För den som vill veta lite mer om Mostafa Kharraki (anonyme Adamson) utöver vad Sameh Egyptson skriver på sin blogg om ”Adamsons” anmälan av hans doktorsavhandling och anmälan till ÖNEP, här är utdrag ur professor Simon Sorgenfreis bok Islam i Sverige – de första 1300 åren (2018). Boken är skriven på uppdrag av Myndigheten för stöd till trossamfund (SST).

Simon Sorgenfrei intervjuade Mostafa Kharraki. Ingenstans framgår det i boken att Kharraki är kopplad till Muslimska brödraskapets svenska gren. Här är en bild på Mostafa Kharraki, tillsammans med de andra grundarna av Muslimska brödraskapets svenska gren:

Här är en bild på sonen Mohammed Amin Kharraki, också verksam inom Muslimska brödraskapets svenska gren:

31 december 2023

Mona Lagerström fil dr

Mattias Irving uppskattar inte att jag visar bilder på honom och Anna Ardin. Jag har i tidigare inlägg visat exakt samma bilder utan reaktion från Irving.

25 december 2023

Mona Lagerström fil dr

ÖNEP har anmält ärendet till åklagare.

Jag har tidigare skrivit flera inlägg om de två djävulska mobbarna Anna Ardin och Mattias Irving som både via mejl till Lunds universitet och Muslimska brödraskapets vidriga Tankesmedjan Fenix gjorde allt de kunde för att sätta stopp för disputationen och få Sameh Egyptson utslängd från universitetet. De två mobbarna marknadsför sig som kristna.

Anna Ardin är doktorand vid Marie Cederschiölds högskola. Hon ingår i Muslimska brödraskapets globala lobbygrupp ledd av bland andra Farid Hafez, en av redaktörerna för Turkiets president Recep Tayyip Erdogans årliga islamofobirapporter, som Ardin och Irving medverkat i. Den globala lobbygruppens syfte är att stämpla all kritik av Muslimska brödraskapet som islamofobi. Här är en kommentar om en av Egyptsons tidigare böcker om Muslimska brödraskapet i Sverige.

Ardin driver tesen att Egyptson arbetar åt Förenade Arabemiraten som 2014 terroristklassade Muslimska brödraskapets olika grupper, bland annat den svenska grenen Islamiska förbundet i Sverige (IFiS), då Omar Mustafa var ordförande, se den här artikeln i Gulf News, nr 10, Islamic Association in Sweden. Islamisten Omar Mustafa har en hög grad inom den svenska grenen.

Jag har tidigare meddelat både Roger Klinth, rektor för Anna Ardins högskola, och hennes handledare professor Magnus Karlsson om hennes långvariga antidemokratiska verksamhet.

Erdogans parti AKP är ett systerparti till Muslimska brödraskapet. Omar Mustafa, som nämns flera gånger i Egyptsons avhandling, har ”utbildat” sig i Turkiet, vilket jag visar i det här inlägget om Dagens ETC:s ”recensioner” av Egyptsons avhandling, bland annat Anna Ardins. I inlägget har jag en lång utläggning om Anna Ardins antidemokratiska verksamhet. Bilderna på islamisterna är hämtade från Conny C. Lindströms Twitterkonto. Omar Mustafa var då SUM:s generalsekreterare.

Erbakan arbetade inte för ”muslimers bästa”. Han kämpade för islamisters bästa och den islamistiska värdegrunden.

Här är ytterligare en bild på Omar Mustafa. Är den bilden och texten känsliga uppgifter som det är ett brott att nämna i en doktorsavhandling? Socialdemokratiska föreningen Hjärtas första årsmöte 2011, i mitten: mannen med den höga graden inom Muslimska brödraskapets svenska gren, Omar Mustafa, och Anna Ardin. Saknas på bilden, men närvarande vid årsmötet var Mattias Irving, vilket framgår av att han utsågs till att ingå i valberedningen.

Bildtexten lyder: ”Sexton av föreningen Hjärtas fyrtioen medlemmar. Foto: Marta Axner.

Mattias Irving krävde att Egyptson tog bort ”felaktiga” uppgifter om att han varit med i Stockholms Socialdemokraters förening Hjärta sedan starten, han påstod att han inte blev medlem i Hjärta förrän 2018.

Irving fröjdar sig nu på plattformen X att ÖNEP skickat ärendet till åklagare: ”Det visade sig tydligen att det faktiskt inte alls var förenligt med god forskningssed att peka ut tvåhundra namngivna privatpersoner som extrema islamister utan deras godkännande.”
”Känns som en stor upprättelse att tillsynsmyndigheten har satt ner foten. Nej, man får inte bedriva forskning hur som helst. Egyptson har hanterat och publicerat känsliga personuppgifter, och det borde ha funnits tydliga ramar för hur han fick gå tillväga.”
”Alla som anmält till Lunds universitet att de blivit felaktigt behandlade har fått sina mejl vbf:ade i omaskat skick till Egyptson, som satte i system att hänga ut dem och kalla dem extremister i sina kanaler. Vilket avskräckte ännu fler från att anmäla.”

Jag hoppas att åklagaren beslutar om rättegång.  Det blir århundradets rättegång och förhoppningsvis slutet på den skandalösa offentliga finansieringen av Muslimska brödraskapets svenska gren med studieförbundet Ibn Rushd och biståndsorganisationen Islamic Relief som kassakor.

23 december 2023

Mona Lagerström fil dr

Jag håller på och försöker få ordning på mina papper och hittade ett klipp ur DN från den tiden då jag fortfarande läste tidningen. Eli Göndör var 2009 doktorand i islamologi vid Lunds universitet, han disputerade för länge sedan. Mycket läsvärd artikel i dessa dagar. Särskilt om Hamas underjordiska tunnlar och hur Hamas utnyttjar lekskolor och sjukhus.

20 december 2023

Mona Lagerström fil dr

 

Del 5. Det svenska kvinnoförtryckets moderna historia – skammens historia. Shariadoket, ett politiskt plagg, ett islamistiskt plagg.

Här kan man läsa om hur SVT Nyheter 3 mars 2017 lät Muslimska brödraskapet såga Magnus Norells, Aje Carlboms och Pierre Durranis kunskapsöversikt om Muslimska brödraskapet i Sverige, beställd av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB). Den första rapporten om Brödraskapet i Sverige någonsin, sågad av SVT. I det här blogginlägget 20 april 2021 kritiserar jag Hanna Stjärne för att hon gjort SVT till Muslimska brödraskapets propagandakanal.

Om del 5 i denna serie:
SVT:s nonchalanta inställning till shariadoket
1970-talet som decenniet då Muslimska brödraskapet markerade att shariadoket skulle vara ett viktigt synligt tecken på motståndet mot den västerländska civilisationen
Hamas och kvinnornas förvärrade situation i Gaza
Islamisten Kalsoom Kaleem, Göteborgs moské, finansierad av Saudiarabien, styrd av Muslimska brödraskapet, kräver dialog med regeringen efter Jimmie Åkessons tal om att förbjuda nybyggnad av moskéer och rivning av moskéer som sprider antidemokratisk propaganda
Egotrippade Jan Jönsson (L) som motsätter sig en utredning om förbud mot ”slöjan” på småflickor, han markerar mot SD på bekostnad av småflickorna

I detta inlägg visar jag varför det är korrekt att använda beteckningen Hamas tvångsuniform om Muslimska brödraskapets uniformspersedel, som jag kallar shariadok,

eftersom Muslimska brödraskapet likställer plagget med nunnedok, ett plagg som tack vare internet har standardiserats och ser i princip likadant ut i hela världen.

Shariadok är ordet jag önskar att alla som värnar om den västerländska civilisationen och inte vill att lagverket sharia ska gälla i Sverige använder sig av, i stället för det slentrianmässiga ordet slöja, som för tankarna till en saga ur Tusen och en natt, den här sagan exempelvis om Ghanem ben-Ayub, översatt av Nils Holmberg, illustrerad av Gudmund Hentze. Den åtråvärda damen är kalifen i Bagdad Harun al-Rashids (763–809) älsklingsslavinna. När kalifen drog ut i krig såg hans svartsjuka älsklingshustru till att slavinnan fick en dryck som gjorde henne medvetslös, hon förpassades till en gravkammare där den unge Ghanem Ben-Ayub fann henne och för henne till sitt hem. De festar vilt. Alltså raka motsatsen till vad shariadoket står för.

Men först några ord om det kompakta motståndet hos politiker och inom universitetet mot Sveriges arbete mot hedersrelaterat förtryck, vilket SVT så gärna deltar i, bland annat debattprogrammet Opinion Live 20 oktober 2016 som jag skriver om i min bok om Muslimska brödraskapets förtrupp i Sverige. Som jag nämnde i föregående inlägg skrev islamisten och Muslimska brödraskapets aktivist Maimuna Abdullahi tillsammans med miljöpartisten Manijeh Mehdiyar (MP) en debattartikel i Expressen 25 juni 2015 där de kritiserar vänsterpartisten Amineh Kakabavehs arbete mot hedersförtryck och kallar det rasism, ”Hatkampanjen mot förorten är rasistisk”.

Amineh Kakabaveh och Manijeh Mehdiyar bjöds in till Opinion Live. En beklämmande tillställning. För det första fick tittarna inte veta att Mehdiyar var aktiv miljöpartist, hon presenterades enbart som doktorand i migration och hälsa. Det är sanslöst att debattera för eller mot hedersförtryck!

Mehdiyars invändning mot Kakabavehs arbete är verklighetsfrämmande, det handlar inte om klankulturer och hederskulturer, enligt henne, utan om att invandrare som grupp är förtryckta. Hon sågar Astrid Schlytters och Devin Rexvids arbete. Invandrarkvinnornas största problem är rasism och sexism. Hon upphöjer sig själv till expert. Bara alla har lika möjligheter till jobb, bostad och tillgång till välfärdssystemet försvinner hedersförtrycket.

