt hållas borta från skolväsendet.
– Vi har skolplikt i Sverige. Det farligaste som kan hända är att det sker en normalisering av att hedersförtryck upprätthålls i skolan och att vi är för ängsliga, säger Brandberg.

I det här blogginlägget 10 december 2023 visar jag hur SVT, trots upprepad kritik, normaliserar shariadoket utan att för tittarna markera vilken extrem tolkning av islam bäraren tillhör. Jag kommenterar också det orimliga i att kalla plagget för slöja. I slutet av inlägget kommenterar jag också hur liberaler väljer att positionera sig mot Sverigedemokraterna i ställer för att visa lojalitet mot flickorna som tvingas beslöja sig. Jag citerar: ” Slutligen några ord om den egotrippade politikern Jan Jönsson som var mäkta stolt över att Liberalerna på landsmötet sagt nej till en utredning om att förbjuda småflickors beslöjning i förskolan och på lågstadiet. Förskolan!

Landsmötets nej handlar inte om omsorg om småflickorna. Det handlar om den falang inom Liberalerna som är beredd att gå över lik för att markera avstånd mot Sverigedemokraterna. Jan Jönsson sätter sitt ego före småflickornas bästa. Han sätter sitt ego före Sveriges bästa. Han borde aldrig ha sökt sig till politiken.”

Vad gäller begreppet ”islamofobi” återpublicerade jag nyligen min kritik från 19 augusti 2018 av dåvarande integrationsminister Erik Ullenhags ovetenskapliga och fullkomligt hårresande riksdagsmotioner där han likställer antisemitism med ”islamofobi”. Det var ett gigantiskt misstag av Fredrik Reinfeldt (M) att ersätta Nyamko Sabuni med Erik Ullenhag som integrationsminister. Nyamko Sabuni hade bra koll över vilka som utnyttjade ”islamofobi” för att tillskansa sig offentliga medel. Erik Ullenhag bjöd in dem till dialogsamtal 2011. Jag citerar ur inlägget:

Efter självmordsbombaren Taimour Abdulwahabs dåd mitt i julhandeln i december 2010 bjuder Erik Ullenhag in till dialogsamtal den 13 januari 2011 om att motverka diskriminering och islamofobi. Över hälften av de inbjudna tillhör Muslimska brödraskapets föreningar i Sverige, alltså fundamentalister: Helena Benaouda, Mahmoud Khalfi, Mostafa Kharraki, Othman Tawalbeh, Omar Mustafa, Abdirizak Waberi, Abdulkader Habib, Yasri Khan.
Det är som om justitieminister Morgan Johansson efter årets Almedalsvecka skulle bjuda in anhängare av Nordiska motståndsrörelsen till dialogsamtal om att förhindra att nynazister svartmålas.

Sedan rullade det på. DO hade ett nära samarbete med Muslimska brödraskapets extremister Alice Bah Kuhnke (MP) bjöd in extremisterna till sakråd om islamofobi, kulturminister Jeanette Gustafsdotter (S) bjöd 2022 in till sakråd om islamofobi. Amanah var inbjuden, tillsammans med Muslimska brödraskapets Förenade islamiska föreningar i Sverige (FIFS), studieförbundet Ibn Rushd, Sveriges muslimska förbund (SMF), Svenska muslimer för fred och rättvisa (SMFR), där Salahuddin Barakat ingår. Rena dårskapen.

Trots Salahuddin Barakats helhjärtade stöd för Hamas terrorattack bjöds Amanah in till Paulina Brandbergs sakråd om det nationella arbetet mot rasism 13 december 2023! Liksom Sveriges muslimska förbund (SMF). I Minnesanteckningar från sakrådet står bland annat:

Organisationer beskrev även hur hatbrotten mot judar har ökat, särskilt efter Hamas terrorattack mot Israel den sjunde oktober i år och att det är viktigt att koordinera arbetet mot antisemitism. Islamofobin uttrycktes även ha ökat vilket bland annat har lett till skadegörelse av moskéer runtom i Sverige. En oro uttrycktes kring politiska uttalanden om att riva moskéer.

Under rubriken ”Insatser inom rättsväsendet” står det:

Frågor om yttrande- och religionsfrihet och gränsdragningar, särskilt i relation till politiska uttalanden om att riva moskéer, berördes också.

Ordet ”islamofobi” bör fasas ut ur alla offentliga skrivelser.

Salahuddin Barakat har all rätt att vara fylld av avsky för den sekulära rättsstaten, men varför översköljs hans antidemokratiska verksamhet med offentliga bidrag? Varför bjuds hans verksamheter in till regeringens sakråd? Varför bjuds han in till Sagerska huset?

Skolinspektionen har tack vare ny lagstiftning och efter information från Säpo dragit in tillståndet för flera islamiska friskolor. Det räcker inte. Som jag nämner i inledningen: Det krävs inte något våld för att omvandla en sekulär rättsstat till en religiös diktatur. Om det nu är Säpos uppgift att värna om den sekulära rättsstaten och det demokratiska styrelseskicket varför har då Säpo inte i uppgift att informera berörda parter om faran med islamiseringen av Sverige? Exempelvis SVT:s VD Hanna Stjärne om vikten av att markera vilken extrem tolkning av islam beslöjade flickor/kvinnor representerar. SVT Stockholms ansvarige utgivare Lisa Åberg om att varje gång hon sänder ett inslag från stora moskén i Stockholm markera att moskén drivs av Muslimska brödraskapet. Myndigheten för stöd till trossamfund (SST), som gärna samarbetar med Salahuddin Barakat, Allmänna arvsfonden, som gärna samarbetar med Salahuddin Barakat, Malmös politiker, som gärna samarbetar med Salahuddin Barakat, Ägarfamiljen Bonnier vars Dagens Nyheter lovordar Salahuddin Barakat. I inlägget ovan 12 februari 2024 skriver jag om hur DN:s journalist Niklas Orrenius prisar Salahuddin Barakat. Jag visade den här bildsekvensen:

År 2017 kallar han Salahuddin Barakat för ”kloke Malmöimamen”.

3 mars 2024

Mona Lagerström fil dr

Den 19 augusti 2018 publicerade jag ett inlägg med rubriken: ”Jan Björklund (L): Varför gav du Muslimska brödraskapet politisk legitimitet efter valet 2010?” Inlägget handlar bland annat om min kritik av Erik Ullenhags två riksdagsmotioner där han likställer antisemitism och ”islamofobi”. Inlägget är, tyvärr, lika aktuellt i dag. Så här lyder det:

Med anledning av debatten efter Arbetsdomstolens beslut om handskakning, ett ärende DO drev.

Statsminister Fredrik Reinfeldt (M) och partiledare Jan Björklund bytte efter valet 2010 ut Nyamko Sabuni som integrationsminister och utnämnde i stället Erik Ullenhag. Det är det ministerbytet vi i dag ser konsekvenserna av både vad gäller DO:s agerande i religiösa ärenden och Muslimska brödraskapets starka ställning inom den nuvarande regeringen Löfven.

Erik Ullenhag gjorde Muslimska brödraskapets extremister till samtalspartner med hänvisning till ”islamofobi” och gav dem därmed politisk legitimitet. Mer om Ullenhags definition av islamofobi strax. Först lite om DO (se också tidigare blogginlägg om DO).

Det var under Alliansens regeringsperiod 2010–2014, då Erik Ullenhag var integrationsminister, som DO fick uppgiften att bygga nätverk och bland annat anlita frivilligorganisationer enligt förslag i Bengt Westerbergs utredning Främlingsfienden inom oss (SOU 2012: 74), s. 324. Enligt förslaget skulle DO tilldelas 5 miljoner kronor per år för att anordna konferenser för kunskapsspridning, kunskapssammanställningar med mera (s. 329). En sådan konferens var ”Kunskapskonferens om diskrimineringen av muslimer” 11 november 2016 där Rashid Musa, ordförande Sveriges unga muslimer (SUM), och Aya Zemzem från Yasri Khans organisation Svenska muslimer för fred och rättvisa (SMFR), deltog. SUM nekas numera organisationsbidrag från Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF) bland annat på grund av kopplingar till Muslimska brödraskapet.

Arbetsdomstolens beslut i handskakningsärendet
Det har de senaste dagarna pågått en debatt på sociala medier om Arbetsdomstolens beslut att ge Farah Alhajeh 40 000 kronor i skadestånd för att hon nekade ta en man i hand under en anställningsintervju och för att DO samarbetar med islamister, det vill säga med personer som ser islam och politik som oupplösligt förenade, alltså samarbete med politiska aktivister som har en agenda på tvärs med den svenska demokratin. Aktivisterna ingår i den andra generationen i Muslimska brödraskapets förtrupp i Sverige som vill att sharia, Allahs lag, ska vara offentlig ordning. Enligt Europadomstolen strider sharia mot Europakonventionen.

Förra riksdagsledamoten Carina Hägg (S) publicerade 16 augusti på Twitter en namnlista på DO:s referensgrupp där kända aktivister, bland annat Rashid Musa, förekommer vilket fick DO att publicera ett pressmeddelande där de hävdar att DO inte tar hjälp av extern referensgrupp vid bedömning av diskrimineringsärenden.

Dock tog DO hjälp av Yasri Khans SMFR när det gällde ärendet med löstagbara engångsärmar, se här. SMFR skryter till och med om det på sin hemsida. I SMFR:s religiösa råd sitter shariajuristen Salahuddin Barakat, handplockad av Yasri Khan. Båda två är handskakningsvägrare, alltså shariaförespråkare.

Med anledning av Arbetsdomstolens beslut har det framförts krav på att DO ska läggas ner. Jag instämmer inte i det. Däremot anser jag att lagen om diskriminering ska skrivas om och religion tas bort. Religiös tro är inget man föds med i likhet med hudfärg, blindhet, dövhet med mera. Muslimska brödraskapet har erövrat DO i syfte att göra deras tolkning av sharia till offentlig ordning. DO:s handläggare som driver religiösa ärenden är marionetter i händerna på Muslimska brödraskapets extremister och det avknoppade SMFR:s extremister.

Diskriminering är allvarligt. Diskriminering förekommer i Sverige. DO behövs. Men varje gång DO driver ett ärende för islamisters räkning blossar en debatt upp som får oproportionerligt stort utrymme i medierna, vilket drabbar alla islams trosfränder i Sverige. Och ger DO dåligt rykte. Islamisterna utnyttjar DO i syfte att införa ett pluralistiskt rättsväsende i Sverige. Därför måste diskrimineringslagen skrivas om och religion tas bort.

Det har i debatten framförts att även ortodoxa judar vägrar skaka hand med det motsatta könet. Mig veterligen har ingen ortodox judisk person anmält till DO att de nekats anställning för att de vägrat ta en person i hand och att DO drivit ärendet antingen i tingsrätten eller Arbetsdomstolen.

Erik Ullenhags lögn om att islamofobi ska likställas med antisemitism
Världens mest vidriga konspirationsteori är tsarryska hemliga polisens falsarium Sions vises protokoll (1905), ett plagiat av den franska samhällskritikern Maurice Jolys (d. 1878) verk Dialog i dödsriket mellan Machiavelli och Montesquieu eller Machiavellis politik på 1800-talet beskriven av en samtida (1864, på svenska 1994, översättning Viveka Heyman). Joly riktar kritiken mot kejsar Napoleon III och andra kejsardömet (1852–1870) i Frankrike.

Sions vises protokoll hävdar att rika judar i hemlighet konspirerar i syfte att tillskansa sig världsherraväldet. Skriften säljs öppet i hela arabvärlden. Plagiatet betraktas som ett autentiskt historiskt verk och används som undervisningsmaterial i Saudiarabiens skolor. Det läses av antisemiter med samma blinda bokstavstro som religiösa fanatiker läser Bibeln, Koranen och andra heliga texter.

Islamofobi är ingen konspirationsteori som syftar till att svartmåla islams trosfränder. Det ovetenskapliga begreppet islamofobi utnyttjas av islamister i syfte att svartmåla religionskritiker och kritiker av islamisters politiska verksamhet.

Inför valet 2006 skrev en representant för den första generationen i Muslimska brödraskapets förtrupp i Sverige, Mahmoud Aldebe, brev till alla riksdagspartier och krävde införandet av ett pluralistiskt rättsväsende, att Sverige ska acceptera sharia (islamisk rätt) inom familjelagstiftningen. Det är ingen konspirationsteori. Det är verklighet.

Verklighet är också Hizb ut-Tahrir som uppmanar islams trosfränder att inte rösta i valet. Skillnaden mellan Hizb ut-Tahrir och Muslimska brödraskapet är att Hizb är öppna med att ”demokrati är hyckleri”, medan Brödraskapet ljuger och utåt säger att de respekterar demokratin trots att även andra generationen omfattar Mahmoud Aldebes dogmer.

Den kunniga reportern på SVT Evin Rubar skriver på Twitter här om att Muslimska brödraskapet i Sverige inte är en fantasi.

Redan 1 oktober 2003 satte Erik Ullenhag i riksdagsmotionen 2003/04:Kr281 likhetstecken mellan antisemitism och islamofobi. Samma sak gör han i den nästan identiska motionen 2004/05:Kr261. Han skriver ingenting om religionen judendom utan talar genomgående om folkgruppen judar. Men när det gäller islamofobi blandar han den organiserade religionen islam och anhängare av islam som det faller honom in och får det att framstå som om ”muslimer” är en folkgrupp.

