Jag inleder det här inlägget med Sameh Egyptsons doktorsavhandling om politisk islam och universitetens havererade islamutbildningar och fortsätter med Muslimska brödraskapets uniformspersedel hijab (mängder med identiska texter som lobbar för plagget). Därefter följer ett avsnitt om vikten av att skilja ut antisemitismen ur den nationella planen mot rasism, liknande former av fientlighet och hatbrott, där jag stöder, vilket jag aldrig hade trott att jag skulle göra efter våra kontroverser, religionsvetaren Eli Göndör. Jag avslutar med nödvändigheten av att helt ta bort ”islamofobi” ur arbetet mot rasism och gör en djupdykning i den högröstade maktspelaren Malmöimamen Salahuddin Barakats antidemokratiska syn, inte minst hans kvinnosyn och inställning till att interaktionen mellan kvinnor och män bör vara minimal. Jag belägger med hans egna texter varför jag anser att han har storhetsvansinne och aldrig borde ha bjudits in till Sagerska huset. Allt kopplat till Muslimska brödraskapet, och då särskilt deras studieförbund Ibn Rushd, den rörelse jag bloggat om sedan 2016 och 2018 publicerat en bok om, Muslimska brödraskapets förtrupp i Sverige. Förtrycket av flickor, kvinnor och sexuella minoriteter, Volym 1.

Politisk islam (islamism) och universitetens havererade islamutbildningar
Ingen som värnar om det demokratiska styrelseskicket och den sekulära rättsstaten kan väl ha undgått rabaldret kring Sameh Egyptsons doktorsavhandling Global politisk islam? Muslimska brödraskapet & Islamiska förbundet i Sverige, både före och efter disputationen 10 februari. Uppståndelsen är märklig med tanke på att fakta som presenteras i boken har varit kända i åratal och att Sameh Egyptson publicerat tre böcker om Muslimska brödraskapets svenska gren innan han stöpte om källmaterialet till en statsvetenskaplig doktorsavhandling.

Två professorer från Teologiska institutionen, Uppsala universitet, skriver exempelvis i Expressen 27 februari att ”Egyptsons avhandling är ett haveri för universitetet” och att den skadar Lunds universitet. Den som skadar Lunds universitet och här får stå som representant för universitetens havererade islamutbildningar är en av de tre ledamöterna i betygsnämnden, lektor Torsten Janson, som underkände avhandlingen med hänvisning till att Egyptson inte använt hans religionsvetenskapliga metod.

Egyptsons avhandling beskriver en politisk tolkning av islam, alltså islamism. Torsten Jansons reaktion är representativ för de svenska islamforskarnas ovilja, med hänvisning till att det finns så många islamismer, att över huvud taget diskutera att islamister är politiker, att aktivisterna har en politisk agenda som står i strid med västvärldens liberala demokratier. I den här föreläsningen 2019, i samband med att Hässleholms kommun drog in bidragen till studieförbundet Ibn Rushd och anklagelserna att förbundet har kopplingar till Muslimska brödraskapet, säger Torsten Janson att det som förenar olika islamismer är ”ansträngningar att stärka den islamiska identiteten hos muslimer”.

Jan Hjärpe utnämndes till Sveriges första professor i islamologi i mitten av 1980-talet, Lunds universitet. Samtidigt som Muslimska brödraskapets aktivister började göra sig hemmastadda i Sverige och via International Islamic Federation of Student Organizations med säte i Kuwait, till svenska lät översätta böcker av rörelsens viktiga politiska ideologer la Jan Hjärpe grunden till de svenska universitetens islamutbildningar som än i dag präglas av att islams trosfränder i Sverige är offer som måste beskyddas, att islamologerna är deras försvarare och beskyddare, att det synnerligen ovetenskapliga begreppet ”islamofobi” är viktigare att lära ut än kritiska studier av antidemokratiska politiska tolkningar av islam. Torsten Janson är ett exempel på Hjärpes metod.

Ett annat bestickande exempel är religionsprofessor Mattias Gardell,

Teologiska institutionen, Uppsala universitet. Här fotograferad tillsammans med Rashid Musa, tidigare ordförande för Muslimska brödraskapets ungdomsförbund Sveriges unga muslimer (SUM), som efter det att Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor dragit in deras bidrag på grund av odemokratisk verksamhet, nu är nedlagt. I det här blogginlägget 7 mars 2017 beskriver jag Jan Hjärpes ohöljda beundran för Mattias Gardell i sin kartläggning till Riksbankens Jubileumsfond av islamforskningen i Sverige. Mattias Gardell har i åratal varit Muslimska brödraskapets vägröjare och torped och stenhårt avfärdat alla kritiker som ”islamofober” och påstått att kritiken gäller kollektivet ”muslimer”, inte islamister och antidemokratiska tolkningar av islam. I det här blogginlägget, ”Mattias Gardell – Håll dig till sakfrågan!” 17 april 2018 kritiserar jag hans oskick, som är desinformation.

Han ägnar sig åt desinformation även när han i Aftonbladet 1 mars avfärdar Sameh Egyptsons avhandling som en konspirationsteori och använder kollektivordet ”muslimer”, trots att avhandlingen handlar om islamister, alltså politiska aktivister med en antidemokratisk politisk agenda. Gardell inleder med ett långt avsnitt om författare av konspirationsteorier. Han skriver i typisk Gardellsk desinformationsanda: ”Att hoppa på islam och muslimer har blivit en folksport som skyddas av polis” och påstår att avhandlingen snarare är privatspanarens än forskarens. Han kritiserar att Egyptson åsidosätter ”god forskningssed genom att hänga ut namngivna personer”. Som om Gardell skulle respektera god forskningssed när han för den turkiska regimtrogna tankesmedjan SETA:s Islamofobirapport 2017 hänger ut namngivna personer och stämplar dem som ”islamofober”. Mattias Gardell skulle sitta med i panelen när rapporten presenterades men ställde in efter det att Svenska kommittén mot antisemitism kritiserat hans medverkan då andra paneldeltagare var ökända för sin grova antisemitism.

Mattias Gardell var regeringen Stefan Löfvens gunstling. I det här blogginlägget 1 september 2018 efterlyser jag vilka politiker Gardell åt lunch med för att med hjälp av pengar från Vetenskapsrådet kunna etablera Centrum för mångvetenskaplig forskning om rasism (CEMFOR), Teologiska institutionen, som jag kallar Rasbiologiska institutet 2.0. Jag hänvisar till det föregående blogginlägget 26 augusti 2018 där jag kallar det grovt antisemitiska Muslimska brödraskapet för islamonazister och undrar varför MP har förtroende för Mohamed Temsamani (som för övrigt nyligen bjöds in till Sagerska huset) och Mehmet Kaplan, som tvingats avgå som bostadsminister 2016. Mer om Temsamani nedan. Jag kan redan här informera läsaren om att han tillhör Muslimska brödraskapets innersta kärna i Sverige. På fotot taget i Sagerska huset står han bredvid statsminister Ulf Kristersson (M). Närmare makten kan man knappast komma.

Någon har på internet lagt ut en pdf-fil på ett utdrag på 10 sidor om CEMFOR ur min bok om Muslimska brödraskapets förtrupp i Sverige under titeln CEMFOR. pdf-purdahbloggen.

Lektor Emin Poljarevic är verksam på samma teologiska institution som de ovan nämnda tre professorerna i Uppsala. Han deltar i Islamofobirapporten 2021, som till och med hade CEMFOR som samarbetspartner, vilket dock togs bort efter massiv kritik i medierna, bland annat den här artikeln i Flamman 12 oktober 2022 av Leonidas Aretakis. Jag skriver om den rapporten i det här blogginlägget och det här och kopplingen till Muslimska brödraskapet via rapportens ena redaktör Farid Hafez. Under sommaren 2022 påstod Emin Poljarevic att Muslimska brödraskapet inte är verksamma i Sverige, vilket jag skriver om i det här blogginlägget. Han var även aktiv i kritiken mot MSB:s kartläggning februari 2017 av Muslimska brödraskapet i Sverige, författad av dr Magnus Norell tillsammans med dr Aje Carlbom och tidigare MB-medlemmen Pierre Durrani.

På samma institution är även Mohammad Fazlhashemi verksam, docenten i idéhistoria Umeå universitet, som utnämndes till professor i islamisk teologi vid Teologiska institutionen, Uppsala universitet. I universitetets forskarprofil kallas han expert på politisk islam. Han är sedan åratal tillbaka standardgäst i SVT och SR så snart islam är på tal och har haft otaliga tillfällen att berätta om Muslimska brödraskapets verksamhet i Sverige, men inte gjort det. Han har inte publicerat en rad om Brödraskapets svenska gren.

Jag har i flera blogginlägg kritiserat den svenska islamforskningens totala förfall, som här 17 juni 2017 och här 30 juni 2017, där bland annat Emin Poljarevic nämns, och här 2 mars 2019 där jag efterlyser en utredning om universitetens hårdvinklade och förljugna utbildning om islam.

Universitetens islamutbildningar är en fråga för utbildningsminister Mats Persson (L). Min önskan är att Mats Persson särskilt låter utreda Teologiska institutionen, Uppsala universitet inklusive CEMFOR, och i synnerhet Mattias Gardells, Emin Poljarevics och Mohammad Fazlhashemis desinformation.

Jag avslutar det här avsnittet med några citat från Sameh Egyptsons fakultetsopponent statsvetaren Khaled Salih som skriver om avhandlingen i nättidningen Kvartal 3 mars, ”Egyptsons avhandling ger utomordentlig inblick i aktivisternas värld”. Artikeln är låst men går även att läsa på Sameh Egyptsons blogg. Jag uppmanar utbildningsminister Mats Persson att jämföra Salihs bedömning med Mattias Gardells. Båda skriver ju om samma avhandling.

”Centralt i Egyptsons avhandling står en paraplyorganisation vid namn Islamiska förbundet i Sverige (IFiS). Den kontrolleras av cirka 13 män, visar det sig, som har lyckats etablera över 20 muslimska/islamiska organisationer i Sverige. Tre av dessa organisationer lyckades få 437 miljoner kronor i bidrag bara år 2016 – och slog sitt rekord med 618 miljoner kronor år 2019. Dessa organisationer har dessutom lyckats sätta undan 250 miljoner som eget kapital.”

”Egyptson vill testa om det finns några sådana kopplingar genom att försöka kartlägga IFiS:s eventuella relationer till MB på tre nivåer: organisatoriskt, ideologiskt och praktiskt politiskt. Genom ett gediget faktaunderlag bestående av förstahands- och andrahandskällor, även arabiskspråkiga, kommer Egyptson fram till att det finns, och har funnits, påtagliga kopplingar mellan IFiS och MB.”

”Ideologiskt visar avhandlingen att IFiS i stora drag och i många avgörande detaljer inte bara är själsfränder utan anammar MB:s ideologiska mål och världsbild.”

Enligt Hassan al-Banna, Muslimska brödraskapets grundare, har Allah anförtrott muslimerna en högre uppgift än andra folk. De har getts plikten att vägleda mänskligheten till sanning och godhet, samt lysa upp hela världen med islams sol. al-Banna vill att hans “Muslimska bröder” (som organisationen heter på arabiska) på största allvar ska ta sig an detta gudomliga uppdrag som mänsklighetens förmyndare, med rätt till dominans och suveränitet över hela världen. Han påminner om att detta förmyndarskap är “vår sak, inte västvärldens sak.”

”När jag granskade Egyptsons avhandling och insåg vilket debattklimat som börjat råda i Sverige angående begränsningar i offentliga debatter om islam och muslimers aktiviteter, förvånas jag över att delar av den arabiska debatten rör sig mot en mycket öppnare och djärvare debatt än den svenska.”

”Egyptsons avhandling borde ses som ett välkommet bidrag till den akademiska och offentliga debatten om hur myndigheter, politiker och partier hanterar offentliga medel, till vilken nytta och vilka normer och ideologier som främjas. En riksdagsledamot beskrev Sveriges hållning till IFiS som naiv, men det kan lika gärna handla om en altruism som gått snett i syfte att “integrera”, kanske rentav en sorts patologisk altruism. Hur kan man annars finansiera aktiviteter och organisationer vars grundläggande normer och mål avviker så radikalt från det svenska samhällets?”

Efter Sameh Egyptsons avhandling bör det stå kristallklart för landets alla politiker, såväl på riksplanet som region- och lokalokalplanet, att inte en enda skattekrona ska gå till studieförbundet Ibn Rushd. Även det är en fråga för utbildningsminister Mats Persson. Ytterligare en fråga som berör Mats Persson är varför islamologerna inte har skrivit avhandlingar om de hijab-lobbyister jag lyfter fram nedan och deras 7 villkor. Vilka är lobbyisterna? De är verksamma i Sverige. Vad syftar deras lobbyism till? Vilken inställning har de till den västerländska demokratin? Drivs de av ett gudomligt uppdrag att vara mänsklighetens förmyndare? Vilken inställning har de till Sverige? Till våra grundlagsskyddade individuella fri- och rättigheter? Till den sekulära rättsstaten? Drivs de av ett gudomligt uppdrag att vara Sveriges förmyndare? Vi har korankravallerna under påskhelgen 2022 i färskt minne. Varför togs polisen på sängen? Det var ju korankravaller i Malmö 2020 när 15 poliser skadades.

Vad är meningen med universitetens islamutbildningar? Har de någon mening över huvud taget? Vad hade skillnaden varit i dag för Sveriges del om islamologerna alltsedan 1980-talet hade informerat politiker och journalister om islamiska sekter som anser sig vara bärare av ett gudomligt uppdrag att ta på sig rollen som mänsklighetens förmyndare i stället för den gängse inställningen att islams trosfränder är offer och till varje pris ska beskyddas? Och kritiker stämplas som ”islamofober”.

Det politiska islamistskynket hijab, Muslimska brödraskapets uniformspersedel
I en interpellationsdebatt i riksdagen förklarade justitieminister Gunnar Strömmer att han inte lägger sig i Polismyndighetens beslut att tillåta politiska och religiösa markörer tillsammans med polisuniformen, att det är polisens sak att bestämma lämplig klädsel för en polis. I november 2022 reviderade Polismyndigheten föreskrifterna om uniformer och tillät det som kallas huvudduk, av rädsla för attack från medierna, enligt nättidningen Bulletins redogörelse. Trots säkerhetsavdelningens yttrande om att religiösa markörer kan utgöra en säkerhetsrisk för poliser som bär dem i yttre tjänst.

Notera att Polismyndigheten värnar mer om hur de framställs i medierna än om polisernas säkerhet.

I det här inlägget håller jag mig till plaggets politiska syfte, att markera hur långt islamiseringen av ett land har framskridit, exakt samma syfte som Mussolinis svartskjortor och nazisternas hakkors. Plagget är ett mycket synligt avståndstagande från väst och därmed ett avståndstagande från den sekulära rättsstaten och individuella fri- och rättigheter, vilket de många texterna nedan om hijab som skyldighet avslöjar.

Bilden ovan är tagen från illustrationen i tidskriften Bright nr 1 2013 till min artikel ”Shariadoket och manligheten”, en tio år gammal artikel. Jag använder ordet shariadok eftersom Muslimska brödraskapets aktivister likställer plagget med nunnedok. Under de tio år som gått har islamisterna stärkt sin gudomligt givna ”förmyndarställning” och Muslimska brödraskapets uniformspersedel blivit allt mer normaliserad, så normaliserad att till och med Arla som reklam för Bris har en bild av en kvinna i hijab på sitt mjölkpaket (köpt i början av mars 2023).

Jag har maskerat kvinnans namn. Enligt obekräftade källor föreställer bilden dottern till Ahmed Ghanem, en av svenska Muslimska brödraskapets grundare, numera VD för Göteborgs moské vid Ramberget på Hisingen. Märk väl: Bilden säger inget om kvinnas inställning till Muslimska brödraskapet mer än att hon bär Muslimska brödraskapets uniformspersedel och att både Bris och Arla har normaliserat plagget utan problematisering av plaggets politiska syfte, eller ”förmyndarsyfte” om man vill.

Muslimska brödraskapet, grundat 1928, värvade sina medlemmar på universiteten. I Egypten var majoriteten av befolkningen analfabeter. Det var i huvudsak manliga studenter som attraherades av Brödraskapets ideologi, som ju är extremt kvinnofientlig. Inledningsvis bar Muslimska brödraskapets få kvinnor i Egypten en enkel vit sjal som skilde ut dem från de andra kvinnliga studenterna, oberoende av om kvinnorna var barhuvade eller bar sjal. Här i Sverige bar kvinnor sjal ända fram till in på 1990-talet då sjalen plötsligt blev en symbol för islam och antog sin nuvarande skepnad och kallas hijab.

Religion är tolkning. Hassan al-Banna (1906–1949), Muslimska brödraskapets grundare, tolkade islam politiskt, vilket Sameh Egyptsons avhandling beskriver. Banna hade en kollektivistisk människosyn. Enligt hans politiska tolkning ska individens och samhällslivet styras in i minsta detalj och underordnas sharia, Allahs lagverk. Kvinnan ska vara beslöjad. Hans yngre bror Gamal al-Banna (1920–2013) hade en rakt motsatt tolkning av samma texter och värnade om individuella fri- och rättigheter. Beslöjningen är inte en islamisk tradition, enligt honom. Hemmet var religiöst, fadern var teolog. Systern var inte beslöjad.

Hur sjalen ser ut och varför sjal bärs har varit kulturellt kodat. Hijab upphöjdes av militanta islamister till islamisk norm på 1970-talet när Muslimska brödraskapet fick ett makalöst uppsving tack vare Saudiarabiens petrodollar och via studentorganisationer spred sin förmyndarideologi över hela världen, inklusive Sverige. Internet har bidragit till att plagget standardiserats i olika modeller som numera i princip ser likadana ut i hela världen och har anammats av islams konservativa prästerskap av alla möjliga schatteringar. Exempelvis Ahmadiyyas kvinnor i Sverige är otroligt aktiva förespråkare för hijab, trots att Ahmadiyya inte accepteras av Muslimska brödraskapet. Det kan inte heller ha undgått någon att Irans prästerskap, som är shia, inte sunni, kräver att kvinnor är beslöjade. I tidigare blogginlägg har jag beskrivit det nära bandet mellan Islams högsta prästerskap och Muslimska brödraskapet. Inledningsvis skulle iranska kvinnor bära chador, ett svart tältliknande plagg.

Jag har i blogginlägg efter blogginlägg sedan 2016 skrivit om Muslimska brödraskapets uniformspersedel, senast i det här inlägget 1 februari på det som kallas ”Internationella Hijabdagen”, en dag prisad av Ahmadiyyas kvinnor och missionär Kashif Virk, och det här inlägget 1 januari 2023 som kommentar till SVT:s program Sverige möts ”Slöjförbud i skolan?”. Jag rekapitulerar: Den första kända lagen om kvinnors beslöjning, och därmed uppdelningen av ”ärbara” och ”icke-ärbara” kvinnor (”vi” och ”de andra”), kodifierades i lag av den assyriska krigarkungen Tiglatpileser I (d. 1076 före vanlig tideräkning) och hade inget med religion att göra, trots att det i Mesopotamien fanns mängder med gudar och gudinnor som folk vördade. Och jag menar mängder.

Dagens kvinnor som tror att de behagar Allah genom att bära hijab lyder den hedniska krigarkungen Tiglatpileser I. Likaså upprepar alla de internetsidor nedan som beskriver de 7 villkoren hijab måste uppfylla bara Tiglatpileser I:s mångtusenåriga hedniska lag.

I likhet med Gamal al-Banna säger Västeråsmoskéns text Kvinnors klädesnorm enligt Koranen att kvinnors beslöjning inte är en islamisk tradition. ”Täck brösten” är däremot en islamisk uppmaning.

Gunnar Strömmer: Det är Västeråsmoskéns text du och dina medarbetare på Justitiedepartementet ska läsa innan du säger att hijab är ett religiöst plagg. Du och ditt department bör ju kunna skillnaden mellan hår och bröst. Jämför Västeråsmoskéns text med den nedanstående serien på identiska 7 villkor hijab måste uppfylla. Det du och ditt departement också bör studera noggrant är öppet demokratifientliga webbsidor med anspråk på att vara mänsklighetens förmyndare. Utmaningen mot västs hegemoni kommer inte bara från Putins Ryssland, från Kina, från Nordkorea. Sameh Egyptsons avhandling beskriver Muslimska brödraskapets utmaning. Mängder med företrädare för andra grenar av islam i Sverige bedriver politisk propaganda mot det ”dekadenta” väst. Det är inte islam som ska stå i fokus i debatten utan företrädare för olika tolkningar av islam, alltså människor, som exempelvis Mohamed Temsamani och Salahuddin Barakat nedan.

Antalet illustrationer har jag valt för att demonstrera hur flera olika lobbyister predikar att hijab är ett islamiskt plagg. Notera punkt 5 i alla texterna, att plagget inte får likna något plagg hos majoritetsbefolkningen, alltså att plagget är en demonstration mot Sverige, mot det demokratiska styrelseskicket och den sekulära rättsstaten. Därmed hör det inte ihop med en polisuniform.

Jag börjar med Islamguiden som grundades 1997 och säger sig vilja förmedla en ”sann” bild av islam, vilket är exakt vad Muslimska brödraskapet påstår att de gör. Det finns ingen ”sann” islam. Det finns bara tolkningar av människor. Islamguiden publicerar texten Om varför Ahmadiyya inte är islam och skriver så här:

När Islam inte är islam – Ahmadiyah
Detta är en del av en serie som gått i MUFU-Bladet om de sekter och grenar av islam som avvikit så mycket från mittfåran att de inte längre av majoriteten av muslimerna betraktas som muslimer.
Ahmadiyah, eller Qadiani-islam är en sekt som måste ha avstigit helt från Islams bana, och bör därför noggrant urskiljas från de varianter av isalm som fortfarande är islam.
Det är klart och tydligt för var och en att se att Ahmadiyya således är en villfarelse, ingen profet kommer efter Profeten Muhammed och om man säger något annat tror man inte på Koranen och Profetens sunnh.

Islamguiden fick hederspris av Ibn Rushd 2009. År 2015 bjöd Islamguiden.com tillsammans med Märstas unga muslimer in hatpredikanten som förordar stening vid otrohet Haitham al-Haddad till Sverige, en inbjudan som stoppades efter kritik.

Islamguiden publicerar vänsterpartisten Mostafa Malaekahs två Muslimska brödraskapshäften, Kvinnan i Islam och Vad du inte vet om islam, som jag skrivit åtskilliga blogginlägg om, häften som är renodlade handböcker för shariastyrda enklaver enligt Muslimska brödraskapets förmyndarideologi, enklaver jag kallar shariatowns, som det inte finns några doktorsavhandlingar om, ingen statistik. Inget om hur flickor och kvinnor behandlas i dessa shariatowns, inget om vilka andra tolkningstraditioner utöver Muslimska brödraskapets som dominerar dessa shariataowns. Av en ren slump råkade jag när jag började skriva det här inlägget läsa om Karin Boyes roman Kallocain från 1940 och ser klara paralleller med bokens Världsstat, medsoldater och shariatowns.