Ett liknande idiotprogram gjorde SVT 20 januari 2007, Existens, med rubriken ”Islamofob eller hjälte?” om nytillträdda integrationsministern Nyamko Sabunis bok Flickorna vi sviker. Om hederskultur i Sverige och hennes 10 förslag. Hon ställdes mot Mattias Gardell som förstås dömde ut skriften som islamofobisk.

Det handlar om barnslaveri! Och SVT tycker att det är helt OK att skapa debatt för eller emot! Som exempelvis Sverige möts ”Slöjförbud i skolan”, ett grovt och smaklöst program jag kallar gyttjebrottning.

Som jag nämnt i mängder med blogginlägg så är människors klädsel kulturellt kodad. Kvinnor och män över hela världen och i alla tider har täckt huvudet på ett eller annat sätt, som social status, geografisk markering, uppmaning från kyrkan, press från den lokala imamen, social norm med mera med mera.

Förr i tiden bar kvinnor, religiösa som oreligiösa, i olika världsdelar en enkel sjal, folk var fattiga. Sjalen var ett i sig neutralt plagg men gavs i vissa kulturer en innebörd utöver ett enkelt tygstycke. Sent 1900-tal började ordet hijab användas, en arabisk översättning av purdah, ett begrepp använt på Indiska halvön om inlåsning av kvinnor, oberoende av om de var hinduer eller muslimer.

Jag har mängder med gånger länkat till Västeråsmoskéns ”Kvinnors klädesnorm enligt Koranen”, som förklarar att ordet hijab i Koranen inte används om klädesplagg och vad Koranen faktiskt säger om kvinnors klädsel. Det är uppenbart att SVT:s nyhetschefer inte har läst Västeråsmoskéns skrift.

Shariadoket är ingen enkel sjal, plagget har tack vare internet standardiserats och kopplats till islam.

Shariadoket är ett tortyrliknande förtryckarmedel i vissa islamreligiösa hederskulturer i Sverige kopplad till kvinnans sexualitet. Flickor som vägrar bära plagget kan misshandlas, mordhotas, tvingas lämna sin familj och hela sitt sociala nätverk och leva under skyddad identitet.

Här vill jag vidga betydelsen av plagget och förklara varför shariadoket också är ett politiskt plagg, att det signalerar graden av hur långt ett land har islamiserats. Eftersom det glödande judefientliga, totalitära, antivästerländska Muslimska brödraskapet är upphovet till just shariadoket ska plagget likställas med det nazistiska hakkorset. Plagget är en extremt västfientlig markering och signalerar att sharia står över svensk lag. Det är därför plagget bör förbjudas i all offentligt finansierad verksamhet. Myndighetspersoner ska på inga villkor bära plagget.

Och barn ska inte vara annonspelare åt föräldrars demokratifientliga värderingar och avståndstagande från det svenska samhället. I dessa dagar efter Hamas massaker på judiska barn, unga och gamla är det frånstötande att myndighetspersoner och barn bär ett plagg som signalerar att judar förtjänar döden!

Redan Muslimska brödraskapets grundare egyptiska Hassan al-Banna (1906–1949) ville att rörelsens kvinnor skulle bära en vit sjal för att särskilja dem på universitetet från barhuvade kvinnor. Rörelsen är alltså separatistisk. Det är viktigt att ha i åtanke att Brödraskapet väljer ut presumtiva medlemmar från skolor och universitet och att medlemmarna är högutbildade, många har doktorsgrader. Andra inom Brödraskapet menade den här tiden att plagget inte borde vara obligatoriskt. Ett viktigt decennium för Muslimska brödraskapets krav att kvinnor skulle täcka håret är 1970-talet.

Den internationellt renommerade franska islamforskaren Giles Kepel beskriver i The Prophet & Pharaoh. Muslim extremism in Egypt (1984) Muslimska brödraskapets och olika sidogrenars utveckling i Egypten utifrån deras tolkning av chefsideologen Sayyid Qutbs (1906–1966) bok Milstolpar, som Qutb skrev då han satt fängslad under Gamal Abdel Nassers (d. 1970) tid som Egyptens diktator och rörelsen var förbjuden. Nasser förordade pan-arabism. Milstolpar, publicerad 1964, är ursprungsmanualen för varenda militant rörelse i islams namn. Det kan tillägga att Irans nuvarande högsta religiösa ledare Ali Khamenei, som kunde arabiska flytande, 1966 översatte Qutb till persiska, vilket uppmuntrade ayatolla Khomeini att tolka islam som en politisk ideologi och ”Guds välde på jorden”.

Mängder av Brödraskapets aktivister var fängslade under Nassers tid och de studerade Qutb i fängelset. Anwar Sadat efterträdde Nasser, han välkomnade hem aktivisterna som flytt till Saudiarabien och Qatar och gav många av Brödraskapets fängslade aktivister amnesti, framför allt utnyttjade han studenterna till att slå ner nasseristiska och marxistiska studentföreningar på universiteten.

Kepel har ett kapitel om den dominerande islamistiska studentorganisationen i Egypten under Sadats tid, en genuin massrörelse som tog fart efter Oktoberkriget 1973 och som efter fyra år helt slagit ut universitetens vänsterinriktade nasserister och marxister som vuxit fram efter nederlaget kriget 1967 och som nu tvingades gå under jord. Ett ordentligt bakslag för de kvinnliga studenterna, som hädanefter tvingades täcka håret, könsseparering infördes. Den islamistiska studentorganisationen, som universitetsvalen 1976/1977 vann stort på viktiga universitet i hela Egypten, hade initialt understötts finansiellt av Sadat, men började bli ett hot mot regimen och upplöstes september 1981, ledarna arresterades. En månad senare mördades Sadat.

Sadat tillät att Muslimska brödraskapet publicerade månadstidningen al-Da’wa 1976–1981. Giles Kepel citerar ur en av studentorganisationens få teoretiska texter som publicerades i al-Da’wa, skriven av studentledaren Isam al-Din al-Aryan (Essam al-Din el-Erian), senare en av Muslimska brödraskapets högsta ledare och ledare för MB:s Frihets- och rättvisepartiet som bildades efter egyptiska revolutionen 2011. Han arresterades 1981, satt i fängelse 1995–2000 och fängslades på nytt 2013. Han dog i fängelse 2020 enligt engelska Wikipedia. Muslimska brödraskapets aktivist i Sverige, aktiv i åtskilliga av Brödraskapets svenska föreningar, inklusive stora moskén i Stockholm och studieförbundet Ibn Rushd, Mohamed Temsamani, gjorde under sina studier vid Stockholms universitet praktik hos partiet.

Isam al-Dins text är en sammanställning av vad organisationen publicerat i sin månatliga bulletin om vikten av att sprida islam inom universiteten och behovet av en förtrupp som stod emot västerländska idéer och kunde tända de tio miljoner studenterna vid universiteten från Kairo till Jakarta, samt arbetarna. ”De framtida islamiska staternas kader studerar vid dagens universitet.” Isam al-Din utvecklar också behovet av tydliga yttre tecken på rörelsens utvecklingsgrad. De viktiga synliga tecknen är fyra:
1) Först och främst, kvinnor ska vara beslöjade. ”När antalet kvinnor som är beslöjade ökar är det ett tecken på motståndet mot den västerländska civilisationen och början på iltizam mot islam.” I en not förklarar Kepel att de militanta islamisterna med ordet iltizam avser uppfyllelsen av alla de plikter muslimernas religion ålägger dem.
2) Det andra tecknet är männens motsvarighet till kvinnornas klädesnorm: otrimmat skägg och vit löst sittande kaftan med huva som profeten Muhammed bar.
3) Tidigt äktenskap och
4) närvaro vid offentliga böner under de islamiska högtiderna.

De offentliga bönerna har kommit till Sverige. Att offentliga böner betraktas som ett viktigt synligt tecken på graden av ett lands islamisering är ett starkt skäl att förbjuda dem.

Notera att kvinnors beslöjning signalerar motståndet mot den västerländska civilisationen. Tack vare massivt stöd från Saudiarabien, som 1973 vann stort på oljekrisen och som ville skapa ett pan-islamiskt block som motståndare till Nassers pan-arabiska block, kunde Muslimska brödraskapet sprida sina värderingar över precis hela världen. MB stod för organiseringen, Saudiarabien för finanserna. Moskéer sköt upp som svampar ur jorden i land efter land, skolor finansierade av petrodollar växte fram i land efter land, inte sällan med lärare utbildade i Saudiarabien, miljontals Koraner har skänkts bort. Och flickor/kvinnor matas med att de kommer att brinna i helvetet om de inte täcker håret, att det är en stor synd att inte täcka håret, att det är flickors/kvinnors plikt att täcka håret, för det har Allah bestämt.

När det är Muslimska brödraskapets krav, ett krav alla extremistiska och konservativa islamgrupper tagit efter och påstår är Allahs befallning. Resultatet ser vi här i Sverige.

Kvinnor i Saudiarabien hade det betydligt lättare första halvan av 1900-talet. År 1979 är inte bara året då islamiska revolutionen i Iran inträffade och Saudiarabien, benhårda motståndare till shiiterna, fick konkurrens om herraväldet över tolkningen av islam av en shiitisk regim, det är också året då stora moskén i Mekka ockuperades. Saudiska regimens svar på alla interna religiösa konflikter blev mer religion, mer religion. Vilket gick ut över kvinnorna. Saudiarabiens kungahus existerar enbart tack vare stödet från den wahhabitiska klanen.