Nazisterna brydde sig inte om huruvida judar var religiösa eller ej. Det var inte graden av religiositet som avgjorde vilka som skulle förintas utan graden av judiskt blod. I den inledande sammanfattningen till motionen 2004/05 skriver Ullenhag: ”Såväl antisemitismen som islamofobin är på frammarsch i Sverige. Dessa läror av hat har många beröringspunkter och föds ur likartade fördomar. Det demokratiska samhället måste intensifiera kampen mot dessa irrläror.” Han definierar antisemitism och islamofobi som ”fientlighet gentemot judar och muslimer” (s. 1).

Ullenhag skriver om två tusen år av antisemitism, att den tidiga antisemitismen vilade på kristen grund, att den under 1800-talet artikulerades i vetenskapliga termer, att antisemitismen genom åren har ideologiserats, skrifter har producerats, lagar har stiftats med mera och att antisemitismen var huvudingrediens i nazisternas ideologi. ”När vanföreställningar organiseras och ideologiseras överlever de längre, går i arv och blir allt svårare att bryta ned med kunskap, fakta och argument” (s. 2).

Det finns inget att invända mot den historieskrivningen. Den bygger på konkreta fakta.

Värre blir det när Ullenhag hävdar att även islamofobin ideologiseras. Han använder sig av svepande generaliseringar i stället för faktabaserad kunskap och blandar in religionen islam. ”Islamofobin, fördomar och hat gentemot muslimer, är ett nyare fenomen”, skriver han. ”Den finner dels uttryck i form av allmänna fördomar om islam [min kursiv] och muslimer, där bilden av den skäggige fundamentalistiska terroristen projiceras på alla muslimer oavsett vilka de är” (s. 2).

Allmänna fördomar? Projicering? Dra alla ”muslimer” över en kam? Hur vet man vem som är muslim bland dem som inte bär religiösa kläder eller symboler?

Ullenhag fortsätter med att nämna att islamofobin växer inom invandrarfientliga grupper. ”Konspirationsteorier sprids om att islam [min kursiv] och muslimer söker ockupera Europa – att det finns en dold agenda hos muslimer att genom invandring på längre sikt ta över västerlandet och skapa det globala kalifatet. Just de senare konspirationerna frodas friskt i en tid som denna, när oro och konflikter satt världen i en tryckkokare. Islamofobin är inne i en fas där den håller på att ideologiseras på samma sätt som antisemitismen en gång gjorde” (ibid.).

Detta är verkligen att reducera två tusen års judefientlighet skapad av den mäktiga kyrkan, legitimerad av vetenskapsmän med pogromer och industrialiserad utrotning av människor som följd.

Ullenhag fortsätter med sina generaliseringar och privata tyckande: ”När totalitära diktaturregimer i arabvärlden sponsrar internationell terrorism och uppmanar till självmordsterror blir konsekvensen att många ser den enskilde muslimen som terrorist” (ibid.).

Vilka många? Var finns faktaunderlaget?

Ullenhag har över ett stycke rubriken ”Antisemitism och islamofobi grundas ur samma fördomar” och skriver om att rasister drivit omfattande hatkampanjer mot islam!

Här blir religionskritik detsamma som rasism. Kritik av religionen detsamma som kritik av utövaren. Det är som om professorn i filosofi Ingemar Hedenius (d. 1982) religionskritik aldrig hade existerat.

I näst sista stycket skriver Ullenhag om terrorister, att de ”använder en vantolkning av islam som argument för våld och terror” (s. 3). Ullenhag låter påskina att det finns en ”rätt” och en ”fel” tolkning av islam och att ”fel” tolkning, om den inte motarbetas, leder till att ”alla muslimer dras över samma kam i ännu högre utsträckning än vad som redan sker i dag”. Han fortsätter: ”Det svenska samhället måste stödja den majoritet av muslimer som kämpar mot terror och fundamentalism [min kursiv], och vara vaksamt om grupper som lierar sig med terrornätverk försöker etablera sig i Sverige” (ibid.).

I sista stycket skriver Ullenhag: ”Det öppna demokratiska samhället har kapacitet att hantera sina fiender. Men för detta krävs kunskap, insikt och politiskt civilkurage. I en tid som denna får varken politiken eller vi som individer svika i grundläggande värderingsfrågor som kampen mot rasism, antisemitism och islamofobi” (ibid.).

I riksdagsmotionen betonar Ullenhag vikten av att stödja majoriteten bland islams trosfränder som kämpar mot fundamentalism och för det öppna demokratiska samhället. Det var det man ville med Tensta Träff 2009 och seminarierna om ”Islam och Europa”. Men det är inte Nalin Pekgul och Kadafi Hussein eller andra (exempelvis Carina Hägg) som tog seminarierna på allvar Erik Ullenhag bjuder in till dialogsamtal och skriver debattartiklar tillsammans med när han är integrationsminister.

Efter självmordsbombaren Taimour Abdulwahabs dåd mitt i julhandeln i december 2010 bjuder Erik Ullenhag in till dialogsamtal den 13 januari 2011 om att motverka diskriminering och islamofobi. Över hälften av de inbjudna tillhör Muslimska brödraskapets föreningar i Sverige, alltså fundamentalister: Helena Benaouda, Mahmoud Khalfi, Mostafa Kharraki, Othman Tawalbeh, Omar Mustafa, Abdirizak Waberi, Abdulkader Habib, Yasri Khan.

Det är som om justitieminister Morgan Johansson efter årets Almedalsvecka skulle bjuda in anhängare av Nordiska motståndsrörelsen till dialogsamtal om att förhindra att nynazister svartmålas.

Inför valet 2014 lovade Erik Ullenhag att de närmaste fyra åren satsa 60 miljoner kronor mot ”islamofobi”.

Erik Ullenhag och Alliansen banade väg för regeringen Löfvens, demokratiminister Alice Bah Kuhnkes och DO:s nära samarbete med Muslimska brödraskapets extremister.

Inför valet 2018 borde alla partiledare lova att avbryta samarbetet med Muslimska brödraskapets extremister och ta Carina Häggs mångåriga kritik av islamisterna i Sverige på allvar.

19 augusti 2018

Mona Lagerström fil dr

SVT Stockholm sänder 22 februari ett inslag av journalisten Hashi Ahmed om att Stockholms moské har vandaliserats i två dagar, hakkors har ritats och fönster spräckts. Det är allvarligt. Lika allvarligt är att han inte nämner att Mohamed Amin heter Kharraki i efternamn, att han har en hög grad inom Muslimska brödraskapets svenska gren, att hans pappa Mostafa Kharraki är en av grundarna av svenska grenen. Att Stockholms moské är Muslimska brödraskapets huvudsäte.

Det är information tittarna bör få, inte minst med tanke på att Sameh Egyptson i sin avhandling Global politisk islam? Muslimska brödraskapet & Islamiska förbundet i Sverige visar de hundratals miljoner skattekronor islamistiska Brödraskapet har tillskansat sig, pengar som går direkt ner i fickorna på en rörelse vars syfte är att underminera det demokratiska statsskicket. Och att både Mohamed Amin Kharraki och hans far figurerar i Sameh Egyptsons avhandling.

Mohamed Amin Kharraki, alltså en islamist, säger i inslaget: ”Det är självklart att debatten påverkar. Vi kan inte tro att den här debatten om att man ska riva ner moskéer som tillhör islamister eller vad man än nu påstår. Speciellt när det sägs från personer som sitter som ansvariga för partier, när de säger de här sakerna är det självklart att det här triggar de här farliga ensamvargarna som finns där ute i samhället.”

Mohamed Amin Kharraki själv är ett enormt hot mot det öppna demokratiska styrelseskicket. Jag har skrivit det tidigare och jag skriver det igen: Stockholms moské bör med omedelbar verkan stängas ner och lokalerna användas till något helt annat än som svenska Muslimska brödraskapets huvudsäte.

Islamisten, separatisten, antidemokraten Mostafa Kharraki, en av grundarna av Muslimska brödraskapets svenska gren, är en av dem som känner sig utpekade i Egyptsons avhandling och har anmält avhandlingen till Önep, som i sin tur har polisanmält avhandlingen. Det står hundratals miljoner framtida skattekronor på spel för far och son Kharraki, båda har i decennier finansierats med skattemedel. De cirkulerar i ledande positioner i Brödraskapets alla organisationer i Sverige som finansieras med skattemedel.

Det är Muslimska brödraskapets aktivister som anser att Sameh Egyptsons avhandling är kontroversiellt. Därför att så mycket pengar står på spel.

Avhandlingen är inte kontroversiellt för någon som värnar om det demokratiska statsskicket.

Jag kritiserade Lisa Åberg i det här inlägget 13 november 2023 och det här inlägget 27 november om inslag om Stockholms moské. Notera att båda inläggen publicerades efter Hamas bestialiska terrorattack mot Israel. Hamas är Muslimska brödraskapets palestinska gren.

Att Lisa Åberg inte anser att Muslimska brödraskapets verksamhet i Sverige angår henne demonstrerar hon i det här mejlet daterat 20 februari 2024 som svar på ett mejl från Maj Martinsson Wiberg 14 november 2023, det vill säga tre månader tidigare. Notera hur Lisa Åberg påstår att Muslimska brödraskapets Mahmoud Khalfi är ”representant för många muslimer i Stockholm”. Hon skriver också ”företrädare för olika grupper” och låter som om hon tror att kollektivet ”muslimer” är en homogen grupp. Muslimska brödraskapet är en liten politisk sekt och representerar inte alls ”många muslimer i Stockholm”. Mahmoud Khalfi representerar en extremt judefientlig rörelse som säger en sak utåt och något helt annat inåt. Det har Lisa Åberg inte heller något emot. Hon framställer det som om det är helt normalt att det extremt judefientliga Muslimska brödraskapet menar allvar när en representant i SVT säger att han inte vill se ökad antisemitism.

Från: Lisa Åberg <lisa.aberg@svt.se>
Skickat: Tuesday, February 20, 2024 12:37:16 PM
Till: Maj Martinsson Wiberg >
Ämne: Sv: Judefientlig MB-representant i Lokalnyheterna

Hej Maj,
Ber om ursäkt för mitt jättejättesena svar.
Jag har kollat av med de som jobbat med publiceringen du hänvisar till.
Det handlar ju om en imam i Stockholms moské och han intervjuas i egenskap av representant för många muslimer i Stockholm. Med det sagt försöker vi givetvis ha en bredd på vilka som får uttala sig som företrädare för olika grupper.
Vi har ju också gjort jobb där han tvärtom pratar om hur han med anledningen av Hamas-Israel kriget inte vill se någon ökad antisemitism eller islamofobi och uppmanar muslimer att fortsätta det goda samarbete de har med judiska församlingar: https://www.svt.se/nyheter/lokalt/stockholm/bade-judar-och-muslimer-i-stockholm-vittnar-om-okat-hat–g5ieem.

Allt gott,
Lisa Åberg

Lisa Åberg tf redaktionschef och ansvarig utgivare SVT Nyheter Stockholm/Södertälje T +46 (0)8-784 86 22 · M +46 (0)73 712 86 18 lisa.aberg@svt.se

Från: Maj Martinsson Wiberg >
Skickat: den 14 november 2023 15:52
Till: Lisa Åberg <lisa.aberg@svt.se>
Kopia: Hanna Stjärne <hanna.stjarne@svt.se>
Ämne: Judefientlig MB-representant i Lokalnyheterna

Hej Lisa!
Vi är många som förundras över att ni i dessa dagar när judefientligheten eskalerar, väljer att bjuda in en representant för antisemitiska och demokratifientliga Islamiska förbundet (Muslimska Brödraskapet i Sverige ) att tala om ” islamofobi” och visa upp sina pärmar med exempel. En pinsam fokusförflyttning, uppenbarligen i syfte att föra tittarna bakom ljuset! Eller hur förklarar ni detta?  Muslimska Brödraskapet är Hamas systerorganisation i Sverige! Förstår inte ni på SVT att detta är kränkande för såväl judar som för vanliga muslimer, som inte vill låta sig representeras av islamister och extremister!

Vi vet att Khalfi gärna vill göra anspråk på att representera alla muslimer, men de flesta är inte så nöjda över att bli sammankopplade med en antidemokratisk ärkeislamist och den organisation han representerar. Det vore tacknämligt om ni på SVT kunde läsa på om vem ni har att göra med och sen inte göra om misstaget fler gånger! Forskning om och kunskap om Muslimska Brödraskapet i Sverige saknas ju inte! Fil dr Mona Lagerström har i åtskilliga decennier forskat i ämnet och skrivit boken ” Muslimska Brödraskapets förtrupp i Sverige-förtrycket av flickor, kvinnor och sexuella minoriteter”(2018) och driver den vetenskapliga bloggen www.purdahbloggen.se, där hon igår tog upp er fadäs med Khalfi!