Islamguiden publicerar den ökända antidemokraten Amanj Aziz som skriver om hedersvåld, artikel från Newsmill, en webbplats som fanns mellan 2008 och 2013.

På Islamguiden hittar man också den här texten under rubriken: Missuppfattningar som bland annat handlar om nunnedok, scrolla neråt lite: ”Har du någon gång undrat över hur det kommer sig att en nunna kan vara täckt från huvud till tå, och respekteras för att ha hängivet sitt liv till Gud. Men när en muslimsk kvinna täcker sig anses hon vara “förtryckt”?

Nunnor är vanligtvis inte gifta och har barn. De är inte heller politiker. De brukar bo i kloster. Skolflickor är inte nunnor.

Islamguiden publicerar också valda delar ur boken Missförstånd om islam (1964)

av Muhammed Kutub (Qutb) (1919–2014) bror till Muslimska brödraskapets chefsideolog Sayyid Qutb (hängd 1966). M. Qutb fängslades tillsammans med brodern av Nasser 1964 men frigavs 1972 och bosatte sig i Saudiarabien där han verkade som lärare. Usama bin Ladin ska ha följt hans kurs. Boken gavs ut på svenska 1983 av Muslim students Organization in Lund. Boken skrevs innan Qutb fängslades. Nasser var Egyptens diktator. Boken är en stridsskrift mot de kommunistiska och västerländska blocken, för ett islamiskt block styrt av sharia. En 60 år gammal egyptisk stridsskrift om Muslimska brödraskapet som mänsklighetens förmyndare anser Islamguiden är viktig för dagens invånare i Sverige att ta del av.

Historikern Johannes Heuman skrev i tidskriften Respons nr 2 2018 hur han ett tiotal år tidigare för TV4:s räkning besökte en moské i Norrköping inför en islamisk helg, hur han av moskén fick just M. Qutbs bok och trodde att TV4 skulle vara intresserad av att det fanns människor i Sverige som var för sharia. TV4 var inte intresserad, visade bara bilder på män som bad. Artikelns titel: ”Vad övriga Europa kan lära av erfarenheten av islamism på Balkan”.

Mats Persson: Varför har islamologerna inte skrivit doktorsavhandlingar om de texter moskéerna säljer eller delar ut och hur innehållet förhåller sig till västvärldens demokratier och den sekulära rättsstaten? Och framför allt: hur de förhåller sig till kvinnan.

Gunnar Strömmer: Qutbs bok är alltså en politisk stridsskrift mot väst och kommunismen, för ett islamiskt block. Läs igenom de avsnitt Islamguiden har lagt ut och ställ de i relation till den sekulära rättsstaten och de grundlagsskyddade individuella fri- och rättigheterna. Inklusive religionsfriheten. Läs vad det står om ateism, om hur ”det islamiska livsmönstret” skiljer sig från västs ”dekandens”. Ta till dig fakultetsopponent Khaled Salihs beskrivning av Muslimska brödraskapets gudomliga uppgift att vara mänsklighetens förmyndare.

Qutbs syn på kvinnan är vidrig. Här är texter som Islamguiden inte valt att lägga ut, men som däremot moskéer uppenbarligen prånglar ut: ”Kvinnan har tre mycket viktiga förpliktelser gentemot sin make: (1) hon ska lyda honom närhelst han vill att hon ska gå till sängs med honom” (s. 213). Enligt ”den islamiska lagen” måste hustrun ”acceptera mannens sexuella krav, eftersom det är helt naturligt” (s. 215). Kvinnan har i grunden ”en emotionell karaktär snarare än en intellektuell” (s. 198). Känslor är av ondo för mannen, ”eftersom känslor karaktäriseras av ombytlighet” (s. 199). Det är mannens ”intellektuella disposition” som gör honom lämpad att styra världen (s. 200). Kvinnor får visserligen yrkesarbeta, men helst bara om det är absolut nödvändigt. ”Man måste komma ihåg att Islam tillåter kvinnor att gå ut ur sina hem bara när det finns ett verkligt behov av att de gör det. Islam godtar annars i princip inte kvinnors aktiviteter utanför hemmet, som västvärlden och de kommunistiska nationerna gör. Det är en ren idioti som Islam inte godkänner, ty en kvinna kan inte delta i sociala aktiviteter utom på bekostnad av sina verkliga funktioner i sitt hem. Om hon lämnar dessa alstras många psykologiska, sociala och moraliska problem” (s. 235).

Islam ”tillåter” inte. Islam ”godkänner” inte. Det är Muhammed Qutb som ”tillåter”, som ”godkänner”.

Gunnar Strömmer: Din uppgift är att försvara demokratin. Eftersom hijab inte problematiseras vet Polismyndigheten inte vilken islamtolkning en hijabbärande kvinna i polisuniform representerar. Det finns ingen ”sann” tolkning av islam. Bara människor som tolkar.

Här skriver Islamguiden om kvinnans klädesnorm, som inte liknar Västeråsmoskéns beskrivning och som är en översättning. Jag har valt att låta skrivfelen stå kvar:

7 villkor för kvinnans klädsel
Översättning till svenska: MM    
Källa: http://english.islamway.com
Hijab bör uppfylla följande villkor:
1. Kläderna måste täcka hela kroppen, endats handen och ansiktet får synas. Men enligt Vissa Fiqh skolor,måste även ansiktet täckas (Niqab)
2. Tyget får inte vara så tunn,att man kan se igenom.
3. Kläderna ska vara löst sittande, kroppsformen får inte framhävas.
4. Kvinnas klädsel får inte likna mannens klädsel.
5. Designen på kvinnans klädsel får inte likna klädseln på en icke troende kvinnas.
6. klädseln får inte bestå av utmanande design som locker uppmärksamhet till sig.
7. Man ska inte klä sig i vissa kläder med avsikt att framhäva sig bland folk eller försöka markera sin status genom att klä sig i dyrbara käder.
Anledningen till denna strikthet när det gäller kvinnokläder är att skydda kvinnan från mannens lustfyllda blick. Kvinnan bör under inga som helst omständigheter locka till sig uppmärksamhet. Man får inte titta på det motsatta könet. Men när man tittar första gången är det tillåtet, då man i islam har räknat med att man ofta inte kan rå för det man får i blickfånget. Men om man fortsätter titta eller tittar en andra gång då är man ansvarig för sin handling och det räknas som Haram ( otillåtet), då detta betraktandet kan leda till och uppmuntra till otillåtna tankar.
Syftet med dessa regler är endast att skydda kvinnan och minimera möjligheterna till att reducera kvinnan till ett objekt som utnyttjas och används för att behaga och tillfredställa männens behov. I dagens samhälle blir kvinnan exploaterad, hennes sexualitet blir öppet utnyttjad i reklambranschen, främst för att attrahera männen men också för att sälja olika produkter. Detta talar klart och tydligt om att kvinnan på inget sätt har nått jämlikhet Medias ständiga bombardering av hur en ideal kvinna bör se ut och hur hon ska klä sig, är ytterligare bevis på det.

Här är en identisk text från Unga muslimer i Sverige, årtal okänt:

Ytterligare en identisk text från Al-Taqwa Ungdomsförening 24 april 2013 Facebook. I den här SVT-artikeln 20 maj 2014 kan man läsa att ungdomsföreningen hyllade jihadister.

Och ännu en: Kallelse till monoteism Facebook 10 juni 2020:
Hijab bör uppfylla följande villkor:
1. Kläderna måste täcka hela kroppen, endast handen och ansiktet får synas. Men enligt Vissa Fiqh skolor,måste även ansiktet täckas (Niqab)
2. Tyget får inte vara så tunn,att man kan se igenom.
3. Kläderna ska vara löst sittande, kroppsformen får inte framhävas.
4. Kvinnas klädsel får inte likna mannens klädsel.
5. Designen på kvinnans klädsel får inte likna klädseln på en icke troende kvinnas.
6. klädseln får inte bestå av utmanande design som lockar uppmärksamhet till sig.
7. Man ska inte klä sig i vissa kläder med avsikt att framhäva sig bland folk eller försöka markera sin status genom att klä sig i dyrbara kläder.
Anledningen till denna strikthet när det gäller kvinnokläder är att skydda kvinnan från mannens lustfyllda blick. Kvinnan bör under inga som helst omständigheter locka till sig uppmärksamhet. Man får inte titta på det motsatta könet. Men när man tittar första gången är det tillåtet, då man i islam har räknat med att man ofta inte kan rå för det man får i blickfånget. Men om man fortsätter titta eller tittar en andra gång då är man ansvarig för sin handling och det räknas som Haram ( otillåtet), då detta betraktandet kan leda till och uppmuntra till otillåtna tankar.
Syftet med dessa regler är endast att skydda kvinnan och minimera möjligheterna till att reducera kvinnan till ett objekt som utnyttjas och används för att behaga och tillfredsställa männens behov.

Och en till
Nätbutiken Selina Sisters:
(Jag skriver om nätbutiken, som då hette Butik Selina, i det här blogginlägget 21 juli 2021, ett inlägg om hijab som vänder sig till Salahuddin Barakat. Nämnas kan att konvertiten Ellika Selfjord,

som säljer olika hijabmodeller, polisanmälde mig för förtal för att jag i inlägget publicerade en bild på henne som jag hittade kopplad till hennes arbetsgivare. Hon bad arbetsgivaren om hjälp att ta bort bilden efter det att åklagaren avskrivit ärendet, den enda polisanmälan hittills. Jag ville inte att hennes arbetsgivare skulle kopplas ihop med hennes missionerande fritidsverksamhet och bytte ut bilden till en Selfjord själv lagt ut på nätet, vilket retade henne enormt och fick henne att skicka flera upprörda mejl om vilka lagliga medel hon tänkte tillgripa om jag inte tog bort bilden. Mejlen upphörde när jag skrev till henne och hennes arbetsgivare att jag fått åklagarens besked om att inget åtal skulle väckas. Ellika Selfjord förtjänar att synas eftersom hon säljer extremt kvinnofientliga, därtill extremt demokratifientliga politiska plagg och bidrar till att gräva avgrunden mellan svenska kvinnors tillkämpade rättigheter och kvinnoförtrycket i shariatowns. På den tiden sålde hon även niqab, IS-kvinnornas standardplagg.)

Hijab bör uppfylla följande villkor enligt Ellika Selfjord:
1. Kläderna måste täcka hela kroppen, endast händerna och ansiktet får synas. Men enligt Vissa Fiqh-skolor måste även ansiktet täckas (Niqab).
2. Tyget får inte vara så tunnt att man kan se igenom.
3. Kläderna ska vara löst sittande, kroppsformen får inte framhävas.
4. Kvinnas klädsel får inte likna mannens klädsel.
5. Designen på kvinnans klädsel får inte likna klädseln på en icketroende kvinnas.
6. Klädseln får inte bestå av utmanande eller utsmyckad design som lockar uppmärksamhet till sig.
7. Man ska inte klä sig i vissa kläder med avsikt att framhäva sig bland folk eller försöka markera sin status genom att klä sig i dyrbara käder.
“Säg till de troende kvinnorna att de bör sänka blicken och lägga band på sin sinnlighet och inte visa mera av sina behag än vad som [anständigtvis] kan vara synligt” (Koranen 24:31)
“Säg till de troende männen att de bör sänka blicken och lägga band på sin sinnlighet;det leder till större renhet i deras liv.Gud är underrättad om vad de gör” (Koranen 24:30)

Hizb ut-Tahrir om hijab:
”Som muslimer måste vi förstå att de ständiga attackerna mot hijab från väst inte handlar om frigörelse eller förtryck av kvinnor, utan de är snarare ideologiskt och kulturellt motiverade från väst, med följande mål: 1. Att svartmåla uppfattningen om hijab och att framställa den som omodern. 2. Att trakassera de som har valt att bära hijab som bakåtsträvande och radikala, och att de inte kan anpassas till det moderna fredliga samhället.
Resultaten av denna attack är att:
1. En del muslimska kvinnor tar avstånd från den rätta förståelsen av hijab som innebär att det är en islamisk skyldighet.
2. En del muslimska kvinnor tog kampen för hijab utifrån ett felaktigt perspektiv att man inte tar hijab som en islamisk skyldighet utan som en demokratisk rättighet.”

SR P4 Örebro skriver att vänsterpartisten Faisa Maxamed (Foto: Anna Nyström/Sveriges Radio)

möter frustrerade föräldrar efter påskupploppen som tycker att straffen är för hårda. En politiker i det västfientliga islamistskynket. Och här är ännu en politiker, Socialdemokraten Saida Hussein Moge i SVT Sverige möts, ”Slöjförbud i skolan?”.

Här är riksdagsledamot Leila Ali Elmi (MP).

Och här är Gudrun Schyman i det västfientliga islamistskynket när hon visade sin solidaritet med det som kallades ”hijabuppropet” 2013, där Muslimska brödraskapets aktivist Fatima Doubakil var en av de drivande.

Ingen, och jag menar ingen, kräver att kvinnor i det västfientliga islamistskynket talar om vilken sekt de tillhör. Aldrig någonsin förklarar SVT för tittarna vilken islamisk sekt en beslöjad kvinna representerar. Är det Muslimska brödraskapet? Är det Hizb ut-Tahrir? Är det Ahmadiyya? Är det någon turkisk sekt? Någon iransk sekt? Någon indisk? Någon pakistansk? Bris och Arla tycker uppenbarligen inte heller att det är viktigt att upplysa invånarna om vilken sekt kvinnan på mjölkförpackningen bekänner sig till, om sekten ser sig som mänsklighetens förmyndare. Som om hijab är det normala för islams kvinnliga trosbekännare.

Gunnar Strömmer: Här har du en uppgift. Hur vet Polismyndigheten exempelvis om en polis i hijab är eller inte är medlem i västhatande Hizb ut-Tahrir, som har en samhällsomstörtande agenda och ser sig som mänsklighetens förmyndare? Om du inte vet vilka Hizb ut-Tahrir är kanske du ska ha ett samtal med Säpo. Hizb ut-Tahrirs grundare var från början medlem i Muslimska brödraskapet som han ansåg var för tamt och startade eget.

Enligt Bulletin vågar Polismyndigheten inte förbjuda hijab i kombination med polisuniformen av rädsla för medierna. Medierna lever på konflikt. Konflikt uppstår så snart det blir tal om att förbjuda hijab. Muslimska brödraskapet mobiliserar, andra sekter mobiliserar, politiker, särskilt vänsterpartister och miljöpartister, mobiliserar. Som ett brev på posten kommer ett ilsket debattinlägg från Liberala ungdomsförbundets fanatiska liberalaktivister. Frihet! Frihet att bära vilka kläder man vill! Som om flickorna i shariatowns skulle ha någon frihet. Slagorden ”islamofobi”, ”islamofober” haglar.

Vad händer om slöja, hijab ersätts med islamistskynke? Västfientliga islamistskynket. Och ”islamofobi” stryks från nationell plan mot rasism och inte en skattekrona går till ”kampen mot den grasserande islamofobin”? Om det är något som kopplas ihop med ”islamofobi” så är det kritik av det västfientliga islamiskynket. Ta exempelvis satsningen Myndigheten för stöd till trossamfund genomdrev tillsammans med Muslimska brödraskapets studieförbund Ibn Rushd, alltså mänsklighetens självutnämnda förmyndare, mot just ”islamofobi”? En kunskapssatsning som kritiserades av en Moderat riksdagsledamot. Han ger en utmärkt bild av Ibn Rushds demokratifientliga verksamhet:

Det som dock väcker frågor är att kultur- och demokratiministerns uppdrag till SST i sin tur har gått vidare till studieförbundet Ibn Rushd, som vid flertalet tillfällen gjort sig kända för att ha bjudit in hatpredikanter som föreläst och spridit antisemitisk propaganda, manat till jihad för att utplåna staten Israel, uttryckt hat mot homosexuella och kvinnor och som internationellt har bedrivit påverkansarbete för att misskreditera Sveriges arbete gentemot hedersbrott. Via SST har man fått 600 000 kronor för det arbete som SST har delegerat vidare.

Vad resulterade kunskapssatsningen i? Att kvinnor i västfientliga islamistskynket fick lära sig att polisanmäla kritik mot plagget som islamofobiskt hatbrott. Så mycket för den kunskapshöjningen.

”Islamofobi” ska på inga villkor likställas med antisemitism
I min bok om Muslimska brödraskapets förtrupp i Sverige har jag ett kapitel kallat ”Verklig judefientlighet och påhittade ’islamofobiska konspirationsteorier’”. Muslimska brödraskapet driver kompromisslöst att ”islamofobi” ska likställas med antisemitism, vilket inte minst Mattias Gardells utvärdering 2010 av Allmänna arvsfondens projekt mellan 1994–2006 visar. Inte oväntat har utvärderingen Muslimska brödraskapets Omar Mustafa som omslagsbild, Gardells kompis. Gardell redovisar projekt 24 ”Islamofobi – ett av rasismens nya ansikten”, lett av Abdulkader Habib, Sveriges unga muslimer, som nämnts ovan Muslimska brödraskapets ungdomsförbund, som inte längre existerar. Period 2003/2004, beviljat belopp 400 000 kronor. Syftet: att utbilda certifierade informatörer som ska motverka ”islamofobi”. Gardell redovisar Abdulkader Habibs fullkomligt hårresande förklaring till projektet:

Habib ansåg att islamofobi och främlingsfientlighet närs av okunskap, varför han såg utbildning och kunskap som sätt att lösa problemet. En förebild för det folkbildningsarbete man ville bedriva var den verksamhet som bedrivits för att motverka antisemitism och bland annat involverat skolkampanjer där överlevare från Förintelsen mött skolungdomar (s. 75, min kursiv).

Specialutbildade ungdomar likställs med överlevare från Förintelsen. Och Mattias Gardell reagerar inte.

Muslimska brödraskapet är en extremt judefientlig rörelse, vilket man bland annat kan läsa om i Sameh Egyptsons avhandling. Abdulkader Habib grundade senare Kista folkhögskola.

I mer än två decennier har miljoner och åter miljoner kronor satsats på ”kunskap” för att motverka ”islamofobi”. Ju fler miljoner som satsas desto mer anses ”islamofobin” växa och fler miljoner efterfrågas. Vilket Allmänna arvsfonden nyligen beviljade med 12,5 miljoner kronor ihop med kampen mot antisemitism. Inte oväntat är Ibn Rushd återigen inblandat, vilket jag strax återkommer till.

I nättidningen Kvartal 28 februari 2023 skriver religionsvetaren Eli Göndör artikeln Antisemitismens särart. Han inleder med två minnesstunder över Förintelsen han just bevistat. ”De tal som hölls under dessa två evenemang visade att det ibland fortfarande anses att antisemitism är som vilken annan form av rasism som helst.” Han menar att det är problematiskt och lyfter fram att antisemitism ”framför allt handlat om judisk makt” och föreställningen om en judisk världskonspiration.

Det som gjorde att nästan hela Europa mer eller mindre aktivt deltog i att samla judar till läger för att utrotas från världens yta var att den antisemitiska myten om ett judiskt världsherravälde, accepterades av för många. Det var alltså inte frågan om vilken rasism som helst.

Göndör skriver vidare: ”Regeringen ger intryck av att verkligen vilja göra allvar av att prioritera arbetet mot antisemitism. Det kommer dock att kräva att antisemitismens särart tydliggörs. Mot det finns ett motstånd bland dem som av olika anledningar konsekvent försöker skapa rättvisa i utsatthet och lidande genom att nämna antisemitism och andra former av rasism i samma andetag.”

Som exempelvis Abdulkader Habib ovan. Den ena minnesstunden Eli Göndör bevistade var nyutgivningen av hans far Ferenc Göndörs bok A-6171. Jag överlevde Auschwitz. Ferenc Göndör var en av överlevarna som höll föredrag för skolungdomar om Förintelsen. Abdulkader Habib ville likställa Ferenc Göndörs folkbildningsverksamhet med nyutbildade ungdomar som i skolor ”folkbildar” om ”islamofobi”. Antisemitism och ”islamofobi” = samma slags rasism.

Antisemitismen bygger på andras föreställning om ett judiskt världsherravälde. Muslimska brödraskapet ser sig själva som Guds utvalda förmyndare över mänskligheten. Därför ligger det, i deras intresse som ”mänsklighetens förmyndare”, att slå ner på all kritik av förmyndarrollen och oskadliggöra kritiken genom att stämpla den som ”islamofobi”.

Även den märkliga föreningen Amanah, grundad av Lena Posner Körösi med Salahuddin Barakat som ledare, sätter likhetstecken mellan antisemitism och ”islamofobi”, vilket jag kritiserar i det här inlägget 16 augusti 2021, där jag frågar vad Lena Posner Körösi håller på med, och det här inlägget 2 februari 2022. Amanah beviljades 12,5 miljoner kronor av Allmänna arvsfonden. Man kan verkligen fråga sig varför den av regeringen utsedda demokratiambassadören Posner Körösi startar en förening med hjälp av det extremt judefientliga och självutnämnda ”mänsklighetens förmyndare” Ibn Rushd. Dessutom tillsammans med Salahuddin Barakat, som utnämnt sig till muslimernas förmyndare i Sverige.

Shariaförespråkaren Salahuddin Barakat, Islamakademin, Malmö
Jag har skrivit åtskilliga blogginlägg om antidemokraten Salahuddin Barakat, exempelvis här och här och här och här.  Denna rabiata motståndare till den sekulära rättsstaten bjöds in till Sagerska huset, vem som bjöd in honom är oklart. Här är Islamakademins pressmeddelande på Facebook:

”Vid 17-tiden på torsdagen 2 februari 2023 träffade Förenade Islamiska Föreningar i Sverige, Bosniakiska Islamiska Samfundet, Sveriges Muslimska Förbund, Islamiska Shiasamfunden i Sverige och Islamakademin statsminister Ulf Kristersson samt socialminister Jakob Forssmed hemma hos sig på Sagerska huset i Stockholm. Mötet skedde på initiativ av statsminister Ulf Kristersson och syftade till att samtala kring den senaste tidens antimuslimska hatattacker mot muslimer i Sverige och hur Sveriges ståndpunkt i frågan har föranlett utrikespolitiska konsekvenser. . .”

Socialminister Jakob Forssmed, ansvarig för trossamfunden, uppskattar uppenbarligen att både han och statsminister Ulf Kristersson är satta under Muslimska brödraskapets förmyndarskap. Mohamed Temsamani, tredje mannen från höger, som ingår i Muslimska brödraskapets innersta kärna, representerar Sveriges förenade islamiska föreningar (FIFS). Även Sveriges muslimska förbund är associerad till Muslimska brödraskapet. Salahuddin Barakat har samarbetat både med Kista folkhögskola och studieförbundet Ibn Rushd.