Och nu till Hamas, Muslimska brödraskapets palestinska gren. Här är en artikel i Socialdemokraternas tidning Aktuellt i politiken 1 mars 2010 som vittnar om att shariadoket är Hamas tvångsuniform. Hamas vann valet i Gaza 2006, år 2007 bekämpade de Fatah och har sedan dess styrt enväldigt över Gaza. År 2010 kliver Hamasmän in på Palmecentrets kontor i Gaza och lägger beslag på centrets dator och kräver att Palmecentrets lokala medarbetare skriver under ett papper som innebär att hon måste ha Hamas tillstånd att arbeta. Under Hamas styre hårdnade situationen för kvinnorna, de måste sitta längst bak i bussarna, en kvinna som vistas utomhus måste ha sällskap av den äkta mannen eller en nära manlig släkting. Ann Linde säger att man knappt ser någon kvinna som inte är beslöjad. ”Jag har varit i Gaza flera gånger och har tidigare klätt mig som vanligt, men nu får inte ens västerländska kvinnor bära kjol som inte är heltäckande.”

Det är en förolämpning utan like mot islamtroende av båda könen i Sverige av SVT att aldrig upplysa tittarna om vilken extrem västfientlig tolkning av islam flickor/kvinnor i shariadok representerar utan påskina att shariadoket är en islamisk tradition. Det är också en kraftfull signal till vuxna i hederskulturer i Sverige att SVT betraktar shariadoket som ett självklart inslag i offentliga Sverige, och ett svek utan like mot alla flickor som inget hellre vill än vara barhuvade som sina lekkamrater och klasskamrater.

Här är ett axplock av SVT:s nonchalanta inställning till Muslimska brödraskapets uniformspersedel, Hamas tvångsuniform och tecknet på motståndet mot den västerländska civilisationen, efter Hamas bestialiska massaker 7 oktober på judiska barn, unga och gamla och veckan innan SVT började sända En våldsam heder.

Den 7 november om trångboddhet, inga frågor ställs om varför man inte anpassar antalet barn till lägenhetens storlek.

Visste Cecilia Gralde och Katia Elliott inte om att En våldsam heder skulle börja sändas veckan efter? Struntade de i det? Tror de verkligen att shariadoket är en islamisk tradition?

Fredag den 10 november intervjuas Sara Palani som utbildar lärare i Strängnäs om gängkriminella och våld, hon säger att hederskultur finns även bland etniskt svenska gängkriminella.

Fredag 10 november 2023 intervjuas även den här beslöjade kvinnan av Carina Bergfeldt med anledning av en bok hon publicerat om sin flykt från den somaliska terrorsekten al-Shabaab och därför inte vill synas i bild. Ändå bär hon en klädsel som direkt kopplas till en extremistisk tolkning av islam.

Carina Bergfeldts okänsliga och frånstötande val att på 20-årsdagen av mordet på Fadime Sahindal intervjua Camilla Hamid iförd shariadok, verksam vid Cordobaskolan, som nyligen fått sitt tillstånd indraget av Skolinspektionen efter information från Säpo, kommenterar jag i det här blogginlägget 21 januari 2022. Känner Carina Bergfeldt och hennes redaktion över huvud taget till Bortförd och En våldsam heder?

Lördag 11 november låter Rapport fattigdomen i Sverige representeras av en kvinna klädd i ett plagg som för tankarna till islam.

Också lördag 11 november visas ständigt återkommande gästen Zeina Mourtada.

Hon, liksom Camilla Hamid,

har egna sociala kanaler med stora följarskaror. Varför visas deras västfientliga huvudbonader upp i skattefinansierade SVT?

Elle skriver 30 dec 2021 om Zeina Mourtada:

Något Zeina ofta fått försvara är hennes val att bära hijab. Zeina säger att det är hennes eget val och att hon burit den sedan 23-årsåldern. Idag är hon gift och mamma till tre barn varav en tonårsdotter som inte vill bära hijab, vilket är helt okej tycker Zeina. Själv bär hon den av religiösa skäl.
– Den är väldigt viktig. För mig personligen känns det som att jag har en krona på huvudet. Jag känner mig trygg i den. Det är en viktig del av mig, av Zeina, säger hon till SvD.
I en intervju med Aftonbladet från 2018 beskriver Zeina hur hon förhoppningsvis kan fortsätta att krossa myten om vad en kvinna i hijab är.
– Jag tror att min slöja krossat många fördomar. Jag visar inte upp den bild som många gärna vill måla upp, av en lite förtryckt kvinna som inte kan svenska, som vill vara hemma och bara laga mat. Jag har byggt upp mitt varumärke själv.

Söndagen 12 november fortsätter SVT rapporten om familjer i ekonomiskt trångmål i Sverige, här är det en familj i Bollnäs som Gävleborg lokal-TV gör ett inslag om.

Rapport 15 november

Stockholms Lokal-TV 15 november 2023 om hembesök

Rapport 28 november, besöker en skola där eleverna studerar samhällskunskap, demokrati och mänskliga rättigheter.

Lokalnyheterna Stockholm 5 december om Jimmie Åkessons kommentar om moskéer.

Jimmie Åkesson säger att han inte förstår kritiken som riktats mot honom: ”Jag riktar mig inte mot muslimer – jag riktar mig mot islamism och islamister.”

Redan 2006 sände SVT Uppdrag granskning två kritiska program om islamismens framväxt i Sverige, del 1 25 april 2006 här och del 2 den 2 maj 2006 här. Den 6 december 2009 sändes Evin Rubars program Dokument inifrån, ”Slaget om muslimerna”, här.

Om landets politiker hade lyssnat på vad socialantropolog Aje Carlbom sa 2006 och 2009 om att islamism handlar om politik, inte religion, och vilken fara Sverige som nationalstat utsätts för hade Jimmie Åkessons tal på Sverigedemokraternas landsdagar aldrig behövts. Sverige hade sett helt annorlunda ut, kanske hade betydligt färre moskéer fått bygglov och Ibn Rushd aldrig fått en enda krona från Folkbildningsrådet. Det är uppenbart att Hanna Stjärne inte har en aning om de program SVT sänt om islamism med tanke på hur SVT valt att låta ”upprörda” röster komma till tals efter Åkessons utspel.

Bland annat islamisten och aktiva socialdemokraten Kalsoom Kaleem, Göteborgs moské vid Rambergsvallen, Muslimska brödraskapets moské, talesperson för Muslimska samverkansgruppen i Göteborg. Hon uttalar sig i SVT 27 november om Jimmie Åkessons tal om att stänga moskéer och det öppna brev samverkansgruppen skrivit till statsminister Ulf Kristersson. För Muslimska brödraskapet är det oerhört viktigt att blixtsnabbt ta kontroll över mediebilden av islam så fort religionen kommer på tal. Likt Stockholms stora moskés VD ”broder” Mahmoud Khalfi

insisterar hon på dialog med regeringen. Faktum är att både Stockholms stora moské och Göteborgs moské borde rivas med hänvisning till att de styrs av Muslimska brödraskapets svenska gren. Ideologin är bland annat baserad på att profeten Muhammed när han var i underläge i Mekka inte krigade mot majoritetsbefolkningen, när han utvandrade till Medina blev han mäktig, både politisk ledare och krigsherre. Därav skillnaden i inställningen till väpnad jihad hos Brödraskapets svenska gren och Hamas. Målet är detsamma, en totalitär gudsstat.

Så här säger denna antidemokrat om Jimmie Åkessons tal:

Reportern säger att Jimmie Åkesson menade att moskébyggnader som spred antidemokratisk, antisvensk, homofobisk propaganda och desinformation skulle rivas. Islamisten Kalsoom Kaleem ljuger när hon svarar att hennes moské inte sprider desinformation.

Muslimska brödraskapet, som strävar efter att införa en totalitär teokrati styrd av deras tolkning av sharia, vill till varje pris markera att just de är talespersoner för landets islamtroende, vilket inte alls stämmer. Kalsoom Kaleem har en bakgrund i studieförbundet Ibn Rushd som just nu är föremål för mediernas uppmärksamhet med anledning av att de måste betala tillbaka pengar till Folkbildningsrådet gällande hårresande kurser avsedda för 7-åringar.

Här är en liten bakgrundsteckning av kvinnan som propsar på dialog med regeringen. Kalsoom Kaleem blev känd då hon uttalade sig i Uppdrag granskning 2013 i uppföljningsprogrammet till ”Imamernas råd” 2012 och sa sitt hjärtas mening om Göteborgs moskés inställning till demokrati, jämställdhet och den gifta kvinnans rätt att neka mannen sexuellt umgänge. Imamen Abdul Rashid Mohammed hade 2012 sagt till kvinnan som sökte råd att det bara fanns två skäl att neka mannen sexuellt umgänge: när hon var sjuk och när hon hade mens. ”Så det är de här två bara gånger som du kan säga nej. Men om du inte är trött eller sjuk eller du är på mens så du kan inte säga nej.” Imamen är delvis utbildad i Saudiarabien, som alltså finansierade moskén. Han kör med dubbla budskap, säger en sak inför öppen i ridå, en annan inför dold kamera. Kalsoom Kaleems kommentar i uppföljningsprogrammet: sharia står över svensk lag.