Forskaren och författaren teol. dr Sameh Egyptson har skrivit åtskilliga artiklar om Islamiska Förbundet ( Muslimska Brödraskapet i Sverige) och deras representanter och i hans avhandling framgår det precis vad Khalfi och hans bröder sysslar med. Så  välunderbyggd fakta och information är inte långt borta. Det handlar om en totalitär rörelse som skaffat inspiration från både Hitler och Mussolini och alla vi som mött den glödande judefientligheten hos dessa islamonazister/islamofascister i verkligheten och försökt utbilda och upplysa, men känt hopplöshet över hur ingrodd och internaliserat judehatet är ,blir både perplexa och upprörda över ett inslag som det igår!

Hur tänkte ni? Ser fram emot ett svar så snabbt svar!
Med vänlig hälsning
Maj Martinsson Wiberg

Är det verkligen för mycket begärt att SVT:s alla medarbetare lär sig namnen utantill på svenska Muslimska brödraskapets inre cirkel, vilka organisationer som ingår och att stora moskén på Södermalm i Stockholm är huvudsätet? All information finns i Sameh Egyptsons doktorsavhandling.

22 februari 2024

Mona Lagerström fil dr

Skjut visselblåsaren.

Varken chefredaktör och ansvarig utgivare Lisa Irenius, frilansjournalisten Ellinor Skagegård, journalisten Bilan Osman, ETC:s chefredaktör Andreas Gustavsson, DN:s chefredaktör och ansvarig utgivare Peter Wolodarski, journalisten Niklas Orrenius, Sydsvenskans ledarskribent Moa Berglöf (Bonnierkoncernen), Expressens kulturchef Victor Malm (Bonnierkoncernen) har forskat om Muslimska brödraskapet, eller islamism över huvud taget, till skillnad från Sameh Egyptson, och undertecknad. Ändå anser de sig veta mer än Egyptson om den fjärde totalitära politiska ideologin i Europa efter kommunismen, fascismen, nazismen. Enligt den mycket märkliga normen i Sverige är fascismen och nazismen två helt avskyvärda politiska ideologier, anhängarna hängs ut som ”de onda”, medan kommunismen och islamismen är rumsrena och anhängarna/försvararna ansedda som ”de goda”.

Islamistiska Muslimska brödraskapets egyptiska grundare Hassan al-Banna var influerad av både Mussolini och Hitler. Han samarbetade med Hitler under andra världskriget. Rörelsen är extremt judefientlig. Extremt judefientlig. Bannas svärson Said Ramadan, far till den beryktade predikanten Tariq Ramadan, samarbetade med indiern/pakistaniern Abu al-Ala Mawdudi som grundat tvillingpartiet Jamaat-e-Islami.

Banna och Mawdudi ideologiserade islam och utarbetade en totalitär politisk ideologi utifrån Koranen som en egen politisk ideologi i konkurrens med den liberala demokratin, (den ”gudlösa”) kommunismen, fascismen och nazismen under mellankrigstiden som tänkbar statsbärande ideologi efter Egyptens och Indiens självständighet från britterna. Indien delades 1947. Mawdudi (d. 1979) hade ett starkt inflytande över Pakistans riktning mot ett totalitärt land styrt av sharia. Ingen som värnar om demokratin kan med bästa vilja i världen påstå att Pakistan är ett föredöme. Den som hädar islam riskerar dödsstraff. Eller lynchning.

Moskéer i Sverige har delat ut Mawdudis bok Islams principer översatt till svenska 1983, där han utmålar faran med integration och propagerar för separering av islams trosfränder och icke-trosfränder. Profeten Muhammed ”har uttryckligen och med kraft förbjudit muslimerna att anta icke-muslimers kultur och livsstil”, skriver Mawdudi (s. 230). Att Mawdudi efterlevs visar alla shariastyrda parallellsamhällen koncentrerade runt moskéer totalt ointresserade av integration.

Islamiska förbundet i Sverige (IFiS) är huvudorganet för Muslimska brödraskapets svenska gren, de driver stora moskén i Stockholm, som har ett rum i moskén uppkallat efter Hassan al-Banna. Mussolini och Hitler definieras som höger. Banna och Mawdudi är också höger, jag kallar dem shariapolitiska extremhögern. Muslimska brödraskapet och Hizb ut-Tahrir (Befrielsepartiet) har samma mål, en totalitär stat styrd av sharia. Muslimska brödraskapets aktivister döljer sitt totalitära mål genom det Egyptson kallar ”organiserat hyckleri”. Hizb ut-Tahrir är öppna med målet. Det är bara att läsa deras hemsida.

Hizb ut-Tahrir är ett politiskt parti som har Islam som ideologi, därför är politik partiets arbete och Islam dess ideologi. Partiet arbetar inom och tillsammans med ummah (det islamiska samfundet), så att ummah adopterar Islam som sitt mål och leds till att återetablera Khilafah (den islamiska staten) och således styr med vad Allah (swt) har uppenbarat. Hizb ut-Tahrir är en politisk grupp och ingen prästlig grupp. Inte heller är det en akademiker-, utbildnings- eller välgörenhetsgrupp.

Bilan Osman definierar sig som vänster.

Ändå försvarar hon shariapolitiska extremhögern och har till och med tagit anställning som kommunikatör hos shariapolitiska högerextrema Ibn Rushd.

Chefredaktör och ansvarig utgivare Lisa Irenius kör, med publiceringen av Ellinor Skagegårds intervju med Bilan Osman, över SvD:s egen skribent Försvarshögskolans docent Magnus Ranstorp, som skrivit mängder med debattartiklar i olika tidningar, baserade på omfattande forskning, tillsammans med biträdande professor socialantropolog Aje Carlbom och Försvarshögskolans Peder Hyllengren om varför Ibn Rushd inte ska finansieras med skattemedel.

Det är märkligt att en chefredaktör kör över en utomordentligt kunnig skribent inom ett specialämne genom att puffa för en utomordentligt okunnig person inom samma specialämne som låter påskina att hon kan ämnet och som inte är SvD:s skribent.

Bilan Osman kommer inte i närheten av dessa tre mäns intellektuella och kunskapsmässiga nivå, inte Sameh Egyptsons heller. Hon hänger upp sig på namn och har i sociala medier och på Dagens ETC gjort sitt bästa att förlöjliga, förminska, förtala Sameh Egyptson och hans forskning. Det hon har missat i alla sina angrepp på Sameh Egyptson och hans doktorsavhandling är statsvetaren professor emeritus Mats Lindberg,

som hjälpte Sameh Egyptson att omvandla de tre böckerna Holy White Lies. Muslim Brotherhood in the West – ”Case Sweden” (2018), Erövringen. Muslimska brödraskapets infiltration av Sverige (2020), Bosättningen. Muslimska brödraskapets organisation och vision i Sverige (2021) till en statsvetenskaplig doktorsavhandling, Global politisk islam? Muslimska brödraskapet & Islamiskavförbundet i Sverige (2023). Utan Mats Lindbergs insats hade det aldrig blivit en doktorsavhandling, eftersom Egyptson körde fast i ämnet han först valde för en doktorstitel, religionsdialog, och det inte fanns någon inom Lunds universitets Teologiska fakultet som kunde styra Egyptsons omfångsrika material i en annan fruktbar riktning. Inte förrän Egyptson fick kontakt med statsvetaren Mats Lindberg, specialiserad på totalitära politiska ideologier, lossnade det. Lindberg intervjuas 19 februari 2023 i Dagens Nyheter, ”En ultrakonservativ rörelse har fått orimligt stort inflytande i Sverige”.

Det kan inte nog poängteras att Egyptsons avhandling är baserad på en statsvetenskaplig metod och handlar om islam som en totalitär politisk ideologi, islamism. Inte om fromhetsislam.

Bilan Osman fick sin journalistutbildning på en folkhögskola enligt intervjun. Och hon anser att hon är kompetent att recensera statsvetaren professor emeritus Mats Lindberg, läs hennes ”recension” av avhandlingen i Dagens ETC här.

Bilan Osman är mäkta stolt över den artikelserie om Ibn Rushd hon skrev för Dagens ETC sommaren 2022. Här är inledningen: ”Drevet mot Ibn Rushd är en svensk skandal”. Skandalen är att Dagens ETC publicerade hennes dravel. Artikelserien ingick i Muslimska brödraskapets kampanj att svartmåla Sameh Egyptson och få honom utsparkad från Lunds universitet så att han aldrig kunde lägga fram en doktorsavhandling. Jag skriver om hennes serie i det här inlägget och det här.

En ännu större skandal är att Ibn Rushd fortfarande skattefinansieras efter Magnus Ranstorps, Aje Carlboms, Peder Hyllengrens och Sameh Egyptsons kritik. Och min kritik.

Men den kritiken ser man inte skymten av i Ellinor Skagegårds artikel. Hon ställer inte en enda kritisk följdfråga när de kommer in på Ibn Rushd. Notera: Det handlar om den fjärde totalitära politiska ideologin i Europa. Det handlar om terrororganisationen Hamas bröder. Som Bilan Osman tagit anställning hos. Muslimska brödraskapet är terrorismklassad i flera arabiska länder vars regimer har genomskådat deras politiska mål. De stöds av Qatar.

Skagegård kommenterar att Bilan Osman tagit anställning hos ”ett av Sveriges mest kritiserade studieförbund, Ibn Rushd”. Bilan Osman svarar: ”Bilden som vuxit fram av Ibn Rushd är en av de galnaste samtidshistorier som jag varit med om. Bara i dag har jag suttit och försökt släcka bränder i flera olika kommuner för att man läst något någonstans och därför vill dra in stöd.”

Det galnaste i den svenska samtidshistorien är att Muslimska brödraskapet genom sin infiltration i politiska partier i decennier lyckats håva in hundratals miljoner skattekronor i syfte att underminera den svenska demokratin. Hizb ut-Tahrir får inte en skattekrona eftersom de är öppna med sitt politiska mål.

Skagegård summerar kortfattat vad som skrivits i SvD om Ibn Rush, bland annat att de tvingats betala tillbaka en summa till Folkbildningsrådet. Hon frågar varför Bilan Osman valde att arbeta för Ibn Rushd trots stormen kring studieförbundet.

För att Ibn Rushd är en av de svenska verksamheter vi har kvar av det muslimska civilsamhället. Nästan alla organisationer har lagts ner på grund av indragna stöd: Sveriges unga muslimer, Muslimska mänskliga rättighetskommittén för att nämna några. Det pågår en större attack mot det muslimska civilsamhället där jag ser Ibn Rushd som en sista utpost värd att försvara.

Begreppet ”det muslimska civilsamhället” myntades av Muslimska brödraskapets aktivister. Även de två organisationer som Osman nämner ingår i Muslimska brödraskapets nätverk, men den informationen får in SvD:s läsare. Sveriges unga muslimer (SUM) var Muslimska brödraskapets ungdomsförbund. SUM blev av med både sitt bidrag från Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF) och återbetalningsskyldiga när det uppdagades att deras verksamhet stred mot demokratins idéer. Rashid Musa var då SUM:s ordförande. Han är en av de fyra, förutom Fatima Doubakil, hennes make Kitimbwa Sabuni och Maimuna Abdullahi, som ingår i Muslimska mänskliga rättighetskommittén.

Det var Fatima Doubakil och Maimuna Abdullahi som stämde den socialdemokratiska politikern Ann-Sofie Hermansson för förtal därför att de inte uppskattade att hon kallade dem extremister på sin blogg. De förlorade. Här är bild där båda är talare vid Muslimska brödraskapets årskonferens 2018 tillsammans med Rashid Musa och SUM:s tidigare ordförande Mustafa Issa, som ingår i en internationellt känd syrisk Muslimska brödraskapsfamilj och som Sameh Egyptson skriver om i sin avhandling.

Det enda Skagegård kommenterar är att Bilan Osman berättar att hon ”trendade” på plattformen X och kallades ”islamist”, ”homofob” och ”antisemit” när det blev känt att hon tagit anställning hos Ibn Rushd.

– Jag visste ju att det skulle bli så, det var en riskbedömning jag gjorde. Men som jag ändå tycker är värd det. Folk kommer alltid att dreva, säger Bilan Osman lugnt och tar en klunk av sitt kaffe.

Och det är det enda Skagegård anser är värt att skriva om Muslimska brödraskapets studieförbund Ibn Rushd. I stället för hon över samtalet på ”det hat och de hot som varit riktade mot henne i många år”.

Ingenting om allt hat Bilan Osman på sociala medier vräkt ur sig under årens lopp om Sverige och de ”vita” svenskarna.

Skagegård skriver i intervjuns inledning att Bilan Osman ”beskrivs ibland som kontroversiell och i alternativmedier ger man henne epitet som ’vänsterextremist’ och ’islamist’. Själv har hon svårt att förstå på vilket sätt hon skulle vara kontroversiell”.

Det är uppenbart att chefredaktör Lisa Irenius och frilansjournalisten Ellinor Skagegård inte heller förstår det. Ingenstans får läsaren en förklaring till vad islamist betyder.

Vet Lisa Irenius det? Vet Ellinor Skagegård det? Har de över huvud taget hört talas om Muslimska brödraskapet?

Min fråga är: Skulle de ha publicerat en liknande intervju med en nazist?