Gunnar Strömmer: Du är juristutbildad och bör kunna sätta Salahuddin Barakats världsbild i relation till den sekulära rättsstaten. Notera att han kom till Sverige från Libanon som barn och att han gått i skola i Sverige innan han for till bland annat Jemen och Pakistan för att utbilda sig ”muslimernas förmyndare” i Sverige. I samband med att han startade Islamakademin i Malmö publicerade han på Islamakademins blogg flera inlägg där han marknadsförde sig själv, inlägg som nu är raderade. I inlägget ”Den islamiska kvinnosynen” 4 augusti 2013 besvarar han en fråga om islamisk kvinnosyn kan kombineras med en modern kvinnosyn. I citatet nedan gör han sig till tolk för religiösa parallellsamhällen. Här kan man läsa hela inlägget.

Från inlägget Kvinnans deltagande i moskén är detta citat om minimal interaktion mellan könen hämtad:

Det finns inte ett enda arkeologiskt fynd som beskriver hur profeten Muhammed levde på 600-talets Arabiska halvö. Det finns bara myter.

Gunnar Strömmer: Jag publicerar nedanståden inlägg från 11 november 2013 i sin helhet där Salahuddin Barakat pläderar för ett pluralistiskt rättssamhälle baserat på individens religiösa tillhörighet, vilket strider mot Europakonventionen. Han skåpar ut professor emeritus Reinhold Fahlbeck som i sina utlåtanden helt och hållet utgår från Europadomstolens praxis. Studera inlägget noggrant och fråga dig varför Barakat i ett decennium har vadat i offentliga bidrag.

Salahuddin Barakat skulle återkomma med en artikel där han redogjorde för var i Koranen slöjan ”omnämns specifikt. Det gjorde han inte eftersom det inte står något ”specifikt” om hijab som huvudduk i Koranen. I det här inlägget drar han in Satan i samband med kvinnors beslöjning, Storheten i slöjan.

Att Salahuddin Barakat fortfarande har samma negativa inställning till den sekulära rättsstaten och det han kallar ”’liberala’ demokratin” visade han i sitt utbrott på Facebook i oktober 2020 i samband med att president Emanuel Macron tog i med hårdhandskarna mot islamister som utmanade republikens värderingar. Barakat kallade Frankrike för en ”extremsekulär och alltmer islamofobisk skurkstat”. President Emanuel Macron ”är självklart inget annat än en skurkaktig fjant med hybris”. Barakat avslutar det numera raderade inlägget med ”Må Gud befria Frankrike från ondskan inom och beskydda världen från den franska statens återkommande angrepp”. Trots Salahuddin Barakats extremt antidemokratiska värderingar ansåg Allmänna arvsfonden det lämpligt att bevilja 12,5 miljoner kronor till hans förening Amanah i kampen mot ”islamofobi” och antisemitism.

Gunnar Strömmer: Ge Polismyndigheten en skjuts och markera vilka det är som bestämmer i Sverige. Förbjud hijab i kombination med polisuniform. Dra in allt stöd till ”kampen mot islamofobi” och alla offentliga bidrag till det extremt judefientliga Muslimska brödraskapets studieförbund Ibn Rushd. Lägg i stället de pengarna på det förebyggande arbetet mot antisemitism. Gör Eli Göndör till viljes och markera antisemitismens särart.

8 mars 2023

Mona Lagerström fil dr

OBS. Detta inlägg handlar enbart om politiska Muslimska brödraskapets svenska gren, Islamiska förbundet i Sverige (IFiS), och berör inte den andliga aspekten av islam. IFiS högsäte är stora moskén vid Medborgarplatsen i Stockholm. Muslimska brödraskapet är en islamistisk rörelse vars ideologi är att islam och politik är oupplösligt förenade. Rörelsen finns i ett 70-tal länder. Den svenska grenen arbetar målmedvetet på att förändra Sverige inifrån. De är en liten krets islamister som påstår att de representerar landets alla muslimer, vilket politiker och myndigheter har svalt med hull och hår.

Säpo har nu börjat intressera sig för Muslimska brödraskapets verksamhet i Sverige och säger att Brödraskapets mål är ett världsomspännande kalifat byggt på lagverket sharia, alltså en teokrati byggd på Allahs lag, vilket strider mot grundlagens individuella fri- och rättigheter. Enligt Säpo bygger rörelsens strategi i väst på segregation och enklavisering.

Det är vad Sameh Egyptson också säger i avhandlingen. Och har sagt i åratal.

Yasir Al-Sayed Issa, som varit engagerad i Stockholms moské, har anonymt valsat runt i medierna som den stenhårda kritikern av Sameh Egyptsons ”kontroversiella” avhandling för avsaknad av etisk prövning och riskerna namngivna personer, inklusive Yasir Issa, utsätts för. Han skickade till Lunds universitet ett nästan 40 sidor långt klagobrev om felen han upptäckt i Egyptsons avhandling och bidrog därmed till att Egyptson kunde lämna in en erratalista före disputationen, vilket var utmärkt.

Muslimska brödraskapet är en extremt kvinnofientlig rörelse, vilket jag skrivit om i mängder med blogginlägg. Ett av Yasir Issas argument att stoppa disputationen var att det inte fanns någon kvinna i betygsnämnden samt att saken försvårades av att doktoranden, opponenten och de två handledarna också var män.

På sammanfattningens första sida länkar han till Bilan Osmans artiklar förra sommaren i Dagens ETC om ”viskningsleken” kring studieförbundet Ibn Rushd och markerar därmed att han anser att Bilan Osman och Dagens ETC har större trovärdighet än Sameh Egyptson, de två handledarna och Lunds universitet.

Han har anmält avhandlingen till Nämnden för utredning om avvikelser från god forskningssed vid Lunds universitet, Nämnden för prövning av oredlighet i forskning samt Överklagandenämnden för etikprövning.

Gå ett steg längre Yasir Al-Sayed Issa. Polisanmäl Sameh Egyptson och Lunds universitet. Lyft fram de sakkunniga du lutar dig mot. Det blir århundradets rättegång. Bevakad av ett medieuppbåd av aldrig skådat slag. Blixtbelysning av islamism och Muslimska brödraskapets segregerande verksamhet finansierad med skattemedel.

Polisanmäl.

Jag inleder med en kommentar från ett föregående inlägg där jag kallar IFiS ett brottssyndikat med anledning av att de under falska förespeglingar i decennier tillskansat sig hundratals miljoner skattekronor, främst via studieförbundet Ibn Rushd, biståndsorganisationen Islamic Relief och förbundets islamiska friskolor. Römosseskolan i Göteborg har nu stängts ner av Skolinspektionen, liksom Framstegsskolan i Rågsved, båda skolorna med höjdare inom svenska Muslimska brödraskapet i ledande befattningar.

Dagens Nyheter skriver att justitieminister Gunnar Strömmer (M) kommer att ge Brottsförebyggande rådet i uppdrag att ”analysera vilka systemhotande aktörer som finns i Sverige och försöker påverka förtroendevalda och politiska församlingar.”

Jag säger: Inled granskningen med IFiS och ta hjälp av Sameh Egyptsons

avhandling Global politisk islam? Muslimska brödraskapet & Islamiska förbundet i Sverige. Där finns alla namn och organisationer samlade och ett gigantiskt källmaterial. Sameh Egyptsons avhandling är en statsvetenskaplig avhandling som enbart behandlar Muslimska brödraskapet som en politisk organisation. Han berör över huvud taget inte den andliga aspekten av islam. I det här inlägget bidrar jag med bilder av några av de i avhandlingen namngivna nyckelpersonerna inom IFiS som jag förutsätter att Brottsförebyggande rådet granskar.

Men först en kommentar. Utan Egyptsons biträdande handledare statsvetaren professor emeritus Mats Lindberg,

Örebro universitet, hade det aldrig blivit en doktorsavhandling. Sameh Egyptson är född och uppvuxen i Egypten, familjen tillhörde kopterna, Egyptens kristna befolkning. Han har erfarenhet av att leva i en diktatur och av att leva i demokratin Sverige. I Egypten studerade han historia vid ett universitet i Kairo och koptologi vid Koptiska institutet. Han gjorde sig omöjlig i Egypten under diktatorn Hosni Mubaraks styre och sökte asyl i Sverige. Här kom han så småningom att studera vid Lunds universitet, skrevs in som doktorand på Centrum för teologi och religionsvetenskap och påbörjade för väldigt länge sedan ett avhandlingsprojekt i missionsvetenskap, som gick i stå.

Han hade för avsikt att skriva om religionsdialog mellan kristna och muslimer i Egypten 1999–2004, men blev efter en resa till Egypten medveten om att de religiösa ledarna han diskuterade med inte alls var intresserade av dialog utan om att befästa sin egen maktställning. Han la avhandlingsprojektet på hyllan och gav i stället ut tre böcker om Muslimska brödraskapets verksamhet i Sverige. Som i princip mötts med likgiltighet från politikernas sida, trots att alla riksdagsledamöter före valet 2022 fick var sitt exemplar av de båda böckerna Erövringen. Muslimska brödraskapets infiltration av Sverige (2020) och Bosättningen. Muslimska brödraskapets organisation och vision i Sverige (2021).

Han hade redan i Egypten lärt känna Muslimska brödraskapets verksamhet och han har förgäves försökt varna Sveriges politiker om antidemokratiska Brödraskapets totalitära ideologi och politiska ambitioner. Han får kontakt med professor Lindberg som blir hans biträdande handledare och ger honom de statsvetenskapliga redskap han behöver för att sammanställa sitt omfattande källmaterial till en doktorsavhandling. Professor Lindberg har lagt ner ett enormt arbete på att hjälpa Sameh Egyptson att föra denna avhandling i hamn, i demokratins namn.

Egyptsons avhandling är ett brinnande försvar för det demokratiska styrelseskicket. Han har ju levt i en diktatur och vet vad det innebär.

Huvudhandledare har varit professor Mika Vähäkangas

som ledde universitetets seminarium i missionsvetenskap, numera verksam vid Åbo universitet, och som behöll ett beundransvärt lugn och tålamod under den fyra timmar långa disputationen 10 februari, och som dessutom, med hänvisning till att forskningen måste få vara fri, under åren stått emot alla försök att få Egyptson sparkad från institutionen liksom försöken att stoppa disputationen.

Men det är alltså inte en avhandling i religiös missionsvetenskap Sameh Egyptson skrivit, utan en statsvetenskaplig avhandling om Muslimska brödraskapets politiska påverkansarbete i Sverige, som är systemhotande. Skälet till att avhandlingen läggs fram på Lunds universitets Centrum för teologi och religionsvetenskap är att det var där Egyptson var inskriven som doktorand och det var där han för länge sedan hade tenterat i alla de kurser utöver avhandlingen som krävs för att få doktorera. Han är nu teologie doktor efter det att två i betygsnämnden var för att han skulle godkännas och en emot.

Opponenten Khaled Salih är statsvetare. Det satt ingen statsvetare i betygsnämnden.

Ledamoten Torsten Janson, lektor i islamologi som underkände avhandlingen, kände sig manad att i Expressen förklara varför. Han frapperas av det som inte finns med i avhandlingen säger han och lyfter fram att det finns ”omfattande religionsvetenskaplig forskningslitteratur om ideologiskt och politiskt färgade uttryck av islam” och att denna litteratur saknas, liksom att missionsvetenskaplig litteratur ”saknas i princip helt”. Torsten Janson anför: ”Luckan är anmärkningsvärd då avhandlingen skrivits i en missionsvetenskaplig miljö (som konstateras i förordet)”. Därmed ignorerar Janson biträdande handledare Mats Lindbergs insats.

”Vidare lyser hela diskussionen om migration, transnationella relationer och religiös och kulturell pluralisering med sin frånvaro”, fortsätter Janson och talar om ”religiös socialisering”, om att migration och globalisering kan förändra religioner, han talar om ”religiös horisont”, om religiösa organisationers ”omtolkningsprocesser”.

Sameh Egyptsons avhandling handlar om att i dagens Sverige implementera Hassan al-Bannas vision av politisk islam, mannen som grundade Muslimska brödraskapet i Egypten 1928. Torsten Janson har skärskådat Sameh Egyptsons avhandling utifrån sitt eget forskningsperspektiv, inte från professor Mats Linbergs statsvetenskapliga perspektiv, som ju hela avhandlingen bygger på.

Farshid Jalalvad ger i artikeln ”Minipåvar som vill glänsa, anklagelser och gråtande doktorander” en träffande och mycket rolig bild av akademiska disputationer.

Lunds universitet och de olika etiknämnderna bör fråga sig vem som egentligen borde underkännas, minipåven Janson eller doktoranden Egyptson.

Och så till ”kontroversen” kring avhandlingen. Avhandlingen är kontroversiell enbart utifrån Muslimska brödraskapets perspektiv, eftersom den ledande kretsen, om politikerna och Brottsförebyggande rådet tar avhandlingen på allvar, riskerar att förlora de hundratals miljoner skattekronor som i decennier friktionsfritt flödat rakt ner i deras plånböcker. För alla som värnar om demokrati och hur våra skattemedel används borde Egyptsons avhandling tas emot med öppna famnen.

Den internationellt kända familjen Issa
En enda man, Yasir Al-Sayed Issa, kallad ”Adam” i Dagens Nyheter, är mannen som med hjälp av Dagens Nyheters journalist Niklas Orrenius och den anonyma tankesmedjan Fenix, som jag skrivit åtskilliga blogginlägg om, skapat ”kontroversen” kring Sameh Egyptsons avhandling och fått landets journalister att dansa efter hans pipa och skydda honom bakom anonyma namn, som om han skulle utsättas för stora risker om han framträder med sitt namn. Så lät det inte under Syrienkriget 2012 och 2013 då Yasir Issa också valsade runt i medierna, fast då helt öppet.

Medlemmarna i familjen Issa som Sameh Egyptson nämner i avhandlingen har han skrivit om i sina tidigare böcker, några har till och med beskrivits av BBC. Familjen är med andra ord känd och det är knappast det faktum att de nu förekommer i Egyptsons avhandling som gör det riskfyllt för dem att bege sig till Mellanöstern där Brödraskapet är terroriststämplade i flera länder. Fadern Tarif Al-Sayed Issa kom till Sverige på 1980-talet och gjorde ingen hemlighet av att han tillhörde syriska Muslimska brödraskapet, som var förbjudet i Syrien. Han dog av en bomb i Syrien 2018, vilket man kan läsa om i den här artikeln i Expressen, bilden av honom i stridsmundering ska ha varit tagen av Muslimska brödraskapet. Sonen Fidaaldin Al-Sayed Issa,

imam i Eskilstuna, har lagt ut en bild på Facebook på sig själv tillsammans med Yusuf al-Qaradawi, Muslimska brödraskapets chefsideolog, verksam i Qatar fram till sin död nyligen.

Sonen Mustafa Al-Sayed Issa,

(Texten lyder: Stockholms moské – På torsdag gästas vi av ingen mindre än Koranläsaren.”) var tidigare ordförande för Muslimska brödraskapets ungdomsförbund Sveriges unga muslimer (SUM) och är nu ordförande för Muslimska brödraskapets Förenade islamiska föreningar i Sverige (FIFS). Han kallar sig Koranläsaren och förklarar på Instagram för kvinnor att det är en stor synd att inte vara beslöjad, alltså att inte bära Muslimska brödraskapets uniformspersedel. Han intervjuas av studieförbundet Ibn Rushds tidskrift Kupolen.om sin ”folkbildningsverksamhet”.

Sonen, den numera i medierna anonyma, Yasir Al-Sayed Issa,

tidigare engagerad i Stockholms moské, alltså svenska Muslimska brödraskapets huvudsäte, var känd som ”Syrienkännaren”, ”nätaktivisten” då han 2012–2013 i medierna försvarade den väpnade oppositionen mot Syriens diktator Bashar al-Assad.

Efter disputationen uttalar sig Yasir Issa anonymt för SVT Skåne och säger att det innebär stora risker att hängas ut, som om det skulle vara en större risk att bli omnämnd i en avhandling än att bli fotograferad tillsammans med Qaradawi. ”Förstår du vilka risker det innebär att bli utpekad på det här viset”, citeras han säga under disputationen.

Även i Dagens Nyheter citeras ”Adam” som han kallas i Niklas Orrenius artikel: ”Hur ser du på ditt etiska ansvar”, var en av frågorna han ställde under den allmänna frågestunden. Han hade många frågor. Och det är i samband med frågestunden jag berömmer Mika Vähäkangas. Han sa att alla skulle få komma till tals, att var och en skulle få fem minuter att ställa en fråga, att en person skulle få ställa en fråga på nytt när frågorna gått laget runt. ”Adam” fick möjlighet att ställa fråga på fråga. Niklas Orrenius skriver att ”Adam” körde sju timmar för att vara med på disputationen och att han for hem utan att ha fått svar på alla sina frågor. Mika Vähäkangas satte stopp kl 18.00 efter fyra timmars disputation. Yasir Issa hade kunnat hålla på till midnatt. Han var otroligt taggad och visste att han skulle få framföra sina synpunkter i DN efter disputationen. Och även i SVT Skåne.

Det är skrämmande hur en ung aktivist i Muslimska brödraskapets nätverk lyckas dirigera landets journalister.

En gång i tiden bestod Dagens Nyheters ankare av de intellektuella giganterna professor Herbert Tingsten och professor Ingemar Hedenius. Båda två med erfarenhet av andra världskrigets helvete, båda motståndare till totalitära ideologier och försvarare av demokratin. Det är ljusår mellan dem och dagens två ankare Peter Wolodarski och Björn Wiman. De har långt kvar till pensionen och det är uppenbart att ägarfamiljen Bonnier inte anser att demokratin är värd att försvara. Hade de ansett det hade Muslimska brödraskapets systemhotande verksamhet varit slagen i spillror för länge sedan. Det finns väl ingen dagstidning i Sverige som likt DN så konsekvent och intensivt försvarar Muslimska brödraskapets uniformspersedel hijab,

som jag kallar shariadoket och som också kan kallas islamistskynket, tecknet på graden av ett lands islamisering, i likhet med hur Mussolinis svartskjortor och Hitlers nazisymbol signalerade utbredningen av deras ideologier.

Sameh Egyptsons över 700 sidor tjocka avhandling söker svaret på frågan: Är Islamiska förbundet i Sverige (IFiS) organisatoriskt och ideologiskt kopplad till transnationella Muslimska brödraskapet? Vilket de frenetiskt dementerar.

I samband med den verkliga kontroversen 2013 då islamisten Omar Mustafa samtidigt som han var IFiS ordförande valdes in som suppleant i Socialdemokraternas partistyrelse och efter en vecka tvingades avgå sammanfattar Mahmoud Aldebe,

en av grundarna av Muslimska brödraskapets svenska gren, alltså IFiS, och organisationens ledande talesperson fram till 2010, på några rader Egyptsons omfångsrika avhandling och beskriver samtidigt det Egyptson kallar ”organiserat hyckleri”.

I det här blogginlägget visar jag Aldebes betydligt längre beskrivning av Muslimska brödraskapets svenska gren, vilka organisationer som ingår och vilka personer som har höga grader inom Muslimska brödraskapets svenska gren. Som nämnts lämnade Aldebe alla sina uppdrag inom Brödraskapet 2010, skälet kan man läsa om i Egyptsons avhandling.

Brottsförebyggande rådet, granska dessa systemhotande islamister:
Aldebes inlägg är ett svar på IFiS förnekande i Aftonbladet, författat av Mohammed Amin Kharraki, då IFiS talesperson

med hög grad inom svenska MB, son till medgrundaren Mostafa Kharraki,

att IFiS har kopplingar till MB. Dessa två islamister samt Omar Mustafa figurerar i avhandlingen som Yasri Issa anser det är oetiskt att namnge och som jag förväntar mig att Brottsförebyggande rådet granskar. Mohammed Amin Kharraki var skolchef för den nu stängda Framstegsskolan i Rågsved. I den här artikeln kallas han Mohamed Amin. Styrelseledamöter som suttit i stiftelsen Framstegsskolan har också suttit i den numera stängda Römosseskolans ledning.

Kharraki junior intervjuades 2011 av Dagens Nyheter då han var ordförande för Muslimska brödraskapets ungdomsorganisation Sveriges unga muslimer (SUM). Han säger att han är född i Sverige, att föräldrarna kom från Marocko, att fadern Mostafa arbetade som elektroingenjör, ”och är numera involverad i olika välgörenhetsprojekt”. Fadern Mostafa Kharraki har suttit i biståndsorganisationen Islamic Reliefs ledning, han har cirkulerat i ledningen för varenda förening som IFiS har startat och han finns med i mängder med handlingar om organisationers konstituerande möten som Sameh Egyptson har hämtat från Skatteverket.

Far och son Kharraki är nyckelpersoner i brottssyndikatet.

Här är några kända islamister som varit IFiS ordförande och som jag förväntar mig att Brottsförebyggande rådet granskar, förutom Göteborgs moskés VD Ahmed Ghanem: Stockholms stora moskés nuvarande VD Mahmoud Khalfi, Abdirizak Waberi, riksdagsledamot för Moderaterna 2010–2014, rektor för Römosseskolan i Göteborg, nu fälld för förskingring av pengar som skulle gått till eleverna och i stället gick till sexresor till Thailand och till att bilda ett politiskt parti i Somalia, samt Omar Mustafa.

Nedan är en bild på Mahmoud Khalfi när han var IFiS ordförande och tillsammans med islamisten Chakib Benmakhlouf, då ordförande för Brödraskapets europeiska paraplyorganisation Federation of Islamic Organisations in Europe (FIOE), i april 2008 bjöd in internationella höjdare inom Brödraskapet till Sverige.

Brottsförebyggande rådet och alla tidningar som kallar Sameh Egyptsons avhandling kontroversiell: Allt ljus på Chakib Benmakhlouf, Gudfadern, en av grundarna av Muslimska brödraskapets svenska gren.

Må han pryda varenda tidnings förstasida och bli huvudperson i SVT:s, SR:s och TV4:s nyhetsprogram. Gudfadern som styr systemhotande Muslimska brödraskapets organiserade brottslighet, baserad på organiserat hyckleri, vilket Sameh Egyptson avslöjar i sin doktorsavhandling.

16 februari 2023

Mona Lagerström fil dr

Mitt i ståhejet kring festens huvudperson bryts uppmärksamheten och riktas mot mig, en av de många gästerna, det sjungs Ja må hon leva på arabiska, det hurras och jag får en kasse fylld med presenter. Och vilka presenter sedan! Jag har aldrig någonsin fått så dyra presenter. Och jag hade aldrig kunnat föreställa mig att min blogg var så uppskattad.