Forskaren Sameh Egyptson skriver i G-P 18 juni 2019 debattartikeln ”Partierna i Göteborg bör publicera sina fakta om Göteborg” inför EU-valet. Om Kalsoom Kaleem skriver han:

Studieförbundet Ibn Rushd har sedan starten arbetat för att normalisera islamism i Sverige och gav nyligen, tillsammans med folkbildningsförbunden Sensus och Bilda samt Myndigheten för stöd till trossamfund, SST, ut en broschyr inför EU-valet. I broschyren marknadsförs Kalsoom Kaleem, ordförande för Göteborgsmoskén och verksam i Ibn Rushd Göteborg, tillsammans med Svenska Kyrkans ärkebiskop Antje Jakelén och den katolska kardinalen Anders Arborelius. Kaleem blev rikskänd efter en intervju i SVT:s Uppdrag Granskning ”Kampen om koranen”. I programmet uttalade hon sig då för ett tydligt islamistiskt krav om att religionen inte ska anpassas efter tiden utan tiden och människor ska anpassa sig efter koranen.
Kalsoom Kaleem, har kandiderat till landstinget som socialdemokrat, och var första vice ordförande för Muslimskt Politiskt Forum, MPF, som Abdirisak Waberi ledde med målsättningen ”Utveckla politiska ledare med muslimskt perspektiv”. MPF lyckades att övertyga moderaterna i Göteborg inför valet 2010 att MPF representerar muslimer politiskt i Sverige. Det rådet resulterade i att Waberi fick plats nummer 5 på Moderaternas vallista och riksdagsplats och mandat i försvarsutskottet. Waberi fick dock endast 772 personröster, långt mindre än övriga från Göteborg valda moderata riksdagskandidater.

Abdirizak Waberi dömdes nyligen till fängelse för att ha förskingrat skolpengen som skulle ha gått till skolbarnen i Römosseskolan i Göteborg. Bland annat hade pengar gått till ett islamistiskt parti i Somalia. För övrigt var Göteborgs moskés saudiutbildade imam lärare på skolan.

Det är nu snart ett år sedan Sameh Egyptsons disputerade på sin doktorsavhandling Global politisk islam? Muslimska brödraskapet & Islamiska förbundet i Sverige. Ingen reaktion har märkts från SVT. Egyptson slår fast utan allt rimligt tvivel att både Stockholms stora moské och Göteborgs moské styrs av Muslimska brödraskapet och att styret alltså är islamistiskt. Har SVT:s politiska kommentatorer Mats Knutson och Elisabeth Marmorstein någonsin nämnt Muslimska brödraskapets svenska gren? Vet de vad islamism är? Har de tittat på programmen där Aje Carlbom berättar vad islamism är? Har de över huvud taget en aning om Sameh Egyptsons doktorsavhandling och alla hundratals miljoner skattekronor som slussats till Muslimska brödraskapets olika islamistiska föreningar i Sverige, studieförbundet Ibn Rushd bland annat?

Det är inte Jimmie Åkessons tal på Sverigedemokraternas landsdagar som är en skandal, det är SVT:s underlåtenhet att bevaka islamismens utbredning i Sverige.

SVT borde för länge sedan ha bjudit in de tre som först kartlade Muslimska brödraskapet i Sverige, Magnus Norell, Aje Carlbom, Pierre Durrani att tillsammans med Sameh Egyptson berätta vad islamism är så befolkningen slipper se skattefinansierade snyftprogram om hur upprörd islamisten Mahmoud Khalfi och islamisten Kalsoom Kaleem är och hur de längtar efter dialog med regeringen.

Slutligen några ord om den egotrippade politikern Jan Jönsson som var mäkta stolt över att Liberalerna på landsmötet sagt nej till en utredning om att förbjuda småflickors beslöjning i förskolan och på lågstadiet. Förskolan!

Landsmötets nej handlar inte om omsorg om småflickorna. Det handlar om den falang inom Liberalerna som är beredd att gå över lik för att markera avstånd från Sverigedemokraterna. Jan Jönsson sätter sitt ego före småflickornas bästa. Han sätter sitt ego före Sveriges bästa. Han borde aldrig ha sökt sig till politiken.

Nu har Europadomstolen slagit fast att det är fritt fram för myndigheter att förbjuda anställdas religiösa eller politiska symboler. Shariadoket är ett politiskt plagg, ett synligt tecken på motståndet mot den västerländska civilisationen, ett islamistiskt plagg. Låt oss hoppas att regeringen snart kommer med ett förbud mot religiösa och politiska symboler i all skattefinansierad verksamhet, inklusive skolor och SVT:s nyhetsprogram.

10 december 2023

Mona Lagerström fil dr

Del 4. Det svenska kvinnoförtryckets moderna historia – skammens historia.

Hederskulturförnekaren professor Stefan Jonsson, Linköpings universitet

Kurdo Baksis vän, professor Stefan Jonsson, är ett belysande exempel på motståndet från universitetet mot upplysning om hedersförtryck och hur importerade skrivbordsteorier trumfar verkligheten. År 2013 gjorde Rikspolisstyrelsen och Länsstyrelsen i Östergötland en film som en del i en nationell skolkampanj att förebygga hedersrelaterat våld, ett uppdrag de fått av regeringen. Stefan Jonsson uttalar sig i Östnytt.

Att just han uttalar sig är lika malplacerat som när hederskulturförnekaren professor Paulina de los Reyes fick uppdraget att utreda hedersförtryck efter mordet på Fadime Sahindal.

Jonsson menar att filmen kan få ett rasistiskt bakslag, att den ”spär på och bekräftar den stereotypa bild som finns av hedersrelaterat våld. Till exempel att det bara skulle vara män från Mellanöstern som utövar kvinnoförtryck”.

Kvinnoförtryck och hedersrelaterat våld är inte synonymer.

Jonsson menar att ”stereotypen” är ”jättevanlig. Det är den här bilden som finns sedan Fadime. Den måste bekämpas för att den är felaktig”.

Integrationsminister Erik Ullenhag skrev en artikel i SvD 23 juli 2013, Obegriplig kritik om hedersvåld. Ullenhag visar i artikeln att han är mycket väl insatt i frågan om hedersförtryck. Han slår fast: ”I Sverige har varje enskild individ rättigheter som ska främjas och skyddas.” Om Jonssons uttalande i Östnytt skriver han: ”Här hamnar Stefan Jonsson i den fälla som stora delar av det svenska samhället sitter fast i. Resonemanget bygger på att vi ska gå försiktigt fram när vi diskuterar hedersvåld för att inte stigmatisera människor. För mig är kritiken obegriplig. Det är klart att vi kan stå upp mot främlingsfientlighet och rasism samtidigt som vi bekämpar hederskulturer.”

Men det anser inte Stefan Jonsson som skriver en svarsartikel i SvD 1 augusti 2013, Filmen spekulerar i etniska stereotyper. Han anklagar specialisterna inom Länsstyrelsen i Östergötland för att spekulera i etniska stereotyper, filmen ”bygger på dålig kunskap”. Länsstyrelsen i Östergötland utgår från verkligheten, Stefan Jonsson från den västfientliga postkoloniala teoribildningen. Läs själv.

Stefan Jonsson skriver ytterligare två artiklar till sitt försvar, nu i DN. Den första 12 augusti 2013 Fadime förtjänar skickligare försvarare. Även den ett exempel på att den postkoloniala teoribildningen står över verkligheten och att han anser att han är experten, inte någon av dem som kritiserat hans inlägg, han skriver ”låga intellektuella nivå” om kritikerna. Han skriver om ”att fabricera ideologi”.

”Liksom det finns många orsaker till att en vit svensk man slår ihjäl sin hustru när hon kräver skilsmässa så finns det många orsaker till att en kurdisk-svensk far slår ihjäl sin dotter därför att hon vill gå sin egen väg.”

Två vuxna människor som valt att ingå en relation likställs med en far-dotterrelation. Fritt umgängesval två vuxna emellan likställs med ett hierarkiskt släktskap där barnet förväntas lyda fadern.

I båda fallen spelar kulturell fostran och kulturella normer en roll, men inte större roll i det ena fallet än det andra, och inte heller större roll än sociala, ekonomiska, psykologiska, familjemässiga och andra orsaker.

Det är uppenbart att Stefan Jonsson inte har läst några rättegångsprotokoll som rör hedersmord. Han fortsätter:

Den största orsaken är det som i kulturteorin brukar kallas ”situationen”. Att skilja på dessa bägge fall – att säga att det ena handlar om en konventionell våldsgärning orsakad av gärningsmannens sociala situation och psykologi och det andra om hedersvåld orsakat av gärningsmannens kultur – är att fabricera ideologi. Och ideologins funktion är här som alltid densamma, att stärka den egna gemenskapen genom att utmåla andra som abnorma, främmande eller farliga. Uppdelningen är vetenskapligt ohållbar och intellektuellt oredig.

Man skulle kunna tro att Stefan Jonsson sitter med Eva Lundgrens och Åsa Eldéns debattartikel i SvD 21 januari 1997 framför sig, se del 1 i den här serien. Den tes som Jesús Alcalá i DN 10 februari 1997 tar avstånd från.

Den västfientliga postkoloniala teoribildningen är en fabricerad ideologi, det är den ideologin Jonsson förfäktar, vilket är ett enormt underbetyg för den institution Jonsson är verksam vid, Institutionen för kultur och samhälle. Avdelningen för migration, etnicitet och samhälle (REMESO), Linköpings universitet.

Den 27 maj 2008 höjer Stefan Jonsson i DN Masoud Kamalis och ArA-aktivisternas, av integrationsminister Jens Orback (S) underkända utredning, till skyarna. År 2011 blir han professor vid REMESO. Vid samma institution är även vänsterpartisten professor Anders Neergaard verksam, Diana Mulinaris partner och en av innehavarna av ArA:s första ordförandeskap.

Frilansjournalisten Joakim Nilsson beskriver 22 april 2008 i artikeln ”Bland fiender” i Expressen den hårda tonen ArA-aktivisterna håller sig med.