19 februari 2024

Mona Lagerström fil dr

Religion är tolkning. Det finns ingen sann islam, det finns ingen sann kristendom, det finns bara tolkningar.

Nyligen har man på Aftonbladet Debatt kunnat ta del av Richard Jomshofs (SD) och Ahmadiyyas imam Musab Rashids diametralt motsatta uppfattningar om islam. Båda låter påskina att de presenterar den ”sanna” bilden av islam. Jomshof inleder med artikeln ”Islamister ska inte få verka i Sverige”. Rashid svarar med artikeln ”Du sprider lögner om islam, Jomshof”. Varpå Jomshof svarar: ”Vi måste även kunna kritisera islamismen”.

Notera att Jomshofs två rubriker markerar den totalitära politiska ideologin islamism, som är baserad på Koranen och den islamiska traditionens redogörelse för profeten Muhammeds liv och leverne (sunna).

Islamismen har formats av indiern/pakistaniern Abu al-Ala Mawdudi (d. 1979), grundare av partiet Jamaat-e-Islami, och Muslimska brödraskapets chefsideolog egyptiern Sayyid Qutb (d. 1966). Jag skriver om båda i min bok om Muslimska brödraskapets förtrupp i Sverige. Utifrån Koranen och det som påstås vara Muhammeds sunna skapade de båda männen under mellankrigstiden en politisk ideologi av islam som en motståndsideologi till den ”gudlösa” kommunismen och de västerländska politiska ideologierna den liberala demokratin, fascismen och nazismen.

Målet är en totalitär gudsstat styrd av deras tolkning av sharia. Både Mawdudis parti Jamaat-e-Islami (1941) och Muslimska brödraskapet (1928) grundades när Indien och Egypten fortfarande var under Storbritanniens styre och var ett led i självständighetskampen från kolonialmakten då striden stod bland anhängare av den liberala demokratin, kommunismen, fascismen och nazismen. Indien blev självständigt från Storbritannien 1947 och delades i Indien och Pakistan.

Väckelserörelsen Ahmadiyya grundades 1889 i Indien och ser grundaren Mirza Ghulam Ahmad (1835–1908) som messias. Därför betraktas de inte som ”rättrogna” muslimer, eftersom profeten Muhammed (d. 632) enligt islam är den sista profeten. I Pakistan förföljs Ahmadiyya, Mawdudi exempelvis bedrev hetsjakt på dem. I Muslimska brödraskapets handbok Att förstå Islam, om hur man bildar parallellsamhällen styrda av sharia, projektledare Mahmoud Aldebe, skriver man att Ahmadiyya ”åtnjuter ingen respekt från muslimerna i Sverige”.

Ahmadiyya och Muslimska brödraskapet står för två diametralt olika tolkningar av islam. Både Mirza Ghulam Ahmad och Sayyid Qutb utgår från Koranen i nedanstående skrifter, men kommer till helt olika slutsatser.

Det finns inget om hur en stat ska styras i Ahmadiyyas Filosofin i islams lära. Likväl är Ahmadiyya en totalitär sekt och kan väl mest liknas vid Jehovas vittnen. Professor Simon Sorgenfrei beskriver Ahmadiyya i Sverige i boken Islam i Sverige – de första 1300 åren författad på uppdrag av Myndigheten för stöd till trossamfund. Av hans text framgår det att Ahmadiyyas kontor i London samlar in namnen på sektens ungdomar i giftasvuxen ålder världen över och agerar äktenskapsmäklare. Sorgenfrei skriver att det finns ett starkt socialt tryck på medlemmarna inom gruppen och att individer som hoppar av riskerar att förlora sin familj och hela sitt sociala umgänge.

Därför klingar Ifrah Nayyabs

artikel i Expressen Debatt 5 februari ”Med hijaben slipper jag era dömande blickar” falskt. De senaste åren är det alltid kvinnor från Ahmadiyya som i samband med internationella hijabdagen i medierna lovordar kvinnors beslöjning.

Muslimska brödraskapet är urcellen till varenda terrorgrupp i islams namn från och med förra seklet. Sayyid Qutb var utomordentligt väl förtrogen med Koranen. Han skrev, när han satt fängslad, bland annat en omfattande kommentar till Koranen i trettio delar, inbundna i åtta volymer. Hans bok Milstolpar är en stridsskrift framför allt mot egyptiska diktatorn Nassers ”gudlösa” styre och hur det krävs en upplyst förtrupp som leder kampen i riktning mot en totalitär gudsstat styrd av sharia. Det är därför jag kallar min bok Muslimska brödraskapets förtrupp i Sverige.

Richard Jomshof räknar i sin inledande debattartikel upp namnen på mängder med terrororganisationer i islams namn. Dessutom skriver han:

Inte nog med det, över hela den muslimska världen ser vi dessutom en lång rad länder där det råder ett demokratiskt underskott och brist på mänskliga rättigheter, där kvinnor är mindre värda och där oliktänkande och sexuella minoriteter förföljs, fängslas och mördas. Länder som har rensats på kristna och judar.
Det finns i själva verket inte en enda fullgod demokrati i den muslimska världen. Detta blir slutresultatet när man bygger ett samhälle på islam, när man bygger ett samhälle på koranens budskap och det som Muhammed sade och gjorde.

Jag kan inte se något märkligt med Jomshofs kommentar. Därefter följer ett generalangrepp på utvecklingen i Sverige. Han avslutar:

Vi politiker har ett stort ansvar att både stå upp för våra demokratiska värderingar och säkerställa att den här oerhört viktiga debatten inte tystas ner av meningsmotståndare på grund av ängslighet och brist på konsekvenstänk.
Att kritisera islam och islamismens utbredning i Sverige och Europa är inte bara en rättighet utan dessutom en skyldighet för den som står upp för demokratin och allt som den står för. Jag beklagar att fler politiska partier än så länge inte förstår detta.

Inte heller denna kommentar borde vara kontroversiell. Kristendomens lära ha kritiserats, smulats sönder, hånats, förlöjligats sedan upplysningen på 1700-talet.

Men Ahmadiyyas unga imam Musab Rashid blir upprörd. Det oroar honom ”väldigt mycket när politiker som Richard Jomshof ger fel information om islam till allmänheten”. Vidare: ”Att han påstår att islam leder till ett barbariskt och förnedrande samhälle samt att koranen uppmanar till hat och mord av icke-muslimer är helt emot den verkliga läran.”

Varför ska det vara tillåtet att sprida helt fel information i offentligheten?
Det är viktigt att reflektera över gränserna för yttrandefriheten. Med den friheten kommer ett ansvar att sprida korrekt information och undvika att så frön av oro och fördomar.
Politiker har en viktig roll i att informera och tjäna medborgarna, och det är av yttersta vikt att deras uttalanden grundar sig på fakta och förståelse.
Att ge felaktig information om en religion kan leda till missförstånd och fördomar, vilket i sin tur kan påverka samhället negativt.
Det är därför vi bör överväga om det är rimligt att tillåta politiker att sprida desinformation utan konsekvenser. Kanske behöver vi stärka regler och krav på källkritik för att säkerställa en mer ansvarsfull offentlig debatt.

Här borde Ahmadiyyas ledare ha trätt in och upplyst Musab Rashid om den svenska yttrandefrihetslagen. Och ännu bättre: Skänkt honom ett exemplar av Sayyid Qutbs bok Milestones.

Det är obegripligt hur mediernas debattredaktörer okritiskt publicerar islamiska missionärers förkunnelser. Man ser aldrig debattinlägg från Jehovas vittnen, Plymouthbröderna, mormonerna med flera som förkunnar att just deras kristendomstolkning är den sanna, att alla andra sprider desinformation.

I sin slutreplik upprepar Jomshof vad han skrivit tidigare och tillägger:

För att förstå islam måste man förstå vad det är uppbyggt på, det vill säga koranen och Muhammed. Och det är ingen vacker bild som målas upp.
Muhammed var en politisk ledare som spred sin lära med våld, vilket går att läsa om i olika biografier och hadither.

Nej, det är ingen vacker bild, men är den historiskt korrekt? Kunskapen om islams tidiga historia är minimal. Om den historiska mannen Muhammed finns praktiskt taget inga tillförlitliga uppgifter enligt källkritiska islamforskare, vilket jag har ett helt kapitel om i min bok om Muslimska brödraskapets förtrupp i Sverige.

Jomshof skriver: ”I koranen hittar vi en lång rad suror som uppmanar muslimer att bekämpa, förfölja och döda icke-muslimer.”

Det är helt korrekt. I det här blogginlägget har jag fotat av sidor ur sura 8 och 9, som alla politiker, inklusive regeringen, borde ta del av. Inlägget handlar om vad Sameh Egyptsons fakultetsopponent statsvetaren Khaled Salih skriver om sura 8 i Kvartal den 10 november 2023, ”När jag läste Hamas anteckning började jag skaka”.

I och med att det är Richard Jomshof som kritiserar islam och islamismen tas kritiken inte på allvar. Det är skandal. I Sverige är det viktigare vem som säger något än vad sakfrågan handlar om. En sådan inställning hör inte hemma i en demokrati. Det är på tiden att landets alla politiker tar islamismen på allvar.

I det här blogginlägget uppmanar jag statsminister Ulf Kristersson, utrikesminister Tobias Billström och socialminister Jakob Forssmed att eftersom de bjöd in Muslimska brödraskapets aktivister till överläggningar också bjuda in Sameh Egyptson, författare till doktorsavhandlingen Global politisk islam? Muslimska brödraskapet & Islamiska förbundet i Sverige, och fakultetsopponent Khaled Salih för en föreläsning om islamistiska Muslimska brödraskapets synnerligen odemokratiska verksamhet i Sverige, finansierad med offentliga medel i hundratalsmiljonklassen, skattemiljoner som borde användas till välfärdsstatens kärnuppgifter.

14 februari 2024

Mona Lagerström fil dr

Jag ser bara ett enda skäl till Niklas Orrenius, Dagens Nyheter, Moa Berglöfs, Sydsvenskan, och Victor Malms, Expressen, vinklade artiklar om Sameh Egyptsons avhandling: Omsorgen om svenska Muslimska brödraskapets fortsatta offentliga finansiering.

Jag nämner ett namn i ägarfamiljen Bonnier: biskop Åke Bonnier. Jag nämner två av Dagens Nyheters tidigare intellektuella giganter: statsvetaren professor Herbert Tingsten (d. 1973) och filosofiprofessorn Ingemar Hedenius (d. 1982). Professorernas avsky för totalitära ideologier, sekulära som religiösa, är väl dokumenterad. Muslimska brödraskapet representerar islamismen, den fjärde totalitära ideologin i Europa efter kommunismen, fascismen och nazismen. Det är ljusår mellan de två giganterna och Bonniertidningarnas tre nämnda journalister. Den som släckte ljuset är biskop Åke Bonnier.

Från professorernas stadiga förankring i verkligheten till ett osynligt, övernaturligt, straffande, allsmäktigt väsen ingen i världshistorien har sett eller hört. Biskop Åke Bonnier har utsett sig till detta osynliga övernaturliga väsens jordiska ombud. Liksom Niklas Orrenius, Moa Berglöf och Victor Malm.

Från upplysningens tilltro till människans förnuft till prästerskapets tyranni.

För prästerskapets tyranni se min serie om upplysningsfilosofen baron d’Holbach här och här och här och här och här och här och här, där jag apostroferar biskop Åke Bonnier, och här, om Richard Jomshof (SD) och koranbrännaren Salwan Momika, och slutligen här om att våldet i Guds namn är unikt för de tre abrahamitiska religionerna judendomen, kristendomen och islam.

Hamas är Muslimska brödraskapets palestinska gren. Islamiska förbundet i Sverige (IFiS) är Muslimska brödraskapets svenska gren. De två grenarna är bröder. Sameh Egyptson undersöker i avhandlingen IFiS kopplingar till det transnationella Muslimska brödraskapet på tre nivåer: organisatoriskt, ideologiskt och praktiskt politiskt. Avhandlingen visar att IFiS ihärdiga förnekande av alla samband inte håller.

Muslimska brödraskapet är en glödande judefientlig rörelse, vilket jag skrivit om i åtskilliga blogginlägg under åren samt i min bok om Muslimska brödraskapets förtrupp i Sverige. Och vilket Hamas sedan 7 oktober förra året på ett bestialiskt sätt demonstrerar. Sedan Hamas utförde den blodiga terrorattacken mot judiska invånare i Israel har Hamas, i stället för att villkorslöst släppa den israeliska gisslan och sluta fred, låtit Gazaborna dö en ohygglig död och deras hus och hem raseras från norr till söder och förvandlat Gazaremsan till en ruinhög.

År efter år efter år bjöd IFiS tillsammans med studieförbundet Ibn Rushd och Sveriges unga muslimer (SUM) in talare med en känd judefientlig retorik. Den 25 mars 2011 publicerade Dagens Nyheter artikeln av Lasse Granestrand, ”Antisemitisk talare bjöds in av Islamiska förbundet”, om inbjudan av den extremt judefientliga Salah Sultan.