Det fick plats många namn på det här kortet. Jag tackar er alla. Temat var värme. Uppskattningen är värmande. Och mitt tack till er är varmt. Varenda gång jag sätter mig vid datorn med de värmande presenterna eller står framför affärens utbud av heta ämnen blir jag påmind om uppvaktningen. Och uppskattningen. Det värmer. Jag ska hälsa att vinet även värmde Gunilla.

Tack än en gång.

14 februari 2023

Mona

Muslimska brödraskapet är en global antidemokratisk politisk rörelse med det långsiktiga målet att upprätta ett världsomspännande kalifat, en teokrati, styrd av deras tolkning av lagverket sharia. Den svenska grenens huvudorganisation är Islamiska förbundet i Sverige (IFiS). Metoden är dawa, missionerande, att kalla till islam, och gradvis förändra Sverige inifrån. Redskapen är framför allt studieförbundet Ibn Rushd, biståndsorganisationen Islamic Relief och islamiska friskolor.

Mulla Khalfi: Det är slut nu. Inse det. Det är väl dokumenterat att du är en antidemokratisk islamist (religion och politik är oupplösligt förenade) med djupa rötter inom islamistiska Muslimska brödraskapets svenska gren. Det är slut nu. Så du kan lika gärna erkänna att shariadoket

är en politisk markör, ett visuellt tecken på hur omfattande islamiseringen i Sverige har nått, det jag kallar utbredningen av shariatowns och det ni inom Muslimska brödraskapet kallar ”det svenska muslimska civilsamhället”. Erkänn att påfundet att hijab är en islamisk plikt och ska likställas med nunnedok, se det här blogginlägget, är en strategisk bluff av er inom Muslimska brödraskapet. Erkänn att du, vänsterpartisten och islamisten Mostafa Malaekah, Göteborg, och islamisten Mustafa Issa inte bara är falska profeter när ni påstår att hijab är en islamisk plikt. Erkänn att ni också i decennier har ägnat er åt ett enastående lukrativt, skattefinansierat, organiserat bedrägeri, som Riksåklagaren borde utreda.

Säpo har äntligen vaknat och insett att antidemokratiska och antiintegrationspolitiska Muslimska brödraskapets verksamhet strider mot demokratins principer och utgör ett konkret hot mot Sverige. Skolinspektionen har insett det och stängt flera av era skolor.

Mulla Khalfi: Ni har inte en chans mot ”Säpokällan” Sameh Egyptsons avslöjande statsvetenskapliga doktorsavhandling Global politisk islam? Muslimska brödraskapet & Islamiska förbundet i Sverige, Lunds universitet, disputation 10 februari.

Det är den anonyma tankesmedjan Fenix som har döpt Sameh Egyptson till ”Säpokällan”, de gör allt de kan för att svartmåla Egyptson och sätta stopp för disputationen. Egyptson har tidigare gett ut Holy White Lies. Muslim Brotherhood in the West ”Case – Sweden” (2018), som blivit två böcker på svenska: Erövringen. Muslimska brödraskapets infiltration av Sverige (2020) och Bosättningen. Muslimska brödraskapets organisation och vision i Sverige (2021). Böcker som uppenbarligen Säpo har tagit på allvar.

Böcker som nu, tack vare Egyptsons biträdande handledare statsvetaren professor emeritus Mats Lindberg, Örebro universitet,

har klätts i en vetenskaplig dräkt och förvandlats till en statsvetenskaplig avhandling där betoningen ligger på Muslimska brödraskapets tolkning av islam som en politisk ideologi.

Och, inte heller att förglömma, med hjälp av Pia Egyptsons enorma insats ända från början i detta gigantiska, minst tio år långa demokratiprojekt. Hon har språkgranskat White Lies, Erövringen och Bosättningen, gjort layout och omslag till alla böckerna, hjälpt till att skapa ett eget webbarkiv och säkrat länkar till de olika webbarkiven i fotnoter. Hon har dessutom bidragit med ekonomiskt stöd till projektet. Sist men inte minst är det Pia Egyptson som tagit på sig ansvaret för barnen när Sameh Egyptson har grävt ner sig i arkiven långt hemifrån eller suttit klistrad vid datorn i kampen att upplysa svenska politiker och myndigheter om Muslimska brödraskapets samhällsomstörtande ideologi och verksamhet.

Egyptson kartlägger den organisatoriska och ideologiska samhörigheten mellan Muslimska brödraskapets huvudorganisation i Egypten och Islamiska förbundet i Sverige (IFiS), som du mulla Khalfi, har varit ordförande för, vilket framkommer i den ovan nämnda blogglänken där jag lagt in den här bilden av dig och Chakib Benmakhlouf,

mannen som nu tack vare Egyptson, Säpo och Skolinspektionen går miste om många sköna skattemiljoner.

Mulla Khalfi: Det är inte konstigt att ni bedriver klappjakt på Sameh Egyptson. Men det är slut nu.

Inte bara Riksåklagaren utan också utbildningsminister Mats Persson (L) bör göra en djupdykning i IFiS organiserade bedrägeri som, vad gäller studieförbundet Ibn Rushd, haft fullt stöd av Folkbildningsrådet, trots massiv kritik inte bara från Egyptson, utan av mig, socialantropolog Aje Carlbom tillsammans med forskare från Försvarshögskolan och samhällsdebattörerna Johan Westerholm, ledarsidorna.se, och Rebecca Weidmo Uvell.

Riksåklagaren och utbildningsminister Mars Persson: Här kan ni läsa den digitala disputationsupplagan, på över 700 sidor, av Sameh Egyptsons avhandling. Jag uppmanar både Riksåklagaren och utbildningsministern att kontakta Lunds universitet och begära avhandlingen i tryckt version, då det är lättare att med den tryckta versionen få en överblick över Muslimska brödraskapets framträdande lilla inre cirkel som i decennier med hjälp av det Egyptson kallar ”organiserat hyckleri” har bedrivit det jag kallar organiserat bedrägeri. Chakib Benmakhlouf tillsammans med Mostafa Kharraki är nyckelpersoner i denna inre cirkel. Enbart under år 2019 lyckades Muslimska brödraskapets svenska gren via sina tre organisationer studieförbundet Ibn Rushd, biståndsorganisationen Islamic Relief och sina friskolor tillskansa sig 628 miljoner kronor av allmänna medel, i syfte att förändra Sverige inifrån och underminera demokratin (s. 359).

Internationella Hijabdagen 2023
Och nu åter till shariadoket och Muslimska brödraskapets organiserade hyckleri, för att använda Egyptsons term.

Att människors klädsel är kulturellt kodad har jag skrivit om i mängder med blogginlägg. Den assyriska krigarkungen Tiglatpileser I (d. 1076 före vanlig tideräkning) kodifierade den första kända lagen om kvinnors beslöjning, Medelassyrisk lag, § 40, alltså långt innan Allah genom ärkeängeln Gabriel ska ha sänt ner Koranen till profeten Muhammed på Arabiska halvön under 600-talets första decennier (610–632). Stentavlorna

grävdes fram av tyska geologiska sällskapet för ungefär hundra år sedan.

Internationella Hijabdagen är ett kapitalistiskt påfund, påhittat 2013 av sjalfabrikören Nazma Khan i Brooklyn, en kvinna ursprungligen från Bangladesh som lanserade 1 februari som ”World Hijab Day” i syfte att uppmuntra både islambekännande och icke-islambekännande kvinnor att bära hijab för en dag, och så klart sälja sina varor, vilket jag skriver om i det här blogginlägget från 2019 där jag lyfter fram de två kritikerna till tilltaget, Asra Nomani (född i Indien) och Hala Arafa (född i Egypten), och deras artikel i Washington Post 2015, båda uppvuxna i konservativa islambekännande familjer, utan något som helst tvång att vara beslöjade. De skriver att tvånget infördes av islamister på 1970-talet. Islamisterna var Muslimska brödraskapet, finansierade av Saudiarabiens petrodollar.

Jan Sjunnesson la den 8 januari i år på sitt Twitterkonto upp en talande norsk dokumentär från 2010 av Walid al-Kubaisi, norrman med ursprung i Irak, Frihet, likhet og det Muslimske brorskap, om Muslimska brödraskapet och hijab. Kubaisi intervjuar bland andra Muslimska brödraskapets grundare Hassan al-Bannas (d. 1949) yngre bror Gamal al-Banna och Muslimska brödraskapets dåvarande högste chef Mohammed Mahdi Akef.

Muslimska brödraskapet är, likt krigarkungen Tiglatpileser I i Mesopotamien, fixerade vid kvinnors beslöjning. Jag har i åtskilliga blogginlägg länkat till Gamal Abdel Nassers (d. 1970) beskrivning av det första Muslimska brödraskapets ledare, efter det att de 1952 hjälpt Nassers militärer att störta kungen, krävde av Nasser: Att han skulle stifta en lag om att alla kvinnor måste vara beslöjade. Nasser svarade, till publikens gapskratt, att ledaren inte kunde få sin egen dotter att beslöja sig, så hur trodde han att Nasser skulle kunna förmå Egyptens alla kvinnor att dölja håret.

Mahdi Akef (övre bilden längst till vänster) säger att Muslimska brödraskapets dröm är en samlad islamisk stat och skälet att småflickor ska vara beslöjade, vilket ju Mostafa Malaekah i åratal bedrivit intensiv lobbyverksamhet för, är att de ska vänja sig så att de bär hijab även i vuxen ålder (nedre bilden längst till höger).

De tre mellersta bilderna är från intervjun med Gamal al-Banna. Fadern var teolog, familjen religiös, systern var inte beslöjad. Gamal al-Banna är själv religiös och har en helt annan tolkning av islam än den äldre brodern, vilket man kan läsa om i den här engelskspråkiga intervjun från 2012, en tolkning som inte strider mot demokratins principer. Gamal al-Banna, som alltså växte upp i ett religiöst hem, säger att hijab är ett modernt fenomen och inte en islamisk tradition, att en kvinna som visar håret inte bryter mot några islamiska regler.

Religion är tolkning. Jag har lagt en bild av Hassan al-Bannas syster bredvid den finländska konvertiten och Muslimska brödraskapsaktivisten Helena (Benaouda) Hummasten,

tidigare ordförande för Sveriges muslimska råd (SMR), en förening vars koppling till Muslimska brödraskapet Sameh Egyptson redogör för i sin avhandling.

1900-tal i Egypten och 2000-tal i Sverige.

Helena Hummasten är lögnare och storbedragare. Hon har inte bara varit ordförande för SMR, hon har varit Ibn Rushds förbundsordförande och haft en ledande position i Islamic Relief. Det är inte fel att kalla Muslimska brödraskapets svenska gren för ett brottssyndikat.

Genom sin uniformspersedel signalerar hon dessutom avstånd från det demokratiska styret och för en totalitär diktatur där flickor och kvinnor degraderas till andra klassens medborgare. Skälet till hennes höga ställning inom Muslimska brödraskapets svenska gren är att hon behärskar svenska och till svenska översatte Brödraskapets viktiga texter då hon var redaktör för Brödraskapets tidskrift Salaam och den inre cirkelns arabiska män inte behärskade svenska språket.

Helena Hummasten har aktivt bidragit till att gräva den djupa avgrunden mellan svenska kvinnors individuella fri- och rättigheter och flickors/kvinnors slavliknande ställning i shariatowns, för att inte tala om uppkomsten av shariatowns genom mottot: ”Beträffande kultur har profeten Muhammad uttryckligen och med kraft förbjudit muslimerna att anta icke-muslimsk kultur och livsstil”, formulerat av den islamistiska indiern/pakistaniern Abu al-Ala Mawdudi och marknadsfört i Sverige av Muslimska brödraskapet.

Muslimska brödraskapets svenska gren består av en mycket liten andel av islams trosbekännare i Sverige, men genom sin intensiva lobbyverksamhet och sina småskrifter som delas ut i landets moskéer och går att ladda ner från internet om den ”sanna”, den ”autentiska” islam, om bland annat plikten att bära shariadok, har de påverkat tolkningen av islam i en allt reaktionärare och alltmer västfientlig riktning och skaffat sig en direktlinje till den högsta politiska makten i Sverige, liksom på lokal nivå, oberoende av om det varit borgerliga eller socialdemokratiska ledningar.

Röster höjs märkligt nog inte från andra imamer och religiösa ledare om att shariadok inte alls är en islamisk plikt, att beslöjning över huvud taget inte har koppling till islam. Vad jag vet är det bara Västeråsmoskén som offentligt tagit ställning med sin skrift Kvinnors klädesnorm enligt Koranen.

Inte ens Ahmadiyyas imamer höjer sin röst, trots att Muslimska brödraskapet betraktar dem som ”otrogna”, vilket man kan läsa om i propagandaskriften Att förstå Islam, ”de åtnjuter ingen respekt från muslimerna i Sverige”. Och också med tanke på de hätska kampanjer Mawdudi bedrev i Pakistan mot Ahmadiyyas anhängare.

Shariadoket (hijab) är antidemokratiska Muslimska brödraskapets politiska uniformspersedel och inte en islamisk tradition. Ändå är Ahmadiyyas kvinnor varje år enormt aktiva på Hijabdagen, påhejade av imamen Kashif Virk. På Twitter skriver han 27 januari 2023: Följ #jagarhijabi för att lära dig mer om slöjan och kvinnors rättigheter i Islam. Detta är den vanligaste frågan vi fått i den rikstäckande kampanjen #FrågaEnMuslim Passa på ställa fråga till @JagArHijabi #worldhijabday.

På Ahmadiyyas hemsida kan man läsa deras version av Koranen: På s. 591, sura 24, vers 32 står det: ”Och säg till de troende kvinnorna att slå ned sina blickar och vaka över sina könsdelar, och att de icke visar sin skönhet eller sin utsmyckning, utom det som är synligt av den, och att de drar sina huvudkläden över barmen.”

Alltså samma uppmaning som Västeråsmoskén: ”Täck era bröst.”

Kashif Virk och Ahmadiyyas övriga imamer bör läsa Sameh Egyptsons avhandling och inse vad det är för islamtolkning Muslimska brödraskapet står för och fråga sig om de verkligen stöder den tolkningen. För det är ju MB:s tolkning de via hijab solidariserar sig med och därmed också signalerar avstånd från Sveriges demokratiska statsskick. Ahmadiyyas kvinnor med sitt firande av Hijabdagen gräver Helena Hummastens avgrund allt djupare. Imamerna bör förklara för sina anhängare att det inte är Allah kvinnorna prisar med sin beslöjning utan den hedniska krigarkungen Tiglatpileser I.

Sameh Egyptson avhandling är en tegelsten, men den är skriven på ett lättflytande språk och borde, efter disputationen då insmugna fel är korrigerade, bli en storsäljare och en självklar referens för alla som värnar om det demokratiska statsskicket med dess individuella fri- och rättigheter och inte vill ge en skattekrona till Muslimska brödraskapet och andra islamistiska rörelser verksamma i Sverige. Islamistiska Hizb ut-Tahrirs anhängare, som öppet deklarerar att deras mål är ett kalifat styrt av sharia, bjuds aldrig in till ministrarnas möten med ”muslimska organisationer”, medan Muslimska brödraskapets hycklande representanter har en stående inbjudan, trots att de har samma mål som Hizb ut-Tahrir och borde ha portats för åratal sedan.

Sameh Egyptsons avhandling Global politisk islam? har alla möjligheter att bli årets snackis såväl bland islamtroende som inte vill bli ihopkopplade med Muslimska brödraskapet under det vilseförande kollektivordet ”muslimer” som bland alla landets invånare som vill att det ska råda en tjock mur mellan religion och politik.

Demokratin är under attack. Ner med shariadoket. Förbjud shariadok inom skolan och inom all offentligt finansierad verksamhet. Dra in alla skattemedel till Muslimska brödraskapets myriader föreningar. Sätt upp Muslimska brödraskapets representanter på svarta listan och porta dem från allt samröre med politiker och myndigheter.

Mulla Khalfi: Det är slut.

1 februari 2023

Mona Lagerström fil dr

Anser Seher Yilmaz, ansvarig för SVT:s Sverigespegling, som har ”representation” och ”rasism” på hjärnan,

se det här blogginlägget, att Marianne Spanners dokumentär 6 maj 1998 om Fadime Sahindal inte är rätt ”representation”, att den är ett exempel på ”rasism”?

Jag har ett förslag. Ordna en debatt på framtida Fadimedagar 21 januari. Strunta i att det är en rättighetsfråga. Strunta i våra grundlagsskyddade individuella fri- och rättigheter. Strunta i att lagen ska gälla lika för alla i en demokrati. Gör som i programmet Existens 20 februari 2007, programledare Anna Lindman Barsk,

skapa en konflikt, för eller emot hedersförtryck. Nyamko Sabuni hade utnämnts till integrations- och jämställdhetsminister i Alliansen, som året innan vunnit valet. Inför valet gav Nyamko Sabuni ut skriften Flickorna vi sviker. Om hederskultur i Sverige med ett åtgärdsprogram i tio punkter, bland annat att begreppet hedersvåld ska införas i brottsbalken,

att religiösa friskolor inte ska finansieras med offentliga medel, att en femtonårsgräns ska införas för beslöjning, förbud mot kvinnlig könsstympning, att en obligatorisk gynundersökning införs av alla flickor någon gång på högstadiet i likhet med den undersökning som görs av pojkar i sexårsåldern.

SVT döpte programmet till ”Islamofob eller hjälte?”, alltså är Nyamko Sabunis skrift ett uttryck för islamofobi eller var hon en hjälte? Lindman Barsk inleder: ”Har Fredrik Reinfeldt tillsatt en islamofobisk integrationsminister?” Som representant för ”islamofobisidan” valde SVT religionsprofessorn Mattias Gardell, då Muslimska brödraskapets torped och främsta försvarare som kallar all islamkritik för ”islamofobi”. Han satte likhetstecken mellan ”islamofobi” och antisemitism och sa att det bygger på samma skillnadstänkande.

Som representant för ”hjältesidan” valde SVT Eduardo Grutzky, som sedan 2001 haft kontakt med personer i Sverige utsatta för hedersförtryck, både män och kvinnor, strejta och homosexuella, och som 2013 tillsammans med journalisten Lars Åberg gav ut boken Heder och samvete. En bok om hederskultur i Sverige.

Mattias Gardell mot Eduardo Grutzky. ”Islamofobi” mot verkligheten.

Anna Lindman Barsk förhöll sig inte neutral. Muslimska brödraskapets aktivister ordnade en protestlista

och ville att Nyamko Sabuni skulle sparkas som minister. SVT gav Muslimska brödraskapets frontman Daniel Lillman stort utrymme, utan att tala om för tittarna vilken antidemokratisk rörelse han frontade. Han påstods representera 47 islamiska organisationer och 80 000 troende, när Mahmoud Aldebe, då Muslimska brödraskapets främsta talesperson, ensam ”representerade” 70 000, mannen som inför valet skrev brev till alla riksdagspartier och krävde särlagstiftning för ”muslimer”.

Anna Lindman Barsk är väldigt mån om hur Daniel Lillman mår eftersom han har försökt kontakta statsminister Fredrik Reinfeldt men inte fått något svar och är nedstämd, han känner sig ignorerad. Med SVT i följe lämnar han in protesten personligen i Stockholm. Statsministern tar inte emot, Lillman får lämna in protesten till expeditionen. Som avslutning på programmet säger Lindman Barsk: ”Uppropet är inlämnat. Hur Fredrik Reinfeldt och Nyamko Sabuni kommer att reagera på det vet vi inte.”

Men vi ser resultatet sexton år senare.

Hanna Stjärne: Gör om Anna Lindmans bravad. Förvandla en rättighetsfråga till en konfliktfråga så att den får plats i SVT. Det finns två distinkta motpoler i Sverige: de kommunistiska testuggarna från Sydamerika som ingår i nätverket Antirasistiska akademin (ArA) och påstår att Sverige är en ”vit” kolonialmakt, att det är rasism att studera kulturella skillnader.

Jag skriver om dem i det här blogginlägget. Så här skriver jag om Diana Mulinaris ”akademiska” uppfattning om mordet på Fadime Sahindal:

Reaktionen på mordet på Fadime kallar hon moralpanik och menar att debatten inte handlade om omsorgen om utsatta unga kvinnor utan ”om en osäker svensk identitet där en av strategierna handlar om att konstruera en kollektiv tillhörighet genom att kontrastera sig mot dem som upplevs som femtekolonnare, nämligen invandrarmännen”. Hon skriver om ”kolonialt kulturarv” och menar att svenskarnas ”banala nationalism” gränsar till rasism när ”den svenska jämställdheten glorifieras”. Hon skriver om ”falsk självbild”, om ”rasistiska diskurser”, om att ”förstå Sveriges roll i det koloniala och imperialistiska projektet” och mängder med liknande testuggande.

I samma blogginlägg skriver jag om ArA:s testuggande lärjunge America Vera Zavala och hennes bok.

Boken är lika jagcentrerad som Seher Yilmaz bok. Allt är rasism. I blogginlägget skriver jag om hur Vera Zavala kritiserar Michael Cockes pjäs 2007 om hederskultur, Elektra Show. I blogginlägget citerar jag ur min bok om Muslimska brödraskapets förtrupp i Sverige där ArA och Vera Zavala finns med:

I min bok skriver jag: ”Hon avslutar med en hänvisning till Gayatri Spivak, som känns igen från Paulina de los Reyes:” Här är Vera Zavalas ord: ”När Michael Cocke går till storms, så kan jag bland alla personpåhopp, anklagelser om okunnighet och svek skönja berättelsen om den ’vita mannen som räddar mörka kvinnor från mörka män’”.
Det är hårresande.
Paulina de los Reyes skriver i texten Vera Zavala hänvisar till ovan om hur den brittiska kolonialmakten förbjöd änkebränning i Indien, alltså att änkor förväntades ställa sig på det bål den avlidna mannens kropp brändes, och att förbudet enligt Reyes var ett sätt att markera den ”den vita rasens” överlägsenhet, att det kan likställas med politikernas vilja att motarbeta hedersförtryck i Sverige.

Vera Zavala menar att hederskultur används i ”islamofoba ärenden”. Hon påstår att hon verkligen kan frågan, att kampen mot hedersförtryck är ett redskap för islamofober.

Här kan man lyssna på Vera Zavala när hon talar om ”vita kvinnor som gråter krokodiltårar”.

Hanna Stjärne: Du har väl läst Seher Yilmaz bok där hon visar att även hon är postkolonialisterna ArA:s devota lärjunge?

Plagiera Anna Lindman i Existens. Bjud på framtida Fadimedagar 21 januari in de postkoloniala hedersförtryckförnekarna och ställ dem mot personer som dagligen kommer i kontakt med hedersutsatta. Sverigespeglingen är ju faktiskt SVT:s uppdrag. ”Islamofobi” mot verkligheten, vad är mera svenskt i dagens Sverige? Vad är mera lämpligt att sända på Fadimedagen än en spegling av Sverige?