Två månader efter att Kamalis utredning hade lämnat sin slutrapport grundades ett löst sammansatt forskarnätverk av svenska samhällsvetare som ville fortsätta driva en aktiv vänsteragenda i integrationsfrågor. Nätverket utvecklades senare till föreningen Antirasistiska akademin (ARA). Så sent som i januari fick ARA 100 000 kronor i stipendium från stiftelsen Artister mot nazister för att man ”tagit initiativ till att motverka rasism i undervisning, forskning och annan verksamhet inom universitets- och högskolevärlden”. På den interna e-postlistan finner man många av de forskare som ingick i Kamalis krets av förtrogna.

Joakim Nilsson skriver också:

Det är överlag mycket hårda omdömen som forskarna fäller i sina mejl. Personer med invandrarbakgrund som inte delar analysen av det svenska majoritetssamhällets förtryck behandlas mycket bryskt; namn som Nyamko Sabuni, Evin Rubar, Mauricio Rojas och Dilsa Demirbag-Sten återkommer som måltavlor i mejlväxlingarna. Lars Leijonborgs kommentar till mordet på Deniz beskrevs som en ”sjuk formulering”, av genusvetaren Katarina Mattson. När Nyamko Sabunis, Jan Björklunds och Erik Ullenhags debattartikel om att få invandrarflickor att delta i sexualundervisning publicerades i DN den 6/3 skrev sociologen Adrian Groglopo att folkpartiet bedriver ”svensk raspolitik i sin fascistiska form”.

Vidar skriver Joakim Nilsson 2008:

Att den offentliga debatten har hårdnat är lätt att konstatera. De som inte ställer upp på de vänsterradikala teoretiska modellerna för strukturell diskriminering utmålas som fascister, islamofober och ”husnegrer”. ARA:s interna e-postlista erbjuder en liten inblick i den värld där forskarna formulerar sina teser.
När jag frågar ordföranden Irene Molina om hon anser att det är lämpligt att kalla motdebattörer för husnegrer, svarar hon:
– Det där är inte så lätt att svara på. Det måste man se från fall till fall. Men i vissa sammanhang kan det vara berättigat.

Det är till denna grupp Stefan Jonsson sällat sig och blivit belönad med en professorstjänst vid REMESO. Den 2 september 2013 skriver Jonsson en ny artikel i DN angående upplysningsfilmen, Förtrycket existerar. Men andra kulturer är inte väsensskilda. Jag upprepar ingressen från 1997 då Arne Ruth var chef för DN:s kulturredaktion: ”Om vi av hänsyn till spirande främlingsfientlighet förtiger att mordet på Sara varit kulturellt betingat får vi snart också hålla tyst om förtrycket i Kina, Iran och på Kuba. Vilken rätt har vi då kvar att tala om rättvisa här hemma och i världen? Det är inte kulturimperialism att hävda att västvärldens föreställningar om individuella rättigheter står högre än fundamentalistiskt kvinnoförtryck.”

”Bekämpandet av fabricerade hederskulturer”, så uttrycker sig en professor som sitter med sina teoretiska handböcker framför sig och blundar för verkligheten. Det är uppenbart att DN:s chefredaktör Peter Wolodarski och kulturchef Björn Wiman inte gått i Arne Ruths fotspår utan är Stefan Jonssons och ArA:s knähundar med tanke på hur styvmoderligt DN behandlar den terror flickor i hederskulturer lever under, de är barnslavar, de säljs av sina fäder! och med den frenesi så fort tillfälle ges att publicera bilder på flickor/kvinnor i shariadok och låtsas att doket är en islamisk tradition.

Det övergripande ansvaret för hur DN har utvecklats efter Arne Ruths humanism och försvar av den västerländska demokratin till Stefan Jonssons kommunistiska och västfientliga propaganda har naturligtvis ägarfamiljen Bonnier.

Det övergripande ansvaret för universitetens anammande av den västfientliga postkoloniala teoribildningen och det kompakta motståndet mot arbetet mot hedersrelaterat förtryck har det senaste kvartsseklets utbildningsministrar. Motståndet finns som framkommit ovan hos REMESO, hos Nationella sekretariatet för genusforskning, Göteborgs universitet, som ArA:s aktivister Paulina de los Reyes och Irene Molina haft total makt över och som jag skrivit mängder med blogginlägg om och också i min bok om Muslimska brödraskapets förtrupp i Sverige. ArA:s Adrian Groglopo är lektor vid Institutionen för socialt arbete, Göteborgs universitet, Maimuna Abdullahi är doktorand vid institutionen.

Båda har i många år suttit i ArA:s styrelse med Groglopo som ordförande. Maimuna Abdullahi har också i många år varit en av aktivisterna inom Muslimska brödraskapets svenska gren. På bilden ovan talar hon på Muslimska familjedagarna som anordnades av Muslimska brödraskapets svenska gren. Här är en annan bild på henne kopplad till Muslimska brödraskapets svenska gren:

Den 25 juni 2015 skrev hon i Expressen debattartikeln ”Hatkampanjen mot förorten är rasistisk” tillsammans med sociologen och miljöpartisten Manijeh Mehdiyar där de med hjälp av den postkoloniala teoribildningens vokabulär kritiserar arbetet mot hedersförtryck. De skriver om vänsterpartisten och riksdagsledamoten Amineh Kakabaveh:

En politiker som dessvärre är riksdagsledamot sedan många år och därmed har makten och den offentliga mikrofonen för att kontinuerligt propagera om förekomsten av en särskild hederskultur i förorten. Men varför deltar etablerade politiker som Amineh Kakabaveh i att medvetet anspela på rasistiska stereotyper?

De hittar förklaringen i det ”ideologiska ramverk” som vilar på ”den europeiska kolonialismen”:

föreställningar om förekomsten av byggandet av en särskilt barbarisk, kvinnofientlig ”muslimska värld” som måste civiliseras av en liberal, upplyst Västvärld; en retorik även känd som könsorientalism.

Katia Wagner och Jessica MacDowall: Följ pengarna så ser ni var det kompakta motståndet mot arbetet mot hedersförtryck finns inom universitetet. Gör en djupdykning i vilka som får forskningsanslagen. Granska vilka anslag som ges till REMESO, Linköpings universitet, Nationella sekretariatet för genusforskning, Göteborgs universitet, Centrum för mångvetenskaplig forskning om rasism (CEMFOR), Uppsala universitet, som kunde bildas tack vare miljoner från Vetenskapsrådet till ArA:s aktivister och professor Mattias Gardell.

Forskaren Devin Rexvid, som medverkar i båda era program, fick inte forskningsmedel till sin och Astrid Schlytters bok Mäns heder som Studentlitteratur gav ut 2016. De finansierade arbetet med boken själva.

Så ser det kompakta motståndet ut. Kombinationen hårdföra kommunister och Muslimska brödraskapets svenska gren. Antologin Maktens (o)lika förklädnader, där även Anders Neergaard medverkar, är en krigsförklaring mot den västerländska demokratin och den svenska jämställdheten. Och svenskarnas ”vita” hud. Första utgåvan kom 2002, jag har noterat att den publicerats även 2005, 2006 och 2012. Det är dessa ”forskare” som i ett kvarts sekel vadat i forskningsanslag.

Det är dessa ”forskare”, som med sina anklagelser att svenskarna är rasister, att det är rasism att utreda invandrares olika kulturer, normer och makthierarkier, är upphovet till dagens kollapsade Sverige. På 1970-talet fanns det en genuin vilja hos forskare och myndigheter att göra allt man kunde för att gifta invandrade kvinnor och mammor inte skulle bli inlåsta i hemmen och avskilda från det svenska samhället som deras män, och framför allt barn, ganska snart blev en del av. Det fanns på 1990-talet en genuin vilja hos DN att lyfta fram hederskulturer från Mellanöstern och belysa flickors inlåsning, misshandel, tvångsgifte, brudförsäljning.

Sedan kom de hårdföra kommunisterna från katolska Sydamerika fyllda av hat mot svenskarnas ”vita” hudfärg, hat mot ”vita” medelklassfeminister och skrek rasism, rasism rasism. Läs Irene Molinas och Susanne Johanssons hånfulla inlägg om hedersmord i ovanstående bok. De skriver bland annat: ”När frågor om förtryck och övergrepp hänvisas till ’kulturella drag’ hos den invandrade befolkningen och deras barn bekräftas en svensk överlägsenhet som glorifierar den nationella jämställdhetens framgångar; samma jämställdhet som när den diskuteras ’oss svenska’ feminister emellan lämnar mycket att önska” (s. 273). ”Om Sverige är så jämställt varför behövs det 150 kvinnojourer? Det vanligaste våldet förekommer vid separationer, den vanligaste gärningsmannen när en kvinna mördas i Sverige är maken eller exmaken/sambo inte sällan som en följd av att kvinnan hotat att lämna honom eller redan har lämnat honom. Vad ligger den stora skillnaden mellan denna handling och en kvinna som blir ihjälslagen för att hon inte vill leva upp till sina fäders, bröders moral. Vem vinner på att göra den ena formen av förtryck bättre än den andra?” (s. 274).

Den ena formen av förtryck är klanbaserad. Förtryckarna är inte bara bosatta i Sverige, klanmedlemmar som lägger sig i en dotters eller makas liv kan vara bosatta över precis hela världen, inklusive ursprungslandet.

Mona Sahlin blev bedårad av Masoud Kamalis och Paulina de los Reyes blinda hat mot Sverige och den ”vita” huden och anklagelserna om rasism och sparkade den sittande maktutredningen och gav Kamali och Reyes 10 miljoner till en utredning om ”strukturell rasism” i Sverige, som Jens Orback underkände. Men som tack vare Stefan Jonssons uppbackning i DN och verksamhet vid REMESO upphöjts till ”vetenskap” och lever och frodas. Liksom tack vare Nationella sekretariatet för genusforskning och CEMFOR och mängder med genusvetenskapliga institutioner och institutioner för socialt arbete.