Granestrand intervjuar riksdagsledamot islamisten Abdirizak Waberi (M),

som var IFiS ordförande när inbjudan skedde. Waberi låtsas att han inte kände till Salah Sultans judefientliga retorik, trots att de är bröder. ”Vi kan inte veta vad föreläsarna säger i tusentals sammanhang. Vi är en liten organisation och har inte kapacitet att kolla det.” Waberis förnekande är ett exempel på det Sameh Egyptson i sin avhandling kallar för IFiS ”organiserade hyckleri”.

Salah Sultan ingick i Muslimska brödraskapets Muhammad Mursis regering och fängslades efter det att den egyptiska militären störtat Mursi. Waberi, som var rektor för den nu stängda islamiska friskolan Römosseskolan i Göteborg, är dömd till fängelse för förskingring av skolpengen som skulle gå till eleverna, men som han använde till att starta ett islamistiskt parti i Somalia och besöka sexklubbar i Thailand. Islamisten Omar Mustafa

efterträdde Waberi som IFiS ordförande och fortsatte att tillsammans med Ibn Rushd och SUM bjuda in judefientliga talare, det vill säga bröder och systrar. Han var i många år Ibn Rushds förbundsrektor.

Niklas Orrenius
Den 5 februari 2023 publicerade Dagens Nyheter Niklas Orrenius stort uppslagna och djupt ohederliga artikel inför Sameh Egyptsons disputation, som online fått rubriken ”Storbråk väntas kring avhandling om Muslimska brödraskapet i Sverige” och i papperstidningen ”’Sverige har gett en liten grupp islamister makt.”. För att förstå hur Orrenius för DN:s läsare bakom ljuset och ställer sig på Muslimska brödraskapets sida bör artikeln 5 februari läsas tillsammans med Orrenius artikel 10 februari efter disputationen, ”Oenig nämnd godkände avhandling om islamism trots hård kritik”. Nyckelnamnet är ”Adam”, mångårig aktivist inom Muslimska brödraskapets svenska gren. Jag återkommer till honom och hans släkt.

Orrenius skriver att han har talat med en handfull personer som nämns i Egyptsons avhandling. Han ger en extremt ytlig presentation av personerna, han ger inte prov på någon som helst djuplodande bakgrundsforskning om dem och skälen till deras kritik. Bland annat får islamisten Mahmoud Khalfi,

tidigare IFiS ordförande, numera VD, stora moskén på Södermalm i Stockholm, svenska Muslimska brödraskapets huvudsäte, för femtioelfte gången försäkra att IFiS inte har någon koppling till Muslimska brödraskapet, han själv är bara inspirerad av brödraskapet. Egyptsons avhandling är ”en polisiär utredning”. Egyptson ”förstör för tusentals personer”.

Och, förstås, får den rent djävulska mobbaren Anna Ardin

strimla Egyptsons avhandling. Hon påstår att Egyptson ägnar sig åt rasbiologi och att Lunds universitet kommer att skämmas över Egyptsons avhandling.

Den högskola som borde skämmas är Marie Cederschiölds högskola som, trots Ardins mångåriga antidemokratiska verksamhet i islamistiska Muslimska brödraskapets tjänst, antagit henne som doktorand.

DN:s läsare får ingen information om Anna Ardins mångåriga koppling till Omar Mustafa som var med och startade den socialdemokratiska föreningen Hjärta 2011 där hon blev ordförande och Omar Mustafa vice ordförande. Alltså en islamist, en separatist, en teokrat, en man med en hög grad inom Muslimska brödraskapets svenska gren vars mål är en teokrati, en Gudsstat.

Inte heller får läsarna information om hennes mångåriga försvar av Muslimska brödraskapets svenska gren, till exempel i Flamman, och hur hon i Dagens ETC och via Muslimska brödraskapets anonyma Tankesmedjan Fenix gjort allt hon kunnat för att utmåla Egyptson som Förenade Arabemiratens agent och anklaga honom för att sprida konspirationsteorier och få disputationen stoppad. Muslimska brödraskapet är terrorklassade av Förenade Arabemiraten.

Orrenius berättar inte heller om Anna Ardins samarbete med den turkiska presidenten Recep Tayyip Erdogans tankesmedja SETA, som sedan 2015 varje år publicerar European Islamophobia Report, de två redaktörerna heter Farid Hafez och Enes Bayrakli. Ardins version publicerades 2022, jag skriver om den i det här blogginlägget 22 september 2022. I det här inlägget skriver jag om hur Ardin ingår i en global rörelse med säte i USA som gör allt den kan för att svartmåla Muslimska brödraskapets kritiker som ”islamofober”. Farid Hafez är en av ledarna.

Kritik riktades mot att EU betalade för Islamofobirapporten. I den här artikeln 30 juni 2023, ”Why Türkiye Sponsors a Fake Academic Report on ’Islamophobia’”, skriver Soeren Kern om hur SETA:s namn togs bort offentligt från rapporten för att dölja Erdogans inblandning och byttes ut mot Leopold Weiss Institute, som inte existerar men påstås finnas i Österrike. Jag skriver för övrigt i det här blogginlägget om den judiska konvertiten österrikaren Leopold Weiss/Muhammad Asads bok

Islam at the crossroads (1934) riktad till ungdomar.

Mellan 2015 och 2017 finansierade EU SETA med mer än 100 000 Euro som en del av programmet som skulle föra Turkiet närmare EU. Pengarna upphörde när EU insåg att pengarna gick till att finansiera European Islamophobia Report. En fake academic report, som Anna Ardin varit med om att skriva för Erdogans räkning.

Niklas Orrenius ger DN:s läsare ingen information om varför Anna Ardin är så negativ till Sameh Egyptsons avhandling utan framställer det som om hon är förbannad för att hennes namn felaktigt finns med. I det här blogginlägget skriver jag om hennes ”recension” av Egyptson avhandling i Dagens ETC, en ”recension” som borde få håret att resa sig på hennes handledare sedan två år när ”recensionen” skrevs, professor Magnus Karlsson.

Och så har vi då mannen som Orrenius valt att kalla ”Adam”. Han får sista ordet i artikeln 10 februari efter Egyptsons disputation.

Orrenius ger det extremt judefientliga Muslimska brödraskapet, som samarbetade med Hitler under andra världskriget, sista ordet. Ty ”Adam” tillhör en internationellt känd syrisk Muslimska brödraskapsfamilj, som jag skriver om i det här inlägget. ”Adam” heter Yasir Al-Sayed Issa.

Här är hans far Tarif Al-Sayed Issa och en av hans bröder Fidaaldin Al-Sayed Issa som på Facebook visar en bild av sig och Muslimska brödraskapets chefsideolog Yusuf al-Qaradawi.

Och här är ytterligare en bror, Mustafa Al-Sayed Issa som cirkulerar på poster inom Muslimska brödraskapets svenska gren, bland annat som ordförande för SUM och Förenade islamiska föreningar i Sverige (FIFS).

Och här är Yasir Al-Sayed Issas fru Shaima Muhammad. När ”Adam” klagar som mest under Egyptsons disputation om hur fruktansvärt oetiskt Egyptson agerar sitter hans fru i Islamic Reliefs styrelse, ett MB-organ. Men det avslöjar inte Niklas Orrenius för DN:s läsare.

Här finns också en av grundarna av Muslimska brödraskapets svenska gren, Mostafa Kharraki. Han finns överallt där det finns skattemiljoner att hämta.

”Adam” säger till Orrenius att han av Egyptson utmålas som ordförande för SUM, att han aldrig haft någon post i SUM. Egyptson tog miste på ”Adam” och brodern Mustafa Al-Sayed Issa som varit SUM:s ordförande. Men att ”Adam” aldrig haft någon post i SUM stämmer inte visar Sameh Egyptson på sin blogg 25 augusti 2023.”Adam” har varit SUM:s mediaansvarige och också anställd på Ibn Rushds kansli, alltså anställd av Muslimska brödraskapet och finansierad med skattemedel.

Orrenius skriver att ”Adam” är rädd för att han ”vid resor i Mellanöstern, kan gripas av diktaturers säkerhetstjänst och att avhandlingens ord om honom kan användas emot honom vid förhör. – Därför hoppas jag att Egyptsons avhandling underkänns. Det är en fråga om liv och död, bokstavligen”.

Orrenius måste veta vem han intervjuar. En medlem i en internationellt känd Muslimska brödraskapsfamilj vars far (död) och bröder och hustru är aktiva i Muslimska brödraskapet, som plockat hem hundratals miljoner skattekronor genom ”organiserat hyckleri”. Varför Orrenius inte informerar DN:s läsare utan deltar i det organiserade hyckleriet är för mig hårresande. Det säger sig självt att säkerhetstjänsterna i Mellanöstern vet vilka som ingår i familjen Issa.

Massmedia ska föreställa den fjärde statsmakten, efter den verkställande makten, den lagstiftande makten, den dömande makten, och granska makthavare.

Muslimska brödraskapet är makthavare i Sverige, det är därför de så intensivt vill få Egyptsons avhandling stoppad. De har utmålat sig som ”muslimernas” talespersoner, den maktpositionen vill de behålla. De vill att statsministrarna i fortsättningen ska vallfärda till Mahmoud Khalfis moské i Stockholm och låta dem vara regeringens samtalspartner. Dessutom står hundratals miljoner skattekronor på spel, Ibn Rushd och Islamic Relief är de främsta kassakorna. Liksom påståendena om ”islamofobi”, president Erdogans favoritord i syfte att få europeiska politiker att införa hädelselagar i Europa, vilket jag skriver om i min bok om Muslimska brödraskapet.

Orrenius skriver att ”Adam” planerar att åka till disputationen och ställa frågor till Egyptson. ”Jag är förvånad att avhandlingen har släppts fram till disputation. Det är inte värdigt en institution som Lunds universitet, säger Adam.” Som om ”Adam” är kvalificerad att bedöma en doktorsavhandling.

Och nog ställer ”Adam” frågor alltid. Utan att låtsas om att frun sitter i Islamic Reliefs styrelse. Orrenius artikel efter Sameh Egyptsons disputation är rena snyftreportaget. ”Adam” har kört bil i sju timmar för att vara med på disputationen. Det hade varit mer miljövänligt om han tagit tåget, det hade gått betydligt snabbare också, förutsatt att tåget gick i tid. Jag vet, eftersom jag tog tåget från Stockholm till Lund och resan tog sannerligen inte sju timmar. Orrenius skriver: ”Efter över tre timmars akademisk diskussion fick Adam till slut ordet.” Huvudpersonen i Orrenius reportage om disputationen är alltså ”Adam” ”som räknade upp faktafel han hittat i Sameh Egyptsons avhandling, och frågade: – Hur ser du på ditt ansvar? Adam en 34-årig man som egentligen heter något annat, hade tagit ledigt från jobbet och kört sju timmar från Stockholm till Lunds universitet för att ställa frågor. Den viktigaste: Varför pekar ett svenskt lärosäte ut honom som antidemokrat?”.

Det korta svaret från mig: Därför att Muslimska brödraskapet är en totalitär global rörelse som strävar mot att etablera en teokrati, en Gudsstat, styrd av deras tolkning av sharia. ”Koranen är vår lag.” Och de har en fullkomligt vedervärdig kvinnosyn.

” – Skadan är redan skedd. Samehs avhandling där jag och många andra hängs ut med namn som del av Muslimska brödraskapet har redan laddats ner över 7 000 gånger, sa Adam till DN före disputationen. Sameh Egyptson medgav att han i avhandlingen gett Adam fel titel – men insisterade på att Adam i grunden beskrivits korrekt. – Du ingår i nätverket som hör till Muslimska brödraskapet. Att arbeta för Sveriges unga muslimer, som du gjort – det är tydligt. Du får ta ditt ansvar! Adam var missnöjd med svaret. – Du svarar inte på min fråga om det etiska ansvaret.”

Och det är just etik Orrenius artikel ebbar ut i. Inte att en extremt judefientlig totalitär rörelse i decennier har lurat politikerna och myndigheterna att slussa hundratals miljoner skattekronor till deras antidemokratiska och separatistiska verksamhet. En person i betygsnämnden ville inte godkänna avhandlingen.

”Flera i publiken var tydligt skeptiska till Egyptsons forskning”, skriver Orrenius. ”’En skandalavhandling’, sa idéhistorikern Andreas Önnerfors, verksam vid Linnéuniversitetet och expert på konspirationsteorier.”

Orrenius avslöjar inte om Andreas Önnerfors också är expert på Muslimska brödraskapet.

”– Jag är förvånad att Lunds universitet släpper fram den på det här sättet. Det borde ha gjorts en etikprövning. Och sättet som Sameh Egyptson talar om Muslimska brödraskapet liknar konspirationsteoretiska resonemang, sa Andreas Önnerfors.”

Och Hamas är förstås också en konspirationsteori? Alla miljarders miljarder dollar avsedda som hjälp till palestinierna i Gaza och som Hamas har använt till att köpa vapen och bygga ett jättelikt tunnelnätverk under sjukhus, dagis, skolor och bostadshus avsett för deras militära operationer mot Israel i stället för att bygga upp Gaza är förstås också en konspirationsteori?

Orrenius avslutar artikeln: ”Den utpekade islamisten Adam körde besviken mot Stockholm, med huvudet fullt av frågor som han inte hann ställa.”