Nyligen har facktidskriften Respons gått i graven. Sörjd av många med mig har jag förstått av artiklar och kommentarer.

Hanna Stjärne: Känner du till tidskriften Respons? Känner Jan Helin till tidskriften, mannen som nyligen säkrat SVT:s OS-rättigheter för en dold summa? Finns det någon i chefsställning på SVT som känner till tidskriften? I så fall: Varför håller inte SVT lika hög intellektuell nivå som den tidskriften? Utländska TV-bolag sänder debatter på hög intellektuell nivå. Men inte Sverige.

Är det för att Jan Helin rekryterades från kvällspressen? Och Seher Yilmaz ansvarar för Sverigespeglingen? Och för att du har en slapp inställning till demokratin och allas likhet inför lagen?

21 januari 2023

Mona Lagerström fil dr

OBS. Detta inlägg berör inte den stora brokiga gruppen islambekännare i Sverige utan handlar enbart om antidemokratiska Muslimska brödraskapets svenska gren, en liten grupp offentligt finansierade islamister som målmedvetet arbetar på att underminera den svenska demokratin med hjälp av bland annat religiösa friskolor och studieförbundet Ibn Rushd i syfte att upprätta shariatowns och förända Sverige inifrån i riktning mot en totalitär teokrati. Den turkiska presidenten Recep Tayyip Erdogans parti kallas Muslimska brödraskapets systerparti. Det är inte i en demokratisk riktning Erdogan har fört Turkiet under sitt styre.

Islamister är motståndare till det västerländska demokratiska styret och våra grundlagsskyddade fri- och rättigheter. Därför är det viktigt att skilja ut islamisterna, kalla dem islamister och behandla dem som politiker med en politisk agenda. Agendan är att lagverket sharia står över svensk lag.

Anna Ardin

använder samma metod som Mattias Gardell i åratal använde, hon påstår att hon försvarar kollektivet ”muslimer”, att kritiker av Muslimska brödraskapets verksamhet i Sverige svartmålar ”muslimer”, är ”muslimhatare”, ägnar sig åt ”antimuslimsk rasism”, är ”islamofober”. På bilden ovan demonstrerar hon för att islamisten Omar Mustafa,

då ordförande för Muslimska brödraskapets svenska huvudorgan, Islamiska förbundet i Sverige (IFiS), ska ingå i Socialdemokraternas partistyrelse 2013. IFiS driver Stockholms stora moské vars VD är islamisten Mahmoud Khalfi,

utbildad vid Muslimska brödraskapets internatskola i Frankrike, som jag skriver om här.

Anna Ardin är doktorand på Marie Cederschiöld högskola i Stockholm. Man förväntar sig att en högskola har gjort en grundlig research innan de antar en doktorand. Högskolans antagningsnämnd kan inte ha varit okunnig om Anna Ardins mångåriga antidemokratiska verksamhet och försvar för den fjärde totalitära ideologin i Europa. Om nu högskolans rektor Roger Klinth och Anna Ardins chef, professor Magnus Karlsson, inte vet vad ledarna för de totalitära ideologierna ställde till med i Europa borde högskolans professor i historia Lars Trägårdh ha kunskap.

Man förväntar sig också att en doktorand som kritiserar en annan doktorand, i det här fallet Sameh Egyptson,

har ingående kunskap om den kritiserade doktorandens ämne och håller sig till ämnet och inte personen.

Ju närmare Sameh Egyptsons disputation kommer desto mer smutskastas han. Anna Ardin publicerar i dag en krönika i Dagens ETC, ”Kapitalet och rasismen arbetar tillsammans”, där hon fortsätter sin smutskastning och driver sin tes att Egyptson samarbetar med Förenade Arabemiraten och sprider deras ”konspirationsteorier”. Anna Ardins senaste artikel ligger nära den anonyma skandalsmedjan Fenix som för närvarande bedriver en häxjakt på Egyptson.

Här är en liten bakgrund till Anna Ardins tes om Förenade Arabemiratens ”konspirationsteorier”. Den 2 juli 2013 publicerade Gulf News artikeln ”Connecting the Dots” om en rättegång som avslöjade Muslimska brödraskapets intrikata finansiella system med kopplingar till bland annat Europa och the Europe Trust, ”led by senior Muslim Brotherhood leader Ahmed Al Rawi”. I min bok om Muslimska brödraskapets förtrupp i Sverige skriver jag om rättegången och om Rawi, som i mars 1997 bjöds in till ett seminarium på Socialdemokraternas Bommersvik då partiets religiösa sidoorganisation samarbetade med Muslimska brödraskapets svenska gren, representerade av Mahmoud Aldebe, Mostafa Kharraki och Ahmed Ghanem.

Den 16 november 2014 publicerade Gulf News en lista på de internationella organisationer kopplade till Muslimska brödraskapet som Förenade Arabemiraten klassade som terrororganisationer. Islamiska förbundet i Sverige var en av dem.

Det är detta Anna Ardin kallar ”konspirationsteorier”.

I hennes senaste krönika i Dagens ETC gör hon en koppling mellan Förenade Arabemiratens internationella affärsverksamheter och Skolinspektionens stängning av Framstegsskolan i Rågsved. Hon menar att politikerna enbart siktar in sig på det hon kallar muslimska friskolor, trots att det är skolans huvudmän Skolinspektionens utredning handlar om. Och de ingår i Muslimska brödraskapets innersta kärna i Sverige, vilket Säpo redovisat. Likt skandalsmedjan Fenix kommenterar Ardin att Framstegsskolans advokat upptäckt att Säpo stödjer sig på Sameh Egyptsons bok Erövringen. Muslimska brödraskapets infiltration av Sverige. Hon skriver att Egyptson inte är en ”lämplig” källa ”att fatta beslut utifrån”.

Som om Ardin skulle vara en lämplig källa att fatta beslut utifrån.

Ardin skriver att hon uppmärksammat Egyptson tidigare och att den engelska versionen ”sågats fullständigt av experter i ämnet”, utan att nämna namnet på experterna.

Jag har uppmärksammat Anna Ardin i mängder med blogginlägg, bland annat hennes samarbete med den turkiska regimtrogna tankesmedjan SETA, här och här.

Sameh Egyptson är expert inom området Muslimska brödraskapet. Jag är expert inom området. Jag har inte sågat den engelska versionen. Tvärtom sågar jag 10 februari 2019 i det här inlägget doktorand Frédéric Brusis sågning av Egyptsons engelska version. I det här inlägget 2 mars 2019 kritiserar jag kurslitteraturen i universitetens islamutbildning.

Anna Ardin skriver att det sedan länge varit känt av ”Internationella säkerhetsbedömare” att staterna kring Persiska viken ”gör allt för att bekämpa muslimsk folkrörelseorganisering runtom i världen” och att de ”muslimska folkrörelserna” skulle kunna bli ”plantskolor för demokratiska gräsrotsrörelser”.

Muslimska brödraskapet är en gräsrotsrörelse, men de är lika antidemokratiska och auktoritära som de ”svinrika kungafamiljerna” i länderna kring Persiska viken. Den västerländska demokratin är Muslimska brödraskapets huvudfiende.

Ardin brännmärker politikernas ”jakt på muslimska friskolor”. Hon påstår att ”muslimska friskolor” särbehandlas. Hon påstår att Säpo sköter ”Gulfprinsarnas” informationspåverkansarbete åt dem. Hon skriver att ”muslimska folkrörelseskolor läggs ner, grundat på skumma konspirattonsteorier”.

Anna Ardin är den hon är, alltså Muslimska brödraskapets främsta torped och försvarare i Sverige. Det märkliga är att Dagens ETC, som definierar sig som vänster, publicerar propagandatexter för en antidemokratisk och extremt judefientlig rörelse vars grundare och ledare Hassan al-Banna hade Mussolini och Hitler som förebilder och som under andra världskriget samarbetade med Hitler.

Lika märkligt är det att Anna Ardins högskola inte ser några problem med hennes demokratifientliga propagandaarbete och personangrepp.

12 januari 2023

Mona Lagerström fil dr

Den anonyma Tankesmedjan Fenix har återuppstått efter att ha legat nere sedan Maj Martinsson Wiberg avslöjade bulvanerna. Tankesmedjan ägnar sig åt att anonymt trakassera kritiker av Muslimska brödraskapets aktivister i Sverige, i synnerhet Sameh Egyptson som snart doktorerar på en statsvetenskaplig avhandling om Muslimska brödraskapets svenska gren.

Muslimska brödraskapet representerar islamismen, den fjärde totalitära ideologin i Europa efter fascismen, nazismen och kommunismen.

Mattias Irving: Är Hassan Larsson och du samma person?

Hassan Larsson kallas tankesmedjans chef.

I dag skrev Hassan Larsson på tankesmedjans twitterkonto detta:

Det intressanta med den här texten är att Karin Pettersson i sin artikel kallar president Erdogan ”en islamistisk despot”, därför är det märkligt att Hassan länkar till Petterssons artikel då ju tankesmedjan envisas med att användningen av orden islamism och islamister är exempel på antimuslimsk rasism.

Så här skriver du Mattias Irving:

Tankesmedjans senaste inlägg handlar just om Petterssons artikel, men ordet islamistisk finns inte någonstans, Erdogan kallas ”den turkiske despoten”.

I tankesmedjans första inlägg efter återuppståndelsen avtackas Föreningen för demokratins försvar.

Vi är stolta över vårt första år, och framför allt är vi tacksamma till Föreningen för demokratins försvar (FFDF) som erbjöd sig att hjälpa oss med att hantera ekonomi och revision under uppstartsfasen.
Vi känner den största tacksamhet över FFDF:s goda vilja och solidaritet, samt den risk de valt att ta i försvaret för demokratin i Sverige. Fast vi bara satt igång nyligen och inte genomfört några större granskningar, har hela styrelsen i FFDF redan hängts ut, inklusive familjemedlemmar, på Twitter och på antimuslimska bloggar från såväl höger och vänster.

Så här skriver tankesmedjan om islamister:

Även forskare som råkar ha skrivit om liknande ämnen som Fenix har hängts ut och anklagats för att ingå i Fenix, eller vara ”islamister”. Detta är tyvärr en påminnelse om varför det är nödvändigt att fortsätta verka i anonymitet.

Tankesmedjan Fenix försvarar inte demokratin utan förvarar representanter för den fjärde totalitära ideologin i Sverige, representanter som mycket målmedvetet via bland annat religiösa friskolor och studieförbundet Ibn Rushd arbetar på att förändra Sverige inifrån i riktning mot deras totalitära mål, vilket jag skrivit åtskilliga blogginlägg om och också i min bok Muslimska brödraskapets förtrupp i Sverige. Förtrycket av flickor, kvinnor och sexuella minoriteter.

Okej Mattias Irving: Polisanmäl mig för förtal om du inte har något att göra med Tankesmedjan Fenix så att de före detta bulvanerna under ed i domstol kan gå i god för dig. Här är skrivelserna inskickade till Skatteverket om FFDF:s styrelse, som Maj Martinsson Wiberg, en verklig förkämpe för demokratin, grävde fram.

7 januari 2023

Mona Lagerström fil dr

Välkommen Mahmoud Khalfi. Jag vet att du läser den här bloggen. Du har till och med skrivit en kommentar till det här blogginlägget 10 februari 2019. Du skriver:

Många forskare, författare och analytiker skriver om muslimska organisationer i Sverige och nämner och svartmålar tiotal av företrädare, men läsaren får intryck att de här organisationerna är aktiva i en annan planet och det är omöjligt att kontakta dem och ställa raka frågor. Har vi rätt att kalla detta för ”intellektuell terrorism”.

Mitt svar till dig:

Jag skriver enbart om shariapolitiska extremhögerns organisationer i Sverige, alltså om islamister som anser att islam och politik är oupplösligt förenade. Jag skriver inte om ”muslimska organisationer”.

Islamiska förbundet i Sverige (IFiS), som driver Stockholms stora moské, är huvudorganet för högerextrema Muslimska brödraskapets svenska gren. Muslimska brödraskapet är en separatistisk och islamistisk rörelse med en totalitär politisk agenda, att via dawa, missionerande, förändra Sverige inifrån i riktning mot en shariastyrd teokrati, alltså gudsstat. Rörelsen har med andra ord en samhällsomstörtande agenda och utgör ett allvarligt hot mot demokratin, inte minst mot flickors/kvinnors grundlagsskyddade individuella fri- och rättigheter. Muslimska brödraskapet står långt, långt till höger om Nordiska motståndsrörelsen men är till skillnad från Nordiska motståndsrörelsen skattefinansierad och försvaras med näbbar och klor av, hör och häpna, extremvänstern, se föregående inlägg. Rörelsens skattefinansierade studieförbund Ibn Rushd är en utomordentligt viktig aktör i dawa-projektet. Separatisten och islamisten mulla Mahmoud Khalfi,

moskéns nuvarande VD, har varit IFiS ordförande. Han deltog också i grundandet av Ibn Rushd 2001. Islamist innebär att han är politiker, eftersom hans rörelse tolkar islam politiskt. Mulla Khalfi representerar inte kollektivet ”muslimer”, vad han än påstår. Han representerar enbart Muslimska brödraskapets lilla grupp islamister.

Så kan vi inför det här nya året hädanefter sluta tala om kollektivet ”muslimer” och i stället se individen och skilja ut de antidemokratiska islamisterna.

Jag inleder med en länk till Västeråsmoskéns skrift Kvinnors klädesnorm enligt Koranen. Efter Första regeln står: ”Andra regeln: Täck era bröst.” I skriften står ingenting om shariadok eller nunnedok men däremot vad Koranen säger om hijab och khimar, och det har inte med döljandet av kvinnors hår att göra. Ordet hijab förekommer sju gånger i Koranen, men:

Ingen av dessa ”Hijab” används i Koranen med referens till vad traditionella Muslimer idag kallar (Hijab) – en klädesnorm för Muslimska kvinnor. Gud visste att Muslimerna generationer efter Muhammads död skulle använda ordet ”Hijab” för att hitta på en klädesnorm som Han aldrig auktoriserat. Gud använde ordet ”Hijab” före dem, precis som Han använde ordet ”Hadith” före dem. Hijab i Koranen har ingenting att göra med de Muslimska kvinnornas klädesnorm (s. 1).

Hanna Stjärne: Varför bjuder SVT inte in representanter för Västeråsmoskén när hijab ska debatteras?

Shariadok och nunnedok:

På barn:

I Muslimska brödraskapets separatistiska och kvinnofientliga häfte Kvinnan i Islam, en text sammanställd av Mostafa Malaekah om kvinnors beslöjning som i många år gick att ladda ner från Muslimska brödraskapets ungdomsförbund SUM:s hemsida, står det: ”Muslimska kvinnor är inte de enda som klär sig så – t ex kristna nunnor gör också det” (s. 6).

Malaekah skriver likadant i häftet Vad du inte vet om Islam, ”Muslimska kvinnor är inte de enda som klär sig så – t ex kristna nunnor gör det” (2011, s. 28). Den texten gick i många år att ladda ner från Stockholms moskés, alltså mulla Khalfis, hemsida. Jag laddade ner texten 28 juni 2020 där moskén gav denna förklaring: ”Vi arbetar just nu med en fullständig sida om Islam där ni kan finna svar på alla era funderingar och frågor om Islam. Fram till dess hänvisar vi till Mostafa Malaekahs ’Vad du inte vet om Islam’ nedan.”

Malaekahs text från 2011, där IslamGuiden står som utgivare, är numera borttagen från hemsidan. I det häfte jag har, som publicerades 2007, står Zayed Moské, Medborgarplatsen,

alltså mulla Khalfis moské, och Islamiska Informationsföreningen i Göteborg som utgivare. Jag återkommer till Mostafa Malaekahs samhällsomstörtande politiska skrifter som inte vänder sig till medlemmar som valt att tillhöra en specifik islamisk församling, exempelvis Stockholms stora moské, utan Malaekah, och också mulla Khalfi, tar sig friheten att beskriva rättssystemet för kollektivet ”muslimer”, ett rättssystem som inte är baserat på individuella fri- och rättigheter utan på religiös grupptillhörighet, vilket strider mot Europakonventionen, liksom pluralistiska rättssystem. I min bok om Muslimska brödraskapets förtrupp i Sverige har jag ett helt kapitel om sharia och vad Europadomstolen säger om pluralistiska rättssystem, intresserade kan klicka här.

I Muslimska brödraskapets propagandaskrift riktad till svenska politiker och myndigheter, Att förstå Islam, utgiven av Sveriges muslimska förbund, projektledare Mahmoud Aldebe, en av grundarna av Muslimska brödraskapets svenska gren, står det om hijab (som där stavas Hejab): ”Mest påminnande om Hejab kan man väl säga att nunnornas klädsel är. När vi respekterar deras sätt att klä sig, varför bemöts då muslimska kvinnor som bär Hejab av en viss elakhet i det svenska samhället, särskilt när de söker jobb inom sjukvården eller på fabriker?” (2002, s. 46).

Hur många nunnor arbetar på fabriker i Sverige?

Man kan fråga sig varför Muslimska brödraskapet i ett protestantiskt land väljer att likställa hijab med nunnedok. Sverige är ett protestantiskt land sedan kung Gustav Vasa (d. 1560) bröt med påven och statskyrkan infördes, religionen kallas ”den rena evangeliska läran”. Kloster var förbjudna i Sverige från 1595 till 1951, då religionsfriheten infördes. Det finns ytterst få nunnekloster i Sverige i dag och därmed ytterst få nunnor. En nunna lever i celibat och fattigdom. Därför är det av största vikt att mulla Mahmoud Khalfi och kardinal Anders Arborelius

debatterar den påstådda likheten mellan shariadok och nunnedok, särskilt på barn, och upplyser SVT:s tittare. Abdirizak Waberi i bildens mitt var IFiS ordförande när han intervjuades 2009 av Evin Rubar i SVT-programmet Slaget om muslimerna där han förordar beslöjade nyhetsankare, trots att SVT:s nyhetsankare måste bära neutral klädsel.

Hur många nunnor är journalister och arbetar på SVT?

Mostafa Malaekahs häfte Kvinnan i Islam är en sammanställning av en höjdares text inom Muslimska brödraskapet, Jamal Badawi, verksam i Kanada, inbjuden 16 april 2008 till Sveriges riksdag tillsammans med andra internationella höjdare inom rörelsen av Miljöpartiets riksdagsledamot Mehmet Kaplan. I den här engelskspråkiga texten om riksdagsmötet står det att Jamal Badawi är ett av Brödraskapets absoluta toppnamn i Nordamerika och att alla namn som nämns är knutna till Muslimska brödraskapet, bland annat toppnamn från Kuwait och Sudan. Här är en bild från mötet på Chakib Benmakhlouf, en av grundarna av Muslimska brödraskapets svenska gren, och mulla Khalfi,

som då var IFiS ordförande och som tillsammans med Benmakhlouf och Sveriges Muslimska råd (ordförande Helena Benaouda) bjöd in höjdarna. Benmakhlouf var då ordförande för Brödraskapets europeiska paraplyorganisation. Han är en av nyckelpersonerna i Brödraskapets olika muslimska friskolor i Sverige, inklusive dem som Skolinspektionen stängt med hänvisning till rapport från Säpo. I religionsforskaren Sameh Egyptsons bok Bosättningen. Muslimska brödraskapets organisation och vision i Sverige (2021) citeras Benmakhlouf: ”Vi vill inte dra uppmärksamheten till att vi islamiserar väst, därför att detta inte tjänar oss” (s. 17). Det står mycket om Benmakhloufs planer i Egyptsons bok, det står också att han valdes till studieförbundet Ibn Rushds styrelse när förbundet bildades 2001, då mulla Khalfi deltog som sekreterare (s. 164).

Mostafa Malaekah skriver i princip samma sak i Vad du inte vet om Islam och Kvinnan i Islam om att kvinnan ska vara beslöjad när hon ber de dagliga fem bönerna även om hon är ensam hemma: ”Enligt de islamiska klädreglerna ska muslimska kvinnor täcka hela kroppen, utom ansiktet och händerna”, ”Det är också en plikt för dem att klä sig så när de är ute bland folk eller bland män”, ”Detta är en plikt för kvinnor från pubertetsåldern”, klädreglerna är ett uttryck för ”lydnad inför Guds påbud”. I not 24 till denna plikt och lydnad står det följande tillägg i Kvinnan i Islam:

Att följa de islamiska klädreglerna blir en plikt först när flickorna kommer upp i puberteten, som med alla andra plikter och dyrkan. Dock uppmanar islam föräldrar att låta pojkar och flickor gradvis börja utföra plikter och dyrkan innan de kommer till pubertetsåldern, så att det blir lätt och naturligt för dem att praktisera sin religion. T ex uppmanas pojkar och flickor att börja be de fem dagliga bönerna vid sju års ålder. På samma sätt rekommenderas flickor att klä sig islamiskt före pubertetsåldern (s. 6).

Notera: ”Islam” uppmanar inte föräldrar. Muslimska brödraskapet uppmanar föräldrar via Jamal Badawi och Mostafa Malaekah. Och också via Stockholms stora moské som på sin hemsida både haft Malaekahs text för nedladdning och dessutom låtit trycka den. Därmed uppmanas föräldrar även av VD Mahmoud Khalfi. Religion är tolkning. ”Islam” uppmanar inte till någonting. Människor uppmanar.

Västeråsmoskén och Stockholms stora moské har två diametralt olika tolkningar av islam, den ena andlig, den andra politisk. Att det finns olika tolkningar av islam får man aldrig någon uppfattning om av SVT som med sådan iver i nyhetssändningar och Kulturnyheterna plockar in både skolflickor och vuxna kvinnor i shariadok för att ”spegla Sverige” utan att med ett ord upplysa tittarna om vilken tolkningstradition bärarna tillhör. Shariadok är ett politiskt plagg, inte ett religiöst plagg. Muslimska brödraskapet påstår att plagget är en islamisk plikt. De har fått sällskap av salafister utbildade vid det islamiska universitetet i Medina, Saudiarabien. För femtio år sedan fanns inte shariadoket, som numera är standardiserat och är Muslimska brödraskapets uniformspersedel, ett plagg Muslimska brödraskapets finländska konvertit Helena Hummasten (tidigare Benaouda),

är annonspelare för. Hon har, utöver att i många år ha varit ordförande för Sveriges muslimska råd (SMR), cirkulerat i ledningen i varenda en av högerextrema Muslimska brödraskapets skattefinansierade svenska föreningar, inklusive som Ibn Rushds förbundsordförande. Hennes tillgång på 1980-talet för Muslimska brödraskapets manliga ledarskap från arabländer: flytande svenska. Hon var ordförande för Sveriges Muslimska råd när rådet tillsammans med Chakib Benmakhloufs europeiska paraplyorganisation och IFiS bjöd in de utländska höjdarna som Mehmet Kaplan i sin tur bjöd in till riksdagen.