På bekostnad av barnen och kvinnorna i hederskulturer.

Ett kvarts sekel!

Och ett kollapsat Sverige vars politiska ledare inte har minsta kunskap om alla invandrade kulturer.

Förslag på ett radikalt paradigmskifte: Stryp alla finansiella medel till den västfientliga postkoloniala teoribildningen inom universitetet, lägg omgående ner REMESO, CEMFOR, Nationella sekretariatet för genusforskning, släng den nationella planen mot rasism i papperskorgen, tillsätt en ny maktutredning liknande den som Mona Sahlin sparkade med fokus på invandrade kulturers makthierarkier och normer och skapa en ny nationell plan som fokuserar på invandrares aktiva avståndstagande från och förakt för det svenska samhället.

Fortsättning följer.

6 december 2023

Mona Lagerström fil dr

Del 3. Det svenska kvinnoförtryckets moderna historia – skammens historia.

Kurdo Baksis häxjakt på Nyamko Sabuni (FP), integrationsminister 2006–2010  

Då Nyamko Sabuni efter valet 2006 utnämndes till integrationsminister bedrev Kurdo Baksi en häxjakt på henne. Han tålde inte att en ung kvinna sprang före honom och nådde en topposition, inom borgerligheten till råga på allt. Han hade då plattformarna Expo, Dagens Nyheter, ABF Stockholm till sin disposition. Sabuni hann inte mer än utnämnas till minister förrän Baksi via TT skickade ut ett fördömande, som DN publicerade.

Året efter, 9 september 2007, skrev han en lång infam artikel i DN och kallade Nyamko Sabuni för ”Regeringens perfekta alibi”. Kurdo Baksi (f. 1965) inleder med hur 1995 en ung Nyamko Sabuni (f. 1969) klev in på hans kontor och lånade samtliga svenska riksdagspartiers program och hur hon föll för Folkpartiet och placerades på deras riksdagslista för Stockholm. ”Sverige skrek efter icke-europeiska ’muslimska’ kvinnor med högeråsikter och som kunde sätta invandrarna på plats.” Han kritiserar att hon inte kallar sig feminist, han kritiserar också de 10 punkter Nyamko Sabuni listat i sin skrift Flickorna vi sviker:

”polisanmäld av rektorn för ’grovt förtal och för att späda på fördomar mot muslimer’.” Plus ytterligare text.

Rektorn för Al-Azharskolan var Bashir Aman Ali, senare dömd till fängelse för att ha försnillat 10 miljoner kronor av skolpengen som var ämnad åt eleverna.

Det var fler än Kurdo Baksi som kritiserade att Nyamko Sabuni inte kallade sig feminist. Hon fick skarp kritik av de egna partimedlemmarna, trots att det är ljusår mellan vad hon under sin tid som minister åstadkom för hederskulturutsatta flickor och ”feministen” Gudrun Schyman under alla år Schyman var partiledare för Vänsterpartiet, som hon utnämnde till ett feministiskt parti, och Feministiskt initiativ. Nyamko Sabuni valde barnens och kvinnornas perspektiv. Gudrun Schyman valde de sydamerikanska kommunisternas postkoloniala teoribildning framför verkligheten, och gav inte vika trots att många ledande personer på tjej- och kvinnojourer bönade och bad henne och Feministiskt initiativ att uppmärksamma de utsatta barnen i hederskulturer i Sverige.

Kurdo Baksi påstår i artikeln att Nyamko Sabuni publicerar vandringssägner och kommer med felaktiga uppgifter om könsstympning i sin skrift Flickorna vi sviker. Om hederskultur i Sverige, publicerad inför valet 2006.

Så här skriver Sabuni:

”Socialstyrelsens utredning visade att flickorna blivit könsstympade.” Felaktiga uppgifter? Från Nyamko Sabuni eller Kurdo Baksi, som återger en artikel i Expressen 3 april 2007 där det sägs att rektorn ämnar polisanmäla henne? Hur gick det med rektorns polisanmälan?

I artikeln skriver Kurdo Baksi gynundersökning för ”utrikesfödda”. Under punkt 5 skriver Nyamko Sabuni om obligatoriska gynekologiska undersökningar på alla skolflickor.

Det är ”populistiskt” att föreslå att preskriptionstiden för könsstympning förlängs enligt Baksi. I den här artikeln i Expressen 1 augusti 2006 försvara Nyamko Sabuni sina det hon kallar frihetsförslag.

Flera medarbetare i DN kritiserade Baksis artikel. Stefan Jonsson svarade 14 september 2007 i en notis att Nyamko Sabuni skapat sig en profil ”bland annat genom angrepp på valda minoritetsgrupper” och att Kurdo Baksi med sin artikel bidrar ”till vår förståelse av denna makthavare och minister”.

Den 18 september svarade Nyamko Sabuni och inleder med: ”Stefan Jonsson vägrar att se det uppenbara syftet med den artikel hans vän Kurdo Baksi skrev”. Hon redogör för sina ståndpunkter och avslutar med: ”I sin artikel frågar sig Jonssons vän Baksi om vi ser ett mönster? Ja, väldigt tydligt. Jag accepterar inte förtryck, orättvisor eller utnyttjande av systemet”.

Kurdo Baksi sprätte den här tiden omkring som en feodalherre och utnämnde sig själv till integrationsexpert. Nyamko Sabuni sa ja till att prata integration i Uppdrag granskning men när hon fick höra att hon skulle debattera med Kurdo Baksi, som just karaktärsmördat henne i DN, hotade hon att hoppa av. Det blev ett himla liv. Kurdo Baksi uppskattade inte att Sabuni i DN svarade på Stefan Jonssons notis och inte på hans artikel. Den 20 september publiceras hans artikel ”Osakligt”, som han inleder med: ”Först vägrar jämställdhets- och integrationsminister Nyamko Sabuni att möta mig i debatt i SVT:s ’Uppdrag granskning’. Sedan föredrar ministern att på denna sida 18/9 replikera på en notis av Stefan Jonsson, fastän det var jag som var upphovsman till den långa granskningen av hennes elimineringspolitik på integrationen i vårt land (9/9). Nu till sakfrågan: På nytt försvarar Sabuni med näbbar och klor språktest, gyn-undersökningar, utvisningar av mörkhåriga och slöjförbud, såsom jag beskrev det i min artikel.”

Sverige är ett av världens mest sekulära länder. Det vill Kurdo Baksi ändra på. Han värnade om poliser i shariadok. Den 30 september 2009 skrev Baksi en lång artikel i DN:s serie ”Mina drömmars Sverige.” Rubriken på hans artikel: ”År 2030 får alla vara svenskar”. Han skriver att han drömde om en kvinnlig polis. ”Hon är historisk eftersom hon är den första av Sveriges 20 000 poliser som bär slöja. Men hon är inte ensam om fenomenet. Den svenska poliskåren återspeglar numera samhället i Sverige på ett perfekt sätt: Var femte polis har invandrarbakgrund och varannan är kvinna.” ”Vi har en manlig jämställdhetsminister som är feminist (Inte självklart alltid. Det såg illa ut 2006!)”.

Katia Wagner och Jessica MacDowall: Jämför Kurdo Baksis antologi 2004 och infama DN-artikel med Nyamko Sabunis skrift och bedöm hur situationen för barn och kvinnor i hederskulturer i Sverige i dag hade sett ut om Nyamko Sabunis 10 frihetsförslag 2006 hade tagits på allvar av politiker, myndigheter och journalister, inte minst inom SVT, i stället för de postkoloniala hederskulturförnekarna i Baksis antologi. Kunskap om förtryck i hederns namn är omfattande. Motståndet kompakt.

Jag har flera gånger på den här bloggen önskat att Nyamko Sabuni ger ut skriften Flickorna vi sviker på nytt.

Den postkoloniala teoribildningen betraktas som vetenskaplig sanning även inom kulturvärlden, spridd av bland andra America Vera Zavala, född i Rumänien, föräldrar från Sydamerika. De sydamerikanska kommunisterna är solidariska med varandra och har bildat ett hederskulturförnekarkotteri, hit hör även Vänsterpartiets Rossana Dinamarca, som hånar engagemanget för arbetet mot hedersförtryck, exempelvis här och här.

Katia Wagner och Jessica MacDowall. Jag ber er: Läs igenom det här blogginlägget 1 september 2023 som riktar sig till Katia Wagner och Karin Mattisson där jag med anledning av Uppdrag gransknings program ”Bortförd” efterlyser en genomgång av hederskulturförnekarna och redogör för America Vera Zavalas inställning att arbete mot hedersförtryck är ”islamofobi” och ”rasism”, att hederskultur inte är importerad utan uppfunnen här i Sverige, och hur hon citerar Paulina de los Reyes och ”berättelsen om den vita mannen som räddar mörka kvinnor från mörka män”. Och därmed slog ut möjligheterna att från teaterscener skildra hedersförtryck i Sverige. Hon har av någon anledning stort förtroende inom kultursfären, hon sätter upp shariainspirerade och postkoloniala texter på Dramaten, Riksteatern, hon får visa sina alster i SVT. Hon är genomsyrad av den postkoloniala teoribildningen och ser inte verkligheten.

Efter valet 2010 ersatte Fredrik Reinfeldt Nyamko Sabuni med Erik Ullenhag (FP) som integrationsminister. Kurdo Baksi fortsätter att kritisera språktest och kallar det språkförtryck i en intervju i Socialdemokraternas tidning Aktuellt i politiken 16 juni 2012. Jag inleder med att jämföra Kurdo Baksis gnäll med hans farbror, barnboksförfattaren Mahmut Baksi (d. 2000), som var den första i klanen Baksi som på 1970-talet fick asyl i Sverige. Han ville bara ha hit mamma och pappa, men fick hela släkten på halsen. Han skriver i Minnen i exil att tack vare att Sverige bidrog till att hans böcker översattes till kurdiska ”har kurdisk litteratur fått en plats i världslitteraturen som ett erkänt språk” (s. 144). På s. 145 skriver han vad Sverige betytt för kurder:

Så här låter Kurdo Baksi tolv år senare om Folkpartiets krav på språktest: ”Det är många som flytt hit på grund av språkförtryck. Då blir det ganska jobbigt när någon står här med en piska och slår en i skallen.”