Och jag har huvudet fullt av frågor om Niklas Orrenius, om DN:s ansvarige utgivare Peter Wolodarski, om ägarfamiljen Bonnier och deras försvar för totalitära Muslimska brödraskapets svenska gren och alla hundratals miljoner skattekronor denna rörelse höstat in.

De två lakejerna Moa Berglöf och Victor Malm följer i husses fotspår och avfärdar Egyptsons avhandling. De recenserar disputationen!

Moa Berglöf
Berglöf skriver i Sydsvenskan ledaren ”Egyptson borde inte ha släppts fram”. Hon kritiserar handläggaren Mika Vähäkangas och avslöjar därmed att hon inte har läst avhandlingen, eftersom hon missar biträdande handledaren statsvetaren professor emeritus Mats Lindberg och att det rör sig om en statsvetenskaplig avhandling. ”En doktorsavhandling som bedöms kunna läggas fram ska i praktiken också godkännas. Inte bara för att det är ett personligt nederlag att underkännas, utan också för att vägen till disputationen ska vara så akademiskt gedigen att det enda som återstår är ett godkännande. Extra viktigt i ett så pass känsligt ämne som detta, där varje ord måste vägas på våg. Och det är handledarens, i detta fall teologen Mika Vähäkangas, uppgift att lotsa doktoranden dit.”

Nu var det statsvetaren Mats Lindberg som lotsade avhandlingen till disputation, eftersom den kört fast i det från början avsedda ämnet religionsdialog. Det hade Moa Berglöf insett om hon läst avhandlingen.

Victor Malm
Inte heller Victor Malm recenserar avhandlingen utan disputationen. Malms magplask skriver jag om i det här blogginlägget. Victor Malm koncentrerar sig i artikeln ”Egyptson är godkänd – men striden fortsätter” på vetenskapligheten, på metoden. Malm skriver att Egyptson ”ska disputera i kyrko- och missionsstudier”. Själva avhandlingen är statsvetenskaplig. Metoden är statsvetenskaplig. Det förstår inte Malm utan tar fasta på Torsten Jansons kritik, utifrån ett missionsvetenskapligt perspektiv. Torsten Janson var den ledamot i betygsnämnden som underkände avhandlingen och som höll ett långt kritiskt inlägg under disputationen. Malm skriver:

”Kontroversen har bara börjat. Men jag är ganska säker på att den kommande striden inte kommer att handla om Egyptsons grundpåstående – att Muslimska brödraskapet, genom Islamiska förbundet i Sverige, har infiltrerat det svenska samhället – utan metodologin, etiken, det vetenskapliga utanverket. Om det var rätt att ge Egyptson en doktorshatt, inte om han har rätt. Har han det står sig akademiska formalia ganska slätt.”

Och Malm ser verkligen till att debatten handlar om formalia, åtminstone på Expressen Kultur. Han är helt likgiltig till den offentligt finansierade antidemokratiska verksamhet som pågår i Sverige. Jag skriver att Malm bygger sitt varumärke på Sameh Egyptsons bekostnad. För att få stöd för sin kritik av Egyptsons avhandling vänder han sig till Torsten Janson och ber honom delge Expressens läsare sin kritik. Det är uppenbart av Jansons artikel 14 februari att Expressen  låg på honom att publicera sitt negativa omdöme.

Därefter kommer en sågning 27 februari av Elena Namli och Carl-Henric Grenholm, professorer i teologisk etik, Uppsala universitet, ”Egyptsons avhandling är ett haveri för universitetet”. De kallar Egyptsons avhandling en ”avhandling i missionsvetenskap”. De nämner etikprövningslagen och struntar i att den inte var tillämplig på Egyptsons avhandling.

Nästa professor att bygga Victor Malms varumärke är professor Simon Sorgenfrei 9 mars, ”Vilken islam vill den svenska staten stötta”. Han är mest mån om att Muslimska brödraskapets aktivister ska få fortsatt offentlig finansiering, vilket Sameh Egyptson är emot. Jag avslutar mitt inlägg om Malm med att rikta mig till ägarfamiljen Bonnier.

Det sorgliga är att Victor Malm fick rätt. Muslimska brödraskapets aktivister har tagit till stora artilleriet och lyckats få Önep att polisanmäla Sameh Egyptson på grund av obefintlig etikprövning, trots att en sådan inte var nödvändig när han startade sitt avhandlingsarbete.

Niklas Orrenius och Salahuddin Barakat, ena halvan av Föreningen Amanahs ledarskap
Efter Hamas bestialiska terrorattack mot Israel anordnade Kulturhuset Stadsteatern i samarbete med Dagens Nyheter en samtalskväll på Kulturhuset i Stockholm, ”När kriget Israel-Hamas når hemmaplan”. Avsnittet ”Hur göder kriget mellan Israel-Hamas islamofobi och antisemitism i Sverige?” visades på SVT Forum 5 februari 2024, ca 3 timmar in i programmet.

Det är märkligt att så fort en terrorattack i islams namn sker någonstans i världen så dyker automatiskt ”rädslan” för ökad ”islamofobi” upp. ”Islamofobi” är president Erdogans och islamisters slagord i syfte att införa blasfemilagar och få tyst på kritik av totalitära politiska tolkningar av islam. Svenska regeringar av alla schatteringar har slösat miljoner och åter miljoner skattekronor på ”kampen mot islamofobi”. Ju mer pengar som slösas, desto mer utbredd tycks ”islamofobin” bli och kraven på ännu mer pengar ökar. Ordet ”islamofobi” borde ha utmönstrats för åratal sedan, eftersom det utnyttjas i antidemokratiska syften av både stater och individuella personer.

Det är skandal av Dagens Nyheter att likställa antisemitism, som rör en etnisk grupp, med Erdogans ”islamofobi”. Erdogans politiska parti AKP betraktas som Muslimska brödraskapets systerparti.

En individuell extremt antidemokratisk person som i åratal gött sig på ”islamofobi” är Salahuddin Barakat,

Islamakademin Malmö, och ena halvan av Föreningen Amanah. I bilden ovan ses han på konferensen anordnad av svenska Muslimska brödraskapet. Andre mannen från vänster i nedre raden är den ovan nämnda Mustafa Al-Sayed Issa. Till höger om honom är Rashid Musa, tidigare liksom Issa SUM:s ordförande.

Amanah samarbetar med studieförbundet Ibn Rushd, som ingår i svenska Muslimska brödraskapets nätverk av offentligt finansierade föreningar, vilket jag skriver om i det här blogginlägget från 16 augusti 2021, ”Lena Posner Körösi: Vad håller du på med? Varför frontar du med föreningen Amanah Muslimska brödraskapets studieförbund Ibn Rushd?”

Därför tappade jag hakan när jag hörde Niklas Orrenius berömma Amanah och säga att Amanahs samtalskvällar ”har betytt mycket för oss medborgare i Malmö”, ca 3 timmar 20 minuter in i programmet.

Och jag tänkte: Niklas Orrenius har ingen journalistisk integritet, han har ingen demokratisk kompass. Varför nonchalerar han Salahuddin Barakats extremt antidemokratiska och separatistiska inställning? Malmö tycktes ha klarat sig alldeles utmärkt innan könsapartheidmissionären Salahuddin Barakat dök upp 2013 och bildade Islamakademin och vips skaffade sig en maktställning. Nu tycks han vara oersättlig som ”muslimernas röst” i Malmö, omfamnad av den politiska ledningen. Och Dagens Nyheter.

Jag har skrivit mängder med blogginlägg om Salahuddin Barakat och de antidemokratiska texter han marknadsförde sin verksamhet med 2013, bland annat det här inlägget.

Jag var inte ett dugg förvånad över att Salahuddin Barakat bara timmar efter Hamas terrordåd blev känt gick ut offentligt med sitt stöd och utan betänkligheter spräckte samarbetet med rabbinen i Amanah.

Niklas Orrenius publicerar i DN 12 oktober 2023 artikeln ”Hyllat muslimsk-judiskt samarbete pausas efter Facebookstatus om Israel-Palestina”. Han skriver: ”Efter att terrorgruppen Hamas inlett sina attacker mot israeliska mål, både civila och militära, skrev Islamakademin: ’Sedan 1948 har Palestina varit under ockupation. I årtionden har en etnisk rensning och apartheid pågått mot den palestinska befolkningen. Oräkneliga många gånger har islams heligheter skändats. Som muslimer står vi med våra förtryckta bröder och systrar i deras rätt till kamp mot dessa orättvisor och för frihet, rättvisa och fred’.”

Barn, ungdomar, äldre dödades och skändades urskillningslöst av Hamas. Och detta är Barakats svar.

Som sagt, jag är inte förvånad över hans salva. För mig är han en hycklare av rang. När Frankrikes president Emanuel Macron höll ett brandtal mot islamister skrev Salahuddin Barakat 7 oktober 2020 detta inlägg på Facebook, numera raderat, där han kallar Frankrikes president för en ”skurkaktig fjant med hybris” och Frankrike för en ”extremsekulär och alltmer islamofob skurkstat”. Om upplysningen och franska revolutionen skriver han:

Den franska vägen är inte mycket annat än en filosofiskt svag, extremsekulär och rasist-nationalistisk ideologi som etablerades genom giljotinens skräckvälde och sedan spreds i världen genom avrättningar, tortyr och massgravar som får ISIS brott att blekna. DETTA är den s k ’civiliserade’ franska vägen vi muslimer och icke-européer känner till! Bland det värsta som Europa har att erbjuda.

Detta är Salahuddin Barakats intellektuella nivå. Kritik riktades mot att Allmänna arvsfonden, trots Barakats utfall mot Frankrikes president, ansåg att han var värd de 12,5 miljoner kronor beviljade för Amanahs verksamhet. Kritiken avfärdades.

Jag frågar mig varför Salahuddin Barakat över huvud taget vistas i Sverige, eftersom han är så negativt inställd till den västerländska civilisationen. Jag frågar mig varför Sveriges journalister inte har gjort en djupdykning i denna extrema mans islamiska utbildning. Han kom till Sverige från Libanon som barn, fick sin utbildning i Sverige, bestämde sig för att studera islam i bland annat Jemen och Pakistan för att sedan kräva att bli försörjd av offentliga svenska medel samtidigt som han agerar för införandet av sharia. Han vägrar ta kvinnor i hand. Hur finansierade han sin utbildning utomlands? Exakt vad var det för lärare han studerade för? Hur fick han kontakt med dem?

Jag frågar mig också varför Niklas Orrenius skrev de två artiklarna om Sameh Egyptsons avhandling. Vad var syftet? Vad ville han och Dagens Nyheter uppnå med de två artiklarna? Anser de att de uppnådde sitt mål?

Ett år har gått sedan Sameh Egyptsons disputation och fortfarande öser politiker och myndigheter miljoner över Muslimska brödraskapets verksamhet i Sverige. Sameh Egyptson riskerar åtal.

10 februari 2024

Mona Lagerström fil dr

Nalin Baksis hela världsbild utgår från att hon är muslim, kurd och Socialdemokrat.

Jag har redan beskrivit hur hon kräver att andra ska visa respekt för hennes religion islam. Att socialdemokraten och riksdagsledamoten Jamal El-Haj, med palestinska rötter, deltog i en Hamaskonferens i slutet av maj 2023, trots att partiet avrått, har gått som en följetong i sociala medier, eftersom partiledare Magdalena Andersson på de mest underliga sätt konsekvent har försvarat honom. Det märkliga är att Nalin Baksi har varit tyst under hela tiden partikollegan Jamal El-Haj varit en följetong i sociala medier och skriver ett inlägg först när hon anser sig behöva försvara sina trosfränders sedvänja, klanledaren uti fingerspetsarna.

Islamisk sedvänja?
Den 19 november skrev Bulletin en artikel om att Magdalena Andersson i en riksdagsdebatt sa att El-Hajs sons hustrus familj dödats i Gaza. Inget äktenskap finns registrerat för Jamal El-Hajs son. En kvinna uppger på Facebook att hon är gift med sonen och visar bild på sig i vit brudklänning. Kvinnan är folkbokförd i Umeå som student, sonen i Malmö. Är äktenskapet inte registrerat hos Skatteverket är det ogiltigt enligt svensk lag. Nalin Baksi blir upprörd över artikeln och skriver 21 november på plattformen X: ”Nu har ni passerat anständighetsgränsen @Bulletin_Nu. Ni visar ingen respekt för andra människors sorg. Det är mycket vanligt bland unga muslimer att ha imamvigsel för att kunna leva tillsammans. Om tjejen pluggar i Umeå är hon självklart skriven där.”

Den som passerat anständighetens gräns är Nalin Baksi, tidigare ledamot i vår lagstiftande församling. Hon borde veta vad som gäller enligt svensk lag.

Vad är imamvigsel?

Så här står det i en riksdagsmotion: ”Den svenska staten har gett många muslimska imamer rätten att viga par. När en imam viger ett par enligt muslimsk tradition meddelar han Skatteverket genom ett intyg. Äktenskapet registreras därmed och blir civilrättsligt giltigt i landet.”

Det är uppenbarligen inte ett sådant äktenskap Nalin Baksi avser. Menar hon det som kallas ”njutningsäktenskap” och som det blev ett sådant ståhej kring efter Uppdrag gransknings program ”Sexköp i Allahs namn” inom shiaislam?