Det har länge varit känt att Stockholms stora moské (Zayed moské), som invigdes år 2000, styrs av Muslimska brödraskapet, men att islamforskare i Sverige inte velat medge att Muslimska brödraskapet är islamister och att rörelsen är politisk och har en politisk agenda. Socialantropolog Aje Carlbom kritiserar islamforskarna och skriver om vikten av att skilja ut den lilla gruppen islamister från den stora gruppen islambekännare i Sverige i sin doktorsavhandling 2003, The Imagined versus the Real Other. Multiculturalism and the Representation of Muslims in Sweden. Han kritiserar att en liten grupp politiska aktivister tillåts utge sig för att vara talespersoner för den mycket heterogena skaran islambekännare. Frilansjournalisten Salam Karam kritiserar i en artikel i Expressen 9 september 2005, ”S lierar sig med islamisterna”, Socialdemokraternas nära samarbete med Muslimska brödraskapet och att Stockholms stora moské drivs av just Muslimska brödraskapet:

Sveriges moskéer håller sakta men säkert på att tas över av Muslimska brödraskapet. Denna elit tillåter inte förekomsten av annat tänkande på våra moskéer, och muslimer som inte har sympatier med Brödraskapet utesluts från moskéernas ledarskap, eller motarbetas, bland annat genom mobbning.

Uppdrag granskning sände ett program 2 maj 2006 om islamismens framväxt i Sverige där Stockholms stora moské stod i centrum, särskilt Mahmoud Aldebe,

projektledaren för propagandaskriften Att förstå Islam, som inte bara handlar om islam utan också om islams plats i Sverige och hur islams trosbekännare uppmanas agera. I propagandaskriften står det: ”Beträffande kultur har profeten Muhammad uttryckligen och med kraft förbjudit muslimerna att anta icke-muslimsk kultur och livsstil” (s. 34). Det står om ”plikten att föra Islam vidare till det icke-muslimska samhället” och vad de islamiska församlingarnas målsättning är: ”Att skydda muslimer från att glida ur det islamiska sättet att leva. Att aktivt inbjuda till Islam. Att sprida information om Islam.” Om svårigheterna för de islamiska församlingarna att nå målen står följande: ”Det är svårt att få kontakt med nya muslimer eftersom det är svårt att få reda på adresser. Vi hoppas att Invandrarverket kan hjälpa oss, så att islamiska församlingar kan nå muslimer i Sverige.” Vidare står det: ”Många muslimer har fått svenskt medborgarskap, men de känner sig fortfarande som främlingar. Här borde myndigheterna skydda den islamiska minoriteten via lagar, speciellt när det gäller äktenskap, skilsmässor, testamente och vårdnad av barn”(s. 43).

Till skillnad från resten inom Muslimska brödraskapets svenska gren, inklusive Mahmoud Khalfi, var Aldebe mycket tydlig med att här handlar det inte om att integreras, utan om att upprätta shariatowns och att Sverige ska anpassa lagstiftningen till Muslimska brödraskapets politiska tolkning av islam. Inför valet 2006 skickade han brev, Det glömda minoriteten, till alla riksdagspartier och krävde särlagstiftning. Mycket av texten i brevet är hämtat från Att förstå Islam. Det blev ett himla liv. Uppenbarligen finns ingen kvar på SVT som kommer ihåg Aldebe och det stora stödet för demokratin journalister i Sverige på den tiden demonstrerade. Men det var innan Sverigedemokraterna kom in i riksdagen och av majoriteten av landets journalister, inklusive SVT, utnämndes till Sveriges enda fiende till demokratin. Aldebe och Stockholms stora moské sopades under mattan och den som kritiserade islamister stämplades som rasist, främlingsfientlig, invandrarfientlig.

Uppdrag gransknings två manliga journalister, reportern Magnus Wennerholm och Per Brinkemo som stod för research, värnar om demokratin och demonstrerar vilken enorm skillnad det är mellan dessa två journalister och Magnus Thoréns totalt tondöva programledarskap under debatten ”Slöjförbud i skolan?” och den lika tondöva redaktionens val av debattdeltagare där de två ansvariga för programmet var kvinnor: Ansvarig utgivare Sofia Dahlström, projektledare Jorun Collin. Research Mirjam Blomkvist, Tove Orrbeck, Fabian Sigurd, Hilda Austin, redaktör Johan Åsard.

Frågan om demokrati var obefintlig, som om shariadoket inte alls skulle representera en protest mot den västerländska demokratin och det fullkomligt vedervärdiga i att lura i barn att det är en islamisk plikt att gömma håret. Det viktiga var att Aftonbladets ledarskribent Anders Lindberg bjöds in som motvikt till Sverigedemokraternas riksdagsledamot för att läsa lusen av riksdagsledamoten, inte för att diskutera shariadok på barn. Lindberg talade om vuxna kvinnors valfrihet och hur Sverigedemokraterna vill inskränka den. Det viktiga var också att bjuda in en representant som käftade emot en ambassadör för föreningen Glöm aldrig Pela och Fadime och som också pratade om vuxna kvinnor.

Det märkliga är att programmets redaktör Johan Åsard enligt Wikipedia gjorde dokumentären Hederns pris om mordet på Pela Atroshi, som hedersmördades 1999, som om hedersförtryck inte längre skulle vara aktuellt i Sverige och det inte skulle finnas tillstymmelse till koppling mellan heder och shariadok på barn.

Wennerholms och Brinkemos program 2006 inleds med Aldebes brev till riksdagsledamöterna inför valet 2006 om särlagstiftning. Man får också veta vad Aldebe sagt i Sveriges Radio 1999 om kvinnans plats. Socialantropolog Aje Carlbom intervjuas om islamism, eller politisk islam, och om Aldebes krav och säger att det handlar om apartheid inom nationalstaten. Programmet belyser Socialdemokraternas nära samarbete med Sveriges muslimska råd, Ola Johansson från Socialdemokraternas religiösa sidoorganisation som då hette Broderskapsrörelsen intervjuas. Ola Johansson lyfter fram Muslimska brödraskapets chefsideolog Sayyid Qutbs bok Social Justice in Islam och kallar den en klassiker. Qutb (hängd 1966) skrev också glödande hatiskt om judar, vilket Johansson inte nämner. Salam Karam berättar hur han efter artikeln i Expressen kontaktades av Ola Johansson som till varje pris inte ville ha en öppen diskussion om meningsskiljaktigheter mellan islams trosfränder och ansåg att Salam Karam skulle ha kontaktat Broderskapsrörelsen innan han skrev artikeln. Ola Johansson kontaktade också Expressen.

Aldebe ska ha uppmanat moskéns besökare att rösta och att lägga sin röst på Socialdemokraterna inför valet 2002.

Programmet tar upp svårigheterna för kvinnor att få skilsmässa och mulla Khalfi, som presenteras som chef för moskén, säger att man inte enbart kan lyssna på kvinnan utan måste kontakta mannen, även om kvinnan säger att hon blivit misshandlad av mannen. Man tar också upp hedersmord i programmet och Mahmoud Aldebes inställning. Här är en bild på islamisten Helena Benaouda, numera Hummasten, som i studion intervjuas efter programmet iförd Muslimska brödraskapets uniformspersedel shariadoket och med sin uppenbarelse demonstrerar sitt totala förakt för den västerländska demokratin.

Man måste koppla hennes uppenbarelse till Muslimska brödraskapets antidemokratiska och kvinnofientliga texter hon under ledning av Mahmoud Aldebe översatte till svenska i tidskriften Salaam – Islamisk tidskrift, som grundades 1986. Helena Benaoudas underminering av den svenska demokratin, upprättandet av shariatowns och förtrycket av flickor kan inte överskattas.

Hanna Stjärne: Här har du ett uppdrag för SVT:s grävande journalister. Islamisten Helena Hummasten som i decennier varit skattefinansierad agent för undermineringen av den svenska demokratin. Gräv fram hur många skattekronor som finansierat hennes liv i Sverige.

Det är en avgrund mellan Wennerholm och Brinkemos program, Evin Rubars Slaget om muslimerna och ”Slöjförbud i skolan?”. Det är som om islamister skulle ha gått upp i rök, trots den massiva invandringen sedan programmen sändes och trots korankravallerna under påsken, som ju var en demonstration mot polisen och därmed mot den svenska demokratin. Tack vare denna tystnad hos SVT har Muslimska brödraskapet kunnat kassera in hundratals miljoner skattekronor, inte minst via de muslimska friskolorna, Ibn Rushd, som ju Helena Hummasten varit förbundsordförande för, och biståndsorganisationen Islamic Relief, där hon också har suttit i ledningen.

Mahmoud Khalfi från Tunisien
Mulla Khalfi är mäkta stolt över att landets politiker besöker Stockholms stora moské. Här är ett klipp ur Wennerholms och Brinkemos program om ett besök av Socialdemokraternas partiledare Göran Persson tillsammans med Mahmoud Aldebe och Mahmoud Khalfi.

Efter Wennerholms och Brinkemos program 2006 och Evin Rubars program 2009 kunde Muslimska brödraskapet i många år verka som vilka oskyldiga ”muslimer” som helst som ägnar sig åt ”folkbildning”. Sedan kom två händelser slag i slag. Två smällar de fortfarande inte har hämtat sig från. MSB-rapporten i februari 2017 om Muslimska brödraskapets svenska gren och uppstickaren islamologen Sameh Egyptsons grävande i vartenda svenskt och arabiskspråkigt arkiv där Muslimska brödraskapets svenska gren lämnat spår. Och spåren är många.

Ända sedan Jan Hjärpe på 1980-talet utnämndes till Sveriges första professor i islamologi har Muslimska brödraskapets aktivister inlemmats i kollektivet ”muslimer” som till varje pris ska utmålas som offer och beskyddas. Hjärpes lärjungar, de nuvarande islamologerna, har följt i hans fotspår. Det har varit viktigare att undervisa studenterna om ”islamofobi” och brännmärka kritiker av islam och islamister som ”islamofober”, ”rasister”, ”främlingsfientliga” än att lyfta fram hur islamister och demokratifientliga tolkningar av islam underminerar demokratin.

Därför är det inte konstigt att Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) hösten 2016 gav terrorismforskaren Magnus Norell, som stod fri från de svenska universitetens religionsvetenskapliga institutioner, uppdraget att leverera en första kunskapsöversikt över Muslimska brödraskapet i Sverige. Han tog kontakt med socialantropolog Aje Carlbom och Pierre Durrani, som varit medlem i Muslimska brödraskapets svenska gren och som studerat vid samma internat i Frankrike som mulla Khalfi utbildats vid: IESH (Institut Européen des Sciences Humaines) Château-Chinon, vilket Khalfi på moskéns hemsida skriver att han studerat vid, dock nämner han inte att internatet drivs av Muslimska brödraskapet. Kunskapsöversikten publicerades i februari 2017.

SVT gav Muslimska brödraskapet tolkningsprivilegiet.

Hanna Stjärne: Det är den här upprörande skandalen jag skriver om i det här och det här och det här och det här blogginlägget riktade till dig när du och Anne Lagercrantz 2017 lät SVT-nyheter gå Muslimska brödraskapets ärende i stället för att sätta demokratin främst. Jag skrev inläggen våren 2021 i samband med att ledarskribenten Per Gudmundson i nättidningen Bulletin efterlyste ett vuxet samtal om islam.

Ditt svar: SVT ska göra en nyinspelning av Vi på Saltkråkan. Du visste exakt vad du skulle göra för att styra intresset bort från ditt oansvariga, för att inte säga odemokratiska, agerande till en svensk klassiker som engagerar i princip hela Sverige.

Det vuxna samtalet om islam lyser fortfarande med sin frånvaro inom SVT, trots att det borde vara ett av de allra viktigaste samtalen som rör Sverige, vilket inte minst korankravallerna under påskhelgen vittnar om.

MSB:s kunskapsöversikt var rena bombnedslaget i Muslimska brödraskapets läger, bland annat för att broder Abdirizak Waberi och broder Omar Mustafa nämndes vid namn. Aktivisterna gjorde allt de kunde för att få bort kunskapsöversikten från MSB:s hemsida. I min bok om Muslimska brödraskapets förtrupp i Sverige redogör jag för den intensiva verksamheten, inklusive islamisten Helena Hummastens aktivism, hon var då Ibn Rushds förbundsordförande och ljög som en borstbindare.

Trots SVT:s uppbackning har kunskapsöversikten fått effekt och gjort att vissa kommuner dragit in offentliga medel till Ibn Rushd. Kunskapsöversikten är en ständig nagel i ögat på Muslimska brödraskapet, aktivisterna gör fortfarande allt de kan för att misstänkliggöra den. För att få loss pengar, för att kunna bada i offentliga bidrag.

Den andra smällen, eller bombnedslaget om man vill, är uppstickaren Sameh Egyptson som inte följt Jan Hjärpes linje att till varje pris skydda islams trosfränder från kritik, hur odemokratiskt de än agerar. Egyptson, född och uppvuxen i Egypten, kom i kontakt med Muslimska brödraskapets verksamhet då han studerade vid Kairos universitet och insåg att rörelsen främst var en reaktionär politisk rörelse, inte religiös. År 1990 kom han till Sverige. Så småningom skrev han in sig vid Lunds universitet och studerad islamologi. Han skrev in sig som doktorand för evigheter sedan med syftet att skriva en avhandling om interreligiösa relationer, ett ämne han snart insåg inte ledde någon vart och la avhandlingsarbetet på hyllan. I stället publicerade han tre böcker om Muslimska brödraskapet i Sverige: Holy White Lies. Muslim Brotherhood in the West ”Case – Sweden” (2018), som blivit två böcker på svenska: Erövringen. Muslimska brödraskapets infiltration av Sverige (2020) och den ovan nämnda Bosättningen. Dessutom har han skrivit mängder med debattartiklar om Brödraskapets verksamhet i Sverige.

Bland annat skrev han 30 maj 2016 en debattartikel i Dagens Samhälle, ”Politikernas besök till vissa moskéer misstolkas”, där han översatte en text Mahmoud Khalfi skrivit i Tunis News på arabiska. Khalfi beskriver Stockholms stora moské ”som ett vallfärdsmål för politiker och tjänstemän, bland annat av kungaparet, två regeringschefer och flera ministrar och dussintals parlamentariker”. Vidare: ”Ett viktigt genombrott i frågan om hanteringen av politisk islam var när Mehmet Kaplan valdes till den svenska riksdagen 2006, omvaldes 2010, och blev gruppledare för Miljöpartiet i riksdagen”.

Khalfi skriver att ”Sverige har varit ett föregångsland i en normalisering av förbindelserna med islamisterna, både på gräsrotsnivå genom officiella kontakter med det civila samhällets organisationer och islamiska institutioner som är kända för att tillhöra det Muslimska brödraskapets ideologiska skola”. Samt: ”Islamiska förbundet i Sverige, som viktigast av dessa institutioner, äger Islamic Centre och Stora moskén i Stockholm”.

Muslimska brödraskapets aktivister, inklusive deras två torpeder från Socialdemokraternas Broderskapsrörelse, som bytt namn till Tro och Solidaritet, Anna Ardin och Mattias Irving, har gjort allt de kunnat för att få tyst på Egyptson. Det de främst siktar in sig på är anklagelser om att Egyptson inte översätter vissa arabiska ord korrekt.

Här är en debatt mellan mulla Khalfi och Sameh Egyptson

i samband med Arabiska bokmässan i Malmö april 2019, en debatt som fortsatte efter den officiella paneldebatten.

Mulla Khalfi: Det var inte så smart att via bulvaner lägga upp den anonyma bloggen ”Tankesmedjan Fenix” och låtsas att den skulle värna om demokratin. Bloggen var hur avslöjande som helst. Kritik av MSB-rapporten och kritik av Sameh Egyptson. Den ledde rakt in till din rörelse. Jag kritiserar bloggen i det här inlägget 29 november 2022 och Maj Martinsson Wiberg skriver i en kommentar vilka som ligger bakom föreningen dit pengar skulle swishas för att stödja bloggen. Bloggen ligger för närvarande nere, det är bara att hoppas att den ligger nere för gott.

Du kommer från Tunisien. År 2003 bjöd din moské in Rashid Ghannouchi, ledaren för Muslimska brödraskapets tunisiska gren Ennahda, tillsammans med salig Yusuf al-Qaradawi (1926–2022), Muslimska brödraskapets chefsideolog efter Sayyid Qutb. Ennahda var förbjuden i Tunisien fram till 2011, Ghannouchi bosatte sig i London och du i Stockholm. Du vet mycket väl att kvinnors beslöjning inte är en islamisk plikt, att efter det att president Habib Bourguiba (d. 2000), Tunisiens första president efter självständigheten, offentligt lyfte bort en kvinnas beslöjning 1956 den kulturella sedvänjan avtog utan att religionen islam försvann. Du vet också att 1981 förbjöds beslöjningen i skolor och offentliga verksamheter och år 2006 på offentliga platser, att polisen hade rätt att kräva att kvinnor avlägsnade beslöjningen, att beslöjningen ansågs som sekteristisk, något som kom utifrån och inte hörde hemma i Tunisien, att beslöjningsförbudet avlägsnades 2011 när Ennahda blev tillåtet igen, att beslöjningen är Muslimska brödraskapets uniformspersedel.

Allt detta vet du, ändå låter du islamisten Mustafa Issa (f. 1987), ordförande för Förenade islamiska föreningar i Sverige (FIFS), en MB-organisation, tidigare ordförande för SUM, öppet deklarera att det är obligatoriskt för kvinnor att vara beslöjade. På en fråga om det är en stor synd att man tar av sig slöjan säger han på Instagram på ett konto där han kallar sig Koranläsaren:

Hijab, eller slöja, är en del av den muslimska kvinnans resa mot Allah, swt. Det är ett av de tecken som visar på att man prioriterar Allah, swt, Gud alltså, framför något annat! Det är något som är obligatoriskt inom islam och det är självklart en synd att gå ifrån det!

Han ljuger. Beslöjning är inte obligatorisk inom islam. Det står ingenting i Koranen om kvinnors beslöjning. ”Täck era bröst”, står det. Det borde en koranläsare veta. Alla ni inom Muslimska brödraskapet, utom Mahmoud Aldebe som var öppen med era antidemokratiska ambitioner, har satt ljugandet i system. Han fick det hett om öronen efter brevet till riksdagsledamöterna 2006, där han krävde särlagstiftning, och lämnade Brödraskapet 2010. I samband med kritiken mot att Omar Mustafa valdes in som suppleant i Socialdemokraternas partistyrelse skrev han i Aftonbladet om förbundet du varit ordförande för, Mahmoud Khalfi:

Lögner, fiffel och båg är vad ni ägnar er åt. Ta bara Granhedsgården AB som du mulla Khalfi var inblandad i. Sameh Egyptson skriver i Bosättningen om fifflet, att Islamiska förbundet inrättade en stiftelse 2013 som med hjälp av Ibn Rushd kunde köpa en andel i företaget. Du var en av medlemmarna i stiftelsens styrelse (s. 131, 166, 167). Samhällsdebattörerna Rebecca Weidmo Uvell och Johan Westerholm kritiserade förgäves hur skattemedel används för att gynna Muslimska brödraskapet och JO-anmälde till slut Folkbildningsrådet.

Mostafa Malaekah
Och nu åter till Mostafa Malaekah. Men först några ord om indiern/pakistaniern Abu al-Ala Mawdudi (d. 1979), som du mulla Khalfi är lika välbekant med som Muslimska brödraskapets grundade Hassan al-Banna. Det är Mawdudi, grundaren av Muslimska brödraskapets tvillingorganisation Jamaat-et-Islami, som förkunnar de ovan nämnda orden: ”Beträffande kultur har profeten Muhammad uttryckligen och med kraft förbjudit muslimerna att anta icke-muslimsk kultur och livsstil”, ord som hamnade i er propagandaskrift Att förstå Islam.

Mawdudi ideologiserade Islam och skapade en politisk tolkning av de religiösa urkunderna. Som förebild för sin rörelse hade han den helt opolitiska gräsrotsrörelsen Tablighi Jamaat (TJ) som verkade i Mewat district söder om Delhi och som han besökte tidigt 1939, vilket jag skriver om i det här blogginlägget. och det här som båda handlar om Mawdudi. TJ är en bokstavstrogen sunniislamisk missionerande väckelserörelse med kopplingar till Deobandi. Koranen och profeten Muhammeds liv och leverne gäller som förebild. TJ:s grundare var mån om att rörelsen skulle vara opolitisk och koncentrera sig på att omvända den enskilda individen. Man missionerade på gräsrotsnivå, höll predikningar. Området befolkades av skuldsatta, lågutbildade småbönder som betraktade både den brittiska kolonialmakten och de högre hinduiska kasten som fiender och hade varit rätt så religiöst likgiltiga. Hinduiska omvändelsegrupper var också aktiva i området. Mawdudi imponerades av hur en liten grupp anhängare hade förvandlat det tidigare heterodoxa samhället och skrev i åtskilliga artiklar om hur genomgripande ett samhälle kunde förändras inifrån av en liten hängiven grupp rättrogna aktivister. Det är precis det som pågår i Sverige. Omvandling av samhället inifrån av en liten hängiven grupp aktivister och med hjälp av bland annat Mostafa Malaekahs häften. Tablighi Jamaat startade från noll och är i dag en jätterörelse världen över. Rörelsen är förbjuden i flera länder.

Jag har från mitt allra första blogginlägg 2016 skrivit mängder om Mostafa Malaekah och hans kvinnofientliga texter. Som jag redan nämnt är extremvänstern högerextrema Muslimska brödraskapets främsta försvarare. I det här blogginlägget 14 oktober 2020 och det här blogginlägget 24 februari 2021 skriver jag om att Mostafa Malaekah av Vänsterpartiet i Göteborg utsågs till nämndeman, alltså en högerextremist som aktivt underminerar det demokratiska styrelseskicket genom att förorda pluralistiska rättssystem placeras av Vänsterpartiet rakt in i demokratins hjärta och pulsåder.

När journalisten Sofie Löwenmark gjorde en granskning av de mål Malaekah suttit som nämndeman i beslutade Göteborgs tingsrätt att göra en granskning av Malaekahs texter men lagman Göran Lundahl ansåg att Malaekah enbart sammanställt och skrivit religiösa texter. ”Det finns vad tingsrätten kunnat finna inte stöd i texterna för att nämndemannen själv förespråkar sådana uppfattningar på det sätt som påståtts i media.” Islamisten Mostafa Malaekah skulle alltså inte själv omfatta innehållet i de politiska texter han sammanställt åt Muslimska brödraskapets svenska gren och som publiceras av Muslimska brödraskapet?