Nyamko Sabuni skriver om den terror flickor i hederskulturer i Sverige lever under, vilket Baksi anser är rasism att nämna. Han tycks inte fundera en sekund över att det faktum att han lärt sig svenska är skälet till att han över huvud taget kan delta i samhällsdebatten.

”Ja, man känner att det är alltid någon som ska slå på en, att lära sig andra språk ända sedan man föddes.”

Om språktest hade införts redan 2002 när Folkpartiet föreslog det, hade vi i dag då haft mängder med analfabeter som inte kan ett ord svenska med allt vad det för med sig av parallellsamhällen, religiöst förtryck, hedersförtryck och minimala möjligheter att komma in på arbetsmarknaden? Och, framför allt, inte kan delta aktivt i det demokratiska arbetet?

Fortsättning följer.

4 december 2023

Mona Lagerström fil dr

Del 2. Det svenska kvinnoförtryckets moderna historia – skammens historia.

Katia Wagner och Jessica MacDowall: Utöver den av Stefan Jonsson i DN prisade ovetenskapliga utredningen av Masoud Kamali, gör också en djupdykning i hederskulturförnekarna Kurdo Baksis, Stieg Larssons (red. tillsammans med Cecilia Englund) och Expos antologi Debatten om hedersmord (2004), som kom ut två år efter det att Fadime Sahindals far avrättat henne,

och bedöm den vetenskapliga nivån i hederskulturförnekarna Masoud Kamalis och Diana Mulinaris bidrag om hur debatten efter avrättningen fördes i medierna. Fadime Sahindal gick ut offentligt 1998 med att hennes familj ville mörda henne eftersom hon hade en svensk pojkvän och vägrade gifta sig med en kusin. Kurdo Baksi visste att det rörde sig om ett hedersmord, ändå samlade han ihop en grupp hederskulturförnekare i Eva Lundgrens anda och gav tillsammans med Stieg Larsson och Expo ut boken som hävdar att debatten var rasistisk, eftersom debattörerna kopplade mordet på Fadime Sahindal till hederskultur. Jag var på seminarier på ABF i Stockholm om hedersförtryck där Baksi lagt ut boken på ett bord till försäljning och pratade om ”min vän Stieg Larsson”, som dog i november 2004.

Den 23 januari 2002, två dagar efter mordet, skriver Baksi en debattartikel i Aftonbladet, ”Familjen förlorar nu all respekt”.

Han skriver att kurder i Sverige har ett parallellt rättssystem!

”Efter påtryckningar ifrån flera kända kurdiska familjer och institutioner försonades Fadimes familj med Fadime. Det var kort efter att Fadimes pojkvän omkommit i en bilolycka. Såväl jag som många andra kurder var glada att vi hade avstyrt ett förestående meningslöst mord.”

Vi! Inte polisen.

Marianne Spanner gjorde ett SVT-reportage i Striptease 6 maj 1998 om Fadime Sahindal och hur hon hotades till livet av sin familj och om rättegången mot Fadimes far och hennes bror som Fadime hade anmält till polisen för olaga hot. I en intervju tre månader senare i Aftonbladet 6 augusti säger Kurdo Baksi att en kvinna som hotas till döden av sin familj inte ska gå till polisen. Det försvårar en försoning med familjen. Med ”den tragiska utgången” avser han Fadimes polisanmälan. Det anses mycket fult att gå till polisen.

Kurdo Baksis syster, dåvarande riksdagsledamoten (1994–2002) Nalin Baksi/Pekgul (S), var inblandad i försöket att förmå familjen att inte mörda Fadime. Riksdagsledamoten visste att Fadime skulle mördas om hon satte sin fot i Uppsala. Det är maffiametoder. Vi tillåter att du får leva så länge du håller dig borta från Uppsala. Sätter du din fot här blir du avrättad. Fadime Sahindal läste till socionom i Östersund och skulle göra praktik i Kenya några månader och ville träffa modern och en syster innan hon for. Därför åkte hon till Uppsala.

Nalin Pekgul säger att hon och hennes man reste till Uppsala för att försöka medla. I boken, som hon skrev tillsammans med sin man Cheko Pekgul, Jag är ju svensk, publicerad 2014, skriver de om hur Fadimes far vädjade till dem att skicka iväg Fadime från Uppsala. ”Han sade öppet till oss att om Fadime kom till Uppsala skulle han bli tvungen att mörda henne för annars skulle hans son göra det. Om hon bara var borta från Uppsala kunde familjen betrakta henne som död och på så sätt kunde pappan rädda sin heder.”

Det märkliga är att Nalin och Cheko Pekgul framställer det som något helt naturligt att en riksdagsledamot i en rättsstat aktivt medverkar i ett parallellt rättssystem i syfte att skydda en mans heder och avstyra en avrättning, i stället för att åka raka vägen till polisen och berätta om invandrade maffiametoder. Fadime hävdade sina rättigheter enligt svensk lag att fritt välja livspartner och studera.

I början av oktober 2023 återpublicerade Hanif Bali på plattformen X ett inlägg på Twitter från 2019 i ett försök att svartmåla Alexandra Pascalidou för en artikel hon skrev 1997 om Nalin Baksi. Hanif Bali skriver: ”Kvinnokämpen Alexandra när hon smutskastade Nalin Pekgul (fd. Baksi) i SvD 1997 för att hon lyfte frågan om hedersmord. Har hon gjort avbön för detta?”

Jag har kritiserat Alexandra Pascalidou och kallat henne för shariapolitiska extremhögerns nyttiga idiot i det här och det här blogginlägget april 2019, men när det gäller artikeln 1997 har Pascalidou rätt. Det finns ingen anledning för henne att göra avbön.

Nalin Baksi/Pekgul hade 1997 förstahandskunskap om Fadime Sahindal, som först 1998 trädde ut offentligt med familjens dödshot. I Aftonbladet 4 februari 1998 i artikeln ”Min familj ska döda mig”, kallas hon Rana.

Det här kände Kurdo Baksi till när han efter mordet på Fadime Sahindal samlade ihop en grupp hederskulturförnekare och publicerade Debatten om hedersmord. Masoud Kamali skriver i sitt bidrag att det som kallas hedersförtryck handlar om normala generationskonflikter och anklagar socialtjänsten.

Det var Mona Sahlin, dåvarande integrationsminister, som utsåg Kamali och sparkade den sittande maktutredningen, en skandal utan like.

Diana Mulinari, i bidraget ”’Hon dog för att hon ville bli svensk’”, går likt Paulina de los Reyes, på Gayatri Spivaks linje och kallar ”diskursen” om mordet på Fadime Sahindal för ”banal nationalism”.

Här citerar Mulinari Reyes:

Läs här hur Mulinari under rubriken ”Den goda viljan” förlöjligar Sveriges arbete för demokrati och mänskliga rättigheter, och kallar svenskarna ”bärare av ett kolonialt arv”, därför är svenskarna korkade som tror att de har rätt att tala om demokrati och mänskliga rättigheter:

Det är denna ”höga vetenskapliga” nivå hos Kamali och Mulinari som Stefan Jonsson prisar i DN. Nivån är inte högre i Kamalis utredning, som han fick pengar till av Mona Sahlin som sparkade den sittande parlamentariska maktutredningen eftersom hon kände mer för Kamalis approach. Mona Sahlin har ett stort ansvar för den havererade integrationspolitiken och Kamalis och ArA:s kommunistiska genomslag, en västfientlig teoribildning som ju Kurdo Baksi tagit till sig innan Kamalis utredning var klar 2006. Hela antologin är ett enda försvar av Eva Lundgrens och Åsa Eldéns tes. Stieg Larsson kallar i sitt inlägg Åsa Eldén för ”en av Sveriges mest kunniga experter i ämnet hedersmord. När hon fastslog att begreppet får en missvisande kulturell klang och att det handlar om våld mot kvinnor, utsattes hon för angrepp från inte bara anhängarna av den kulturantropologiska förklaringsmodellen utan även Sverigedemokraterna”.

Fortsättning följer.

2 december 2023

Mona Lagerström fil dr

Jag har ett förslag på dokumentärseriens namn: Det svenska kvinnoförtryckets moderna historia – skammens historia.

Detta är det första inlägget av 6. Religion, importerade kommunistiska teorier och klantänkande har huvudrollen.

Där religiösa ledare och grupper ges en maktposition krymper flickors, kvinnors och sexuella minoriteters rättigheter. Det är bara att glädja sig åt att Skolinspektionen drar in tillståndet för ytterligare en antidemokratisk religiös friskola, Cordobaskolan, där flickor i religionens namn behandlats som andra klassens medborgare. Också glädjande är att Europadomstolen nyligen beslutat att det är tillåtet att förbjuda offentliganställda att bära religiösa symboler.

Det borde därför inte krävas någon utredning för att regeringen ska kunna fatta beslut om att staten ska förhålla sig neutral i religiösa frågor och förbjuda religiösa symboler i all offentligt finansierad verksamhet, inklusive SVT:s nyhetsprogram.