Imamvigsel är mycket vanligt bland unga muslimer säger hon. Vet Magdalena Andersson vad en imamvigsel är? Känner landets myndigheter till det? Känner regeringen till det? Varför kan inte ”unga muslimer” helt enkelt bara bli sambo eller särbo?

Präster och imamer ska inte ägna sig åt juridisk myndighetsutövning. Obligatorisk civil vigsel borde ha införts för många år sedan. En religiös vigselakt bör endast vara ett komplement till civil vigsel. Enligt Expressen krävs en manlig ”förmyndare” när en kvinna vill gifta sig enligt islamisk tradition. Civiläktenskap har i många år efterlysts på grund av svårigheter för kvinnor som skilts enligt tingsrättens dom, men som vägras skilsmässa enligt islamisk tradition av imamen och lever i det som kallas haltande äktenskap och inte kan inleda en ny relation, trots att kvinnan enligt svensk lag är frånskild.

Kurdisk sedvänja
Nalin Baksi intervjuas av Anna Hedenmo i SVT Min sanning 2016. I slutet av programmet talar de om förspelet till mordet på Fadime Sahindal. Anna Hedenmo kallar Nalin Baksis inblandning för medlingsförsök.

Det handlar om mordplaner. ”Vad hoppades du uppnå med medlingsförsöken?” Att Nalin Baksi med sin kunskap om kurdisk sedvänja ser sin inblandning som medling är en sak. Men Anna Hedenmo? Redaktionen bakom programmet? SVT:s ledning?

Det handlar om mordplaner. Fadime Sahindals far säger till Nalin Baksi att Fadime kommer att dö om hon visar sig i Uppsala. Riksdagsledamot Nalin Baksi stämmer möte med Fadime Sahindal i riksdagen och säger till henne: ”Du måste förstå att du är död för dem.” Anna Hedenmo och Nalin Baksi sitter och samtalar om ett planerat mord, som om hela händelseförloppet är en vardagssak, som om det är en självklarhet att mord är något man försöker medla om utan inblandning av polisen, inte ens när medlingen misslyckas och man vet att en ung människa har fått en dödsdom av sin far. Anna Hedenmo nämner inte polisen, frågar inte om polisen.

Anna Hedenmo som frågar Ayaan Hirsi Ali hur det känns att såra islams trosfränder med sin kritik av islam.

Att kritisera islam är alltså mer kränkande än att planera ett mord mot en ung familjemedlem som vägrar gifta sig med en kusin?

Sverigedemokraterna
Sverigedemokraterna hade landsmöte i november 2023, notera efter Hamas bestialiska attack mot Israel och bilkaravaner i Sverige som jublande och flaggviftande firade Hamas mord på 1 200 israeler, invandrare som markerade total avsaknad av svensk medborgaranda och i stället solidaritet med en terrororganisation i ett annat land. Nalin Baksi ”fryser till is” av Jimmie Åkessons tal om att riva moskéer och förbjuda minareter i Sverige, skriver hon på Expressen Kultur 6 december 2023. Hon blir lugnad när Åkesson ”backar” och säger att han bara vill bekämpa islamismen. Hon säger:

Ingen blir gladare än jag om islamismen bekämpas. Men det är viktigt att skilja på islam och islamism.

Verkligen? Hon fortsätter:

Ism – dessa tre små bokstäver, ett suffix – som är den språkliga skillnaden mellan orden islam och islamism. Islam – en religion som varje dag utövas fredligt av miljoner människor världen över – och islamism, en förtryckandets totalitära ideologi som ska bekämpas på samma sätt som fascism och rasism.

Utan islam ingen islamism. Koranen är vår lag, säger Muslimska brödraskapet. Islam och politik är oupplösligt förenade, säger islamister och håller sig till helt andra suror i Koranen än Nalin Baksis sura 16, vers 90. Hon anklagar Åkesson för att ”kroka arm med de islamister som han säger sig vilja bekämpa när han likställer utövandet av islam med islamism. Att Jimmie Åkesson gör så är för att det tjänar hans syften”.

Och vilka syften tjänar det när Nalin Baksi krokar arm med islamisterna, inklusive Turkiets president Recep Tayyip Erdogan, och fördömer kritik och satir av islam som ”islamofobi”, ”islamofobisk”? Islamisternas favorituttryck. Erdogan som sedan 2015 årligen finansierar European Islamophobia Report, i syfte att förmå europeiska politiker att förbjuda ”islamofobi”, läs hädelse, och stärka sin makt över turkar bosatta i väst. Rapporten låter påskina att den är en akademisk rapport, men det räcker med att se vilka från Sverige som medverkat för att inse att rapporten inte handlar om vetenskap.

Med sitt oreserverade försvar av islam och kritik av islamism stöter Nalin Baksi sig med två grupper samtidigt, dels islamisterna, dels dem som inte vill att det svenska landskapet ska omvandlas till en kopia av Mellanöstern och underkasta sig islamiska prästerskapets tyranni.

Man behöver inte vara Sverigedemokrat för att bli rasande över politikernas släpphänta ja till moskébyggnader utan kontroll av var pengarna kommer ifrån, Saudiarabien, Qatar, Iran, Turkiet? och vilken tolkning av islam moskéns ledning kommer att omfatta. Moskéer är kvinnofängelser. Varenda ny moské som byggs är ett nytt kvinnofängelse. Och centrum för ett nytt parallellsamhälle. Erdogan kontrollerar flera turkiska moskéer i Sverige, vilket bland annat Rebecca Weidmo Uvell skriver om.

Förbud mot minareter hindrar inte folk från att utöva sin religion. Jag skulle med glädje välkomna att regeringen med omedelbar verkan fattade beslut att riva moskén på Hisingen i Göteborg finansierad med pengar från Saudiarabien, styrd av Muslimska brödraskapets svenska gren. Jag skulle med glädje välkomna att regeringen med omedelbar verkan stängde moskén vid Medborgarplatsen i Stockholm, styrd av Muslimska brödraskapets huvudorgan där islamisten Mahmoud Khalfi är VD. Byggnaden är ritad av Ferdinand Boberg och kulturminnesmärkt. Den kan med fördel användas till helt andra saker än Muslimska brödraskapets verksamhet. Jag skulle med glädje se att så många ändamålsbyggda moskéer som möjligt rivs. Omedelbart. De stora moskéerna med minareter är exakt det Ayaan Hirsi Ali sa 2009 om minaretförbudet i Schweiz: maktens torn.

Nalin Baksi kommenterar Jimmie Åkessons artikel i Aftonbladet 19 oktober 2009 ”Muslimerna är vårt största utländska hot”. Hon skriver: ”Fjorton år har gått sedan Jimmie Åkesson skrev att muslimer var det största hotet mot Sverige.”

Rubriken sattes av Aftonbladet.

I artikeln kritiserar Åkesson islam, islamism och ideologin mångkulturalism: ”Som sverigedemokrat ser jag detta som vårt största utländska hot sedan andra världskriget och jag lovar att göra allt som står i min makt för att vända trenden när vi går till val nästa år.”

Nu nästan ett halvt sekel sedan propositionen om mångkulturalismens primat antogs behöver man inte vara Sverigedemokrat för att se mångkulturalismens förödande inverkan på Sverige som en gång kastade av sig prästerskapets tyranni, men nu förväntas böja sig under ett invandrat islamiskt prästerskaps tyranni och se hur politikerna låter detta prästerskap sätta dagordningen i stället för att markera att i en demokrati sätter politikerna dagordningen.

Nalin Baksi skriver: ”Som samhälle måste vi stå upp för att alla medborgares levnadssätt och traditioner ska avspeglas i vardagen och våra samhällsinstitutioner”. Varför det? Om religionen betraktades som en privatsak innan mängder med krävande religiösa invandrare slog sig ner här, varför skulle religionen inte kunna betraktas som en privatsak även efter den enorma invandringen?

Och varför inbillar Nalin Baksi sig att hon, som en gång välkomnades till Sverige, har rätt att mästra den inhemska befolkningen och kräva total lydnad under hennes religion. Det är som om hon inte har fattat att många svenskar inte vill böja sig under någon organiserad religion över huvud taget.

Och sedan drar hon till med att Jimmie Åkesson påminner henne om Turkiets president Kemal Atatürk och hans avislamiseringsprojekt och modernisering av landet efter västerländsk modell. Och än en gång krokar hon arm med islamisterna. Atatürk är ett rött skynke för islamisterna som vill återinföra kalifatet, som han upphävde 1924.

Hon krokar arm med Muslimska brödraskapet och Hizb ut-Tahrir.

Hon är fullkomlig sanslös när hon jämför Åkesson med Atatürk. ”Fascister är sig lika”, skriver hon och drar upp hur kurderna förtrycktes av turkiska staten. Man kan ha många åsikter om Sverigedemokraterna men ett fascistiskt parti är det inte. Och Atatürk omvandlade inte Turkiet till en fasciststat under mellankrigstiden som Mussolini i Italien och Hitler i Tyskland oberoende av hur kurderna behandlades och att landet var en enpartistat. Atatürk hade en militär utbildning. Han deltog som militär ledare i första världskriget. Han blev statschef när nationalstaten Turkiet utropades 1923. Han hade kontroll över militären. Jimmie Åkesson är ingen militär. Han har inte deltagit som militär ledare i något världskrig. Han har aldrig varit Sveriges statsminister. Han har inte ens innehaft en ministerpost. SD har ingen egen majoritet i riksdagen. Det finns ytterligare sju politiska partiet i riksdagen.

Det är skillnad på att omvandla ett land dominerat av prästerskapets tyranni till förmån för ett modernt västerländsk nationsbygge, som Atatürk gjorde, och att montera ner en modern västerländsk nationalstat som kastat av sig prästerskapets tyranni och omvandla det till ett land byggt av klaner och klaners sedvänjor och total underkastelse under ett invandrat islamiskt prästerskaps tyranni.

I Osmanska riket var Koranen höjd över all kritik. Koranen innehöll all världens vetenskap, därför kunde man vända ryggen åt de västerländska vetenskapliga upptäckterna, ungefär som kyrkan förr i tiden. Det var detta Atatürk kritiserade. Den tidigare nämnda fransmannen Louis Alexandre Olivier de Corancez, som var en av deltagarna i den vetenskapliga gruppen som ingick i Napoleons fälttåg till Egypten, som lydde under Osmanska riket, berättar hur en europé frågade en schejk om det också står i Koranen hur man gjuter kanoner. ”Självklart, in i minsta detalj”, svarade schejken utan att tveka och avlägsnade sig sedan, förnärmad över att en otrogen ens dristade sig till att ifrågasätta en sådan sak.

Inställningen att all världens vetenskap redan finns i Koranen står klart och tydligt i skriften Att förstå islam, Muslimska brödraskapets handbok för införandet av shariastyrda parallellsamhällen i Sverige. Yasri Khan från SMFR, som finansieras av MUCF, och Salahuddin Barakat, som finansieras av Malmö stad och Arvsfonden, verkar ivrigt för införandet av läroverk som undervisar i islamiska vetenskaper.

Nalin Baksi befinner sig fysiskt i Sverige men hennes mentalitet befinner sig någon helt annanstans. Hon lever i en nostalgisk fantasivärld där farfar är idealgestalten och fastrarna krigare för kurdernas sak. Och nu ska hon kriga för islams sak i det extremt sekulära Sverige där hon är offret. I praktiskt taget allt hon skriver och säger drar hon upp sin klan. Första gången jag såg henne var på ABF i Stockholm 19 januari 2005 inför publiceringen av boken Varken hora eller kuvad av fransyskan med algeriska rötter Fadela Amara. Diskussionen handlade om hur flickor och unga kvinnor i religionens namn behandlas i förorterna och om huvudduken. Nalin Baksi sa. ”Det finns en enda kvinna här i salen som bär sjal. Det är min mamma.” Och jag tänkte, det är ju själva fan att mitt favoritplagg har blivit en symbol för islam. Sjalen var i generationer ett utmärkt neutralt plagg i det svenska vädret. Tills invandringen förvandlade den till religion.

I Agenda 8 november 2009 om hur unga kvinnor som inte bär ”rätt” klädsel i förorter blir spottade på intervjuade Anna Hedenmo Mohammed Amin Kharraki, ordförande i SUM,

och Nalin Baksi som demonstrativt bar en kort kjol. Nalin Baksi sa att flickorna har rätt att bära vilka kläder de vill, plus detta: ”Min mamma har sjal. Jag kommer att slåss för hennes rätt att få ha sin sjal”, vilket avslöjar hennes klanmentalitet. Nalin Baksi har genom sitt trumpetande att sjalen är islamisk bidragit till att svenska kvinnors klädmode helt har förvandlats. Detta var innan hijab, det jag kallar shariadoket, standardiserades.

I Agenda 24 april 2016, där Yasri Khans (MP) vägran att skaka hand med en kvinnlig journalist avhandlades och Stefan Löfvens kommentar i riksdagen sa hon: ”Jag har visst rätt som muslim att säga: jag vill inte skaka hand med någon.” Som om detta att vara muslim innebär särskilda rättigheter.