Hanna Stjärne: Det är på grund av SVT:s stöd till Muslimska brödraskapet genom att tiga om rörelsens antidemokratiska ideologi och verksamhet i Sverige och utomlands som kunskapen saknas hos landets domstolar.

Så vem är då vänsterpartisten Mostafa Malaekah? I den här artikeln i Dagen 30 september 2003, ”Underblås inte hat mellan muslimer och kristna”, presenteras Mostafa Malaekah som författare och ordförande i Islamiska Mediakommittén tillsammans med Mariam Elbornsson, språkrör för Mediakommittén. Paret är gifta. Hon är läkare. I den här artikeln ”Ynkligt av S att vika sig för hatkampanj” i Göteborgs-Posten 15 april 2013, till stöd för islamisten med en hög grad inom Muslimska brödraskapets svenska gren Omar Mustafa som ledamot i Socialdemokraternas partistyrelse, står Mariam Elbornsson som representant för Islamiska Informationsföreningen i Göteborg, samma förening som tillsammans med mulla Khalfis moské publicerat Mostafa Malaekahs skrifter. I artikeln står det:

Det måste i ett demokratiskt land vara möjligt att vara muslim och företrädare för den största muslimska organisationen i Sverige samtidigt som man innehar uppdrag inom Socialdemokraterna.

”Muslim”, ”muslimska organisationen” i stället för islamist och islamistiska organisationen. Vidare står det:

Det är en skrämmande signal till svenska muslimer att den nutida svenska demokratin inte har plats för engagerade representanter från det svenskmuslimska civilsamhället.

”Det muslimska civilsamhället” är Muslimska brödraskapets uppfinning och en förskönande omskrivning av shariatowns.

Det är just parallella shariatowns politiska styre Malaekah skriver om i sina polemiska häften, som avslöjar ett djupt förakt för det demokratiska styret. Jag hade tänkt mer ingående redogöra för innehållet i Malaekahs texter men inlägget är redan långt. Det är Hassan al-Bannas och Mawdudis politiska tolkning av islam som ett allomfattande levnadssätt som styr individens och samhällets liv in i minsta detalj Malaekah beskriver, liksom den turkiska kreationisten Harun Yahya, pseudonym för Adnan Oktar som numera sitter av ett mångtusenårigt (8 658 år) långt fängelsestraff för bedrägeri och sexuella övergrepp. Hans hemsida nämns i versionen från 2007 som jag har, hemsidan går inte längre att nå. Han drev en intensiv kampanj mot evolutionsteorin.

Malaekah presenterar islam i Vad du inte vet om Islam som något diametralt motsatt den västerländska traditionen om en privat övertygelse:

Det är få människor på jorden idag som inte har hört någonting om islam. Ändå förvånas folk ofta när de förstår att islam är ganska annorlunda än vad de trott. För islam är inte som det framställs i västerländska medier. Islam är inte arabisk kultur och inte heller en religion i betydelsen en rent privat övertygelse (eller oftare spekulation) om vår existens.

Bara de raderna borde ha räckt för lagman Göran Lundahl att dra öronen åt sig. Man kunde ha önskat att Göteborgs tingsrätt granskade de internetsidor som Malaekah hänvisar till i slutet av sina skrifter. I den version som Stockholms moské hade på sin hemsida nämns den glödande antisemiten Zaghloul El-Naggars hemsida, som inte längre går att nå. Svenska kommittén mot antisemitism kritiserade Islamiska förbundet när han bjöds in.

Det Mostafa Malaekahs skrifter går ut på är att lära ut den ”rätta”, den ”sanna” tolkningen av islam och få folk att göra sig av med sina kulturella tolkningar som de fört med sig till Sverige och styra dem in i Muslimska brödraskapets fålla.

Jag avslutar med några ord om Högsta förvaltningsdomstolens domar om Skurups och Staffanstorps försök att förbjuda beslöjning i skolorna. Mål 4266-21 och Mål 4120-21 handlar båda om att pröva om kommunernas beslut strider mot lag eller annan författning. Domstolen skriver: ”Prövningen innebär att endast beslutets laglighet och inte dess lämplighet får prövas. Prövningen kan endast utmynna i att beslutet antingen ska stå fast eller att det ska upphävas; domstolen saknar alltså möjlighet att ändra beslutet.” Det saknas lagstöd för kommunernas beslut. Religionsfriheten är absolut och skyddar rätten att utöva sin religion. Den grundlagsskyddade religionsfriheten utgör ett skydd mot ingrepp från staten, kommunerna, regionerna och får inte begränsas. Kläder ingår inte i den grundlagsskyddade religionsfriheten utan omfattas av yttrandefriheten, som går att begränsa genom lag. Riksdagen stiftar lagar.

Det är fritt fram att stifta en lag om att förbjuda beslöjning i skolorna, och inom hela den offentligt finansierade verksamheten för den delen. Men det kommer att möta motstånd. Det finns starka krafter i Sverige att stjälpa det svenska demokratiska styret över ända, det visar motståndet mot Skurups och Staffanstorps försök att förbjuda beslöjning i skolorna och korankravallerna under påskhelgen. Och Mostafa Malaekahs och Muslimska brödraskapets polemiska skrifter och bluff att beslöjning är en islamisk plikt. Liksom alla bluffande salafister som predikar samma sak. Att flickors drömmar om ett självständigt liv och frihet att välja levnadspartner krossas är av noll betydelse för dessa starka krafter.

Jag uppmanar landets politiker och domare att ingående studera Tablighi Jamaats opolitiska gräsrotsrörelse och de politiska konsekvenserna av att enskilda individer anammar den ”rätta” tolkningen av islam och den vägen förändrar ett samhälle inifrån och drar paralleller till Muslimska brödraskapets verksamhet, i synnerhet studieförbundet Ibn Rushd och rörelsens islamiska friskolor.

Och Hanna Stjärne: Bjud in Mahmoud Khalfi, kardinal Anders Arborelius och representanter från Västeråsmoskén till en debatt om shariadok på barn.

1 januari 2023

Mona Lagerström fil dr

Muslimska brödraskapets svenska gren har i fyra decennier styrt tolkningen av islam i Sverige. I sina svenska skrifter, många översatta från Muslimska brödraskapets verkliga höjdare av Vänsterpartiets nämndeman i Göteborg Mostafa Malaekah, skriver de att det är kvinnans plikt att bära hijab, att hijab kan likställas med nunnedoket. I Kvinnan i Islam, ett litet häfte som ständigt ges ut på nytt, skriver Malaekah om beslöjningen: ”Muslimska kvinnor är inte de enda som klär sig så – t ex kristna nunnor gör också det” (s. 6).

Därför kallar jag plagget shariadoket. I Indien och Pakistan är motsvarigheten till hijab purdah. Därav namnet på min blogg. Purdah var kopplad till social status och gällde samma för hinduer, judar, kristna och muslimer, ju högre social status desto mer inspärrade var kvinnorna. Människors klädsel är kulturellt kodad, men just shariadoket är antidemokratiska Muslimska brödraskapets uniformspersedel, som sedan mängder med andra grupperingar har apat efter och kallar islamiskt, ett plagg som tack vare internet har standardiserats

och absolut inte kan likställas med det neutrala plagget sjal eller sjalett. Utbredningen av shariadoket markerar hur långt islamiseringen av ett land har avancerat.

Under hela min uppväxt och ända fram till Muslimska brödraskapets genomslag i Sverige användes ordet slöja om den tunna huvudbonad en brud bär på bröllopsdagen.

Programledare Magnus Thorén inleder med följande ord:

”Slöjan, en symbol för kvinnoförtryck som samhället måste markera emot och kanske i vissa fall förbjuda? Eller ett plagg som varje ung tjej måste få välja om hon vill använda eller inte? Slöjan, eller hijaben, ska det handla om i kväll.”

Om Magnus Thorén hade sagt:

Shariadoket, det separatistiska plagget som markerar att sharia står över svensk lag, att flickor som vägrar ta på sig shariadoket förtjänar att bli misshandlade och till och med dödade, att homosexuella förtjänar döden, att avfällingar från islam förtjänar döden, att nioåriga flickor är giftasvuxna, att flickor kan bli bortgifta i moskén utan att själva behöva vara närvarande, shariadoket som markerar att våldtäkt på våldtäkt på våldtäkt av barn är legitimt, är det ett plagg samhället måste markera emot och kanske i vissa fall förbjuda? Eller ett plagg som varje ung tjej måste få välja om hon vill använda eller inte? Shariadoket ska det handla om i kväll.

Shariadok. Shariadok. Shariadok. Oskuldskontroll. Oskuldskontroll. Oskuldskontroll. Tvångsäktenskap. Tvångsäktenskap. Tvångsäktenskap. Våldtäkt på barn. Våldtäkt på barn. Våldtäkt på barn. Om programmet hade handlat om shariadoket, oskuldskontroller, tvångsäktenskap och våldtäkt på barn, om SVT:s alla medarbetare hade shariadok, tvångsäktenskap, oskuldskontroll och våldtäkt på barn som en självklar ryggradsreflex, vilka hade då bjudits in att tala?

Seher Yilmaz, (f. 1986), tidigare ordförande för Rättviseförmedlingen där hon introducerade kategorin ras och deklarerade för medierna att hon ville ”jobba mot den vithetsnorm som råder i Sverige” och på nyhter24 den 29 januari 2014 skrev: ”så länge män och vithet är norm, kommer jag att arbeta för att utmana dessa normer” är som verksam på SVT:s HR-avdelning med ansvar för Sverigespegling en katastrof.

Hon har ett extremt snävt, antidemokratiskt perspektiv på Sverige, präglat av ökända hederskulturförnekaren Masoud Kamali

och Muslimska brödraskapets/Antirasistiska akademins (ArA:s) (Diana Mulinari och Vänsterpartiets Anders Neergaard till höger är sambos) hederskulturförnekande postkoloniala,

det vill säga uttalat västfientliga, ”forskare”, testuggare är ett mer korrekt ord, vilket framkommer inte minst i Yilmaz testuggande bok Vad jag pratar om när jag pratar om rasism (2021). En bok jag återkommer till, för övrigt en bok där hon tackar Barakat Ghebrehawariat,

styrelseledamot i Rättviseförmedlingen när Yilmaz var ordförande, en man med tidigare kopplingar till Muslimska brödraskapet.

Anders Neergaard och Irene Molina innehade ArA:s första ordförandeskap skriver Adrián Groglopo i antologin Vardagens antirasism. Om rörelsens villkor och framväxt i Sverige (s. 22), en antologi som lika gärna kunde heta Hur vi jagade bort de ”vita” från universitetet och kallade dem rasister, eller Hur vi kommunister tog över universiteten. I Groglopos kapitel kan man till exempel läsa att år 1998 ”kommer etnologiprofessor Karl-Olov Arnstberg med sin bok Svenskar och zigenare (1998) i vilken han på ett rasistiskt sätt angriper romernas självorganisering” (s. 16). I dag över tjugo år senare rapporteras i medierna om denna ”självorganiserings” egna domstolar och de ödesdigra konsekvenserna för flickor/kvinnor, inklusive hedersmord.

Ansvarig utgivare för SVT-programmet ”Slöjförbud i skolan?” är Sofia Dahlström, projektledare Jorun Collin. Programmet gjorde fullkomligt klart att SVT kommer att behandla Fadimedagen 21 januari 2023 lika likgiltigt och nonchalant som i år, vilket jag skriver om här, då det var 20 år sedan Fadime Sahindal hedersmördades av sin far med skott i huvudet. Hon var kurd från Turkiet. Pela Atroshi hedersmördades 1999 av sin familj. Hon var kurd från Irak. Seher Yilmaz föräldrar är invandrade kurder från Turkiet. Hon är född i Sverige. Hon anställdes 2019 som ansvarig för SVT:s Sverigespegling. Hon har haft otroligt många dagar på sig att titta på Marianne Spanners dokumentär om Fadime Sahindal i Striptease 6 maj 1998 för att lära sig om Sverige. Yilmaz var 12 år när programmet sändes.

Varken Fadime Sahindal eller Pela Atroshi dolde håret. Fadimes familj var inte religiös, Pela och hennes familj var troende muslimer. Att ingen av de två unga kvinnorna var beslöjad innebär inte att shariadoket inte skulle ha en stark koppling till hedersförtryck. År 1999 när Pela Atroshi hedersmördades hade inte heller den världsomfattande massiva propagandan, finansierad av Saudiarabien och andra oljerika länder, inte minst via islamistiska prästers ”budskap” på internet och sociala medier, att det är ”Allahs vilja”, eller ”en islamisk plikt” att flickor/kvinnor ska vara beslöjade, slagit igenom.

Det är just hedersförtryck den inbjudna forskaren Devin Rexvid

har forskat om i många år. SVT behandlade honom lika nonchalant som SVT de senaste två decennierna har behandlat hedersförtryck genom att ställa honom mot beslöjade individer som fick ge en personlig förklaring till varför de valt att bära shariadoket. Och mot Socialdemokraternas opinionsbildare, Aftonbladets ledarskribent Anders Lindberg.

En seriös forskare mot en politisk opinionsbildare. Det är den intellektuella nivån på Sverige möts och programledaren Magnus Thorén.

Intellektuellt högtstående programledare kontra gyttjebrottningen i Sverige möts
I SVT-programmen Ekonomibyrån och Utrikesbyrån bjuds seriösa forskare, journalister och experter in för att under sansade former i en halvtimme föra ett allmänbildande samtal. Programledarna Carolina Neurath och Prescilia Haddad leder intellektuellt högtstående program. Politikbyrån urartade däremot till flams och partiskvaller om partiledarna.

Det finns ingen intellektuellt högtstående ”SVT-byrå” som seriöst och allvarligt och kontinuerligt diskuterar problemen i dagens Sverige. De problemen är många. I synnerhet de antidemokratiska problemen, exempelvis Muslimska brödraskapets utbredning och skattefinansiering, särskilt studieförbundet Ibn Rushd och biståndsorganisationen Islamic Relief, det uttalat Sverigefientliga akademiska nätverket ArA och dess symbiotiska relation till Muslimska brödraskapet, de uttalat Sverigefientliga korankravallerna och stenkastningen mot polisen under påskhelgen, de lika uttalat Sverigefientliga attackerna mot blåljuspersonal, de Sverigefientliga attackerna mot socialtjänsten, för att bara nämna några. Och viktigast: parallella rättssystem, hedersförtryck och hedersvåld, shariadok på barn, oskuldskontroller, tvångsäktenskap, legaliserade våldtäkter på barn, utländsk finansiering av moskéer och islamiska kulturföreningar och medföljande påverkansoperationer.

Programledaren Evin Rubar visste på sin tid hur man gjorde intellektuellt högtstående och allmänbildande SVT-program som speglade Sverige: programmen I skolans våld 2003 och 2004, Könskriget 2005, Det svenska sveket 2007 om det svenska samhällets ovilja att tala om barnaga i invandrafamiljer (barnombudsmannen socialdemokraten Lena Nyman som nämns i programmet är i dag generaldirektör för Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, MUCF, som frikostigt finansierar antidemokratisk verksamhet, inklusive ArA:s ordförande Adrián Groglopos videointervjuer).

Och inte minst Slaget om muslimerna 2009, om islamisterna i kretsen kring stora moskén i Stockholm, en moské det nu genom religionsforskaren Sameh Egyptsons grävande i arkiven, är fastställt styrs av Muslimska brödraskapets svenska gren. Förutom forskare som förklarade begreppen islamism, politisk islam, intervjuade Evin Rubar tre höjdare inom Muslimska brödraskapets svenska gren, islamisterna Abdirizak Waberi, som då var ordförande för Islamiska förbundet i Sverige (IFiS) och rektor för Römosseskolan i Göteborg, Ahmed Al-Mofty, Göteborg, då ordförande för Islamiska informationsföreningen samt ledamot i Sveriges muslimska råd (SMR) och den som ordnade så att Saudiarabien finansierade bygget av moskén vid Ramberget på Hisingen, samt Mohamed Amin Kharraki, ordförande för Muslimska brödraskapets ungdomsförbund (son till en av grundarna, Mostafa Kharraki, ständig vice ordförande för SMR).

Abdirizak Waberi är nu även dömd av Hovrätten till fyra och ett halvt års fängelse för grov förskingring av medel som skulle ha gått till Römosseskolans elever men som han använde till att bland annat bygga upp ett islamistiskt parti i Somalia.

År 2009, säger Evin Rubar i programmet, var frågan om kvinnors beslöjning som debatterats länge känslig, att i dag, det vill säga 2009, är en representant från Islamiska förbundet noga med att ingen ska tvingas eller pressas att vara beslöjad. ”För att få ett tydligt svar måste frågan ställas på sin spets”, säger hon, och frågar Abdirizak Waberi: ”Om jag kommer till dig och säger att jag är muslim men jag vill inte bära slöja. Är det rätt eller fel? Då säger du att det är fel?” Waberi svarar: ”Självklart. Det är som om du säger ’Jag är muslim, men jag tror inte på Muhammed. Är det okej? Nej.”

Evin Rubar tar i programmet upp två av Muslimska brödraskapets kvinnofientliga skrifter, bland annat den ovan nämnda Kvinnan i Islam. Det är ett lysande program som Seher Yilmaz, eller Magnus Thorén och redaktionen bakom Sverige möts uppenbarligen inte har orkat ta sig igenom, trots att programmet borde vara obligatoriskt för alla inom SVT som har till uppgift att spegla Sverige.

I dag år 2022, drygt tio år senare, säger en ung representant för Muslimska brödraskapets svenska gren öppet att det är obligatoriskt för kvinnor att vara beslöjade. Mustafa Issa (f. 1987), ordförande för Förenade islamiska föreningar i Sverige (FIFS), en MB-organisation, liksom även Sveriges unga muslimer som han, likt Kharraki junior ovan, varit ordförande för, säger på Instagram som svar på frågan om det är en stor synd att man tar av sig slöjan:

Hijab, eller slöja, är en del av den muslimska kvinnans resa mot Allah, swt. Det är ett av de tecken som visar på att man prioriterar Allah, swt, Gud alltså, framför något annat! Det är något som är obligatoriskt inom islam och det är självklart en synd att gå ifrån det!

Från fritt val till öppen deklaration att det är obligatoriskt inom islam. Det var det inte för femtio år sedan, alltså innan Mustafa Issa var född. Hans konto på Instagram heter Koranläsaren, han kallar sig ”folkbildare om islam och dess värden”. Han bör kallas ”propagandamakare för Muslimska brödraskapets politiska och kvinnofientliga tolkning av islam”.

Gyttjebrottningen
Ta en blick på följande bild på den socialdemokratiska politikern Saida Hussein Moge, Abdirizak Waberi och Anders Lindberg och gissa kopplingen. Saida Moge var inbjuden till Sverige möts för att förklara varför hon anser att shariadok på barn inte ska förbjudas. Hon ombads inte förklara var hon hämtat informationen att hennes eller barns beslöjning är islamisk och därmed en viktig identitetsmarkör. Inte heller Anders Lindberg behövde redovisa någon kunskap över huvud taget.

Socialdemokraternas religiösa sidoorganisation Tro och Solidaritet har i många år haft ett nära samarbete med antidemokratiska Muslimska brödraskapets svenska gren. Att Abdirizak Waberi var riksdagsledamot för Moderaterna 2010–2014 är irrelevant i sammanhanget. Att infiltrera politiska partier är Muslimska brödraskapets strategi för att tillskansa sig makt och förändra Sverige inifrån. Waberis efterträdare som ordförande för IFiS, Omar Mustafa, var socialdemokrat och valdes in som suppleant i partistyrelsen, men tvingades efter massiv kritik avgå efter en vecka. Mahmoud Aldebe, en av grundarna av Muslimska brödraskapets svenska gren, slängdes ut från Centerpartiet. Den ovan nämnda kvinnofientliga Mostafa Malaekah utsågs av Vänsterpartiet i Göteborg till nämndeman. Även Mahmoud Aldebes fru Ebtisam Aldebe utnämndes av Centerpartiet till nämndeman. Representanter för Muslimska brödraskapets ideologi att sharia står över svensk lag har av politiska partier utsetts till att verka som nämndemän i våra domstolar.

Vad för slags kunskap var det tänkt att Saida Moge skulle förmedla till tittarna i förhållande till forskaren Devin Rexvid, Faw Azzat, ambassadören för föreningen GAPF (Glöm aldrig Pela och Fadime), Rashid Farivar, riksdagsledamot för Sverigedemokraterna med erfarenhet av att leva under mullornas diktatur i Iran?

Vad för slags kunskap var det tänkt att opinionsbildaren Anders Lindberg skulle förmedla till tittarna i förhållande till Devin Rexvid, Faw Azzat, Rashid Farivar och Liberalernas riksdagsledamot Robert Hannah? Programmet skulle handla om shariadok på barn. Anders Lindbergs oförskämda bemötande av Rashid Farivars pedagogiska inslag där han visade bild på sin fru som femårigt barn iförd den iranska obligatoriska beslöjningen och använde orden ”hijab, eller värdestyrd slöja” och berättade om det förtryck kvinnorna i hans familj levt under, och fick svaret av Anders Lindberg att han försöker virka en offerkofta har cirkulerat på sociala medier. Än en gång: programmet skulle handla om shariadok på barn. Anders Lindberg talade genomgående om kvinnors och mäns klädsel. Var han inte upplyst om vad programmet skulle handla om?

Eller var det inte meningen att Saida Moge eller Anders Lindberg skulle förmedla kunskap, bara framföra åsikter? Varför bjöds i så fall forskaren Devin Rexvid in? Var det meningen att en forskare förväntades leverera åsikter?

Vad var det för kunskap journalisten Sarah Delshad, grundare av kanalen Muslimska feminister, skulle förmedla? Hennes kanal handlar om vuxna kvinnor, inte om barn. Hon säger: ”Huvudbonader har genom historien, i olika traditioner och kulturer symboliserat tillhörighet bland människor”, vilket är helt korrekt. Men sedan: ”Långt in på 1900-talet i Sverige i den svenska landsbygden så bar gifta kvinnor slöja.” Det var en nyhet för mig. Kvinnor bar sjal i Sverige ända fram till dess att Muslimska brödraskapet, mycket tack vare deras svensktalande finländska konvertit Helena Benaouda Hummastens

idoga påverkansarbete gjorde beslöjning till en islamisk markör. Delshad igen: ”Kvinnor klär sig på många olika sätt, det har man gjort genom historien. Slöjan är ju inte bara muslimsk. Det finns kristna kvinnor. . . Varför gör man slöjan till en fråga som bara är kopplad till islam? Huvudbonader har genom historien i många traditioner och kontexter visat olika typer av tillhörighet. Det är en form av historielöshet. Kolla hur kvinnor klädde sig i Sverige för bara 60, 70 år sedan.”