Katia Wagner har för Uppdrag granskning nyligen gjort programmen ”Bortförd” och ”Uppfostringsresan” om hur hederskultur i Sverige drabbar unga flickor och pojkar. Jessica MacDowalls serie ”En våldsam heder” visas just nu på SVT om tre olika hederskulturella fall: könsstympning, hedersmord och tvångsgifte. Det är välkommet. Det är mer än välkommet. Men: Jessica MacDowall säger i Aftonbladets TV-bilaga inför det första programmet i serien: ”Det finns en stor okunskap kring hedersrelaterat våld och förtryck i det svenska samhället.”

Det finns en oerhört stor kunskap om hedersförtryck i Sverige, inom forskningen, inom förvaltningen, hos tjej- och kvinnojourer, stödverksamheter, ideella föreningar. Det är inte kunskapen som saknas. Det är det kompakta motståndet mot granskning av hederskultur i Sverige och anklagelserna om ”rasism” och ”islamofobi” som är det stora problemet och som jag skrivit om i åtskilliga blogginlägg och också i min bok om Muslimska brödraskapets förtrupp i Sverige.

Sara Abed Ali, 15 år, mördades 1996 av sin bror och kusin. Teologie doktor Eva Lundgren, professor i sociologi, och doktorand Åsa Eldén skrev ett långt inlägg på SvD Brännpunkt 21 januari 1997, ”Våldsbrott mot kvinnor är inte något ’exotiskt’”, där de framför tesen om den kolonialistiska världsbilden och att det är fel att lyfta fram kulturell bakgrund i fråga om mord på flickor/kvinnor, det handlar om strukturellt förtryck av kvinnor i hela världen, det är en förenkling att tala om hedersmord, ”det handlar alltid om våld mot kvinnor – det är en bättre beteckning”.

Lundgren och Eldén fick många efterföljare, bland andra integrationsminister Mona Sahlin (S), jämställdhetsminister Margareta Winberg (S) och Gudrun Schyman, Vänsterpartiets ledare, grundare av och talesperson för Feministiskt initiativ.

Arne Ruth var då chef för DN:s kulturredaktion. Juristen Jesús Alcalá skrev i samband med rättegången två långa artiklar 7 och 10 februari 1997, här och här. I ingressen till artikeln 10 februari får Lundgren/Eldén och alla som vägrar se kulturen bakom hedersmord mothugg: ”Om vi av hänsyn till spirande främlingsfientlighet förtiger att mordet på Sara varit kulturellt betingat får vi snart också hålla tyst om förtrycket i Kina, Iran och på Kuba. Vilken rätt har vi då kvar att tala om rättvisa här hemma och i världen? Det är inte kulturimperialism att hävda att västvärldens föreställningar om individuella rättigheter står högre än fundamentalistiskt kvinnoförtryck.”

Det är lysande.

Arne Ruth slutade 1998 som chefredaktör, DN slog in på en annan linje med hjälp av hederskulturförnekaren Stefan Jonsson, som jag återkommer till och som 2008 i DN prisade de här hederskulturförnekarna

i det kommunistiska akademiska nätverket Antirasistiska akademin (ArA) som jag har skrivit mängder med blogginlägg om, de förekommer även i min bok om MB. De anammade helt Eva Lundgrens teser, våldet mot kvinnor är problemet. Hederskulturförnekaren Paulina de los Reyes, se exempelvis det här blogginlägget 26 oktober 2023 där jag skriver om henne, utsågs att utreda hedersförtryck efter mordet på Fadime Sahindal. En hederskulturförnekare! Här är ett utdrag ur hennes rapport, s. 33.

Gayatri Spivak, som Reyes hänvisar till, är född i Indien i den högsta kasten, hon är kommunist, verksam i USA, en av upphovspersonerna till den kommunistiska extremt västfientliga postkoloniala teoribildningen som betonar hudfärg. Det är inte kvinnorna som i Indien bränns till döds när deras make avlidit, som den brittiska kolonialmakten på 1800-talet värnar om när de förbjuder änkebränning, utan sin egen överlägsenhet, säger Spivak. Reyes överför detta till Sveriges arbete mot hedersförtryck. ”Berättelsen om ’vita män som räddar mörka kvinnor från mörka män’ är en effektiv täckmantel för såväl kvinnoförtryck (av alla kvinnor) som kolonial dominans (över en bekönad andra)”.

Kolonial dominans. Sveriges ”vita” koloniala dominans över ”mörka” invandrare. På s. 40 hänvisar hon till hederskulturförnekaren Masoud Kamali som expert.

ArA-aktivisterna verkar i symbios med Muslimska brödraskapets aktivister, exempelvis Maimuna Abdullahi, Fatima Doubakil, Rashid Musa. Islamisten Maimuna Abdullahi har i många år suttit i ArA:s styrelse, hon är doktorand på Groglopos institution, Göteborgs universitet. Det var hon som tillsammans med islamisten Fatima Doubakil

drev en förtalsprocess mot Ann-Sofie Hermansson (S).

Stefan Jonsson har som journalist på DN varit en centralgestalt när det gäller introduceringen av den kommunistiska extremt västfientliga postkoloniala teoribildningen i Sverige. Han presenterar bland andra Gayatri Spivak i en lång artikel i DN 28 januari 1995 i en serie om postkolonialisterna.

Spivak är mer än extremt teoretisk och skriver fruktansvärt knöligt, vilken Jonsson förtjänstfullt kommenterar.

Men Sverige hade hunnit otroligt mycket längre i arbetet mot hedersförtryck om den postkoloniala teoribildningen aldrig hade importerats från USA med sitt kommunistiska svammel om strukturell rasism i Sverige och ”intersektionalitet”, ett ord som ju bara är en omskrivning av klasskamp upphöjd till tre: kön, ras, religion. Stefan Jonsson skriver en lång hyllningsartikel 27 maj 2008 till Masoud Kamali, ”Problemet är inte rasism” säger han,

utan att politiker och andra beslutsfattare inte vill ta till sig ”vetenskapens rön”, den utredning som integrationsminister Jens Orback 2006 ansåg inte höll måttet. ”Vi ville att den strukturella diskrimineringen skulle identifieras och beläggas för att se dess omfattning. På den punkten är vi inte tillfredsställda, säger Jens Orback.”

Stefan Jonsson påstår att Kamali utsatts för ett drev. Kamali och de ovan nämnda kommunistiska ArA-aktivisterna är ”landets främsta experter på etniska relationer och integrationsfrågor”. Jonsson skriver om ”kunskapsinhämtning på hög vetenskaplig nivå”. ArA:s Paulina de los Reyes, Diana Mulinari, Irene Molina medverkade i utredningen. ArA:s Adrián Groglopo var sekreterare. I artikeln nämner Jonsson även Paul Lappalainens betänkande ”Det blågula glashuset – strukturell diskriminering i Sverige”, som jag strimlar i min bok om MB. Stefan Jonsson är numera professor. Och ger sig 2013 ut för att vara expert på hederskultur, eller avsaknaden av hederskultur i Sverige snarare, vilket jag återkommer till.

Masoud Kamalis och ArA-aktivisternas postkoloniala integrationspolitiska maktutredning spolades alltså av dåvarande integrationsminister Jens Orback för att den inte tillfredsställande kunde belägga den så kallade strukturella rasismen i Sverige, en ovetenskaplig utredning som skrämmande nog fortfarande lever och frodas inom universitetet och myndighetssvängen, vilket Anna-Karin Wyndhamn kommenterar i en ledare i Göteborgs-Posten 11 oktober 2023, ”Skjutningar och sprängningar – men Göteborg utbildar om mikroaggressioner”. En anställd inom Göteborg hade kontaktat Wyndhamn och berättat om ett digitalt möte.

I september deltog hen på en digital kompetensutveckling som anordnats av arbetsgivaren. Över 150 medarbetare bestående av bland annat socialsekreterare, fritidsledare, enhetschefer och metodhandledare lyssnade på föreläsningar av tre forskare vid Göteborgs universitet. Temat var strukturell rasism.

Fortsättning följer.

30 november 2023

Mona Lagerström fil dr

Lisa Åberg har tagit ställning för Muslimska brödraskapets svenska gren, Hamas bröder. Jag har kommenterat det tidigare. Jag gör det än en gång, för statistikens skull.

Mahmoud Khalfi är en slipad politiker. Muslimska brödraskapet är en global politisk rörelse med politiska mål, att införa en teokrati, ett gudsvälde enligt deras tolkning av sharia. I Sverige är de en liten extremistisk sekt. Khalfi har inget mandat att uttala sig om kollektivet muslimer i Sverige.

Han säger att Jimmie Åkesson har mycket extremistiska åsikter. Khalfi representerar en mycket extremistisk rörelse. Han är inte rätt person att uttala sig om religionsfrihet.

Enligt hans rörelses ideologi är avfall från islam straffbart med döden. Enligt hans rörelses ideologi måste islams kvinnor vara beslöjade, vilket man kunde läsa i texter, som innan jag började kritisera dem, gick att ladda ner från hans moskés hemsida. Islams kvinnor har ingen frihet att välja sin klädsel.

Jimmie Åkesson säger: ”Jag riktar mig inte mot muslimer – jag riktar mig mot islamism och islamister.

Mahmoud Khalfi är islamist. Men det får tittarna inte veta. Han pratar om ”odemokratiskt”. Hans sekt är extremt odemokratisk. Han representerar en rörelse som enligt Sameh Egyptsons doktorsavhandling om Muslimska brödraskapets svenska gren ägnar sig åt ”organiserat hyckleri”. Det är det organiserade hyckleriet SVT borde belysa. Inte stärka.

SVT borde, innan SVT nästa gång springer till stora moskén i Stockholm för ett uttalande av Khalfi, göra en enkätundersökning bland landets muslimer, inklusive de 2 000 som enligt Khalfi besöker hans moské varje vecka, och fråga hur många som anser att Muslimska brödraskapet representerar dem.

27 november 2023

Mona Lagerström fil dr