Svenskarna ska kröka rygg för henne och hennes religion. Det finns ett stort mått av högmod hos både Kurdo Baksi och Nalin Baksi. Ta bara denna artikel i DN Debatt 24 mars 2006 där Nalin Baksi skriver om att Socialdemokraterna bör slopa kravet på republik. Hon talar i vi-form om alla invandrare från världens alla hörn. ”För oss invandrare är den svenska flaggan och kungahuset viktiga tecken på vår nya tillhörighet”. Hon fick kritik. En skrev: ”Hallå vakna, Nalin Pekgul! ’Vi’ invandrare kommer från hela världen och är inte någon homogen grupp alls – och ingen har utsett dig till talesman”, signerad Yvonne Falk. Och Nalin Baksis uppmaning att både FN och EU skulle stänga alla sina kontor i Schweiz 2009 och kalla hem all utländsk personal när befolkningen röstade ”fel”, enligt henne. För att inte tala om att hon anser att hon är rätt person att bestämma vem som ska få lov att kalla sig muslim. Det finns cirka 6 000 verser i Koranen och hon väljer ut en vers som utslagsgivande. Snacka om storhetsvansinne.

Kurdo Baksi och Nalin Baksi uppträder som herremansfolk och förväntar sig att svenskarna ska uppföra sig likt de underdåniga och underkuvade byborna i farmoderns mäktiga fars byar. Båda två är genomsyrade av klanmentalitet och saknar svensk medborgaranda. Båda två polariserar. Båda två har haft och har tillträde till alla riksmedier som uppmuntrar deras klanmentalitet. Båda två har med sina anklagelser om ”islamofobi” satt sig som en propp för en välbehövlig diskussion om islam.

Det osynliga straffande allsmäktiga väsen, som i Bibeln och Koranen kallas Gud, existerar inte utanför en människas huvud, på samma sätt som Oden och Tor och de grekiska gudarna aldrig existerat i verkligheten utanför människors medvetande. Människan har ingen själ. Människan kan inte uppstå från de döda. Det finns inga änglar som från födseln till döden cirkulerar kring människans huvud och skriver ner i en bok allt denna individ tänkt och gjort under sin levnad och som hon måste stå till svars för när domedagen kommer och ett övernaturligt väsen ska döma henne antingen till paradiset eller helvetet. Inget övernaturligt väsen uppmanar människor att döda ”otrogna”. Individen själv är ansvarig för sina handlingar.

Individens eget ansvar i förhållande till ett övernaturligt väsens uppmaningar i Koranen att döda måste utsättas för diskussion. Muslimska brödraskapets suror 8 och 9 måste utsättas för diskussion. Muslimska brödraskapets skrifter på svenska måste utsättas för diskussion. Evin Rubar försökte 2009 i SVT Dokument inifrån ”Slaget om muslimerna”. Inför döva öron. Det islamiska prästerskapets tyranni måste utsättas för diskussion.

Det är inte islam som behöver reformeras. Det är människors mentalitet. Det kryllar av missionärer i Sverige som strävar efter att sudda ut människors förmåga att tänka själva och skapa hjon som slaviskt följer deras dogmer om ”rätt” islam. Jämför ovan vad Viktor Rydberg hade att säga om prästerskapet, ”en gräslig samling av blodsmän, ränksmidare, hycklare och dumhuvuden”. Här är ett islamiskt missionärsexempel som vänder sig till konvertiter och talar om för dem hur de ska tänka och handla, helgon- och gravdyrkan är strängt förbjudet står det bland annat. Texten är humbug från början till slut.

Syskonen Baksi och Lars Vilks
I det här inlägget skriver jag om Kurdo Baksi och Lars Vilks och i det här inlägget om Nalin Baksi och Lars Vilks. Nalin Baksi kallar Lars Vilks för ”islamofobisk pajas”.

Kurdo Baksis och Nalin Baksis anklagelser om ”islamofobi” och ”islamofobisk”, med det tillträde de har haft och har till alla riksmedier, har varit fullkomligt förödande för en öppen diskussion om medborgarnas förhållande till islam i Sverige, vilket exemplifieras av Johan Westerholm på ledarsidorna.se i artikeln ”’Vilks inställd’ – En inställd spelning är också en spelning” 16 december 2023 om den destruktiva självcensur som råder i Sverige.

Westerholm beskriver Lars Vilks rondellhundstavlor där han i några av konsthistoriens största och mest kända verk i sin tolkning lagt in rondellhunden som en detalj, verk som ställdes ut i Köpenhamn 2015, då Vilks utsattes för ett mordförsök och som sedan aldrig ställts ut. Bland annat ingick Caravaggios ”David och Goliat”, ”där David håller Goliats avhuggna huvud. Verket har bara kunnat visas i slutna sällskap efter mordförsöket på Vilks i Köpenhamn 2015. I flera år, fram till vintern 2022 låg det fortfarande inlåst”.

Westerholm skriver att verket är så känsligt att det inte ens kan visas upp i riksdagen. En visning i seminarieform av flera satiriska verk av svenska konstnärer var planerad. ”Men efter diskret signal från talman Andreas Norlén valde riksdagsledamoten som varit med att utforma seminariet att backa ur.” Westerholm nämner OIC, Turkiet och Nato. ”Och där står vi idag. Sverige. Den sista bastionen om vi får säga det själva. Men i praktiken självbedrägeriet och självcensurens land. Där Sverige vek sig för hoten och i tysthet införde en vid kultur av självcensur.”

Westerholm beslöt sig för att ta fram en egen tolkning av Lars Vilks verk med texten Censored i röd skrift över hela tavlan. Finns att köpa i två format.

Verket borde inhandlas av varenda myndighet i Sverige och hängas upp väl synligt.

Syskonen Kurdo Baksi och Nalin Baksi med deras klanmentalitet och avsaknad av svensk medborgaranda och Nalin Baksis religiösa mentalitet har starkt bidragit till denna självcensur och det islamiska prästerskapets tyranni. Vem vet, det kanske finns fler än jag som skulle dra en lättnadens suck om Kurdo Baksi och Nalin Baksi packade sina väskor och lämnade Sverige tillsammans med resten av klanen Baksi och i framtiden bedrev sin klanpolitik i ett annat land.

Lars Vilks var ingen pajas.

24 januari 2024

Mona Lagerström fil dr

Liksom i föregående inlägg markerar Nalin Baksi sin klanmentalitet även i denna debattartikel i Expressen 7 september 2018, ”Jag förstår dig mycket väl, du som röstar på SD”, en kampanjartikel inför valet. Hon skriver: ”Sverigedemokraterna har kommit att framstå som ett tänkbart alternativ för de som är besvikna. De har varit framgångsrika i sin strävan att framstå som ett normalt svenskt parti med allmänna välfärdsambitioner, trots att alla vet att främlingsfientligheten är den verkliga politiska drivkraften.”

Hon har förstås statistik på alla som vet?

”I dag utmålar Sverigedemokraterna muslimerna som det största hotet mot svenska värderingar.”

Det skulle alltså vara jag och mina släktingar som hotar svenska värderingar. Men vad är egentligen det svenska i värderingarna? Ta jämställdheten som exempel. Min farfar som var imam tog i slutet av 1950-talet strid för sina döttrars utbildning. På fotona från 1970-talet ser jag mina utbildade fastrar i kort-korta kjolar dansa med männen. När jag var barn i Kurdistan fick jag följa med mina fastrar till politiska möten där både kvinnor och män deltog i diskussionerna. De flesta var klädda i jeans och ingen kvinna hade huvudet täckt. Det är möjligt i ett muslimskt land. Jag är glad att min farfar, imamen Melle Zeki, inte behövde uppleva att ett kvinnofientligt parti som SD tog plats i parlamentet i hans drömland Sverige.

Det är många i dag som med fasa och gråten i halsen ser hur det drömland Sverige en gång var har vänts upp och ner av invandrare, så upp och ner att barndomstrakterna omvandlats till oigenkännlighet och de själva bespottas och behandlas med förakt av nykomlingarna.

Baksis fastrar var marxister. Varför skulle de via klädseln signalera religiös tillhörighet? Farbrodern Mahmut Baksi, den första i klanen Baksi som fick asyl i Sverige på 1970-talet, skriver i Minnen i exil

att en av systrarna som var med i ett kurdiskt parti och gift sig med partiets ledare mördades 1980 av turkisk militär som angrep huset hon och partikamraterna bodde i på andra sidan gränsen i Syrien, hon var 22 år gammal. En annan syster gick med i PKK och avrättades av PKK någon gång under 1987, familjen meddelades långt senare. Systern ska ha skällt ut Nalin Baksis farfar och sagt att ”du är inte min pappa utan en djävla kapitalistaga som krossar bybor” och att så snart hon blev klar med sin läkarexamen skulle hon åka till bergen i Kurdistan, förena sig med PKK-gerillan och ta hämnd för systerns död (s. 167).

Nalin Baksi var 19 år då farfadern dog 1986. Farbrodern Mahmut Baksi skriver i Minnen i exil: ”När pappa gjorde sin militärtjänst på fyrtiotalet och kom hem till morfars byar, där mamma bodde med oss bröder, hade han förstått att feodalismens tid var över. Feodalväldet i Kurdistan skulle försvinna och han ville inte att hans barn skulle växa upp på landet. Vi skulle gå i skolan och lära oss läsa och skriva. Genom att sätta sina söner i skolan protesterade han mot agor, sheiker, feodalism och islam” (s. 155, min kursiv). Nalin Baksi betonar gång på gång att farfar var imam. Mahmut Baksi framställer inte fadern som om imam var hans yrke, han beskriver sin farfars inackorderingsskola där blivande imamer utbildades, men fadern ville inte gå i släktens fotspår utan tog dels hand om hustruns mäktiga fars byar, dels öppnade han olika butiker, en karamellaffär och en mattaffär, när familjen flyttade till olika städer.

Jag ska utifrån farbrodern Mahmut Baksis beskrivning av släktens familjetragedi säga vad som inte är svenska värderingar. Blodsfejd. Tvångsäktenskap. Kusingifte.”Trots att man visste att det inte var bra för barnen giftes ändå släktingar bort med varandra för att bevara jord och makt inom familjen, eller också giftes söner och döttrar bort med andra mäktiga stammar” (s. 155). I Mahmut Baksis familj handlade tvångsäktenskapet unga nära släktingar emellan om att förhindra fortsatt blodshämnd.

Barnet Mahmut Baksi, som 1952 är hemma i byn under sommarlovet, vaknar av skottlossning mellan hans morbröder och morfaderns bror och tre söner. Morbröderna dödar morfaderns bror och äldsta son. Mahmut Baksi skriver att morden på morfaderns bror och hans son var en frukansvärd händelse och påverkade familjen mycket. ”Vi hade lekt med barnen, som förlorat sin far och sin äldste bror. Nu hade de blivit våra fiender. Vi var rädda för deras hämnd” (s. 75, 76). Morbröderna flyr till släktingar i Syrien och är borta i många år. Många år senare hämnas de två morden. Nalin Baksis idealiserade farfar bestämmer sig, trots farmoderns invändningar, för att tvångsgifta ett av barnen med en från släktens ”fiendesida” för att få slut på blodsfejden. Farmodern hatar den som gifts in.

Man tycka vad man vill om Sverigedemokraterna, men blodsfejder finns inte med i deras partiprogram. Inte tvångsäktenskap, inte klansedvänja, inte kusingifte. Klansedvänja är att mörda döttrar som skymfat klanens heder. Om homosexuella skriver Mahmut Baksi: ”I Mellanöstern är man mycket hatisk mot homosexuella. För föräldrarna är det en skam om ett barn är homosexuellt. Det barnet löper risken att bli mördat av sin familj” (s. 119).

23 januari 2024

Mona Lagerström fil dr

Nalin Baksis negativa inställning till talet om svenska värderingar visar varför medborgaranda och medborgarnormer, som Michele Micheletti föreslår, är betydligt bättre uttryck än ”värderingar”, ”värdegrund” och ”allas lika värde”. I varken Bibeln eller Koranen gäller ”allas lika värde”.

Nalin Baksi lutar sig 2016 mot sin farfar när hon säger att hon är trött på talet om svenska värderingar och markerar inte bara separatism och särart utan klanmentalitet. ”Mina värderingar om att flickor ska utbilda sig för att kunna försörja sig själva har jag fått från min farfar. Han var imam i Kurdistan. Därför blir jag provocerad när Anna Kinberg Batra och andra pratar om svenska värderingar.”

Som om flickors utbildning är det enda som ryms inom ”svenska värderingar.”

Vilket utstuderat förakt för de värderingar ”Gör din plikt – kräv din rätt” som byggde det land som gjorde det möjligt att välkomna klanen Baksi. Man var så noga med att göra sin plikt förr i tiden att man sparade till sin egen begravning för att inte ligga samhället till last ens när man var död.

Baksi säger att Sverigedemokraterna och de islamistiska fundamentalisterna arbetar för samma sak. ”De vill ha ett segregerat samhälle och det tror inte jag på.”

Fortsättning följer om Nalin Baksis inställning till svenska värderingar.

22 januari 2024

Mona Lagerström fil dr