Eftersom jag var med på den tiden och Delshad är född 1990, kan jag garantera att ingen kvinna eller liten flicka bar shariadok i Sverige för 60, 70 år sedan, eftersom shariadoket inte var uppfunnet då. Kvinnor, inklusive jag själv, bar sjal när det blåste, regnade eller snöade.

Delshad förvirrade resonemang visar att vi kommer att stå och stampa på samma fläck åratal framöver så länge ordet slöja används i stället för shariadok, med påföljd att flickor som inte vill bära shariadoket fortfarande kommer att misshandlas och till och med dödas, eller tvingas bryta helt med sin familj för att bevara livet.

Vad var det tänkt att Sarah Delshad skulle tillföra programmet? Att en drygt 30-årig kvinna, född i Kurdistan, uppväxt i Sverige, skulle berätta för tittarna hur kvinnor i Sverige klädde sig för 60, 70 år sedan? Redaktionen bakom Sverige möts måste ju ha haft riktlinjer av något slag för vilka personer som skulle bjudas in för att tala om ett religiöst plagg på barn. Redaktionen måste ju också, med tanke på Sverigespeglingen, ha koll på hur många kvinnor och män det fortfarande finns i Sverige som var med för 60, 70 år sedan och vet vilka huvudbonader kvinnor bar på den tiden. Så vad var det tänkt att Sarah Delshad skulle tillföra? Gyttjebrottningen blev ännu mer grotesk då Magnus Thorén lät Delshad käfta emot Faw Azzat, som i egenskap av ambassadör för GAPF har kunskap om den terror flickor i hederskulturer lever under.

Varför gjorde redaktionen ingen koppling till SVT-programmen om flickor som placerats på SIS-hem för att undkomma släktens hedersförtryck? Har redaktionen sett de programmen. Har Magnus Thorén sett de programmen?

Varför gjorde redaktionen ingen koppling till SVT-programmen om oskuldskontroller och oskuldsoperationer?

Hanna Stjärne: Har du förstått att flickorna placeras på SIS-hem och att oskuldskontroller och oskuldsoperationer förekommer i Sverige för att SVT i två decennier sopat hedersförtryck under mattan? Politikerna har inte behövt ta hedersförtryck på allvar eftersom de i över två decennier år efter år efter år inte har grillats och grillats och grillats.

Seher Yilmaz, Barakat Ghebrehawariat och Rättviseförmedlingen
Seher Yilmaz har gjort spikrak karriär genom att utmåla svenskarna som rasister och Sverige som genomsyrat av strukturell rasism enligt Masoud Kamalis och ArA-aktivisternas postkoloniala mall. I ett inlägg på SVT Opinion 13 maj 2015 skriver minister Helene Hellmark Knutsson (S) att Seher Yilmaz, Rättviseförmedlingens ordförande, ingår i expertgruppen för jämställdhet som ska råda bot på den låga andelen kvinnliga professorer och öka jämställdheten inom universitetsvärlden. Ministern skriver också att regeringen har jämställdhetsintegrering som mål. ”Jämställdhetsintegrering innebär att ett jämställdhetsperspektiv ska införlivas och beaktas i alla led i beslutsprocesserna och att de aktörer som normalt sett deltar i beslutsprocesser ansvarar för att så sker.”

På Rättviseförmedlingen hade Yilmaz Barakat Ghebrehawariat som kollega. I Författarförbundets medlemstidning Författaren nr 2 2015 intervjuas han av Sara Abdollahi i ett reportage om Revolution Poetry. Han säger att han på ett universitet i USA har läst ”kommunikationsvetenskap på masternivå med utgångspunkt i postkoloniala teorier” (s. 13). Han återvänder till Sverige och överför de västfientliga postkoloniala teserna på Sverige och delar upp befolkningen i ”rasifierade” som bor i miljonprogrammen och ”vit medelklass”. Han ”tycker att det är kul att prata och lära andra om vithetsnormen, ett ämne som förekommer ofta i hans föreläsningar” (ibid.).

Sverige är inte USA. Varken Seher Yilmaz eller Barakat Ghebrehawariat är slavättlingar med generationer förfäder bosatta i Sverige.

Barakat Ghebrehawariat har förutom att vara styrelseledamot i Rättviseförmedlingen också varit kommunikatör för Forix – förorternas riksdag, vars huvudmän var Muslimska brödraskapets ungdomsförbund, som nämns ovan, Muslimska brödraskapets studieförbund Ibn Rushd och kulturorganisationen New Moon, medlem i Ibn Rushd. På Rättviseförmedlingens hemsida 2015 kunde man läsa rubriken ”Prisa Herren – här är religionsexperterna!” En organisation ville ha hjälp att bredda sitt nätverk med personer med goda kunskaper om olika trosuppfattningar och världsreligioner och Rättviseförmedlingen står till tjänst med ”ett gäng stjärnor med koll på ämnet”.

Rättviseförmedlingen startade utifrån insikten att kvinnor och män inte var rättvist representerade i olika sammanhang. Om det är några organisationer som har en reaktionär kvinnosyn så är det bokstavstrogna religiösa organisationer, liksom också att de har en negativ syn på homosexuella relationer. Men någon kontroll av hur ”rättvisa” personerna Rättviseförmedlingen listade var tycks inte ha gjorts. Bland ”stjärnorna” fanns en av initiativtagarna till Muslimska brödraskapets Forix, Abdulkader Habib. Han skrev på protestlistan mot att Nyamko Sabuni (FP) utnämndes till jämställdhets- och integrationsminister 2006, hon var ”islamofob”. Kollegan från Muslimska brödraskapet, den ovan nämnda Ahmed Al-Mofty, fanns också med bland Rättviseförmedlingens ”stjärnor”. Även Mofty skrev på protestlistan mot Nyamko Sabuni. Andra ”stjärnor” var den ovan nämnda Omar Mustafa, samt Rashid Musa, som då var ordförande för Muslimska brödraskapets ungdomsförbund SUM. Han fanns även med på en annan lista om ny chef på SVT, publicerad 22 maj 2014: ”Här är listan på personer som kan bossa över tv-bolaget med högst förtroende hos svenska folket”. Den andra listan, uppdaterad 24 oktober 2016 gällde skribenter för ledarsidor, kolumner och krönikor. Det står att Musa har ”stor kunskap inom exempelvis rasism, islamofobi, fotboll”. Efter flera rättegångsturer förlorade SUM, då Musa var ordförande, rätten till statsbidrag från Lena Nybergs myndighet MUCF på grund av att SUM:s verksamhet inte levde upp till myndighetens demokratikrav.

Seher Yilmaz och SVT:s Sverigespegling
Seher Yilmaz har en kandidatexamen. Hon marknadsför sig som statsvetare och kommunikatör. Har man läst statskunskap bör man ha goda kunskaper både om samhället och om totalitära ideologier. I hennes postkolonialt testuggande bok Vad jag talar om när jag pratar om rasism förekommer inte Muslimska brödraskapets svenska gren eller klankulturers hedersförtryck någonstans. Inte någonstans. Inte heller tycks hon vara medveten om att det postkoloniala teoribygget är västfientligt och att SVT har ett demokratiuppdrag. Eller att Masoud Kamali och hans integrationspolitiska utredningar 2006, där Adrián Groglopo var sekreterare, underkändes av dåvarande integrationsminister Jens Orback (S). Inte heller finns några kommentarer om hackordningen och fördomar och diskriminering invandrargrupper emellan eller om fientligheten inom olika invandrargrupper från samma land. Enkelt uttryckt: Det nya Sverige. Det är bara ”vita” som kan vara rasister, enligt det postkoloniala teoribygget. Boken är späckad med hänvisningar till ”ras”, ”kön”, ”hudfärg”, ”rasism”. ”Jag skriver om rasism baserad på hudfärg” (s. 22). ”Rasism och klass hänger i allra högsta grad ihop. Det har det alltid gjort” (s. 49). Eftersom hon inte hittar ”språket som förklarar rasism i Sverige” har hon ”ofta blickat utanför vår nationsgräns” och rabblar flera namn, bland annat amerikanskan Robin DiAngelo och hennes bok Vit skörhet. Därför är det så svårt för vita att prata om rasism (s. 15), en bok jag återkommer till i slutet av mitt inlägg när jag redovisar kritiken av den enormt lukrativa antirasismindustrin i USA och som gjort DiAngelo till dollarmiljonär.

Uppriktigt sagt är det en sanslöst navelpillande och självömkande bok Yilmaz skrivit med tanke på att hon är ansvarig för SVT:s Sverigespegling. Det är svårt att veta vad som svider mest, hennes ”hudfärg” eller att hon växt upp i en arbetarklassfamilj och inte har med sig den ”vita” bildade medelklassens kulturella kapital. Hon inser visserligen att även ”vita” högutbildade från arbetarklass kan ha liknande kommunikationsproblem med familjen som hon har, men hon är mer utsatt på grund av sin ”hudfärg”.

Mitt omdöme är hårt. Men Yilmaz har en maktposition som hon inte låtsas om, en maktposition att osynliggöra de allra svagaste i Sverige, de som inte kan göra sin röst hörd utan att riskera att dödas eller stötas ut ur familjen. Ändå är det makt Yilmaz hela tiden pratar om i sin bok. Det som tycks göra henne otroligt upprörd är att svenskar inte kan uttala hennes namn. Omkring 200 språk talas och skrivs i Sverige. Ändå förväntar hon sig att svenskarna ska veta hur namn uttalas på de 200 olika språken. För att ”få se sig själv i någon form” åker hon till Turkiet varje år, trots att hon är kurd och Turkiet inte riktigt är hennes hemland eftersom kurder inte har något land, men i Turkiet slipper hon ”vara på helspänn”, skriver hon.

Och jag får mitt namn rätt uttalat. Mitt namn är en del av mig, en del som inte hamnar rätt i Sverige. I Turkiet slipper jag få mitt namn misshandlat till den grad att jag inte själv längre vet hur det ska uttalas. Där slipper jag förklara för Ulf, Maria eller Bengt att det inte är samma sak att få sitt namn uttalat på fel sätt när man är på charter, som att aldrig få höra det sägas rätt i det land man är född i. Jag slipper höra mig själv skrika ’JAG ÄR INTE PÅ SEMESTER I SVERIGE’ i mitt huvud, samtidigt som jag utåt tvingar fram ett leende som bekräftar att vi nog ändå har något gemensamt. Jag slipper ta ansvar för den dåliga stämningen som uppstår när jag framhåller att jag behandlas på ett annat sätt bara på grund av hur jag ser ut (s. 113, 114).

Och jag säger: Shariadok. Oskuldskontroller och oskuldsoperationer. Tvångsäktenskap. Våldtäkt på våldtäkt på våldtäkt på barn. Barn som blir gravida. Flickor som placeras på SIS-hem för att undkomma familjen. Hedersmisshandel. Hedersmord. Ungdomar som skjuter ihjäl varandra på löpande band. Barn och vuxna som dödas av skjutningar avsedda för andra. Det nya Sverige. Det som SVT har i uppdrag att spegla.

”Vithet är en maktstruktur”, skriver Yilmaz (s. 104). Hon skriver också att Alice Bah Kuhnke tillsammans med Nyamko Sabuni och Amelia Adamo tillhör de ”(få) ’lyckade invandrarna’”, utan att nämna att Alice Bah Kuhnkes mamma är småländska med djupa rötter i bygden (s. 75). Eller att hennes, alltså Yilmaz, guru Masoud Kamali påstod att Nyamko Sabuni fick sin ministerpost ”som tack för sitt fjäsk för vita”, att Sabuni måste spela rollen ”som vithetens försvarare”, annars skulle hon inte kunna ”dela på vithetens privilegier och komma in i de fina salongerna”. I samma text skriver han också om den ”mediala propagandan om hedersmord” (Newsmill 1/12 2010). Det var Nyamko Sabuni som fick upp hedersförtryck på högsta politiska nivå som minister i Alliansen efter valet 2006, efter det att Kamali och hans postkoloniala team på bilderna ovan påstått att Sverige är genomsyrat av strukturell rasism och att hedersförtryck inte existerar utan är en rasistisk tankefigur.

Nyamko Sabuni kallar sig inte feminist. Det gör däremot Seher Yilmaz. Yilmaz efterlyser solidaritet. Men hon visar inte tillstymmelse till solidaritet med de hedersutsatta flickorna. Hon skriver om vikten av representation, men inget, absolut inget om hedersutsatta flickors representation. När Yilmaz nu anser att representation är så viktigt varför sänds då inte varje år Marianne Spanners dokumentär om Fadime Sahindal där Fadime förklarar vad det innebär att leva under hedersförtryck och hot om att bli dödad för att hon inte följer släktens normer och gifter sig med en kusin släkten valt, utan själv väljer sin livskamrat?

När Yilmaz bok kom ut intervjuades hon på ABF av forna kollegan Barakat Ghebrehawariat på Rättviseförmedlingen.

De pratar om hur det är att växa upp och verka i det rasistiska Sverige. Ghebrehawariat nämner att hon refererar till många forskare i boken. Ja, säger Yilmaz, och de flesta är svenska. Ingen av dem låtsas om att teserna ursprungligen kommer från USA och att man numera inte kan hänvisa till forskning och låta som om det rör sig om sakliga framställningar när vissa forskare är stolta över att vara politiska aktivister och kallar sig forskare/aktivister och har en politisk agenda.

De nämner inte heller antirasismindustrins och hudfärgsretorikens destruktiva följder som de två själva med sitt testuggande är en del av, det som kallas cancel-kulturen, kränkthetskulturen, utfrysningskulturen. Kända personer som drabbats är psykologen Johan Grant som sparkades från jobbet som lektor på psykologprogrammet, Lunds universitet, efter det att testuggande kränkta elever anmält honom, professor Sara Kristoffersson på Konstfack i Stockholm och uppståndelsen kring utställningshallen Vita havet, ett namn ett testuggande studentkollektiv uppfattade som rasistiskt, docent Inga-Lill Aronsson, lektor i musei- och kulturarvsvetenskap, Uppsala universitet, som svarade neger på en  fråga om sökord i gamla register eftersom begreppet n-ordet inte fanns då. Några studenter anmälde henne eftersom hon varken var svart eller ”rasifierad” och därför inte hade någon rättighet att använda ordet.

Den testuggande antirasismindustrin och hudfärgsretoriken har nått vägs ände. De kritiseras alltmer, inte minst i USA där de har sina rötter. Den ovan nämnda Robin DiAngelo vars bok på svenska fått namnet Vit skörhet. Därför är det så svårt för vita att prata om rasism tjänar stora pengar på sitt antirasistiska budskap skriver en amerikansk tidning 25 juli 2020. Magnus Dunder Forslin skriver i Kvartal 9 februari 2021 om hur kritisk rasteori förvärrar rasismen och Magnus Fiskesjö skriver i Kvartal 11 augusti 2022 under rubriken ”Varnar för antirasismen som infantiliserar svarta” om den amerikanska lingvisten John McWhorters bok Woke racism: How a new religion has betrayed Black America.

Det är inte synd om invandrare i Sverige. Invandrare är inte offer. Det är destruktivt för utlandsättade ungdomars självbild att växa upp och ständigt matas med att de är offer och oönskade i Sverige, att de inte har samma möjligheter som svenskättade.

Hanna Stjärne: Seher Yilmaz är en katastrof som ansvarig för SVT:s Sverigespegling. Det visar inte minst programmet Sverige möts 14/12 om ”Slöjförbud i skolan?”. Att anställa Seher Yilmaz som ansvarig för Sverigespeglingen är detsamma som att placera Masoud Kamali och det västfientliga ArA-nätverket, tillika Muslimska brödraskapets parhäst, på SVT:s HR-avdelning. Universitetet köpte ut Masoud Kamali. Köp ut Seher Yilmaz. Eller omplacera henne där hon kan sitta i en skrubb och gräma sig över att hon kommer från arbetarklass och skrika ut sin ilska över hur kränkande det är att svenskarna inte kan uttala hennes namn, en skrubb där hon inte skadar Sverige.

Det är barmhärtigare att köpa ut henne än att omplacera henne. Hon är ung. Köp ut henne och uppmana henne att söka hjälp att hitta en framtida verksamhet där hon själv och hennes känsloliv inte är referenspunkten.

Och anställ ett dussin arabiskspråkiga individer som får i uppdrag att dammsuga arabiskspråkiga sociala medier efter uttalat Sverigefientliga åsikter. För att spegla dagens Sverige och försöka förstå bakgrunden till korankravallerna under påskhelgen och drevet mot den svenska socialtjänsten. Plus individer som behärskar mängder med andra språk och dammsuger sociala medier för att få ett begrepp om den hackordning inom olika etniska invandrargrupper som vädras i sociala medier.

Sverigespeglingen handlar om otroligt mycket mer än hudfärg och vilka ord svenskarna får och inte får använda.

19 december 2022

Mona Lagerström fil dr

Den 27 november skrev sex moderata riksdagsledamöter i Aftonbladet debattartikeln ”Nu måste vi utreda slöjförbud i skolan”. De hänvisar till flickors/kvinnors frihetskamp i Iran och rätten att själv bestämma vad de ska ha eller inte ha på huvudet. ”Slöjan är inte något vanligt klädesplagg, den är en symbol för ett synligt förtryck”, anför de.

Riksdagsledamöterna skriver mycket riktigt att det i Sverige har växt fram parallella kontrollsamhällen där individers grundlagsskyddade rättigheter begränsas eller till och med nekas dem. De lyfter särskilt fram hedersförtryck. ”Både Iran och Sverige behöver en utökad politik för frihet. En frihet för alla, där både kvinnor och män har förutsättningar att själva välja det liv de önskar. Då behöver vi stå upp för jämställdhet varje dag”, skriver de.

Och vem kritiserar inte dessa förnuftiga riksdagsledamöter om inte en representant från Rädda Barnen!

En ung hijabklädd tjej, ordförande för Rädda Barnens ungdomsförbund Warda Abdalla, svarar med artikeln ”Förslag om slöjförbud spär på islamofobin”.

Alltså en representant från islamofobiindustrin, en fallfärdig, genomrostig industri som borde ha skrotats för länge sedan.

Warda Abdalla påstår att de moderata politikernas efterlysning är ett ”exempel på hur muslimska barn är schackspel i den politiska debatten”. Hon påstår att rasism och islamofobi ”dominerar den nuvarande debatten och samhällsklimatet”, och fortsätter:

När riksdagsledamöter öppet drar kopplingar om hur slöjan leder till parallella samhällen, förtryck och sexualisering av barn så späder de på denna rasism och islamofobi.

Riksdagsledamöterna skriver inte att hijab leder till parallellsamhällen, hijab är en mycket påtaglig demokratifientlig annonspelare för de kontrollerande parallellsamhällena som växt fram i Sverige. Riksdagsledamöterna är betydligt äldre än Warda Abdalla och har kunskap om hur Sverige en gång såg ut, innan de kontrollerande parallellsamhällenas framväxt och då det inte fanns en avgrundsdjup skillnad mellan kvinnors individuella fri- och rättigheter utifrån deras härkomst.

Warda Abdalla kör med identitetssnack och anklagelsen om ”stigmatisering av barn med muslimsk bakgrund”. Hon har uppenbarligen gått på kurs och lärt sig signalorden.

Förutom att vara ordförande i Rädda Barnens ungdomsförbund sitter Warda Abdalla också i den intersektionella organisationen StreetGäris styrelse, en organisation som säger sig vara ”demokratistärkande” och som ”verkar för att utmana och omfördela makten i samhället”.

Till imamernas fördel?

Med tanke på vad Warda Abdallas huvudbonad signalerar, och med tanke på alla individer i Sverige som har flytt från det förtryck hennes huvudbonad signalerar är det skrämmande att Rädda Barnen inte har en strikt neutral klädpolicy för alla som utåt representerar förbundet.

Rädda Barnen och Warda Abdalla: Var har ni hämtat informationen att Warda Abdallas huvudbonad hijab är islamisk? Ange källa! Från någon av alla de skrifter som Muslimska brödraskapets svenska gren i fyra decennier prånglat ut om att det är kvinnans plikt att bära hijab? Från Hizb ut-Tahrir? Från salafister som studerat vid Medinauniversitetet i Saudiarabien? Från Saudiarabiens manipulerade koraner?

Från uppmaningen att leva som på profeten Muhammeds tid? Ange i så fall källa! Det finns inte ett enda arkeologiskt fynd som talar om hur kvinnor och män levde under profetens verksamhet i Mekka och Medina på Arabiska halvön under 600-talet och hur de var klädda.

Låt oss tala klarspråk om vad hijab faktiskt signalerar:

Enligt den islamiska traditionen ska profeten Muhammed ha fullbordat ett äktenskap med en nioårig flicka. Alltså säger Warda Abdallas huvudbonad att nioåriga flickor är giftasvuxna, vilket de är i mängder med islamstyrda länder, vilket Rädda Barnen borde ha kunskap om, liksom kunskap om vad det innebär för nioåriga flickor att bli bortgifta.

Rädda Barnen borde gå i spetsen för arbetet att förhindra att skolflickor i Sverige forslas ut ur landet i syfte att bli bortgifta, och det arbetet har ingen trovärdighet om det leds av hijabklädda kvinnor.

Det är ett skäl, ett viktigt skäl, för Rädda Barnen att ha en strikt neutral klädpolicy, även om inte alla flickor som tvångsgifts har islamisk bakgrund.

Hijab signalerar att homosexuella ska dö, vilket står i Koranen.

Hijab signalerar att avfällingar från islam ska dö, vilket står Koranen.

En sak som inte står i Koranen är att kvinnor ska täcka håret. Och det står absolut ingenting om flickors huvudbonad. Det är Muslimska brödraskapets idé, som Mostafa Malaekah sprider i sina till svenska översatta skrifter. Mostafa Malaekah utsågs till nämndeman i Göteborgs tingsrätt av Vänsterpartiet i Göteborg, vilket jag skriver i det här inlägget 14 oktober 2020 och det här inlägget 24 februari 2021.

Jag har skrivit mängder med blogginlägg om hijab och vilka signaler hijab sänder ut. Jag vet inte hur många gånger jag har länkat till Västeråsmoskéns skrift Kvinnors klädesnorm enligt Koranen.

Det är Västeråsmoskéns skrift som borde vara vägledande för alla moskéer, islamiska församlingar och islamiska föreningar i Sverige, inte Muslimska brödraskapets eller Saudiarabiens skrifter.

Det är Västeråsmoskéns skrift landets politiker bör utgå från när det gäller hijab på barn och skolflickor, inte Muslimska brödraskapets eller Saudiarabiens skrifter.

Jag uppmanar Warda Abdalla och Rädda Barnen att göra en djupdykning i vad det faktiskt står i Koranen om kvinnors klädsel.

Warda Abdallas svar på de sex riksdagsledamöternas debattartikel är en direkt uppmaning: Rädda barnen från Rädda Barnen!

2 december 2022

Mona Lagerström fil dr